2007-08-04

Vägen förbi Hästepallarna



Bodele före 1907.

Under flera sekler hade södra landsvägen mot Göteborg gått via de branta Kapellebackarna. Ingen hade väl egentligen sett någon annan möjlighet förrän Alfred Nobel uppfann först tändhatten 1864 och året därpå dynamiten. Med ens ändrades förutsättningarna för bl a vägbyggen.
1873 inlämnades den första motionen till Uddevalla stadsfullmäktige om att en undersökning måtte göras för att hitta en annan lösning på landsvägsfrågan söderut från staden. En sådan väg, som inte bara var av intresse för Uddevalla stad, måste diskuteras med andra. Samma år, dvs 1873, fick Drätselkammaren i uppdrag av stadsfullmäktige att med Lane härad underhandla vilka möjligheter och intresse som fanns.
Samtidigt bordlades en motion i stadsfullmäktige om att bygga om Södra landsvägen mellan Haraldsborg och Emaus i Kapellebackarna. Fullmäktige var inte beredda att lägga pengar på en, som den uppfattade, tillfällig lösning.
Vägfrågan skulle komma att utredas och behandlas i olika instanser under drygt trettio år. Än skulle man satsa på en ombyggnation av befintlig väg över Kapellebackarna och än skulle man bygga en helt ny väg runt Hästepallarna.
Man får nog säga att det som definitivt fick Uddevalla stad att bestämma sig var ett förslag som inlämnades 1892 av en lantmäterikapten Oterdahl. Hans förslag, som Uddevalla stadsfullmäktige ställde sig bakom, gick ut på att pallspränga en väg längs ytterkanten av berget vid Hästepallarna.
Förslaget fick senare oväntad draghjälp av de pågående järnvägsdiskussionerna. I och med att vägen byggdes över Hästepallarna skulle man slippa att ha en korsning mellan Södra landsvägen och Bohusbanan vid Höjentorp.
Den 31 januari 1903 godkände stadsfullmäktige ett förslag som arbetschefen för det pågående järnvägsbygget lämnat in och som gick ut på att bygga en planskild korsning i form av en järnvägsviadukt vid Sörkällan (den sk Kapelleporten).
Den 7 april 1906 beslutade Uddevalla stadsfullmäktige definitivt att Södra landsvägen skulle byggas förbi Hästepallarna. Beslutet hade föregåtts av flera års utredande och ansökningar om statsmedel för byggandet. Kapten Oterdahls ursprungliga förslag till vägsträckningen hade nu modifierats av major Helleberg.
När så statens beslut kom om ett anslag på 76 000 kr framgick det också att vägens bredd skulle av kostnadsskäl begränsas till sex meter.

Arbetena startade 1907 och var färdiga den 1 juni 1908. Som brukligt var sattes den upp en stenplatta i berget om att vägen hade byggts med hjälp av statsanslag 1907-1908.
Vägen blev genast en knallsuccé och väckte stor uppmärksamhet runt om i landet. Under decennier framåt skulle den komma att kallas "Sveriges vackraste väg" och lockade turister från när och fjärran.
Den vackra vägen och möjligheten att campa vid den närbelägna Skeppsvikens badplats blev en oslagbar kombination.
De första åren trafikerades vägen förstås mest av hästdragna fordon, cyklister och fotgängare men snart kom bilarna.
Och med sådana vykort som detta spreds bilder med den vackra vägen vida omkring.
Allteftersom biltrafiken ökade kom också behoven att bredda vägbanan. Det första stora arbetena härvidlag genomfördes 1932.
Vägen stängdes av helt under sprängningsarbetena och den gamla landsvägen över Kapelle fick användas i stället.
Året därpå stensattes vägbanan med smågatsten s. k. knott. Det var inledningen av den stora massarbetslösheten på 30-talet och för arbetena beviljade staten generösa villkor.
I och med stensättningen ökade vägens popularitet ytterligare och vykortsförlagen hjälpte till med marknadsföringen. Det finns en uppsjö av vykort från den berömda vägen.
Nästa stora vägarbete genomfördes 1980 genom ytterligare breddning av vägbanan.
Vägen vid Hästepallarna har varit förvånansvärt olycksfri genom åren. Många har säkert funderat över risken att köra över det stensatta vägräcket och vad som skulle kunna hända då?
Den 16 januari 1968 skriver Bohusläningen om en sådan olycka: "Lastbil nära att tippa ner för stup vid Hästepallarne. Genom ett handlöst hopp räddade Leif Börjesson sannolikt sitt liv". Jag undrar om den lastbilen hade en last av färgburkar? Det fanns i vart fall länge spår av färg på sluttningen nedanför vägbanan.
Som några av er påpekat i kommentarer till min förra artikel om Hästepallarna fyller vägen således 100 år nästa år. Och jag kan bara hålla med om att detta måste givetvis uppmärksammas.//

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar