Tureborgsvägen 8 igen

Ytterligare en bild på Tureborgsvägen 8. Den här gången har jag hämtat bilden från Facebookgruppen Uddevallabilder där Niklas Kristiansson delat med sig av den. Jag var och tittade på huset idag och det är sig ganska likt. Det ser inte riktigt så här ut idag så med tiden har det blivit lite ombyggt.

Dagens Tureborgsvägen går alltså bortåt i bild till vänster om huset. Vägen i förgrunden går ner till S:t Anne ängs kvarn.  //

John Stenbeck, Bohusläningen och I17 officeren

Insänt av Per Norberg på begäran:

Denna artikel publicerades i något förkortat skick i Bohusläningarna 1-2/2012, medlemsblad för Kungl. Bohusläns Regementes Kamratförening där författaren är ordförande.

 

För drygt ett år sedan flyttade jag och min familj till en lägenhet belägen omedelbart intill Norra kyrkogården i Uddevalla. Detta innebär att man ofta genar över kyrkogården men även tar en och annan promenad. Såsom intresserad av personhistoria så är det många släktnamn man känner igen och många man skulle ha vilja vetat mer om. En dag gick jag i västra kanten nära järnvägen och fick syn på en stilig granitsten med Flygvapnets gamla logo – en träpropeller med vingar.

 

Generalmajor John Stenbeck

Född i Kville         14. 1 1898

Död i Stockholm   14. 3 1944

 

Namnet sa mig ingenting, generalmajor så ung och död i förtid. Han måste ha störtat. Och varför ligger han här ensam. Så fort jag kom hem började jag slå i böcker.

 

Det var inga problem att hitta honom och det är en intressant och gripande historia jag här tänkte berätta.

 

John Stenbeck föddes på Stora Vrem i Kville 14 januari 1898 där fadern John var föreståndare för den där belägna lantmannaskolan. Modern var Ebba född Axelsson. Studenten togs i Skara 1915 vartefter han ryckte in till I17 som officersaspirant. Han blev fänrik 1918 och löjtnant 1920. Efter att ha deltagit i en flygplanskurs blev han allt mer fängslad av flyget och flygande varför han definitivt gick över till Flygvapnet 1926. Innan dess hade han 1924 gjort sig ett namn genom att i samband med de flygtävlingar som genomfördes i samband med Göteborgsutställningen vinna den så kallade Camorrapokalen samt ett känt stipendium.

 

Foto från porträttgalleriet officersmässen I17

 

Under tiden i Uddevalla hade han lärt känna en bagardotter Ekstedt och bröllopet mellan John Stenbeck och Karin Ekstedt (f 1906) skedde 1929. Familjen Ekstedt ägde gården Sörvik ute vid Kasen och enligt släktingar så hände det ofta att Stenbeck passade på att flyga över och göra diverse ”luftkonster” och fotografera. Samma år som giftermålet börjar Stenbeck vid Krigshögskolan där han går ut som etta 1931 vartefter han börjar som generalstabsaspirant.

 

 

Gården Sörvik ca 1890, revs då varvet utökade. Från ”Västarvet” 

1930-talet är för Flygvapnet en svår period med många intriger varav de flesta härrör från infanteristen Axel Gyllenkrok. Stenbeck lyckas hålla sig ”obefläckad” och får flera hedersamma uppdrag i de kommissioner som tillsätts. Han får även internationella uppdrag som att år 1932 vara flygmilitärt sakkunnig vid Internationella nedrustningskonferensen i Genéve. Senare kommer han få flera utlandsuppdrag för Flygvapnet. I och med att Torsten Friis blir chef för Flygvapnet så slutar bråken och som sin stabschef utser han Bengt Nordenskjöld (f 1891). Denne tar i sin tur som närmaste medarbetare Axel Ljungdahl (f 1897) och John Stenbeck som blir chef för organisationsavdelningen. Nu, 1936, startar ett intensivt arbete på att få ordning på den unga vapengrenen och ”komma i kapp” – det är expansion som gäller. De tre i flygstabens ledning samarbetar väl och får väldigt mycket ”ur händerna” – Nordenskjöld inför begreppet ”Flygvapnets Trestjärna” syftandes på sig själv och sina två närmaste medarbetare.

1939 är det dags för Stenbeck att bli flottiljchef och han utnämns till överstelöjtnant. Han får den mycket hedervärda uppgiften att bygga upp en flottilj från grunden – nämligen Västgöta flygflottilj i Karlsborg och han blir dess förste chef.  1 juli 1939 hissas flaggan och den första flottiljordern utfärdas innehållandes 3 punkter.

 

1. Kungl. Västgöta flygflottilj uppsättes från och med denna dag.

 

2. Kungl. Maj:t har förordnat mig att från den 1/7 1939 vara chef för Kungl. Västgöta flygflottilj. Jag tager härmed befälet över flottiljen.

 

3. Organisationsorder utfärdas senare under dagen.

Inte många ord men fullt tillräckligt för att få igång verksamheten. År 1941 kommer utnämningen till överste och senare får han order om att bli chef för den nyinrättade Flygkrigshögskolan.

 

Trots att han bara var i Karlsborg några år så blir hans insatser där legendariska och han var mycket omtyckt av alla han kom i kontakt med – såväl militärt som civilt. När Stenbeck lämnar över befälet är det en stor artikel i lokaltidningen och man kan läsa (ur Flyget på Karlsborg):

 

”Att det var med stort vemod överste Stenbeck lämnade den flottilj han uppammat och sett växa fram från intet, till ett välorganiserat och vältrimmat truppförband , kunde tidningens representant konstatera. ”Hur hedersamt detta nya uppdrag (Flygkrigshögskolan) än är, så hade jag nog helst stannat vid flottiljen och jag kommer alltid att med saknad tänka på den. Det har varit en glädje att arbeta här. Det har alltid rått en stor arbetsvilja och stort intresse för tjänsten inom flottiljen, parat med den bästa anda. Jag har också trivts alldeles utmärkt med naturen här på platsen, och samarbetet med de kommunala myndigheterna och andra har varit angenämt och friktionsfritt på alla sätt”. Här räckte översten fram handen för avsked, och på medarbetarens fråga om han hade någon hälsning till kommunen, svarade översten: ”Hälsa dem att det är med sorg i sinnet jag lämnar Karlsborg”, under det att den eljest så fasta och klangfulla stämman vibrerade av rörelse. Sedan översten sagt ett sista farväl (till den uppställda flottiljen) gick han hastigt bort till ett väntande flygplan och på ett par minuter hade en flygoverall krängts utanpå paraduniformen. Därpå äntrade översten upp i planet och tog plats vid spaken, medan adjutanten, löjtnant Lundgren, som en sista tjänst till sin forne chef, tog plats i baksitsen. Planet svänger ut på fältet, gasen dras på och några ögonblick senare lyfter planet framför den i stram givakt stående flottiljen. En sväng åt vänster, en dykning och på låg höjd passerar översten för sista gången fronten av sin gamla flottilj.”

 

Överste John Stenbeck tar i slutet av augusti 1941 farväl av ”sin” flottilj för att bli chef för Flygkrigshögskolan

1942 avgår Friis som flygvapenchef liksom flera andra högre chefer. Friis har utkrävt att inte bara få utse sin efterträdare utan även andra befattningar. Att Nordenskiöld skulle bli flygvapenchef var naturligt och inte ifrågasatt (idag kan man läsa högre representanter för Flygvapnet säga att en person som Nordenskiöld över huvudtaget inte skulle få anställning...) liksom förslaget att Ljungdahl skulle bli chef för flygstaben. Men på den näst finaste posten (i varje fall mht lönegraden), souschef för Flygförvaltningen , sker något överraskande – Friis vill ha John Stenbeck istället för den naturlige efterträdaren på plats – överste Nils Söderberg (f 1897). Industrin med Marcus Wallenberg jr i spetsen protesterar – man har mycket nära relationer och ett utmärkt samarbete med Söderberg som är tekniskt mycket kunnig.

Troligen är det just detta som ligger Söderberg i fatet – Friis vill ha någon som kan agera oberoende och speciellt viktigt är generalstabsutbildad. Stenbeck har i sina tidigare roller visat en stor organisationsförmåga och är generalstabare så han får tjänsten.

 

I september 1943 utnämns Stenbeck (liksom Ljungdahl) till generalmajor och är då 45 år – något som uppmärksammas stort i pressen. SvD har nyheten på sin huvudsida med rubriken ”General vid 45 år” och artikeln signerad Chevalier lyder:

 

”- En enda sak önskar jag helt och av hela mitt hjärta: Att svenska folket skall lära sig förstå flygets oerhörda betydelse. Det räcker icke som hittills att blott vara road och småintresserad av flyget i största allmänhet, det duger inte att se traditionsbundet på flyget som på de äldre vapenslagen, det gäller att fatta att utan det starkaste flyg vi mäkta åstadkomma ha vi inte en chans att försvara vår frihet en längre tid. Och det gäller att inte bara tänka på detta krig utan på åren som komma därefter. Med tyngd och skärpa framlägger vår yngste general på åtminstone 50 år, den 45-årige i fredagskonseljen utnämnde generalmajoren John Stenbeck, dessa sina åsikter, när Svenska Dagbladets medarbetare på fredagskvällen gratulationsintervjuar. Modern officer i alla avseenden har han just återkommit från ett biobesök med sin unga hustru och svärmor – det enda sättet, varpå man firat upphöjelsen. Ja, unga fru Karin är nästan lite förargad, ty nyheten slog ned som en flygbomb i hemmet vid Lützengatan först efter kl. 16 och då var det för sent att ta ut en flaska vin dagen till ära (förf. anm - troligen menas att ta ut från motboken). – Aldrig en dag har jag ångrat mig, sedan jag för 23 år sedan gav mig flyget i våld, och lyckligtvis finns det ingen åldersgräns satt för när generaler inte få flyga själva längre – det är det enda den säkre, men blygsamme bohuslänningen kan förmås av intervjuaren att säga om sig själv. Men man kan ju tillägga ur annan fatabur, att generalen för endast ett par veckor sedan själv med sitt plan på blott tre dagar inspekterade alla flygfälten norr om Stockholm ända upp till Treriksröset, och sina störtbombningskunskaper håller han ständigt vid makt och förbättrar vid realistiska övningar.”

 

 SvD skriver ovan att detta är veterligt den yngsta general landet sett på 50 år och vad undertecknad känner till står rekordet i minst 50 år till !

 

Men lyckan över generalsgraden blir kort. Den 14 mars 1944 drabbas Stenbeck på tjänsterummet av illamående och förlorar snabbt medvetandet. Han förs till Karolinska där han förklaras död i akut hjärnblödning. Enligt barnbarn jag varit i kontakt med så var det släktens mening att Stenbeck indirekt flög ihjäl sig. Idag kanske han skulle ha fått flygförbud av medicinska skäl. Men å andra sidan så var flygningen hans liv.

 

Förstämningen i Flygvapnet och speciellt i Karlsborg är stor. Nordenskiöld skriver för Flygvapnet samma kväll en nekrolog som publiceras i SvD dagen därpå. Han avslutar ”Ditt namn skall stå ristat som en av förgrundsfigurerna vid det svenska flygvapnets skapande”.

 

Personliga minnesbilder finns i många tidningar, Bohusläningen avslutar (osignerat men trolig författare är major Kocken som även representerade regementet vid begravningen): ”.... personligen vann han sympatier överallt för sitt hurtiga och flärdfria sätt. Ett ljust gosselynne präglade hans personlighet.”

 

Begravningen blir pampig – en högre officer hade ditintills inte avlidit i tjänsten på decennier och i princip hela försvarets ledning med ÖB i spetsen är på plats. 8 Flygöverstar (det var nog alla man hade....) bildar hedersvakt runt kistan. SvD har en stor rubrik: ”General Stenbecks sista färd”. I sina memoarer citerar Ljungdahl Nordenskiölds tal vid kistan: ”Treudden är bruten”.

 

Förutom änkan Karin efterlämnar Stenbeck två barn i 10 – 13 års åldern. ”Manne” född 1931 och själv död i förtid 1979 samt Marianne född 1934 (senare gift Hermann och avliden 2005).

 

Vid plötsliga dödsfall blir det ofta överord – Krigsvetenskapsakademien publicerar årligen nekrologer över bortgångna ledamöter och där är det mindre risk att man ”tar till”. Man skriver bla:

 

”Det är tydligt att Stenbecks snabba karriär måste hava haft sin grund i synnerligen gedigna egenskaper. Han var en utpräglad arbets- och pliktmänniska, därtill begåvad med en sällsynt organisationstalang. Men på samma gång var han en temperamentsfull, livsbejakande människa, en född flygare, som njöt av att tumla om i och brottas med det element, som var hans rätta. Samvetsgrann, orädd och uppslagsrik men därjämte varmhjärtad, självuppoffrande och full av omtanke, förstod han att med sitt strålande humör och sin framåtanda ingjuta en frisk fläkt i arbetet, varhelst han verkade. ”

 

En fråga man ställer sig är vart hade karriären slutat om inte hjärnblödningen slagit till? De tjänster man tänker på är flygvapenchef efter Nordenskiöld – det blev Ljungdahl efter övertalning enligt hans memoarer – eller ÖB efter Helge Jung. Här hade Stenbeck haft stora chanser eftersom man hade mycket svårt att finna en lämplig ÖB. Huvudkandidat var arméchefen Ehrensvärd som politiskt i praktiken var otänkbar liksom även Nordenskiöld och sedan fick man leta. Stenbeck var däremot känd för att kunna samarbeta med alla kategorier. Det som skulle ha legat honom i fatet var att armen och marinen nog sett honom som alltför låst till Flygvapnet. Hade det inte blivit cFV eller ÖB så hade han kanske gått över till industrin vilket hans efterträdare Söderberg (som till slut blev souschef) gjorde efter några år.

 

Karin Stenbeck gifter 1952 om sig med en några år yngre kustartilleri-officer som gjort sig känd som fäktare med bla flera OS medaljer (lag) samt fanbärare i London 1948 och Melbourne 1956. Hans namn är Per Carleson (1917 – 2004) – för oss bohuslänningar mer känd som vår FO-bef i och med att han var chef för FO32/31/GKA under åren 1969 - 1977. Och eftersom änkan gifte om sig (hon avled 1995) så blev John Stenbeck ensam i sin grav – intill den Ekstedtska familjegraven. 

 

Per Norberg

April 2012

Målning av Louis Sparre 1941, privat ägo

 

Referenser:

Arteus (red), Svenska officersprofiler under 1900-talet

Böhme, Svenska vingar växer
KKrVAHT 1944
Ljungdahl, En flygofficers minnen
Räftegård mfl, Flyget på Karlsborg
Diverse tidningsartiklar

Fjärde raka förlusten för Kropps herr

Foton Håkan Fredriksson www.carpi.se Jonas Johansson satte några fina mål från sin vänsterkant. Här tas han dock hårt av Helsingborgarna.

Det blev fjärde raka förlusten och storstryk mot bottenlaget Helsingborg inför en fåtalig (266) publik hemma i Agnebergshallen i eftermiddag. Det var missarnas och utvisningarnas afton för hemmalaget. Kasper Jansson drog på sig rött kort efter tre utvisningar och förvisades till läktaren.

Inte lätt att hitta några ljuspunkter i hemmalaget. Fem måls underläge i paus blev till slut elva. 20-31. Petter Hansson i målet gick av planen mot slutet av första halvlek, men målvaktsbytet hjälpte inte utan han återkom elva minuter in i andra halvlek. Det hjälpte dok inte då uteförsvaret läckte som ett såll.

Inte heller Fabian Franzén som leder Kropps interna skytteliga hade någon framgång idag.

Anders Svernling satsar på skott.  //

Tureborgsvägen 8 var svaret på bildgåtan

Det var mycket riktigt Tureborgsvägen 8 som var svaret på bildgåtan. Här syns huset i Östbergets vänstra kant på Jan Aronsons bild.

Det är Östberget i bakgrunden och ovanför berget skymtar en av kasernerna på I 17.

Tureborgsvägen 8.  //

Affischpelare på Kungsgatan

Den ser ut som en vaktkur men saknar öppning. Jag antar att det är en sedan länge utlovad affischpelare som kommit på plats på Kungsgatan.  //

Bildgåta - vilket hus är detta?

Så var det dags för en bildgåta igen. Den här intressanta bilden har jag fått av Wolfgang Rhöricht. Känner du igen huset?  //

Inte en dag utan tågproblem

(Arkivbild)

Redan vid starten i morse var tåg 472 mot Stockholm, med ordinarie avgångstid 05.40, försenat med 1 timme och 15 minuter eller 75 minuter. Det avgick således 06.55 istället. Och förseningen späddes på under tågets färd mot Stockholm. Till Herrljunga anlände tåget efter 99 minuter, till Skövde efter 109 minuter osv.

Två timmar och 10 minuter försenat anlände tåget kl 11.50 Stockholms Central. Ordinarie ankomsttid är 09.40.  //

Facebooks Uddevallabilder lockade storpublik

Det blev mer än fullsatt på kvällens berättarafton på Bohusläns museum. Vi fick plocka fram extrastolar och ändå var det några som inte fick sittplats.

Kvällens bildleverantör var Jocke Persson som är god berättare och hade mycket att berätta om hus och människor framförallt i kvarteren som revs för stadsmotorvägen på Elseberg.

Det gick ett sus genom publiken då en del av bilderna dök upp på vita duken. Till exempel den här bilden med Yngve och Majken Eriksson som alla kände igen. Många har köpt Klings glass av dem på torget.

Elsebergs BB kändes igen. Några i publiken var till och med födda i huset. Huset var från början landeriet Elseberg. 

 

Det var många goda berättare i publiken och alla bilderna hann vi inte med utan fortsättning följer. Nästa berättarafton är den 31 oktober. Skriv in det i almanackan!!  //

 

Idag fick Stig ta ner Shellskylten

En epok är över. En av Sveriges allra äldsta Shelltappar i hörnet Västgötavägen - Kämpegatan har bytt ut Shellsnäckan till en ny skylt. Det är finska st1 som köpt upp Shell och skyltar nu om Shelltappar över hela landet.

Shelltappen vid Västgötavägen öppnades av Stigs pappa den 27 september 1926, dvs för ganska exakt  86 år sedan. Det är ju förstås med vemod som Stig nu ser Shellsnäckan försvinna.

Här står Sixten till vänster och alldeöes säkert är det Stig som står till höger. Här i hörnet låg Shelltappen från starten 1926 till 1959 då den flyttades in en bit på Kämpegatan. Västgötavägen breddades och behövde mark vid den gamla macken så beslutet var nog inte så svårt. Då stängdes också livsmedelsaffären vid Västgötavägen och flyttade in i nybygget vid Kämpegatan.

I byggnaden som skymtar bakom macken hade Sixten Andersson en mangel som stadsdelens husmödrar gick till för att mangla. Jag var ofta med min mamma där och fick "dra lakan".

st1-skylten kom på plats vid lunchtid idag.

Uddevallabilder från Facebook på berättarafton onsdag

Bare en liten påminnelse om onsdagens berättarafton på Bohusläns museum. Den här gången kommer jag bara att använda bilder från den populära Facebookgruppen Uddevallabilder. Vi kommer att frossa i Uddevallanostalgi. Ni minns väl Enhetsprisaktiebolaget - EPA?

Ovanstående bild är levererad av Jocke Persson och jag kommer att visa fler av hans bilder.

VÄLKOMNA TILL HÖRSALEN KL 18.30. FRI ENTRÉ (obs KOM I GOD TID OCH FÖRSÄKRA DIG EN PLATS!)  //

Vår historia försvinner från kyrkogårdarna

Den gröna gräsmattan är grav nr 81 i kvarter 001 på Östra kyrkogården. 2005 togs gravrätten tillbaka av Kyrkogårdsförvaltningen och nu ser det ut så här. Under gräsmattan ligger syskonen Larsson: Anton Larsson 1849-1919, Amanda Josefina Larsson F Karlsson 1860-1941, Eric Eskil Gullwing 1893-1969 och Tora Ragnhild Ingegärd Larsson 1898-1976.

Detta är bara ett exempel av en lång rad gravar där gravvårdarna tas bort på våra kyrkogårdar. Därmed försvinner också ett stycke historia.

Här låg till för ett par år sedan tre soldater från Bohusläns regemente. De hade dött i spanska sjukan 1918 men nu finns inga spår kvar efter dem.

För några år sedan gjorde Bohusläningen ett reportage om kyrkogården och jag lotsade reportern och fotografen runt på kyrkogården. Vi stannade till vid Cecilias gravsten och funderade över vem hon var. Några dagar senare sökte hennes son upp mig och berättade en tragisk historia om sin mamma som tog livet av sig när sonen var bara några månader. Sonen var en numera avliden känd profil i idrotssammanhang och enligt honom fick mamman inte begravas i familjegraven strax intill då hon var en "självspilling". Nu sitter det en av flera svarta skyltar vid graven med texten "Återtagen av kyrkogårdsförvaltningen". Risken är alltså uppenbar att det snart inte finns något på kyrkogården som minner om Cecilia.

Och under den här gräsmattan på Sigelhults kyrkogård ligger SKAPI:s grundare Max Schwab begravd. Till för några år sedan stod här en pampig gravsten över honom men den togs alltså bort.

Man kan undra vad syftet med att ta bort dessa gravvårdar är? Handlar allt om att minska kostnaderna för skötseln av våra kyrkogårdar. Jag har svårt att tro det. Det kan väl ändå inte vara enda anledningen.

På sikt kanske det kommer att se ut som på Kolerakyrkogården på Kapelle på bilden nedan? Där finns bara tre-fyra gravvårdar kvar och kyrkogården räknas numera som parkmark.  //

Det Lindebergska husbygget går snabbt framåt

22 september. (Foto Dan Turesson)

Vandring på Östra kyrkogården på söndag

Under medeltiden och senare fram till tiden efter den stora branden 1806 låg Bävebornas kyrkogård runt den numera försvunna S:t Mikaels kyrka, således i nuvarande kvarteret Dyrhaven (vid S:t Mikaelsgatan och Jörgens gränd). Efter branden uppdelades vid 1807 års stadsreglering även den gamla kyrkogården i tomter som började bebyggas. Bäveborna som då stod utan begravningsplats hänvisades nu till Norra kyrkogården.

Efter några år, närmare bestämt 1812, inköptes för Bävebornas räkning ett stycke mark, en del av den så kallade Sankt Anne äng vid Västgötavägen. Området planerades som begravningsplats icnte bara för Bävebor utan även för medlemmar av stadens hantverkssocietet. Östra kyrkogården invigdes 1813.

Mer om kyrkogården och de människor som ligger begravda där berättar jag på söndag den 23 september då jag leder en vandring där. Samling innaför grindarna kl 15.00. Avgift 20 kr som oavkortat går till Uddevalla Hembygdsförening.

Alla är hjärtligt välkomna!! 

Filminspelningarna står som spön i backen i Uddevalla

Man blir ju lite lätt blasé över alla filminspelningar i vår stad. Nyligen skrev jag om filmen Pionjärdykarna, som spelades in i Stadshuset. Och nu är det dags igen för filmen Mig äger ingen med Mikael Persbrandt i en av huvudrollerna. Igår exponerades Persbrandt rejält för Uddevallaborna och när jag idag passerade Järnbron var där en publik som hoppades få se en skymt av honom.

Och tidigare i sommar spelades scener till filmen om Monica Zetterlund in på Gustafsberg.

Kul att vi får se så mycket Uddevalla på bioduken. Nackdelen är att man ju sitter och försöker lista ut var scenerna är inspelade så man tappar ju lite fokus på handlingarna i filmen.  //

Kropps herr - Önnered 22-24 (12-13)

Kvällens dubbelpremiär i hemmahallen lockade sammanlagt 877 betalande. De fick se tjejerna överraskande vinna mot Tyresö, medan herrarna inte var lika lycksosamma. Det var inte lika många nya spelare i Kropps herr som i Kropps dam. Kropps stretade på bra framåt men hade behövt vara säkrare bakåt. Ett eller två måls underläge matchen igenom utom en gång i mitten av andra halvlek då de ledde med ett mål.

Fabian Franzén hade då en lyckosam period och gjorde flera rappa mål. Bäst i hemmalaget som till slut fick ge sig.  //

Kropps dam -Tyresö 27-23 (10-12)

Kropps damer med de flesta av spelarna nya i laget gjorde en bra match mot gästande Tyresö. Bäst på plan var Kropps ungerska målvakt Timea Pap. Bra i Kropps var också Lina Barksten, Carolina Järlstam, Sara Börjesson och Kristina Bundsen. Speciellt Bundsen överraskade stort.
Publik 531

Pianoafton med Terés Löf lördag 22 september

Känner du igen paret på bilden?

Insänt av Marianne Lundgren:

"Hej!
Detta härliga gamla kort finns i min ägo, utan namnuppgifter. Finns det någon som möjligen känner igen kortet och vet vilka det är som vi ser på bilden?  Är naturligtvis intresserad av synpunkter på hur gammalt kortet kan vara. Är kortet från 1870-talet, vilket jag ändå har svårt att tro, skulle det möjligen kunna vara Olaus Larsson (1818-1882) och hans maka Anna Stina Petersdotter (1818-?) i det “Wennergrenska släktträdet”. Är kortet yngre är det troligt att det är deras son Anton Larsson (1849-?) och hans hustru Anna Amanda Josefina Carlsdotter. De var föräldrar till “Systrarna Larsson” - Anna och Tora – och en stor syskonskara, i vars fotoalbum jag fann kortet.
Mycket tacksam för synpunkter och hjälp i detta detektivarbete.
Marianne Lundgren "  //

Uddevallabilder från Facebook på berättarafton den 26 september

På Facebook finns det en öppen grupp som heter Uddevallabilder. Där finns det många bilder från privata fotoalbum. Det är många som levererat bilder till gruppen och en av dem är Jocke Persson, som laddat upp denna bilden.

På nästa berättarafton den 26 september kl 18.30 på Bohusläns museum kommer jag enbart att använda bilder från Facebookgruppen. Till bilderna på Facebook finns det många kommentarer och berättelser. Principen för en berättarafton är densamma men istället berättar vi live för varandra till bilderna. Gillar du bilderna och bor i närheten så passa på och kom till museet. 

Förresten vad är det här för ett hus?  //

Curtain call - konstprojekt i Uddevalla Folkets park

Curtain call. Ett projekt av Maria Norrman i Uddevallas folkets park, 19/9-24/9 2012


Projektet är INSTÄLLT!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Herrljungabanans viadukt vid gamla Fjällvägen

Ni som redan har köpt Jan Aronsons útmärkta bok med Uddevallabilder har kanske funderat över omslagsbilden? Man skulle lätt kunna tro att det är Bohusbanans järnvägsspår och viadukt på bilden. Men bilden kommer från ett vykort som är skickat den 12 juni 1902, dvs några år innan Bohusbanan byggdes.

Nej, det vi ser på bilden är Herrljungabanan,som byggdes 1864, och viadukten över dåtidens Fjällväg. Viadukten ligger nästan på samma plats som Bohusbanans som byggdes några år senare. Men järnvägens sträckning är annorlunda. Åt vänster stryker Herrljungabanan alldeles förbi Norra kyrkogården och åt höger går den ned bakom Kampenhofsfabriken.

Denna sträckning revs och Herrljungabanans sträckning flyttades norrut med en järnvägsövergång i stället. Nedanstående något suddiga karta kanske förklarar det jag försöker förmedla?

Varning för långbenta fåglar?

Insänt av Bert Kronlid:

"Hejsan Gunnar 
Britt och jag besöker ofta Strandpromenaden och i dag passerade vi denna skylt (Mitt i bild ,fågel med de långa benen) vid Bodele.Vad kan detta betyda?

Skylten är ett “hemmabygge”som är fixad från en riktig skylt från vägverket.(Övermålad bl.a.) Skylten satt ganska högt upp ca:3-4 meter.

Kan det vara en varning för långbenta fåglar ?? Ja.lustiga skyltar finns det men oftast med ett allvarligt budskap, så kan det bli.

Eller är det ett utslag av att förvirra och är endast  ett stort skämt.Jag har klistrat in några fler skyltar på bilden för att visa att det finns mycket att välja på

Ja,hur var det nu med den falska enkronan som blev så omskriven i media.
 
Insänt av Bert Kronlid i Uddevalla. Men man vet aldrig, vi skall dock ha koll på denna fågel??? när vi passerar där ute nästa gång.
 
bert.kronlid@comhem.se //

Csav Rio Grande har anlöpt Uddevalla hamn

(Arkivbild)

Under förmiddagen anlöpte Csav Rio Grande som kom direkt från Chile. Förra gången anlände hon den 15 maj. Hon lastar de sedvanliga "chassie". Hon har begärt lots till kl 17 på fredag den 14 september.  //

Det Lindebergska husbygget idag

Foto Dan Turesson.

Det går rasande fort för det pågående Lindebergska husbygget på Lagerbergsgatan 33. Bottenplattan är gjuten och undervåningens stomme växer.  //

Från redaktionsfönstret - regnbågsmorgon

Hade jag haft ett bra vidvinkelobjektiv hade jag fått med hela regnbågen, eller rättare båda regnbågarna i morse. Jag har sällan sett något liknande.  //

Lars Björklund död

Kapten Lars Björklund har avlidit nyss 92 år fyllda. Lars föddes som yngsta barn i en familj med sex syskon i Tidaholm 12 augusti 1920 under mycket fattiga hemförhållanden. Hans far dog när han var sex månader gammal och familjen försörjdes av hans mor och äldre syskon. Han var tidigt idrottsintresserad (orientering), spelade klarinett och var aktiv i Unga Örnar. Sitt första arbete fick han som 15-åring, som frisörselev på frisörsalonger i Tidaholm, Hjo och Kumla.

 

Med sin mammas välsignelse anmälde han sig som Finlandsfrivillig och blev antagen som menig rapportkarl i Första skyttekompaniet Stridsgrupp III i februari 1940. Det första passet som frivillig avslutades i och med fredsavtalet den 13 mars samma år.

 

Hemkommen till Sverige började han volontärskolan på I 17 den 1 november 1940. Året därpå anmälde han sig åter som frivillig och tjänstgjorde 5 augusti till 21 december 1941 vid Svenska Frivilligbataljonen på Hangö.

 

Efter den tjänstgöringen återvända han igen till I 17 och från januari 1942 genomförde han korprals- och furirsskolan vid I 17.

 

Lars anmälde sig nu en tredje gång och från juni 1943 till maj 1944 tjänstgjorde han på Svirfronten och Svenska Frivilligkompaniet som ställningschef vid korsun Övre Omar, Jandeba. Under den ryska offensiven i juni 1944 omgrupperades han till Karelska Näset där han tjänstgjorde som chef för första grupp under plutonchefen Orvar Nilsson vid Avdelta Jägarplutonen II Bataljon IR 13 i avvärjningsstriderna vid Näätälä och Tali-Ihantala och stannade till vapenstilleståndet i september 1944. Efter krigsslutet vårdades han för gulsot vid ett krigssjukhus utanför Tammerfors fram till oktober 1944.

 

Särskilda händelser som han var med om och som gjort starkt intryck på honom var:

 

-        Försvarsstriderna under tre dygn på höjderna i Vierumäki juni 1944 under mycket kraftfull artillerield och ständiga stormningsförsök från ryskt infanteri.

-        Motanfall mot en höjd vid punkt 34 vid Tali där en liten svensk styrka lyckades tvinga tillbaka ett betydligt större förband.

-        Kvarglömd av egna styrkor tillsammans med en kamrat och nära att bli inringad av ryska förband vid punkt 34 i Tali-Ihantala. Under tillbakaryckning upptäckte han en sårad finsk soldat som han tog med på en cykel till egna linjer. Detta var en av hans stora funderingar efter kriget om den finske soldaten överlevde eller ej.

-        Spaningsanfall mot ryska ställningar i Suokas sensommaren 1944 där han lyckades rulla upp en skyttegrav under svåra förhållanden och blev beskjuten av egen artillerield.

 

Han dekorerades med två tapperhetsmedaljer och blev befordrad till Översergeant under sin tid

på Karelska Näset.

 

Efter kriget återvände han till I 17 som furir och instruktör från januari 1945.

Sommaren 1945 tjänstgöring vid Arméns Infanteri och skjutskola i Rosersberg.

Hösten 1946- 1948 Försvarets Läroverk i Uppsala.

Arméns Underofficersskola  i Uppsala 1948-1949.

1949-1955 tjänstgöring vid I 17.

1955-1960 Infanteriskjutskolan i Rosersberg.

Hösten 1958 till våren 1959 tjänstgöring som vaktchef vid FN bataljon i Gaza (Fanjunkare)

1961-1964 tjänstgöring vid I 17

1964-1967 tjänstgöring vid FO- staben i Vänersborg. Under somrarna var han instruktör vid FBU:s

kursgård i Kjellviken.

1967 – 1970 Tjänstgöring och befordran till Truppförvaltare på I 17 (1969).

1970 pensionerad från I 17 vid 50 års ålder. Utnämndes till kapten efter pensioneringen.

 

Lars hade mycket kvar att ge vilket hans civila karriär visar:

 

1970-1972 anställd som ungdomskonsulent vid Röda Korset i Vänersborg.

1972 Äldrekonsulent vid Vuxenskolan med uppdrag att organisera studie- och reseverksamhet bland

pensionärer i Bohuslän, norra Älvsborg och Göteborg för SFRF som sedan blev SPF.

Första föreningen startades i Kvillebygden, Tanums kommun 27 september 1974. Inom loppet av tre

år bildades 20 föreningar i Västsverige.

1985- 1995 ledamot av förbundets studiekommitté.

1986- 1992 invald i förbundsstyrelsen varav tre år som andre vice ordförande (1986- 1989) och

därefter förbundsledamot (1989- 1992). Ledamot i förbundets tidningskommitté (1989-1999).

 

Jag minns honom från de sista åren före pensioneringen vid 50 års ålder då vi blev kolleger. Han var

en rese med stor karisma och en hedersman i ordets verkliga bemärkelse. Jag hörde aldrig att han

höjde rösten utan man kunde med honom diskutera på ett lugnt och otvunget sätt.

 

Lars presenterade själv filmen "Slaget om Finland - Tali Ihantala 1944" på Sagabiografen 2008.

 

På den tiden pratade han inte om sin tid som Finlandsfrivillig. Det är först på senare år jag upplever

att han velat göra det offentligt. Han har låtit sig intervjuas av radio och TV och 2008 lyckades han

förmå ett filmbolag att visa filmen ”Slaget om Finland-Tali Ihantala 1944”, som är en

dramadokumentär om just de strider där han själv deltog.

 

Lars ägnade stor tid åt orientering med sina barn och var aktiv till långt över 70 års ålder. Han var

verksam i Skogskarlarnas klubb och Uddevalla Frisksportarklubb (UFK).

Lars sörjes närmast av hustrun Barbro, som han var gift med i 51 år, och sönerna Gunnar och Rolf med familjer.  //

 

Aerochems anläggning på Fröland invigd

I dag invigdes en ny verksamhet på Fröland. Det är företaget Aerochem som etablerat sig i Uddevalla och som just håller på att starta upp sin verksamhet. Man gör produkter som används för att avisa flygplansvingar.

I Europa finns det tre andra anläggningar som producerar avisningsmedel, men Uddevallafabriken har den största kapaciteten av dem. Att man valde att etablera sig i Uddevalla beror på att det ligger väldigt centralt då deras kunder finns vid de stora flygplatserna i Norden. Gardermoen, Arlanda, Landvetter, Skurup, Kastrup etc. Bra kommunikationer med bl a E 6:an

Uddevalla har dessutom bra hamnanläggningar då råvaran som är glykol anländer med båt nästan ända fram till fabriksporten. Miljötänk genomsyrar produktionen, alla röranläggningar är rostfria för att minimera underhållet. Två anställda sköter fabriken i Uddevalla där det mesta sker med automatik.

Lars Olehed berättar om avvisningsmedlets framställningsprocess.

Platschefen Peter Lennartsson visar dataskärmarna där man kan övervaka och styra systemet.

VD:n för Uddevalla Hamnterminal, Ulf Stenberg, hälsade det nya företaget välkommet till Uddevalla och överräckte presenter till Jan Bäckström.

Nya och fräscha fabrikslokaler.

Från vänster Jan Bäckström Aerochem, Dag Paulsson Uddevalla Hamnterminal, kommundirektören Ylva Runnström och Uddevalla Hamnterminals VD Ulf Stenberg.

Hit kommer lastbilarna för att fylla på avvisningsmedlet. Föraren kan själv göra detta ungefär som på en automatstation för bensin.

Läget vid kajen på Fröland är fenomenalt.