När ett äldre trähus såldes för att flyttas eller återanvändas köpte man ofta i praktiken en färdig byggnad i delar. Det var särskilt praktiskt med timmerhus: stockarna var fogade i varandra och en hel stomme kunde tas ned och sättas upp igen. Det var vanligt att återanvända både hela stommar och delar av äldre hus.
Arbetet började med att man undersökte huset och avgjorde vad som gick att ta till vara. Man kunde märka stockar och andra byggnadsdelar så att de hamnade på rätt plats igen. Vid en noggrann flytt dokumenteras timret på en uppmätningsritning.
Sedan tog man ned huset uppifrån: takmaterialet först, därefter takets bräder och bärande delar. Fönster, dörrar, golvbräder och andra snickerier kunde plockas loss och sparas. I ett liggtimmerhus lyfte man sedan bort stockarna varv för varv. Stockarna hörde till bestämda väggar och nivåer eftersom de hade passats ihop vid knutarna. Var huset byggt med en annan trästomme fick man i stället ta loss och sortera dess delar efter konstruktionen.
Delarna kördes till den nya platsen. Där hade man förberett grunden, ofta av sten. Stommen byggdes upp igen nedifrån, med stockarna i rätt ordning, och tak, fönster och dörrar sattes tillbaka. Skadade delar fick lagas eller ersättas. En murad skorsten var tung och kunde behöva rivas och byggas upp på nytt; tegel kunde ibland tas till vara.
Huset blev inte alltid exakt likadant efter flytten. Det kunde få en annan grund, ändrade mått eller nya tillbyggnader. En byggnad kunde också tas ned enbart för att rädda användbart virke och snickerier. Boverket beskriver just demontering och återuppbyggnad på en ny plats som ett sätt att flytta en byggnad.
På bilden ser vi taket till stor del nedtaget ut och delar av husets stomme är blottade. Den verkar visa ett hus mitt under arbetet, men fotot ensamt visar inte om hela huset skulle sättas upp någon annanstans eller om man främst tog vara på byggnadsdelarna.
På Gustafsberg känner jag till tre hus som har flyttats till platsen. Det första är Slottet. Dåvarande barnhusdirektören Carl Jacob Engelke köpte ett spannmålsmagasin 1830, flyttade det till Gustafsberg och byggde upp det till Hotell Slottet.
Det andra huset bor jag själv i. Det är Direktörsvillan som ligger på platsen där ett spannmålsmagasin låg. Direktörsvillan byggdes 1913.
Den tredje byggnaden är Snäckan som lär vara en av varvsbyggnaderna på Silfverstråhles bild ovan. Byggnadsåret är 1830, så det verkar som Engelke hade mycket att göra. ///
Villa Novilla, privatbostad är väl också flyttad?
SvaraRaderaDu har rätt. Glömde Elise Nomells hus som flyttades från Kungsgatan till Gustafsberg.
RaderaHuset på översta bilden är St. Hellevigsgatan, huset som Karl Blomquist köpte och rev för det nya bageriet 1930.
SvaraRadera