Skolhuset på Gustafsberg som badhotell

Skolhuset byggdes 1897 efter att det gamla av trä på samma plats brann ner 1894. Nu skulle man bygga ett hus som inte kunde brinna. Det blev byggt av skrombergategel. Skolan avvecklades 1924 och så här såg det ut fram till 1948-49 då det byggdes om till skolhem. Den vackra balkongen försvann när huset byggdes om för att inrymma skolhemmet 1949 - 1976.

Vissa år användes således Skolhuset som badhotell.  //

Öppet Gustafsbergsarkiv på lördag 9 november

(OBS! Klicka på panoramabilden!)

Nu på lördag är det Arkivens dag över hela landet. Gustafsbergsstiftelsens bidrag är att vi visar vårt fantastiska arkiv kl 10 - 12.

Den äldsta handlingen i arkivet är ett pergamentsbrev från 1400-talet men det är ett undantag. Men när Anders Knape startade Gustafsbergs barnhus 1776 började man också spara de handlingar som växte fram i barnhusets verksamhet. Så från det året och fram till idag finns det 55 hyllmeter arkivhandlingar som speglar verksamheten på Gustafsberg.

Barnhuset, som är Sveriges första internatskola, har avsatt massor av handlingar av alla slag. I arkivet finns bl a handlingar ansökningar och andra handlingar rörande de 741 pojkarna som gick på internatskolan mellan 1776 och 1924 då skolan lades ned.

Och här finns förstås mycket handlingar också från badorten. Inte minst år 1814 då varmbadhuset var nytt och så många kungliga och andra dignitärer var på Gustafsberg och badade.

Arkivbyggnaden byggdes 1882. Den är placerad så att den skall vara brandsäker, dvs ligga långt från andra byggnader. Den ligger också på en liten kulle vilket gör att risken för översvämning är minimal.

Hit flyttade man alltså in alla handlingar efter invigningen av arkivet. Det skulle visa sig vara mycket klokt då det stora skolhuset brann ner 12 år senare. Där hade man nämligen förvarat handlingarna fram till 1882.

Tack vare att man tänkte på att man ville spara barnhusets och badortens historia så räddade man arkivhandlingarna från förstörelse. Det är således ett ganska komplett arkiv från 237 års verksamhet vi kan visa upp idag.

Så ta chansen och besök oss på lördag. Välkomna!  //

Jag skiter verkligen inte i vattenkvalitén på Gustafsberg

Idag gör Ulf Blomgren i Bohusläningen ett stort nummer av en kommentar som undslapp mig när han intervjuade mig igår. Sådan tur då att jag har detta forum så att jag kan få förklara mig. På fråga om jag tänker stänga av vattenkranarna nu sedan en miljöinspektör utfärdat ett förbud mot att distribuera Gustafsbergsvattnet sa jag med en suck: "Nej, jag skiter i det!" Vad jag menade var förstås att det inte går att stänga av kranarna och det menar jag fortfarande. Hur skulle det bli?

Låt mig också berätta att nämnde Blomgren brast ut i ett hysteriskt skrattanfall som aldrig tycktes ta slut. Jag kände förstås genast på mig att han skulle göra ett nummer av mitt yttrande. Men han sa att han skulle skriva artikeln och sedan ta kontakt med mig för komplettering. Det gjorde han aldrig för han visste att jag inte skulle godkänna den formuleringen. Jag insåg därför igår kväll vad jag hade att vänta i dagens tidning. För övrigt gör det mig inte så mycket. Jag har fått många glada tillrop idag.

Till själva frågan om vattnet då. Jag har jobbat jättemycket för att höja vattenkvalitén på Gustafsberg. Den som känner mig vet att jag vill ha ordning på saker och ting. Och det har det blivit. Efter några enstaka tillfällen där vattnet varit otjänligt pga exempelvis för hög halt av koliforma bakterier har vi nu en snabb rutin för att åtgärda problemet. Snabb klorering har visat sig mycket effektivt och när vi tagit nya prover strax därpå har värdena varit bra.

När jag hört mig för vad det kan bero på att det plötsligt finns för mycket koliforma bakterier i vattnet har man sagt att det kan bero på att bakterier tar sig in efter ihållande regn. Vi vet inte om det är så men har tätat reservoaren mer och mer och i skrivande stund håller Uddevalla Plåt & Svets på att göra en ny lucka så att reservoaren kommer att bli hermetiskt tillsluten.

Nu skall man veta att Gustafsbergsvattnet alltid innehållit mycket järn. Redan när stadsläkaren Boëthius i Göteborg 1729 analyserade vattnet i Baggetofta hälsokälla fann han att det innehöll en hög halt av järn och att det "hoppar och spritter öfver glasbredden". Idag kallas det turbiditet (grumlighet).

Vattenanalyserna som tas regelbundet har oftast varit tjänligt med anmärkning. Anmärkningen har oftast varit just hög halt av järn, turbiditet, mangan och lågt ph. Det man frågar sig är om vattnet därmed är drickbart? Ja, det anser jag och Gustafsbergarna har i åratal druckit av detta vattnet och ingen har så vitt känt blivit sjuk av det.

För mig är otjänligt vatten solklart. Det skall man inte dricka. Därför har vi som jag beskiver ovan utvecklat en snabb rutin för att rena vattnet.

Men nu tycks miljöinspektören infört ett nytt begrepp: godkänt! Hon hävdar alltså att om vattnet är tjänligt med anmärkning så behöver det inte vara godkänt. Alltså får vi inte distribuera vatten som är tjänligt med anmärkning för det behöver inte vara godkänt.

Man frågar sig då, var går gränsen för godkänt? Det har vi inte fått veta och hur agerar man då?

Hur som helst så vill Gustafsbergsstiftelsen inte distribuera vatten som myndigheterna inte är nöjda med så därför beslutade direktionen för att par år sedan att vi skulle koppla in vårt ledningsnät på kommunens. Det har varit en stående punkt vid direktionsmötena sedan dess.

Hösten 2012 gjordes ett test av en sådan inkoppling. Vi lade en slang på backen från en punkt till en annan och försöket slog väl ut. Det fungerade som vi tänkt. Här fick vi tacksam hjälp av kommunens VA-kontor, som också föreslog att vi även med kommunalt vatten skulle använda oss av vår egen reservoar som rymmer drygt 200 kbm. Pumpa upp det kommunala vattnet till den således. Och även det fungerade så plötsligt hade vi kommunalt vatten i våra ledningar. Låt mig också berätta att vi innan vi kopplade in kommunens vatten hade sanerat reservoaren och VA-kontoret hade installerat en backventil på sin utrustning så stiftelsens vatten inte skulle rinna ut i kommunens ledningsnät.

Allt fungerade bra i några dygn men så slog vinterkylan plötsligt till och vi blev tvungna att avbryta försöket. I våras skulle vi så återuppta försöket för att slutligen göra en permanent inkoppling. Det har inte låtit sig göra, främst av faktorer som vi inte rått över.

Stiftelsen har betalat anslutningsavgiften och har sedan i somras vattenrätt i kommunens nät. Nu återstår själva inkopplingen som i dagarna inleds.

Då blir jag uppringd av miljöinspektören som vill ha ett möte. Eftersom inget hänt i sak tyckte jag det var bättre att ha det efter inkopplingen. Då slog hon till med sitt förbud för stiftelsen att distribuera vårt vatten. jag föreslog att hon skulle avvakta tills vi var inkopplade, men icke.

Ja, detta blev en lång historia och jag har fått lägga ytterligare kraft och onödig energi på denna segdragna historia, men självklart har vi överklagat beslutet. Så himla onödigt!

Vårt överklagande följer här:

ÖVERKLAGANDE AV BESLUT ENLIGT Dnr: 2013.1825. Beslutsnr: D 0505

 

Undertecknad förvaltande direktör har tagit del av förbudet enligt beslutet enligt ovan. Jag tycker det är en märklig och minst sagt spretig hantering av kommunen. Självfallet går det inte att stänga av stiftelsens dricksvattenanläggning ”med omedelbar verkan” som det står i beslutet. Var finns helhetssynen? Och står det fritt för en enskild handläggare att fatta ett beslut av denna dignitet?

 

Beslutet ter sig desto märkligare mot bakgrund av att inspektören ifråga väl känner till att Gustafsbergsstiftelsen inom kort (inom högst ett par veckor) kommer att vara inkopplad på kommunens vattenledningsnät. Arbetet pågår.

 

Analyser av stiftelsens dricksvatten har de senaste åren skett regelbundet enligt en plan som är godkänd av Miljö och stadsbyggnad. Någon enstaka gång har vattnet befunnits otjänligt. Åtgärder för att rena vattnet har då snabbt vidtagits och lett till bra resultat. Vid förnyad analys har vattnet alltid varit tjänligt. Ingen, som använder Gustafsbergsvattnet, har så vitt känt blivit sjuk av det.

 

Vanligen har vattnet vid provtagningarna varit tjänligt med anmärkning. Dvs de parametrar som varit för höga är turbiditet, järn, mangan och lågt ph. Dessa faktorer är kända sedan lång tid på Gustafsberg. Icke förty är det direktionens uppfattning att det inte räcker och därför togs beslutet att koppla in oss på kommunens nät.

 

Det arbetet har pågått under en längre tid, men försenats av faktorer som stiftelsen inte rår över (omorganisationer inom kommunen/Västvatten bl a). Stiftelsen har betalat anslutningsavgiften och har sedan i somras vattenrätt i det kommunala nätet.

 

För att förebygga eventuella problem har stiftelsens egen personal dessutom vid några tillfällen under den gångna sommaren klorerat vattnet efter anvisningar från kommunens vattenverk. Jag hävdar därför att dricksvattnet idag är bättre än på länge.

 

Att i det läget förbjuda stiftelsen att distribuera vattnet är orimligt och kommer inte att kunna ske. Den snabbaste vägen till en bättre vattenkvalité är anslutningen till det kommunala vattnet. Den är alltså inom kort genomförd.

 

För Gustafsbergsstiftelsen

 

Gunnar Klasson

Förvaltande direktör.

Tel 0522-518 451

Mob 070-735 64 88

E-post gunnar.klasson@gustafsberg.se  //

Byggnadsvården på Gustafsberg går vidare

Byggnadsvården på Gustafsberg går vidare. I år har vi hunnit med riktigt mycket. Just nu är det Herrgårdens tur. Målningsarbetena pågår som bäst.

Direktörsvillan som i år fyller 100 år har målats och trasigt virke har bytts ut.

I våras blev Magasinet målat efter renoveringen i höstas. Och under sommaren har Varmbadhuset (Vandrarhemmet) blivit helrenoverat.

Och det kostar förstås stora pengar och du vet väl att du kan ge Gustafsbergsstiftelsen ett stort eller litet bidrag till vårt bankgirokonto Byggnadsvård Gustafsberg, BG 114-8998. Bidragsgivarna presenteras på vår hemsida, klicka här http://www.gustafsberg.se/om-gustafsberg/byggnadsvard/  //

Knapes utsikt

Längs Strandpromenaden mellan Gustafsberg och Lindesnäs kan man vika av mot Knapes utsikt. Det är inte så himla ofta jag varit där men i veckan var det dags. Det är en bedårande utsikt, framförallt in mot Uddevalla. Har man fika med sig kan man slå sig ner på en bänk med tillhörande bord och njuta av utsikten. Väl värt ett besök!

På platsen finns också den här minnesplattan. Texten är svårläst men det måste vi göra något åt.

Så här står det:

13.7 1926

 

I 150 ÅR HADE GUSTAVSBERGS

 

BARNHUSSKOLA VARIT I VERKSAMHET

 

DÅ FORNA ELEVER TILL MINNE AV

 

VÄLGÖRAREN  DONATORN

 

ANDERS KNAPE HANSSON

 

UPPSATTE DENNA TAVLA

 

 

Man skall veta att skolan i sin ursprungliga form upphörde 1924, dvs två år innan det tänkta 150-årsjubileet. Kanske närde eleverna en from förhoppning att skolan skulle starta sin verksamhet på nytt?

 

Så blev det inte, men 1949 startades Skolhemmet på Gustafsberg där eleverna var inackorderade men gick i stadens skolor. Skolhemmet upphörde i sin tur 1976.

 

Idag delar Gustafsbergsstiftelsen ut stipendier. Sista ansökningsdagen för årets stipendieansökningar är för övrigt den 1 september.  //

Hjälp till att fånga in norska katten Bajas på Gustafsberg!

För två veckor sedan smet den norska skeppskatten Bajas, 3 år, iland från sin familjs segelbåt vid bryggan på Gustafsberg. Bajas är en kastrerad hankatt märkt med chip i nacken.

Två dagar senare sågs han i samband med åskvädret på Gustafsberg. Familjen låg kvar på Gustafsberg och letade efter Bajas i flera dagar men blev till slut tvungna att segla ifrån honom då arbete väntade.

Sedan dess har ingen sett honom förrän i morse. Då var han i närheten av Villa Klippan och försvann sedan ner mot vandrarhemmet. Han är alltså kvar på Gustafsberg.

Nytt hopp således att kunna fånga in Bajas och meddela familjen som bor i Östfold. Om vi får tag i Bajas så sätter de sig genast i bilen och kör hit och hämtar honom. Ser du honom eller lyckas fånga in honom så ring mig på telefon 070-735 64 88 så kontaktar jag familjen.  //

Något om prästens roll på Gustafsberg

Kurt Olssons berättelse om prästens roll på Gustafsberg:

"Här på Gustafsberg öppnade år 1776 Sveriges första internatskola.

Det var skeppsredaren Anders Knape Hansson och hans hustru Catharina Hegardt som hade testamenterat sin förmögenhet till en skola. Där skulle faderlösa gossar ur den lägre medelklassen få undervisning. På så sätt skulle de kunna ta sig ut i yrkeslivet, och bli någonting inom t ex handel, hantverk eller sjöfart.

På den tiden var det mer regel än undantag att skollärare var prästvigda. Så var det också med skolans förste lärare här på Gustafsberg. Han hette Eliseus Winding och var 31 år gammal när han började. Han kom närmast från Uddevalla trivialskola. Anders Knape var noga med att anställa bra lärare, hela verksamheten hängde ju på det. Därför lockade han med en mycket högre lön än på trivialskolan. På så sätt slapp också Eliseus Winding att gå och tigga, som ett komplement till lönen, det var många lärare som var tvungna att göra det.

I barnhusreglementet stod att ”scholemästaren” skulle vara prästvigd och ogift. Arbetsbördan var mycket stor, den kallades faktiskt ”trälaktig” och därför fanns en morot: efter 6 år skulle han kunna komma i åtanke när ett pastorat inom hans födelsestift blev ledigt.

Till en början fanns här bara en lärare, plus en särskild lärare i sång och musik. Först i mitten av 1800-talet hade man råd att anställa två lärare till.

På Knapes tid började skoldagen med bön och sång, och ett kapitel ur Bibeln lästes upp och förklarades.

På kvällen var det aftonbön, och på söndagen gudstjänst. Den beskrevs så här:

”Om söndagen hålles merendels i öfra wåningen på en sal Gudstjenst, med bön, sång och Epistelens samt Evangeliets korta förklaring, efter barnens begrep lämpad, hwarefter sedan et förhör med dem anställes öfwer hwad som är talat och slutes änteligen med bön och sång.

Om sommaren under brunnstiden förrättas Gudstjensten uti brunnshuset. Stundom, då wäderleken och tillfället medgifwa, få barnen biwista Gudstjensten i Uddevalla.”

Religionsundervisningen var A och O, och om någon elev visade anlag för prästyrket, som sågs som det förnämsta av alla yrken, så skulle han få lämplig förberedande undervisning.

Men skolan förberedde också väldigt konkret för andra yrken och pojkarna fick bl a lära sig matematik, moderna språk och olika hantverk.

När det var examen i skolan kom en annan präst och höll förhör. Flera andra präster var också närvarande då, och dessutom representanter för magistraten i Uddevalla, och ämbetsmän och handlare i staden.

Här på Gustafsberg växte det ju också fram en havskurort, och den hade sin storhetstid under 1800-talets första hälft.

Men den uppskattades inte alls av skolans styrelse. Man menade att kurgästernas leverne kunde skada gossarnas moral. Man förfasade sig över ”lockande exempel av flärd, sysslolöshet och osedlighet”. Och man oroade sig över ”liderliga och utsvävande skjutskarlar”, och de rika badgästernas simpla tjänstefolk. Till och med prästen var hotad: ”Badortens förströelser kunna lätt draga även den mest nitiske lärare från sina plikter.”

När 1900-talet kom, och när Första Världskriget bröt ut betydde det slutet för den traditionella kurortsverksamheten. Det hade också blivit svårt att få tag i en präst som kunde förrätta morgonbön och söndagsgudstjänst i brunnshuset. För nu fanns inte längre självklart någon präst på skolan, och det berodde på att läraryrket hade professionaliserats. Lärarna var nu ämnesutbildade pedagoger. Så: prästen var inte längre en förgrundsfigur här ute – inte förrän nu, i vår egen tid, under Gustafsbergsdagarna, när historien väcks till liv".  //

Sommaren då Sverige styrdes från Uddevalla - ett 200-årsminne

Varmbadhuset på Gustafsberg fyller 200 år 2014.

 

Nästa år fyller varmbadhuset på Gustafsberg 200 år. Det är därför vi nu har bemödat oss om att göra det så fint lagom till 200-årsjubileet.

 

Men det var inte bara det nya varmbadhuset på Gustafsberg som präglade år 1814. Samma sommar flyttas den svenska makten till Uddevalla vilket i praktiken betydde att Sverige styrdes från Uddevalla några sommarmånader  det året.

 

Bakgrunden var att Sverige hade varit i krig mot Napoleon och var på den segrande sidan. I freden i Kiel den 14 januari det året tillerkändes Sverige Norge från Danmark som var på den förlorande sidan, dvs på Napoleons sida.

 

I Kielfreden stipulerades det således att Danmark skulle bli av med sitt lydrike Norge, vilket skulle tillfalla Sverige istället. Det kunde inte norrmännen acceptera utan de förklarade sig självständiga den 17 maj 1814 och antog en ny grundlov med den danske prinsen Kristian Fredrik som ny regent.

 

Detta kunde Sverige i sin tur inte acceptera utan på våren och försommaren 1814 marscherade den svenska hären med sina 50 000 man under ledning av kronprins Karl Johan (Jean Baptiste Bernadotte) till Uddevalla där Karl Johan flyttade in i handelsmannen Lars Wennerbergs hus (nu västra rådhusflygeln). Samtidigt flyttade stora delar av det svenska hovet till Uddevalla med den gamle skröplige kungen Karl XIII och hans drottning Hedvig Elisabeth Charlotta i spetsen.

 

Uddevalla hade ju brunnit ner till grunden i den stora stadsbranden 1806 och var fortfarande under återuppbyggnad. För alla dem som inte deltog i förberedelserna för det stundande anfallet mot Norge fanns det således väldigt lite att göra i staden.

 

Men på Gustafsberg hade direktionen nyss invigt det nya varmbadhuset och det kom att bli det stora besöksmålet för kungligheterna och andra dignitärer. Något liknande hade inte skådats i Norden tidigare. Det var med stort intresse som hovet, särskilt drottningen, besökte varmbadhuset. Hon kom att så gott som dagligen att besöka Gustafsberg.

 

Den 24 juli kom den då 15-årige Oscar ( senare Oscar I ), son till kronprinsen, för att njuta av baden i varmbadhuset. Uppenbarligen kom han "hem" till Uddevalla på kvällen och berättade för pappa kronprins Karl-Johan om nymodigheten för redan nästa dag kom han tillbaka till Gustafsberg och nu tillsammans med sin pappa kronprins Karl Johan som fick sig ett hälsobad. Alltihop är väldokumenterat i Gustafsbergsstiftelsens fina arkiv.

 

Redan dagen därpå, dvs den 26 juli, gick Sverige under Karl Johans ledning till anfall mot Norge. Karl Johan hade under några intensiva dagar genom sändebud förhandlat med norrmännen i syfte att undvika blodspillan. När sändebuden kom tillbaka till Uddevalla fick han varje gång beskedet från norrmännen "vi ger oss aldrig!"

 

Anfallet inleddes därför och efter tre veckor hade Sverige besegrat de norska trupperna som var utomordentligt dåligt utrustade. Den 14:e augusti undertecknades fredsfördraget genom den så kallade Konventionen i Moss. Karl Johan var klok då han lät norrmännen behålla sin nyantagna grundlov och istället bildade unionen som ett slags paraply över de båda länderna. Det är nog inte utan anledning som Norges paradgata nummer ett är Karl Johann.

 

Trupperna med Karl Johan återvände till Uddevalla och kom att stanna i staden fram till i början av september. I Uddevalla kyrka hölls te Deum och på torget i Uddevalla dubbades ett par av hjältarna i kriget mot Ryssland 1808-1809 till grevar. Samtidigt ringde de provisoriska kyrkklockorna in den fred som Sverige fortfarande har lyckats behålla.

 

Det är alltså en historisk händelse som utspelade sig i vår stad sommaren 1814. Nästa år är det alltså 200 år sedan.

 

Var säkra om att det 2014 kommer att uppmärksammas på många olika sätt men kom ihåg att det var i Uddevalla det hände. Fredsklockorna ringde i Uddevalla sommaren 1814.

 

Från boken Historien om Uddevalla av författaren Ulf G Eriksson och undertecknad citeras kapitlet Uddevalla- slutpunkt för krig och startpunkt för fred:

 

Aldrig tidigare, eller senare, har det glänst så mycket från så många i Uddevalla som när staden stod värd och utgjorde utgångspunkt för Sveriges erövring av Norge.

 

I oktober 1813 vann kronprinsen Karl Johan (Jean Baptiste Bernadotte) och den svenska armén slaget vid Leipzig. Napoleons herravälde över kontinenten var i stort sett brutet och danskarna tvingades till freden i Kiel i december. Där tillerkändes Sverige rätten till Norge, som en kompensation för förlusten av Finland 1809.

 

Norge, som varit ett danskt lydrike i mer än 550 år såg nu sin chans och den 17 maj 1814 förklarade norrmännen sig självständiga. Detta kunde inte accepteras av Sverige.

 

Den heta sommaren 1814 passerade därför den största armé någonsin Uddevalla och en stor del av denna inkvarterades dessutom i den stackars staden. Till dessa kom sedan ett stort hov, med kung Karl XIII, drottning Hedvig Elisabet Charlotta, kronprinsen Karl Johan och hans son Oscar i spetsen, samt regeringspersonal och en lång rad utländska sändebud.

 

Den 21 juli anlände Karl Johan som inkvarterades i handelsmanen Lars Wennerbergs hus vid torget, nuvarande rådhusets västra flygel.

 

Hans bud till de trilskande norrmännen var att de måste ge upp sin nyligen i Eidsvoll antagna författning. Några dagar senare fick han ett brev från Frankrike som kan ha spelat en avgörande roll i Norges framtid. Kronprinsens väninna, författarinnan madame de Stael, vädjade till denne att acceptera den norska konstitutionen samt att bara besätta den norska tronen.

 

Kronprinsen lät sig uppenbarligen bevekas av brevet och hans sista bud innan krigståget mot Norge blev att landet skulle tillåtas ha en egen riksdag, stortinget. I själva verket blev det så att Norge fick långt större möjligheter att bestämma själva än det fått under sin danska tid.

 

Lördagen den 23 juli anlände den gamle kungen och dagen efter drottningen med sina respektive hov. Att det rörde som om stora följen illustreras av att bara drottningens karavan bestod av sexton heltäckta och lika många halvtäckta vagnar. Till dessa kom vagnarna med bagaget.

 

Kung och drottning inkvarterades i det Åbergska huset som låg på torgets sydvästra hörn. I detta behövde den gamle skröplige kungen inte gå i några trappor. Kungshuset, som i dag ligger på samma plats, har fått sitt namn efter kungabesöket. Kungen följde trots sin skröplighet anfallet mot Norge och under tiden fördrev drottningen tiden med att bada kurbad och idka sällskapsliv på Gustafsberg. Där hade direktionen låtit uppföra ett nytt badhus för varma bad och detta frekventerades flitigt av alla tillresta. I själva verket blev dessa intensiva sommarveckor på Gustafsberg startskottet för Sveriges första badort.

 

Medan armén angrep Fästningsbyn i Fredrikstad från landsidan attackerades denna från älvsidan av den svenska flottan. Efter fästningens fall tog sig svenskarna norrut mot Oslo och sedan slaget vid Moss slutat med norsk förlust beslöt prins Kristian att avstå från Norges tron.

 

Den 30 augusti återkom Karl Johan till Uddevalla och redan samma dag hölls tacksägelsegudstjänst i kyrkan med hela kungahuset, regeringen, generalstaben och hovet. På kvällen var staden upplyst till fest och på torget dubbade kungen såväl krigsmän som uddevallabor till riddare. Bland andra dubbades hjältarna från det finska vinterkriget, amiral Puke (slaget vid Viborg) samt general Adlercreutz (slaget vid Lappo) till grevar. Sedan denna dagen har Sverige levt i fred.

 

I början av september infann sig åter vardagen i Uddevalla och Bohuslän. Dock med den skillnaden att Svinesund inte längre var en gräns som skilde två länder utan en fjord i ett unionskungadöme. Aldrig mer skulle det bli krig mellan de två brödrafolken även om det skramlades med vapen i bakgrunden när unionen efter vissa konvulsioner upplöstes 1905. Att det gick som det gick kan i hög grad tillskrivas den norska konstitutionen antagen i Eidsvoll den 17 maj 1814. En grundlag som Karl Johan, måhända efter madame de Staels vädjan,  aldrig ändrade på".

 

I Norge pågår redan för fullt förberedelserna för 200-årsminnet av den 17 maj 1814 och man kan lugnt räkna med att firandet kommer att anta "hysteriska" former.

 

Självklart skall vi i Uddevalla inte vara sämre! Nu har vi verkligen chansen att placera vår stad på kartan.

 

När jag i vintras presenterade planerna på ett 200-årsfirande på Gustafsberg för kommunstyrelsens ordförande Henrik Sundström (M) blev han genast intresserad. 2014 är dessutom Uddevalla värd för den Nordiska vänortsringen 75-årsjubileum. 1939 tecknades världens första vänortavtal mellan Uddevalla och danska Thisted. Henrik Sundström har sett till att det bildats en styrgrupp och en projektgrupp för firandet. Jag sitter med i projektgruppen tillsammans med kommunala företrädare.

 

På Gustafsberg har vi länge förberett 200-årsfirandet. Det är förstås därför vi nyss har renoverat varmbadhuset så att det är fint till jubileet. Jag har också medverkat till att genom Herman Zetterbergs stiftelse ta fram pengar till en författare ( Ulf G Eriksson ) som i dagarna lägger sista handen vid manuset till det historiska spel, som jag hoppas att vi kan genomföra nästa sommar.

 

Jag har haft ett antal möten med olika intressenter och alla är mycket positiva till tanken på ett 200-årsfirande. Kulturskolan vill medverka i det historiska spelet som beräknas kunna spelas upp vid nästa års utvidgade Gustafsbergsdagar. Delar av spelet skulle också kunna spelas upp vid det nordiska vänortsbesöket.

 

Vi har flera aktiviteter att hänga upp vårt 200-årsfirande på. Det skulle kunna starta redan den 17 maj för att fortsätta med vårt eget nationaldagsfirande på Gustafsberg 6 juni. Givetvis skall då nationaldagstalet handla mycket om vad som hände i vår stad och på Gustafsberg för 200 år sedan..

 

Det planeras också en kammarmusikfestival som tar allt fastare former. Och varför inte låta våra redan så etablerade aktiviteter som Uddevallakalaset m fl samlas under 200-årsfirandets paraply?

 

Kort sagt kan vi se fram emot ett 200-årsfirande, 2014 som inte bara är ett Uddevalla- och Gustafsbergsintresse utan hela Sveriges. Var säkra på att det planeras för detta på olika håll och vi får ju inte vara sämre.

 

200-årsminnet av Sveriges sista krig måste firas och kom ihåg att det var i Uddevalla det hände!  //

Sunningen angjorde fel brygga på Gustafsberg

Idag var vi några stycken som stod vid vandrarhemmet på Gustafsberg då M/S Sunningen skulle angöra på sin första tur för dagen. Till vår stora förvåning gick hon in till fel brygga, dvs vår gästbrygga. och gick ut kort därefter. Det fanns ingen som väntade vid den ordinarie bryggan skall sägas. //

Självklart skall det inte se ut så här!

I höstas asfalterades en gångbana mellan Sjöstugan och vandrarhemmet på Gustafsberg för att öka tillgängligheten för rullatorer och rullstolar. Det är ett jobb som har beställts och bekostats av kommunens Gatu- och parkavdelning. För ett litet tag sedan var NCC tillbaka för att fullfölja arbetet och nu ser det ut som ovan.

Nu får vi nästan dagligen synpunkter på detta. Har vi gömt asfalten medvetet? Har vi blivit fullständigt snurriga?

(Så här har det sett ut över vintern och fram till för några veckor sedan.)

Så här är det. Jobbet är inte färdigt! Gustafsberg är ett naturreservat och dessutom byggnadsminne. I dialog med länsstyrelsen  har vi först asfalterat för att sedan lägga på (klistra) ett material som kommer att se ut som sand när det blir färdigt. Vi och länsstyrelsen tyckte inte att den här sträckan förtjänade en svart asfaltbana. Därför har man alltså nu klistrat fast sanden men för att den skall bli bestående har man lagt på grus för att den inte skall slitas bort innan den fastnat ordentligt.

Gruset måste ligga ett tag och täcka sanden för att den skall fastna ordentligt sedan kommer gruset att sopas av trottoaren. Först då är det färdigt.

När blir det klart? Ja det beror mycket på väder (värme) och vind. Så hav förtröstan ni som undrar. Det blir klart så fort man bedömer att man kan sopa bort gruset.  //

Herman Zetterbergs födelsedag

I dag är det Herman Zetterbergs födelsedag och som traditionen bjuder sätter styrelsen för Herman Zetterbergs stiftelse en blomma på hans grav på Norra kyrkogården. Uppdraget fullföljs av den förvaltande direktören i Gustafsbergsstiftelsen.

Herman Zetterberg föddes den 1 juli 1904 på Gustafsberg i Uddevalla.

Han tog en juris kandidat examen vid Uppsala universitet 1928 och inledde därmed sin juristkarriär. Han blev hovrättsråd 1942 och var ledamot av lagberedningen 1944-1947.

Den 31 juli 1945 utnämndes han av statsminister Per Albin Hansson till justitieminister i regeringen. Denna post innehade han till den 30 september 1957. Herman Zetterberg är den justitieminister som innehaft detta ämbete längst tid; 12 år och 52 dagar. Som justitieminister införde Zetterberg flera förändringar inom det straffrättsliga området, bland annat ökad benådning och större fokus på straffverkställigheten. Från 1957 och fram till sin död 1963 var han president i Svea Hovrätt.

Herman Zetterberg blev änkling två gånger. Första äktenskapet ingick han 1931 med Kitty Rippe. Hon avled 1955 i cancer. Han gifte om sig 1959 med Ulrica Lyttkens, som sedan dog i januari 1963.

Gustafsbergsstiftelsen

Herman Zetterberg återvände alltid till sitt sommarviste Villa Carolina på Gustafsberg. Han var starkt engagerad i Gustafsbergs göranden och låtanden och bidrog mycket med goda råd till Gustafsbergsstiftelsens direktion.

Gustafsbergsstiftelsen har sitt ursprung i Gustafsbergs barnhusinrättning som skapades av Anders Knape och hans maka Catharina Hegardt. Barnhusinrättningen startade 1776 det som blev Sveriges första internatskola för barn till ”fattige handlare, hantverkare och magistratspersoner från Bohuslän”.
Skolan hade samtidigt ca 30 elever som fick sin utbildning i teoretiska och praktiska ämnen under sammanlagt sex år från ungefär 9 års ålder.

Skolan bedrevs på samma sätt under 148 år fram till 1924. Efter flera försök att återuppta skolan startades istället Gustafsbergs skolhem 1949. Herman Zetterberg bidrog starkt till att skolhemmet kom till stånd.

Testamente

I sitt testamente från den 27 februari 1963 skriver Herman Zetterberg:
”Till en särskild stiftelse för främjande av bohuslänsk kultur skall lämnas 75.000 kr…
För denna stiftelse skall finnas en styrelse, bestående av 1) landshövdingen i Göteborgs och Bohus län eller annan kulturintresserad person som han förordnar (ordförande) samt 2) förvaltande direktören för Gustafsbergsstiftelsen och 3) landsantikvarien i Göteborgs och Bohus län…”

2013 består styrelsen av landshövding Lars Bäckström, förvaltande direktören Gunnar Klasson och landsantikvarien Hans Kindgren.

Varje år 1 juli på donatorns födelsedag lägger stiftelsen en blomma på Zetterbergs grav.

Läs mer om Herman Zetterbergs stiftelse här http://hermanzetterbergstiftelsen.se/  //

Styrelsemöte i Herman Zetterbergs stiftelse

Foto Hasse Pettersson.

Idag var det styrelsemöte i Herman Zetterbergs stiftelse på Gustafsberg. Stiftelsen bär sitt namn efter Gustafsbergsfödde justitieministern (1945-1952) Herman Zetterberg. Styrelsen består enligt stadgarna av landshövdingen, landsantikvarien (chefen för Bohusläns museum) och den förvaltande direktören på Gustafsberg. Och på bilden står vi alla tre och jag tror att ni ser vem som är vem.

Styrelsen sammanträder två gånger om året och lämnar bidrag till främjandet av bohuslänsk kultur. Ansökan som gäller Gustafsberg "äger företräde om den i övrigt anses lämplig". I höstas beslutade styrelsen därför att ge bidrag till restaureringen av varmbadhuset på Gustafsberg. Det var därför på sin plats att vi idag passade på att titta på den pågående restaureringen som framskrider enligt plan.

En nyhet som presenterades idag är stiftelsens nya hemsida som informerar om stiftelsen och dess historia och inte minst hur man ansöker pengar. Adressen är www.hermanzetterbergstiftelsen.se //

Sinclairs studentbal

Idag var det dags för Sinclairs studentbal på Gustafsberg. Det här paret hade det mest spektakulära ekipaget denna dag.

Som i fornstora dagar på Gustafsberg

Svea af Bohuslän, byggd 1904, med unionsflaggan i aktern.

Gustafsberg tilldrar sig ett allt mer ökat intresse. Det visar sig på många sätt. Strandpromenaden har verkligen öppnat upp intresset för Gustafsberg.

Det senaste synbara tecknet på intresset är besök av Kulturbåtarna ( http://www.kulturbatarna.se/ ) som har anlänt till Gustafsberg i går och idag och fler turer är planerade framöver med kulturintresserade  personer.

På Gustafsberg blir de visade runt av Bohusläns guider och givetvis ingår ett besök i hälsokällan med sitt hälsobringande vatten. Lunch blir det på Gustafsbergs badrestaurang och när man ändå är i Uddevalla besöker man givetvis även Bohusläns museum.

Plusgymnasiet först ut av årets studentbaler

Så var det dags för årets första studentbal på Gustafsberg. 130 studenter från Plusgymnasiet var först ut. Lite lätt regn hängde i luften.

I år är det sju studentbaler, alla på Gustafsbergs Badrestaurang. I morgon 11 maj är det Östrabo Yrkes, 17 maj Östrabo 1, 18 maj Agneberg, 24 maj Sinclair, 31 maj Margretegärde och 3 juni John Bauer.  //

Landbadet rustas inför sommarsäsongen

I går såg jag från mitt kontorsfönster på Gustafsberg att vattnet i bassängen på Landbadet började sjunka och i dag var bassängen tom. Tre gossar har i dag ägnat sig åt att göra ren bassängen och det verkade gå ganska bra med högtrycksspruta.

På nationaldagen den 6 juni öppnar badet för allmänheten.  //

Skolhuset på Gustafsberg 1897 och i dag

Den översta bilden är från 1897. Det nya skolhuset på Gustafsberg är precis klart och ännu inte invigt. Man ser diverse byggställningar och annat som ligger kvar runt huset. Det är intressant att jämföra de båda bilderna. Den översta har betydligt mer "snickarglädje" än dagens skolhus.

En stor skillnad mellan de båda bilderna är att balkongen har byggts in och där finns i dag ett konferensrum innanför fönstren. Den ombyggnaden gjordes till öppnandet av skolhemmet 1949. Våra dagars konferensrum var dagrum för skolhemseleverna.

Vid internatskolans 200-årsjubileum 1976 såg det ut så här. Samma år avvecklades skolhemmet och sedan dess delar Gustafsbergsstiftelsen ut stipendier i stället.

I dagrummet kunde man spela coronaspel. Känner ni igen gossen till höger? Idag en känd Uddevallabo.

Konferensrummet idag.

Snäckan populärast i Bohuslän

I en omröstning på Facebook i Västsvenska Turistrådets regi om vilket som är det populäraste fiket i Bohuslän vann Snäckan.

Särskilt roligt tycker jag som medverkat till att Snäckan byggdes ut och renoverades 2011-12. Familjen Malms drift av caféet och restaurangen går ju heller inte av för hackor.

GRATTIS!!  //

Fördjupat samarbete mellan Uddevalla kommun och Gustafsbergsstiftelsen

Martin Hollertz, Agnetha Johansson och Gunnar Klasson skakar hand för ett fördjupat samarbete.

Under flera år har Tekniska nämnden, genom sin Gatu- och parkavdelning, lämnat ett årligt bidrag till Gustafsbergsstiftelsen om 45 000 kr för att stiftelsen sköter det gamla badortsområdet till allmänhetens fromma. Från och med i år har dock stödet ökat till 250 000 kr vilket är synnerligen efterlängtat och glädjande.

Hälften av pengarna betalas ut som ett kontant stöd och hälften i form av tjänster som Gustafsbergsstiftelsen kan avropa direkt från Gatu- och parkavdelningen. Ett mycket bra upplägg som kan bli hur bra som helst enligt min mening.

Igår träffades vi, Martin Hollertz, Agnetha Johansson och jag för att dra upp riktlinjerna för det fördjupade samarbetet.

Det vi diskuterade att ta itu med var bl a:

• Träden i Gustafsbergsallén mellan Göteborgsvägen och badorten behöver beskäras eller eventuellt bytas ut.
• Likaså träden i badortsparken behöver ses över.
• Inköp av större och mer ändamålsenliga papperskorgar i Gustafsbergs mörkgröna färg.
• Inköp av blommor och växter.
• Byte av kvicksilverlamporna (som blir förbjudna att sälja fr o m 2014) till metall halogen i gatubelysningen på Gustafsberg. Kommunen genomför ett sådant byte i den delen som är kommunal och det blir ett enhetligt ljus i framtiden.  //

Infarten till Gustafsberg

Det går att känna igen infarten till Gustafsberg på den här gamla bilden. Till Gustafsbergs Badrestaurant o Uddevalla Stadshotell står det på skyltarna. Man kan också se en av de båda vägvisarna av sten som fortfarande står där.  //