29-årig Uddevallabo häktad för mordbrand

Bohusläningens nättidning skriver att en 29-årig Uddevallabo idag har häktats på sannolika skäl för mordbranden i det Lindebergska huset på Lagerbergsgatan. Sannolika skäl är den högre misstankegraden och det betyder att misstankarna har skärpts sedan han först anhölls.

Polisen har hållit flera förhör med mannen och kommer att fortsätta med förhören. Ingen annan än 29-åringen är misstänkt.  //

30-åring misstänks ligga bakom branden i Lindebergska huset

Bohusläningen skriver idag att en 30-årig man från Uddevalla har delgivits misstanke om mordbrand. Det var den 1 maj 2011som centrala Uddevalla vaknade till att det Lindebergska huset på Lagerbergsgatan 33 stod i ljusan låga och några timmar senare var det nedbrunnet.

Räddningstjänsten gjorde en stortartad insat som lyckades förhindra att grannhuset också tog eld.

Redan på brandplatsen under morgonen hörde jag rykten om att folk skulle ha synts till inne i byggnaden under natten. Bl a skulle någon ha tömt en brandsläckare ut genom ett fönster.

Nu har alltså en lång polisutredning lett fram till att en misstänkt finns. Han figurerade tidigt i polisutredningen och har delgivits misstanke. Han kommer att förhöras av polisen under nästa vecka.  //

Storbranden i gamla tändsticksfabriken 1983

(Foto Lars-Erik Hammar)

Fredagen den 9 december 1983 brann den gamla tändsticksfabriken i kvarteret Herrnhut. Själv befann jag mig på min arbetsplats på I 17 och skulle ta emot Idrottsplutonen för permissionsuppställning i kasern Tornet. När jag kom ut i korridoren fanns inte en beväring i sikte. Efter en stund upptäckte jag att allihop hängde i logementsfönstren och tittade neråt staden.

Stor svart rök vällde upp och ganska snart fick vi klart för oss att det var Grundéns regnkläder som brann i den gamla tändsticksfabriken. De allra flesta idrottsmännen på Idrottsplutonen hade lång väg hem så snart släppte jag iväg dem på permission. Stora delar av centrum var avstängd och det rådde en kuslig stämning allteftersom branden tog sig och dagsljuset övergick i vintermörker.

Bilderna är tagna av Lars-Erik Hammar på Bohusläns museum. Museipersonalen höll just på att flytta in i den nya museibyggnaden i hamnen varifrån bilderna är tagna. Annan personal var kvar i de gamla lokalerna på Kungsgatan och undrade om museet där skulle klara sig från den våldsamma branden i grannfastigheten. På bilden ovan ser vi att två av de nuvarande fem flaggstängerna vid museet står på plats och en hel del byggbråte syns runtomkring dem.  //

Bilbrand i parkeringshus lördag kväll

Vid 20-tiden ikväll bröt det ut en brand i en bil i parkeringshuset i kvarteret Herrnhut. Enligt uppgifter till Uddevallabloggen har bilen en längre tid stått i parkeringshuset på olika platser och verkat vara under reparation. Den saknade registreringsskyltar bak.

Parkeringshuset rökfylldes snabbt och en intensiv röklukt spred sig snabbt i de östra delarna av centrum.. Bilen fick bogseras ut ur parkeringshuset för att kunna släckas ordentligt. Den blev totalförstörd.

Jan Aronson har skickat in nedanstående bild på bilen. Den togs den 31 mars.

Uppröjning efter branden i Lindebergska huset

Så här ser det ut i dag på platsen där det Lindebergska huset stod. Uppröjningen har sedan några dagar inletts. Ägarna Björn Lindström och Martin Hultberg har ambitionen att bygga upp huset som blev totalförstört på morgonen den 1 maj i år. Uddevallabloggen kommer att följa återuppbyggnaden. //

Restaureringen av det Lindebergska huset hade varit värd ett byggnadsvårdspris

Så här glada var Björn Lindström och hans fru Marika när de visade mig runt i det Lindebergska huset den 2 april. Nu en månad senare är allt borta. Vem kunde ana det?

När Uddevalla Sim skulle sälja sitt klubbhus, det Lindebergska huset på Lagerbergsgatan 33, blev det Björn Lindström och Martin Hultberg som köpte det. Ganska omgående tog de kontakt med mig. Jag hade tidigare blivit visad runt i huset av Catarina Andersson i Uddevalla Sim så jag såg det innan restaureringen påbörjades.

Den 2 april blev jag så inbjuden att se de pågående arbetena. Jag blev förstummad över det engagemang och den ambition man hade för att bevara husets karaktär och stil in i minsta detalj.

Kakelugnarna i huset hade restaurerats av kunniga kakelugnsmakare och golven slipats.

Mitt i huset fanns den stora trappan med målade trappsteg i 70-talsstil. Det visade sig att trappan var av ek och vad är vackrare än omålad ek så därför hade målarfärgen avlägsnats så att träet blev synligt igen.

Kort sagt så har man lagt ner ett omfattande, ambitiöst och kärleksfullt arbete på det mer än hundraåriga huset. Under tiden har man också dokumenterat dess historia.

Om två veckor skulle man ha flyttat in och jag hade sett fram emot att få se det färdiga resultatet. Och därefter skulle jag ha nominerat Björn och Martin till Uddevalla kommuns byggnadsvårdspris 2011. Det bestämde jag mig för redan den 2 april

Tyvärr blir det nu inte så då juryn inte har något hus att bedöma. //

Se film från branden på Lagerbergsgatan

Inskickat som en kommentar av Anonym 20.33:

"Så här såg det ut från min frukostbalkong mellan 06.10 och 06.40 ungefär.  //

Räddningstjänstens bragdinsats räddade Odd Fellowhuset

När Räddningstjänsten kom till branden i det Lindebergska huset vid 05.30-tiden i morse brann det för fullt i bottenvåningen. Man insåg snabbt att man istället skulle inrikta sig på att rädda grannhuset, det sk Odd Fellowhuset. Det är bara 10 meter mellan de båda husens ytterväggar.

Räddningstjänsten lade en intensiv vattenridå mellan husen och på Odd Fellowhuset. Brandmännen trodde inte själva att de skulle klara insatsen. -"Hade vi fått vattenstopp i bara en minut, så hade det varit kört!", säger räddningsledaren Janne Olsson till Uddevallabloggen.

Hettan från branden var så intensiv att åtta rutor i häktet som ligger i översta våningen i Polishuset gick sönder. Även på andra sidan Lagerbergsgatan har rutor i treglasfönstren gått sönder.

Samtidigt som det var samling till förstamajdemonstrationen kom många Uddevallabor för att titta på förödelsen. Många var uppriktigt ledsna när de såg brandruinerna.

Det gick flera rykten om brandens uppkomst på förmiddagen. Någon hade sett en person springa från brandplatsen vid halvsextiden. Själv hörde jag (som bor 200 meter från brandplatsen) fyrverkerismällare sent igår kväll.

På den undre bilden har Räddningstjänsten precis rivit den höga skorstenen som stod och svajade.

Tankarna går tillbaka till morgonen den 2 april 1966 då grannhuset Kålgårdsbergsskolan ödelades av brand. //

Badhytterna vid Sörkullen tar form

Så här långt har byggandet av badhytterna kommit idag. Taket skulle bli klart före kvällen och likaså ett lager takpapp för nu skall det bli dåligt väder några dagar.

Och så här såg det ut före branden. //

70 år sedan brandkatastrofen på Kilbäcksgatan 28

I dag är det exakt 70 år sedan den svåra brandkatastrofen på Kilbäcksgatan 28. Brandmännen Adolf Apell, Karl Karlsson och Sven Ström omkom i branden och sex andra skadades. Det är den utan jämförelse svåraste olyckan i Uddevalla Räddningstjänsts historia.

Byggnaden räddades och ser idag ut som på bilden härintill.

Brandchefen Eric Ström var inkallad i det militära och befann sig i Övre Norrland. Tidningsmannen Frank Eriksson, som var ny ordförande i brandstyrelsen, utnyttjade sina kontakter och lyckades utverka permission för Ström som genast satte sig på tåget till Uddevalla.

Där organiserade han ett oförglömligt sorgetåg genom staden. Det finns bl a på film.

Läs allt om brandkatastrofen genom att klicka HÄR!!  //

Badhytterna vid Sörkullen byggs upp igen

Natten till den 12 april 2008 brann badhytterna på Sörkullen ned till grunden. Räddningstjänsten väckte mig strax efter kl 04 och när jag kom ut till Gustafsberg hade redan badhytterna blivit till glödande aska. Brandorsaken var troligen en kvarglömd engångsgrill på ett av trägolven inne i en av hytterna.

Jag har efter branden då och då fått frågan om badhytterna kommer att byggas upp igen, så därför är det med glädje jag konstaterar att Kultur o Fritid avsatt pengar för att bygga upp dem igen.

Jag har idag haft möte med en representant som fått i uppdrag att genomföra återuppbyggnaden så att det kommer att vara klart till nästa badsäsong.

Nedre bilden visar badhytterna före branden. //

Branden i Kålgårdsbergsskolan 2 april 1966

(Foto Peder Grahn)

Jag har tidigare skrivit om den förödande branden i Kålgårdsbergsskolan den 2 april 1966. Du hittar det inlägget HÄR.

I det inlägget fanns det en bild på skolan efter branden och som vi ser där är mycket av byggnaden kvar. Dock inte så det gick att bygga upp den igen.

Nu har jag fått tillgång till dessa bilder som Peder Grahn tog på lördagsmorgonen. Peder, som då var 16 år,bodde i huset Skolgatan 8 och väcktes av hunden vid femtiden. När han tittade ut så han branden och klädde snabbt på sig och med kameran i handen rusade han ner några hundra meter till den pågående branden.

På den här bilden ser vi gymnastiksalen som klarade branden. Den användes sedan ända fram till polishuset byggdes (klart 1995).  //

Branden i Kålgårdsbergsskolan

(Bild ur arkiv Ann-Charlotte Fenander)

Den här bilden diskuterades på berättaraftonen igår kväll. Bilden visar Kålgårdsbergsskolan eller f.d. Praktiska realskolan där Polishuset ligger nu.

Frågan om branden var anlagd dök upp. Skolbränder är ju ofta det. Jag kunde inte svara då men nu har jag kollat i Tidningsarkivet och hittar dessa träff:

1966-04-04 Skolan brinner! Sju klasser i "Praktiska" blev hemlösa. Brand. Bild.
1966-04-05 Uppgiften hopplös för brandutredare vid gamla "Praktiska".
1966-04-07 Brandorsaken i Praktiska realskolan klarlagd. Kortslutning-murspricka.

Branden var alltså inte anlagd.

Har du minnen från skolbranden? Berätta gärna i kommentarfältet. //

Minnesstenen på Herrestadsfjället

För ganska länge sedan fick jag den här bilden med en fråga från Rolf Ohlson. Det är Rolf själv som är med på bilden som är tagen någon gång 1955-56. Och nu undrar Rolf om jag vet något om minnesstenen?

Och just som jag ikväll hade skannat en orienteringskarta över området och skulle börja skriva här på bloggen fick jag ett mejl på samma tema. Helt otroligt!

Jag återger här mejlet i sin helhet:

"Hejsan Gunnar!

Jag vill visa några bilder som är tagna i Uddevalla och detta är inte tänkt som någon bildgåta. Vår yngste son med familj tog oss med på en skogspromenad tidigare i veckan. Vi startade från östra Kurveröd och tog oss fram på Oskar Grens väg (Om vägen och Oskar Gren har tidigare presenterats på din blogg.)

Vi kom nästan fram till Nybygget där vi tog av, in på en stig på höger sida av vägen. Här var det dock skyltat med skjutvarningar men inte vid denna tidpunkt då vi kom dit. Det var väl ett militärt övningsområde och vad jag kan se på kartan över området så var vi någonstans på västra Bulidsområdet men det var dock tillåtet att gå där nu.

Vi följde en stig och en bäck långt in i skogen där vi senare tog oss fram väster ut från stigen. Där i skogen stod detta monument,jag vill gärna kalla det så. Från denna plats kunde vi mellan träden se taken på några av Skogslyckans höghus och rakt väster ut, långt bort i horisonten så kunde vi skönja Villa Lindesnäs. Stenen var daterad år 1882.

På stenens platta del var det graverat enligt nedan:

ÅR 1882

BÖRJADE SKOG ATT ODLAS Å

HERRESTADS

ÖDE FJÄLL

LÄNETS HÖFDING

ALBERT EHRENSVÄRD

BESKYDDADE

OSKAR GYBERG

FRÄMJADE

WILLIAM THORBURN OCH JOHAN SVENSSON

LEDDE

ARBETET

FRAMGÅNG FÖLJE FOSTERLÄNDSKA FÖRETAGET

Längst ner på stenen syn en symbol av ett träd, troligtvis en gran. Vid denna tidpunkt, var det som texten säger, ett öde område som saknade skog, vilket var den största anledningen till att man startade detta odlingsprojekt.

Säkert så finns det en del Uddevallabor som har sett detta monument, kartan vi hade med oss var framtagen av O-ringen och vi kunde också se en del kontroller i terrängen. Och troligtvis har det också varit en del militära orienteringstävlingar här.

Vi har statyn på Torget ,delar av borgen på Tureborg men denna "upptäckt" långt inne skogen var för oss verkligen unik. Jag ser fram emot kommentarer eller kanke någon kan berätta om detta monument, jag sökte i alla Uddevallaböcker men inget stod om detta. Men då på den tiden (1882) var ju stan inte så stor och till denna plats var det ju långt från stan, vilket det även är i dag.

Med Hälsningar från Britt och Bert Kronlid i Uddevalla"

(Skannad orienteringskarta med minnesstenen markerad vid en utsiktplats väster om Bulids skjutbana)

Det är nu väldigt många år sedan jag var på platsen och glädjande nog ser jag på makarna Kronlids bilder att texten fortfarande är läslig.

Det är alltså ett minnesmärke över de stora skogsodlingarna på Herrestadsfjället som startade 1882. I november 1891 skriver Bohusläningen att ett minnesmärke skall resas över skogsodlingarna.

I den utmärkta boken OM TRE SOCKAR I LANE, Skredsvik, Herrestad, Högås (Redaktör Gunnar Ekberg) citerar jag följande på sid 22-23: PÅ initiativ av rektorn vid folkhögskolan på Majoreberg C.O. Arcadius, bildades 1882 en sammanslutning för skogsodling på Herrestadsfjället. I interimstyrelsen återfinner vi de största markägarna på fjället: Robert och William Thorburn, Reinhold Knutsson, Johan Svensson, Alfred och Justinus Andersson. Plantering igångssattes omedelbart. En upprest sten på Limsjöberget omtalar att år 1882 började skog planteras på Herrestadsfjället.

Planteringen härjades emellertid av eld tio år senare. Förnyade planteringar ödelades på samma sätt. Enligt Hushållningssällskapets statistik omfattade skogsodlingarna mer än 5000 hektar. En betydande del av detta område brändes en eller flera gånger då skogseldar gick fram här 1904, 1906, 1911, 1913 och 1914".

I många år var det en fantastisk utsikt från minnesstenen men givetvis har det vuxit upp mycket skog omkring den så att numera är sikten begränsad som också framgår ovan.

En sökning på Herrestadsfjället i Tidningsarkivet ger följande träfflista:

1835-12-24 Torparen Johannes Olsson på Gnällen, ihjälfrusen på Herrestadsfjället. Död.
1886-10-07 Berättelse om Herrestadsfjället.
1888-06-30 Varning mot skogsåverkan på Herrestadsfjället. Annons. Natur.
1888-06-30 25 000 plantor nedsatts samt 900-1000 skåpsund skogsfrö har utsåtts på Herrestadsfjället. Natur.
1889-04-27 Skogsodling pågår på Herrestadsfjället. Natur.
1891-11-19 Skogsplanteringarna på Herrestadsfjället ska få minnesmärke. Staty.
1893-11-30 Skogsbranden på Herrestadsfjället. Polis.
1902-05-27 Från gamla Bohuslän. Herrestadsfjället.
1902-07-04 Rallare dödas vid dråp på Lövås, Herrestadsfjället.
1904-07-12 Svår skogsbrand på Herrestadsfjället
1906-04-14 Svår skogsbrand på Herrestadsfjället.
1911-06-08 Skogsbrand på Herrestadsfjället Kurveröd, en utgård till Kasens egendom.
1911-06-10 Skogsbrand på Herrestadsfjället.
1911-10-24 Herrestadsfjällets avbrända mark. 90 kg björkfrö såddes ut ovanför Kasen.
1914-05-05 Brand i skogsmarkerna vid Krokvattnet och Gumperöd å Herrestadsfjället.
1918-05-11 60 arbetare på Kampenhof planterar skog på Stadsfjället och Herrestadsfjället. Natur.
1922-04-03 Uddevalla Scoutkårs utmarsch till Trollgild på Herrestadsfjället.
1922-09-14 Herrestadsfjället av F.E.K. Ett 40-årsminne. Om skogsplantering och bränder. //

Håkan Gniste tillbaka i Uddevalla

Den 3 mars slog brandkatastrofen till mot familjen Gniste på Sigelhultsvägen. Svårast skadad blev Håkan som redan under morgonen flögs med helikopter till brännskadeavdelningen i Linköping.

Sedan dess har har man kunnat följa Håkans kamp mot sitt tillfrisknande på denna blogg. (ligger som en länk här på Uddevallabloggen).

Det är närmast mirakulöst hur Håkan gjort framsteg, även om det naturligtvis återstår mycket hårt rehabarbete fortfarande.

För en tid sedan kunde han överföras från Linköping till Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg och nu är han åter i Uddevalla, på sjukhuset.

Uddevallabloggen hälsar Håkan välkommen hem och önskar ett fortsatt gott tillfrisknande! //

Barken 4 reser sig igen

För några år sedan brann fastigheten Barken 4. Det var Möbel-Centers lokaler som brann och skadorna blev omfattande. Hela mittskeppet försvann på några timmar medan den vägg i vägg liggande kommunala bowlinghallen klarade sig hyfsat.

Likaså klarade sig den delen av huset som låg vid Junogatan 7, men vattenskadorna blev omfattande.

Det är Stenab Fastigheter AB som äger byggnaden och som nu håller på att uppföra mittskeppet igen. Kanske blir det ett hus för någon idrottsaktivitet? //

Förlikning om det nedbrunna Backamo sjukhus

PRESSMEDDELANDE

Stiftelsen Backamo Lägerplats och Länsförsäkringar Halland i förlikning angående den nedbrunna sjukhusbyggnaden.

Idag måndagen den 25 maj klockan 09:30 skulle målet mellan Stiftelsen Backamo Lägerplats och Länsförsäkringar Halland avgöras i Halmstads tingsrätt.

Så blir nu ej fallet eftersom Stiftelsen sent i fredags eftermiddag erbjöds 2 miljoner kronor i ersättning, ett belopp man beslutat acceptera.

Enligt Stiftelsens ordförande Per Norberg var man från Stiftelsens sida helt inställd på rättegång eftersom motparten tidigare erbjudit ett försumbart belopp. Det erhållna beloppet är visserligen långt från vad man krävde men från Stiftelsens sida ser man det som en seger.

Ambitionen är alltjämt att sjukhusbyggnaden skall återuppbyggas – nu återstår att se hur långt det erhållna beloppet räcker.

Ytterliggare upplysningar ges av:
Stiftelsens ordförande Per Norberg tel 0520 88131
Advokat Lennart Borgland tel 0522 10190

Svår brand vid Sigelhultsvägen i natt

Vid fyratiden i morse fick Räddningstjänsten i Uddevalla larm om en brand i huset Sigelhultsvägen 22.

När Räddningstjänsten anlände stod övervåningen i brand och sju personer hade tagit sig ut ur huset. Fem av dem hade fått rökskador och två var brännskadade. En av dem, en medelålders man, var svårast skadad och fördes med ambulanshelikopter till brännskadeavdelningen vid Linköpings sjukhus. //

Skolhusbranden på Gustafsberg den 23 oktober 1894

Bengt K frågar: "Stämmer det att det funnits ett skolhus på Gustafsberg som brunnit ner?"

Ja, det är helt riktigt. Det finns inte så många bilder på det men här är en. Villa Carolina till höger och Villa Novilla till vänster. Det var således en träbyggnad till synes lika stor till ytan, men inte lika hög som dagens skolhus.

Så här skrev Bohusläningen två dagar efter branden:

"Stora skolhusbyggnaden å Gustafsberg nedbrunnen

Vid 3-tiden i tisdags eftermiddag varsnades väldiga rökmoln uppstiga från Gustafsberg och telefonbud därifrån begärde eldsläckningshjälp från staden.

En spruta jämte manskap ryckte genast ut, men vid dess ankomst till brandstället utgjorde den stora skolhusbyggnaden av trä ett väldigt flammande bål, som omöjliggjorde all släckning, och starkt hotade intillvarande byggnader, särskilt på norra och östra sidorna.

Släckningsmanskapet måste därför koncentrera sina ansträngningar på hindrandet av eldens vidare spridning, vilket ock genom oanlåtlig påpasslighet och sinnesnärvaro lyckades. Kl 5 (?) var byggnaden nedbrunnen till grunden.

Elden hade uppkommit från en kakelugn i andra våningen, varest på middagen eldats av en tjänsteflicka, som strax efter det hon antänt brasan avlägsnat sig för sysslors skötande på annat håll.

Då eldolyckan upptäcktes av ene läraren, brann det redan i väggen vid kakelugnen och elden spred sig med rasande fart, trots alla släckningsansträngningar som, med anlitande av befintlig brandattiralj, av ställets folk gjordes.

Den nedbrända byggnaden, uppförd 1854, innehöll två våningar förutom skolsalar även boningsrum för barnhusgossarna och lärarepersonalen. Av deras tillhörigheter ävensom skolans material, samlot tavlor mm. blev endast helt obetydligt räddat. Ovannämnda tjänsteflicka förlorade alla sina tillhörigheter, däribland en ny symaskin.

Skolans arkiv, som förvaras i särskild byggnad av sten, är icke berörd av branden.

Huset var försäkrat i brandförsäkringsbolaget "Norrland" för 80 000 kr. Barnhusets lösegendom var även försäkrad, men ej till sitt fulla värde. Lärarinnan Nybergs lösegendom, varav intet räddades, var försäkrad i "Skandia" för 600 kr.

Barnhusgossarne äro för närvarande inlogerade dels i andra barnhusets byggnader, dels hos anhöriga i staden och dels hos barnhusets direktör fabrikör John Peterson samt hos herr John A. Peterson.

Skolan och gossarne torde komma att provisoriskt inhysas antingen i andra barnhuset tillhöriga byggnader å Gustafsberg eller ock å Kristinedal, å senare stället dock endast skolan.

Ingen skadades vid branden." //

"Bastun uppeldad!" - militärminnen

(Bastun på Ramsvik)

Förutom kasernetablissemanget i Uddevalla hade Bohusläns regemente två övningsläger, Ramsvik och Backamo. Och på båda platserna fanns det vedeldad bastu. Och då och då brann bastun. Själv har jag varit med om två bastubränder, en på vardera stället.

Men vi börjar från början. Ramsvik i yttersta havsbandet norr om Smögen var (och är faktiskt fortfarande) en ljuvlig plats. Kompanierna brukade vara där ett par veckor i augusti och en bit in i september.

Regementschefen, överste Smedmark, älskade att bada bastu på Ramsvik. Då han skulle dit på ett sedvanligt besök ringde han ut till lägerkommendanden sergeant B, och gav order: "På torsdag kommer jag ut och då skall bastun vara uppeldad!" - Och som ni förstår bar det sig inte bättre än att lägerkommendanten sergeant B, i sin iver över att ha bastun ordentligt uppvärmd då regementschefen skulle komma ut, råkade elda så hårt att bastun brann upp några timmar innan överste Smedmark skulle anlända.

Ja, det gick ju inte att göra någonting åt det och när regementschefen anlände gick sergeant B fram till honom, gick upp i enskild ställning, gjorde honnör och anmälde: "Överste bastun uppeldad!" Smedmark hade ingen svårighet att dölja sin besvikelse och irritation och sa: "På måndag kommer jag tillbaka, och då SKALL jag bada bastu!" Och givetvis var bastun då uppbyggd igen.

Mitt eget minne från bastubrand på Ramsvik inträffade i början av 1970-talet då vi låg där med ett spaningskompani. När vi låg ute på det sättet gällde det att så få befäl som möjligt övade beväringarna medan de övriga njöt av lägerlivet, som fiske och andra trevliga saker.

På min pluton hade jag en värnpliktig befälselev som hette Johansson. Han hade råkat skada handen och kunde inte delta i dagens övningar så honom satte jag att hålla bastun uppvärmd hela dagen och in mot kvällen. Tilläggas kan att de värnpliktiga var ganska nyinryckta och fortfarande lite stela och nervösa i sitt uppträdande gentemot oss överordnade.

Vid halvsjutiden på kvällen satt jag och mina kolleger i befälsbaracken och småpratade och kompanichefen kapten S-R var också med. Då hör vi plötsligt springande steg på berghällen utanför baracken. Stegen upphörde och en försynt knackning hördes. Kompanichefen ropade: "Kom in!" - Dörren öppnades och in steg nämnde befälselev Johansson. Johansson gjorde ställningssteg innanför dörren och sa lugnt: "Kapten, befälselev Johansson anmäler sig!" - "Jaha, svarade kompanichefen, "vad vill Johansson?" - "Jo kapten, jag undrar om det finns en hink?" - Kapten S-R anade vad som var å färde och sa: "Johansson, brinner bastun?" - "Ja, kapten!"

Sedan blev det fart. Alle man rusade ut ur befälsbaracken och sprang mot bastun. Sergeant Lj. slet med sig en pulversläckare från befälsbaracken och när vi kom fram till bastun stod den i ljusan låga. Sergeant Lj tog på sig sin regnkappa och försvann med brandsläckaren in genom bastuns dörröppning. Han tömde brandsläckaren och kom ut efter ett tag och såg ut som en snögubbe - alldeles kritvit av allt pulver. Och bastun då? Jo den fortsatte att brinna. Den var byggd av järnvägsslipers och branden hade fått ordentligt fäste.

Och som sagt på Backamo fanns det givetvis också en bastu. Och det var samma sak där, bastun hölls varm dagarna i ända. En eftermiddag tog det eld. Till saken hör att alla kompanier som vistades på Backamo övades i åtgärder vid brand.

Nere vid Grinnerödssjön fanns ett skjul. I det stod en motorbrandspruta och där hängde även brandslang i flera längder för att kunna kopplas ihop så att de nådde upp till de stora manskapsbarackerna eller bastun.

Nu hör det också till saken att lägerkommendanten furir S. inte tillät att man använde den "skarpa" brandslangen vid övning eller utbildning. Den var reserverad för en riktig brand.

Vid det här tillfället var bl a en brigadstab och ett brigadstabskompani på platsen. Brigadchefen, överstelöjtnant John Petersson, tog livlig och aktiv del i brandbekämpningen. Alla visste vad de skulle göra och snart var tillräckligt mycket slang ihopkopplad så att det räckte fram till bastun. Brigadchefen tog själv hand om sprutmunstycket och vände sig ned mot Grinnerödssjön och ropade: "Vatten!"

Strax hörde man brandsprutans motor starta och nu väntade man på att den hittills platta brandslangen skulle styvna som ett tecken på att vatten var på väg. Ni anar säkert vad som hände? - "Ja, just det! - De som sprang för att hämta slang och koppla ihop densamma hade tagit övningsslangen i stället för den "skarpa" och övningsslangen läckte som ett såll.

Så istället för en snabbt styvnande brandslang fick vi se mängder av vattenkaskader som sprutade åt alla håll runt slangen. Så småningom närmade sig vattenkaskaderna brigadchefen där han stod och höll i munstycket beredd att öppna kranen. När han slutligen hade fått vatten ända fram vred han så på kranen och en enda stråle sköt ur ur munstycket cirka en meter och sedan droppade det bara ur den.

Att se brigadchefen överstelöjtnant John Petersons ansiktsuttryck just då är ett minne för livet. Först stor förvåning och sedan skrattade han så att han vred sig där han stod. Mellan skrattsalvorna kunde vi höra honom kvida: "Ring brandkåren!" //