Natten till i dag tände en pyroman på Bohusläns museums sopcontainer som gudskelov står en bit från huset.
Som fastighets- och säkerhetsansvarig hade jag då att ra reda på vad som hänt och om en polisanmälan var gjord? Räddningstjänsten hade varit där och släckt branden men de brandmän som varit på platsen hade gått av sitt pass då jag ringde i morse.
Jag ringde sedan 114 14 till Polisen för att kolla upp om det var gjort en polisanmälan. Efter den sedvanliga inledningen, om att ifall det var ett pågående brott så skulle jag i stället ringa 112, blev jag så placerad i telefonkö. "Du har plats nr åtta!" förkunnade en röst.
Klockan gick och rösten återkom med jämna mellanrum och meddelade att jag behöll min plats i kön och att jag hade plats nr åtta!
Jag lade ner luren och skrev lite på min dator och tog upp luren efter en stund. "Du har plats nr sju!" förkunnade rösten.
Jag fortsatte att jobba och så där höll det på i närmare en kvart innan jag plötsligt hörde att jag hade plats nr 1 i kön!
Då svarade till sist en pigg kvinna och jag sa: "Jaha, jag heter Gunnar Klasson och ringer från Bohusläns museum i Uddevalla, och du sitter förstås i Luleå?", försökte jag.
"Nejdå, jag sitter i Helsingborg och här är vi på bettet må du tro!"
Sedan jag förklarat mitt ärende sa hon att det var bäst att jag pratade med mitt eget polisområde: "Ett ögonblick!" sa den glada skånskan.
Efter en stunds tystnad i luren hörde jag:"att ifall det var ett pågående brott så skulle jag i stället ringa 112. Du är placerad i kö! Du har plats nr åtta!"
Då hade jag lagt mellan 20 - 30 minuter på att försöka få kontakt med Polisen. Då tröttnade jag och lade på luren.
Jag har i min tjänst anledning att ganska ofta ringa till Polisen och tyvärr är ovanstående berättelse inte ett undantag. Polisledningens övertro på tekniska lösningar slår hårt mot Polisens eget arbete och allmänhetens förtroende för dem.
I dag kan jag inte ringa till polisen i Uddevalla så som jag kunde förr i tiden. Då hade jag en etablerad kontakt med Polisen och kände flera av dem genom min tjänst.
De flesta ärenden med Polisen är "halvakuta", dvs brottet har redan skett och någon gärningsman står ej att finna. Att då ringa 112 är mig främmande. Det numret menar jag är förbehållet de riktigt akuta ärendena.
Nej i stället är jag hänvisad att ringa 031-739 20 00, alltså till Polisens ledningscentral i Göteborg. Och där får man vänta, och vänta...
Ett exempel från i fjol. Jag slutade min tjänst en fredagseftermiddag. Det var en stekhet dag i augusti och jag lämnade museet för att till fots ta mig hem genom staden.
Vid en liten stenmur i bortre änden av Museiparken ligger det en medvetslös man i solgasset. Ingen tog någon notis om honom. Jag kunde dock bara inte gå förbi..
Jag kände igen den medvetslöse mannen, det var en av mina gamla "beväringar" från I 17 och som jag ofta pratar med på staden. Han tillhör alltså det s k A-laget.
Jag försökte få liv i honom men utan resultat. Han var helt borta. Jag insåg då att jag behövde hjälp. Jag ringde till Polisen på Göteborgsgnumret ovan och väntade, och väntade, och väntade...
Till slut kom det fram en man som sa till mig att jag skulle ringa 112 i stället. Jag hade då väntat i 8 minuter och 30 sekunder på att få kontakt med Polisen.
Jag tyckte inte att det var rätt att belasta SOS-Alarm med detta ärendet men mannen stod på sig varvid jag gav med mig och ringde 112. De svarade genast, varvid jag förklarade läget. Jag sa till dem att det var fråga om en missbrukare och att jag bedömde att han var redlöst berusad men att jag inte var helt säker på detta.
Reslutatet blev att det inom några minuter kom en akutbil med läkare och en ambulans, båda med blåljus och siréner till Museiparken.
När de klev ur sina bilar så sa de genast att detta var inget för dem. Jag höll med och förklarade vad som hade hänt. Medan vi pratade med varandra rullade sakta en polisbil förbi McDonald's på andra sidan gatan. Vi försökte få kontakt med den, men utan resultat.
Till slut lyckades en av ambulansmännen få kontakt med polisbilen och det hela löste sig.
I bland läser jag i tidningarna att Polisen löser allt fler brott. Men då undrar jag, utifrån min erfarenhet, hur många är det som ger upp i sina försök att få kontakt med Ordningsmakten? Hur många anmälningar blir inte gjorda?
Det är stor synd att seriöst arbetande polismän (för det är de allra flesta) skall vara i händerna på en så usel organisation och teknik.//
God morgon, Gunnar,
SvaraRaderaVidarebefordra ovanstående i brev till Länspolismästaren, Rikspolischefen och Justiteministern.
De måste få reda på vad de ställt till med och hur det INTE fungerar. En del saker VAR faktiskt bättre förr!
MvH
-loa
Man påminns om den midsommardag då en till synes tokberusad bilist genade över hörnen på Vadstenas gator och man själv försökte hänga efter på cykel samtidigt ringandes polisen som efter en stund svarade i telefon (uti staden Linköping fem mil bort) att de tyvärr inte kunde göra något då alla konstaplar var på rast men uppmanade mig att försöka cykla ikapp bilisten och ta ifrån honom nycklarna.
SvaraRadera