Ändringar i tågtrafiken

Det händer en hel del på Bohusbanan just nu och under de kommande åren. Eftersom du befinner dig i Uddevalla är du mitt i händelsernas centrum, då staden fungerar som en viktig knutpunkt för banan.

Trafikverket satsar på att modernisera Bohusbanan för att öka punktligheten och kapaciteten, särskilt på den tungt belastade sträckan mellan Göteborg och Uddevalla. Här är en genomgång av de viktigaste arbetena:

Södra Bohusbanan (Uddevalla – Göteborg)

Den största nyheten för dig som reser mot Göteborg är att sträckan mellan Stenungsund och Göteborg stängs av för tågtrafik under en längre period.

• Period: 2 april 2026 – 14 mars 2027.

• Vad händer? Tågen kör endast mellan Uddevalla och Stenungsund. Mellan Stenungsund och Göteborg ersätts tågen med bussar.

• Restid: Varje tågavgång ersätts av en direktbuss mellan Stenungsund och Göteborg (och vice versa). Eftersom bussresan tar längre tid än tåget bör du räkna med betydligt längre restid om du ska hela vägen till Göteborg.

1. Direktgående "omledningståg"

Precis som vid förra stora avstängningen planerar man att köra ett antal direkttåg mellan Uddevalla och Göteborg via Trollhättan/Gamlestaden.

• Omfattning: Det rör sig främst om ett antal avgångar morgon och eftermiddag som kör hela vägen utan byte.

• Restid: Räkna med att resan tar ungefär 1 timme och 20 minuter, vilket faktiskt kan vara konkurrenskraftigt jämfört med tåg+buss-alternativet under rusningstid när E6:an är seg.

2. Byte i Öxnered eller Trollhättan

Detta är det mest flexibla alternativet. Du tar det vanliga Västtåget mot Vänersborg/Borås från Uddevalla C och byter i Öxnered eller Trollhättan till tågen mot Göteborg.

• Utökad trafik: Västtrafik har faktiskt satsat extra på sträckan Göteborg–Vänersborg under 2026 med fler avgångar (halvtimmestrafik stora delar av dagen). Det gör att väntetiderna vid bytet i Öxnered/Trollhättan blir kortare än tidigare.

---

Varför välja Trollhättan-vägen?

Även om Västtrafiks "officiella" ersättningsväg är tåg till Stenungsund och sedan direktbuss till Göteborg, finns det fördelar med att åka via Trollhättan:

• Arbetsro: Du får sitta på ett tåg hela vägen (eller med ett enkelt perrongbyte) med tillgång till Wi-Fi och eluttag.

• Gamlestaden: Om du jobbar i östra Göteborg eller ska byta till spårvagn mot t.ex. Angered eller Östra Sjukhuset är stoppet i Gamlestaden en stor tidsvinst.

• Västlänken-förberedelser: Från och med december 2026 kommer tågen dessutom att börja rulla in till den nya underjordiska stationen "Centralen" (Västlänken), vilket kommer att påverka hur du anländer till Göteborg.

Norra Bohusbanan (Uddevalla – Strömstad)

Här pågår just nu ett totalstopp, men en del av banan kommer snart att öppnas upp.

• Fram till 19 april 2026: Hela sträckan Uddevalla – Strömstad är stängd och ersätts med buss.

• 20 april 2026: Tågtrafiken öppnar igen på delsträckan Uddevalla – Dingle.

• 20 april – 12 december 2026: Sträckan Dingle – Strömstad fortsätter vara stängd för kontaktledningsbyte. Ersättningsbussar kör mellan Dingle och Strömstad.

• 13 december 2026: Hela norra Bohusbanan upp till Strömstad planeras vara öppen för tågtrafik igen.   ///

Två stadsbränder, två stadsplaner - varför Uddevalla inte blev "rutigt" redan 1690

Kempenskölds karta 1697

När vi pratar om hur Uddevalla fick sina raka gator och sitt rätvinkliga centrum, pekar vi nästan alltid på den stora stadsbranden 1806. Men sanningen är att försöken att modernisera vår krokiga, medeltida stadsplan började långt tidigare. Redan 1690 gjordes ett seriöst försök att rita om staden – men Uddevallaborna totalvägrade.

Uddevallas historia är tyvärr kantad av bränder. Men medan bränderna under 1500- och början av 1600-talet berodde på krig och plundring, var katastrofen den 9 maj 1690 en civil olycka. Lågorna slukade snabbt i stort sett hela de västra och södra delarna av staden, medan området kring kyrkan mirakulöst klarade sig.

Den misslyckade stadsplanen 1690

Efter branden såg statsmakten, i form av Bohusläns dåvarande guvernör Johan Benedict von Schönleben, en gyllene chans. Istället för att bygga upp det oordnade gytter av trähus som just brunnit ner, ville han modernisera Uddevalla. Han gav ingenjören Frederic Sixtus i uppdrag att rita en helt ny stadsplan.

Bara en dryg månad efter branden, den 12 juni 1690, presenterade Sixtus sin "geometriska karta". Det var en modern, rätvinklig plan med raka gator som skulle förhindra framtida bränder från att sprida sig lika lätt.

Men planen stannade på papperet. Uddevallaborna var i akut behov av tak över huvudet och hade varken tid eller lust att anpassa sig till överhetens nya linjaler. Man struntade helt enkelt i Sixtus ritningar och byggde envist upp sina nya hus på exakt samma krokiga, medeltida tomtgränser som före branden. Det enda fysiska spår vi har kvar från den dagen 1690 är det tjocka, svarta lager av kol och sot som arkeologer än idag stöter på när de gräver i centrala Uddevalla.

1806 – När staten tvingade fram en ny stad Det skulle dröja drygt hundra år, till den 29 juli 1806, innan myndigheterna fick sin vilja igenom. När hela staden på nytt lades i aska och 4 000 invånare blev hemlösa, fanns det ingen återvändo.

Den här gången tilläts inte invånarna att bygga upp staden som de ville. En ny rätvinklig stadsplan tvingades igenom med hårda krav. Man anlade breda, raka gator – så kallade brandgator – som skulle fungera som barriärer om elden var framme igen. För att ytterligare säkra staden gavs specialtillstånd att tullfritt importera holländskt tegel, vilket ledde till att stenhus började ersätta den farliga trähusbebyggelsen.

Att gå genom centrala Uddevalla idag är att gå genom resultatet av branden 1806. Men nästa gång du promenerar längs våra raka gator, skänk en tanke till de envisa Uddevallaborna 1690 som vägrade låta ingenjörerna bestämma var deras hus skulle stå!   ///

Ture Malmgren - visionären bakom vägen vid Hästepallarna

Digitaltmuseum/Bohusläns museum

Vägen vid Hästepallarna är utan tvekan en av Uddevallas mest dramatiska och karaktärsfulla platser. Att man 1908 lyckades spränga fram en väg längs de branta bergsväggarna vid Byfjorden var en bedrift som krävde både mod, dynamit och en hel del lokalpatriotisk envishet.

Visionären bakom verket

Man kan inte prata om Hästepallarna utan att nämna Ture Malmgren (grundare av tidningen Bohusläningen). Han var en man med storslagna idéer – det var ju han som också lät bygga den medeltidsinspirerade riddarborgen Tureborg. Ture Malmgren satt i stadsfullmäktige 1897 - 1916 och var dess ordförande 1913 - 1915.

Malmgren och hans samtida såg inte bergen som hinder, utan som möjligheter att skapa något vackert och imponerande. Vid sekelskiftet fanns en stark framtidstro och en vilja att sätta Uddevalla på kartan som en modern och attraktiv stad.

Varför byggdes vägen?

Resonemanget bakom bygget vilade på tre huvudpelare:

• Turism och rekreation: Gustafsberg var Sveriges äldsta badort och en enorm stolthet för staden. Innan vägen fanns tog man sig främst dit via ångbåt eller genom att gå långa omvägar. Genom att spränga fram en väg längs vattnet skapade man en direkt, naturskön förbindelse som lockade både stadsbor och turister till promenader.

• Stadsstolthet och estetik: Under den här tiden var "promenadkulturen" stor. Man ville skapa en miljö där man kunde se och synas, samtidigt som man njöt av den friska havsluften och den storslagna utsikten över fjorden. Det var en form av tidig destinationsutveckling.

• Teknisk framåtanda: Att bemästra naturen med modern teknik (som dynamit) var ett bevis på civilisatorisk styrka. Att spränga sig fram genom de nästan lodräta klipporna vid Hästepallarna var ett sätt att visa att ingenting var omöjligt för den växande industristaden.

Bygget – ett farligt hantverk

Vägen stod klar 1908 efter ett mödosamt arbete. Arbetarna hängde ofta i rep längs bergssidan för att borra och ladda för sprängningarna. Resultatet blev en smal hylla i berget med ett massivt stenräcke som skydd mot branten.

Namnet "Hästepallarna" är ett gammalt namn på den västra delen av Skeppsviken. Det är platån där campingplatsen tidigare låg. Ordet pall betyder egentligen avsats. Jämför uttrycket pallsprängning som enligt Nationalencyklopedin betyder "bergsprängning av trappstegsformad bergklack (pall) med två eller flera fria ytor". I det här fallet får man anse att med pall avses bergavsats som störtar brant ner i fjorden. Här låg även Hästhagen där hästar betade.   ///

Kvartersbränderna 1859 - 1871

Bild ur Uddevalla stads historia av Sten Kristiansson

Även om den stora stadsbranden 1806 ofta stjäl allt historiskt strålkastarljus, så var kvartersbränderna under 1800-talets andra hälft brutala påminnelser om hur sårbar staden fortfarande var.

Under den specifika perioden 1859 till 1871 drabbades Uddevalla av några riktigt svåra kvartersbränder som satte djupa spår i stadsbilden:

• Kvartersbränderna 1859: Denna brand fick ett oerhört våldsamt förlopp och ödelade hela fem kvarter. Enligt de nationella rullorna över stora stadsbränder brann 26 fastigheter ner till grunden. Ett konkret och lokalt exempel på efterbörden från denna brand är huset Hegardt 10 på Kålgårdsbergsgatan 7, som uppfördes 1860 just för att ersätta bebyggelse som slukats av lågorna.

• Kvartersbränderna 1860

           Detta året var det dags igen. Båda kvarteren Banken och Åberg eldhärjades. Beträffande kvarteret             Banken så spred sig den branden till Rådhuset där taket på den västra flygeln av Rådhuset fattade             eld, men turligt nog lyckade man avvärja branden. Det lär dock fortfarande finnas spår efter                     branden på Rådhusets vind. Branden i kvarteret Åberg betydde att flera av lindarna mellan                       Hansonska bron (bron fanns dock inte vid tillfället) och Träbron brandskadades. Dessa träd stod               dock kvar i över hundra år innan de byttes ut.

• Kvartersbranden 1864

           Bohus Länds tidning skriver 1864-12-30 att flera byggnader i kvarteret Bilde skadats svårt.

• Kvartersbränderna 1871: Bara tolv år senare var olyckan framme igen. Den täta trähusbebyggelsen i kvarteren Gyldenlöwe och Sundberg gjorde återigen släckningsarbetet fruktansvärt svårt, och denna gång strök 28 fastigheter med innan man lyckades få kontroll över elden.

 Läderämbar, brandhakar och dånande kyrkklockor – så bekämpades elden

När vi idag hör sirenerna från räddningstjänsten vet vi att professionell hjälp är på väg inom några minuter. Vid mitten av 1800-talet såg Uddevallas brandförsvar helt annorlunda ut. Det fanns ingen yrkesbrandkår, utan brandförsvaret byggde på medborgarplikt (den så kallade allmänna brandstyrkan). Alla arbetsföra män var skyldiga att rycka ut när larmet gick. I varje kvarter fanns en brandbod med släckningsutrustning.

Så här gick det till när den röda hanen var lös under åren då kvartersbränderna härjade som värst:

Nattvakt och larm Staden förlitade sig på brandvakter som patrullerade de mörka och ofta rökiga gatorna om nätterna. Upptäcktes en brand gällde det att väcka staden så fort som möjligt. Larmet gick genom att kyrkans stormklocka började dåna över staden, samtidigt som trumslagare sprang genom gatorna och slog larm.

Läderämbar och langningskedjor Uddevalla hade vid den här tiden tillgång till några handdragna brandsprutor. Men dessa hade inga inbyggda vattentankar och kopplades inte till några brandposter. Istället var de helt beroende av enorma mänskliga "langningskedjor". Hundratals Uddevallabor, ofta kvinnor och barn, fick ställa sig i långa rader ner till Bäveån eller närmaste brunn och langa fyllda läderämbar (hinkar) från hand till hand för att hälla i sprutans kar. Vattentrycket skapades sedan genom att starka män pumpade handtagen upp och ner i ett brutalt och utmattande tempo.

Att riva istället för att släcka Vattentrycket från handsprutorna räckte sällan för att släcka en fullt utvecklad husbrand. Den primära taktiken var därför ofta att försöka begränsa eldens spridning. Med hjälp av långa, tunga brandhakar, yxor och rep gav man sig på de intilliggande, ännu oskadda trähusen. Genom att bokstavligen riva ner grannhusen och dra undan bråtet hoppades man skapa en tillfällig brandgata som elden inte kunde hoppa över. Det var en desperat och hjärtskärande metod där man tvingades offra mångas hem för att rädda resten av staden.

Vändpunkten 1874: Lagen som ändrade allt Dessa bränder, i Uddevalla och andra svenska städer, ledde fram till en av de viktigaste lagarna i vår stadshistoria: 1874 års byggnads- och brandstadga. Nu blev det slut på det oreglerade byggandet.

De nya reglerna innebar bland annat:

• Obligatoriska brandmurar: Varje fastighet som byggdes ihop med en annan måste nu ha en rejäl brandmur (brandgavel) i sten eller tegel som gick hela vägen upp över taket.

• Brandsyn: Regelbundna kontroller infördes för att se till att skorstenar och eldstäder var säkra.

• Organiserat brandförsvar: Kraven på städernas förmåga att släcka bränder skärptes, vilket lade grunden för den professionella brandkåren.

Arkitekturen som försvar Om man går runt i Uddevallas äldre delar idag kan man fortfarande se spåren av denna tid. Titta på husens gavlar – ser du hur tegelmurarna sticker upp en bit ovanför takpannorna? Det är 1874 års lag i praktiken. Det är arkitektur född ur rädsla, men som gav oss den trygghet vi har idag.   ///

Barnhusdirektör Anders Busck 1792-1794

 Anders Busck var Gustafsbergs barnhus tredje direktör 1792 - 1794. Barnhuset hade startat 1776 och var nu ordentligt etablerat. Under Buscks tid tog man in 14 elever och lika många lämnade och man höll därmed en numerär med 30 pojkar. Skolans lärare var prästvigda och var en till tre stycken genom åren. Anders Knapes donation hade lagt en bra grund till verksamheten vilket visade sig att den fortsatte på samma sätt i 148 år, fram till 1924.

Om man letar efter en enskild, enorm historisk händelse eller katastrof under just åren 1792–1794 i Uddevalla, så ekar historieböckerna faktiskt ganska tomma.

Ofta när man letar efter händelser på Västkusten under just 1792, 1793 och 1794 beror det på att grannstaden Göteborg drabbades av tre massiva stadsbränder tre år i rad. Uddevallas absolut mest kända och förödande stadsbrand, som slukade nästan hela staden, skedde däremot lite senare, år 1806.

Men om vi tittar på vad som faktiskt pågick i och kring Uddevalla under exakt dessa tre år, så befann sig staden mitt i en pulserande guldålder:

• Den stora sillperioden (1747–1809): Under 1790-talet var Uddevalla en ekonomisk motor i Sverige. Hamnen var fylld av skepp och staden stank (lönsamt!) av sill och trankokerier. Mäktiga köpmannafamiljer och redare, som den framgångsrika Maria Bagge, var i full färd med att bygga upp enorma förmögenheter.

• En blivande granitkung föds (1793): Carl August Kullgren föddes i Uddevalla detta år. Han blev senare handelsman och var den som startade stenhuggeriet på Bohus Malmön. Han blev därmed fadern till den bohuslänska granitindustrin som exporterade sten över hela världen.

• Marstrands frihamn stängs (1794): Grannön Marstrand hade varit en frihamn (Porto Franco) och en fristad för bland annat Sveriges första judiska församling sedan 1775. År 1794 drogs dock detta privilegium in, vilket förändrade hela den ekonomiska dynamiken och handelsvillkoren i Bohuslän, vilket direkt påverkade köpmännen i Uddevalla.

• Ett centrum för silverhantverk: Staden hade under dessa år flera mycket skickliga och välbärgade silversmeder. Mästaren Anders Schotte var extremt produktiv (hans vackra pjäser daterade 1793 och 1794 säljs fortfarande dyrt på landets stora auktionsverk) och år 1794 etablerade mästaren Henrik Ruthenbeck sin berömda silververksamhet i staden.

Den här bägaren av Anders Schotte finns på Bohusläns museum. ///

Post- och telegrafhuset

Post- och telegrafhuset i korsningen Trädgårdsgatan - Lagerbergsgatan stod färdigt 1917. Det var en Stockholmsfirma som byggde huset åt staten som byggherre. Gamla Uddevallabor har berättat att byggnadsarbetarna inverkade menligt på stämningen i staden då de slogs med Uddevallagrabbarna om tjejerna. En och annan kontrovers blev det.

Posten flyttade in i oktober 1917 och telegrafen några månader senare. Både postmästaren och telegrafkommissarien lär ha haft tjänstebostäder i byggnaden.

1917 var ett eländigt år. Första världskriget rådde och just detta året utbröt hungerkravaller runt om i Sverige. Uddevalla utgjorde därvidlag inget undantag.

Men ändå kunde Uddevallaborna gå på cirkus då Cirkus Schreiber gästade staden under våren.   ///

Erik Segerstedt ny Uddevallaambassadör 2026

 

Bild från januari 2009 där Erik repeterar i Skolhuset på Gustafsberg. Det var en körtävling i TV 4 och Eriks kör kom tvåa.

Idag utnämndes Erik Segerstedt till officiell ambassadör för Uddevalla 2026. Det skedde under Näringslivsdagen i Agnebergshallen.

Så här sammanfattar kommunen utnämnandet på sin hemsida:

Erik Segerstedt är född och uppvuxen på Bokenäset i Uddevalla och flyttade till Stockholm i samband med genombrottet i Idol 2006, då han kom tvåa. Det ledde till ett skivkontrakt och starten på en intensiv musikkarriär. Första skivan hette A Different Shade, som gick direkt in som tvåa på albumlistan och första singeln I Can´t Say I´m Sorry toppade singellistan. Året därpå grundandes popgruppen E.M.D. med Erik Segerstedt, Danny Saucedo och Mattias Andréasson. Det blev ett av Sveriges mest framgångsrika popband under slutet av 00-talet.

Erik har medverkat i tävlingen Körslaget med en kör från Uddevalla, deltagit i Let´s Dance, och varit programledare för Sportlabbet och Rampljuset på SVT. Han har gett rösten åt Prins Hans i den svenska versionen av Disney-filmen Frozen, och debuterat som skådespelare i Camilla Läckbergs tv-serie Strandhotellet där han spelade rollen som krimreportern Jakob Hallberg.

Just nu skriver Erik Segerstedt mycket musik, framförallt till E. M. D., som precis återförenats och har planer för en fortsättning. Våren har en del andra spelningar på lut och i sommar ska Erik åka med Diggiloo-turnén runtom i Sverige.

Juryns val

Erik Segerstedt är en av de två ambassadörer som juryn har valt ut bland alla de nomineringar som allmänheten lämnat in. Juryn består av kommunfullmäktiges och kommunstyrelsens presidier.

Juryns motivering till officiell ambassadör för Uddevalla 2026

”I snart två decennier har Erik Segerstedt varit en självklar del av det svenska musiklivet. Resan tog sin början på Bokenäset och fortsatte på musiklinjen i Uddevalla. Genombrottet i Idol följdes av flera framträdanden i Melodifestivalen, som etablerat honom som en respekterad profil i branschen.

Samtidigt har hans resa inspirerat många här hemma i Uddevalla och Erik Segerstedt har blivit en förebild för unga som drömmer om att göra verklighet av en karriär inom musik och kultur.

För en lång och framgångsrik gärning, och för att han med värme och självklarhet fortsätter att vara en av Uddevallas starkaste musikprofiler, utser vi Erik Segerstedt till Uddevallas officiella ambassadör 2026. ”

Vad tror du uppdraget som ambassadör kommer att innebära för din del?

- Det är en bra fråga. Jag vet inte riktigt vad det innebär praktiskt. Men personligen och känslomässigt känns det som ett kvitto på att jag gjort något positivt, att jag får officiell uppskattning. Det känns jättestort!

Blev du överraskad av beskedet att du blir officiell ambassadör?

- Ja, jag blev jätteöverraskad. Det hade varit väldigt kul att vara på plats i Uddevalla idag när det här blir offentligt, jag är väldigt ledsen över att det krockade med en spelning i Västerås som jag tyvärr bokat in sedan lång tid tillbaka.

Hur kan du bidra till att sprida stolthet och en positiv bild av Uddevalla?

- Bjuda med mig vänner hem på sommaren och högtider! Bohuslän och Uddevalla har aldrig gjort några av mina vänner besvikna i alla fall. Sen har jag ju genom mitt jobb försökt att sätta staden på kartan genom till exempel Körslaget.

Hur var det att växa upp i Uddevalla?

- Jag bodde ute på landet hela min barndom, det var helt idylliskt. När jag var liten tyckte jag att det var jobbigt att det var så långt till kompisar och att det inte fanns en kiosk. Jag minns att jag skolkade en dag från skolan för att hänga på Torp en hel dag, jag romantiserade bilden av att gå bland butiker. Ju äldre man blir desto mer inser man hur bra man hade det, det var så lugnt och tryggt på Bokenäset.

- Det som formade mig när jag blev lite äldre var min gymnasietid i Uddevalla, där finns en fantastiskt bra gymnasieskola. Jag fick möta många bra lärare, jag fick frihet och uppmuntran till att bejaka min talang och möjlighet att uppträda inför större publik. Det var helt oumbärligt för min del, för jag fick god scenvana. Mitt huvudinstrument var piano, men under gymnasietiden gick det alltmer över till sång.

Vad gillar du mest med Uddevalla?

- Uddevalla ligger väldigt fint, med naturen och havet intill. Uddevalla är en bra stad om man vill hålla på med musik eller idrott, det finns ett aktivt föreningsliv och många olika lag. Och så Pingvin pizzeria, det är viktigt, där finns Sveriges bästa kebab. Varje gång jag åker hem så köper jag alltid kebabpizza på Pingvin.
Sedan tycker jag man kunde utnyttja vattnet mer, från museiparken och bort mot Riverside. Det finns ju potential att göra något, som när man byggde Strandpromenaden, det blev ju kanon!

Är du stolt över att komma från Uddevalla?

- Ja, absolut! Jag är jättestolt över att komma från Uddevalla.

Besöker du ofta Uddevalla?

- Jag är hemma vid högtider som jul och midsommar. På sommaren försöker jag komma hem några veckor, så det blir kanske totalt 3-4 gånger per år. Jag skulle gärna vilja åka ner och hälsa på mina syskon och syskonbarn lite oftare, men jag känner att jag inte riktigt hinner.

Kommer du flytta tillbaka till stan?

- Nej, det har jag inga planer på just nu. När jag var 23 år flyttade jag till Stockholm, det var i samband med genombrottet i Idol. Nu bor jag i Stockholm, som jag älskar, och har bott här halva mitt liv. I framtiden kanske jag skaffar en sommarstuga i Uddevalla, för när sommaren kommer vill jag ha saltvatten, kräftor - och brännmaneter.

Vad saknar du mest av Uddevalla?

- Familjen. Och så saknar jag saltvattnet och kulturen kring havet med maten, båtarna, och allt som hör till, jag har varit väldigt mycket ute på havet. Mina föräldrar köpte en 20 meter lång kutter på 70-talet som de renoverat hela livet till ett riktigt skepp, som det är idag. Folk brukar bli glada när de ser den.

Hur kan du bidra till att få Uddevallaborna att känna mer stolthet?

- Jag säger att jag kommer från Uddevalla och från Bohuslän, jag stoltserar med det. Jag talar alltid gott om Uddevalla, och om min uppväxt och om min gymnasietid. När jag är i offentliga sammanhang så är jag en representant för Uddevalla. Vi har ju fler kända profiler från Uddevalla, som till exempel Louise Karlsson, Thomas Stenström och Andreas T Olsson, det är roligt. ///

Det pågående byggandet av trädäcket förbi Sörkullens badplats.

 Tre meter brett skall det bli så småningom och det skall bli ett räcke utåt vattnet.

Från andra hållet.

Bygget skall vara klart i början av april. 

OBS Respektera avspärrningarna som finns från båda hållen!   ///

Tack från Martin Rörby!

Insänt av Martin Rörby:

Hej Uddevalla-vänner!

Stort tack för ert entusiastiska engagemang i Maria Lundbäcks hus och min målning av det! Helt klart är det Kurt Heinonen som gjort den, det visar inte minst sättet på vilket den är signerad och hur också platsen för motivet är angiven. Lite genant för mig att jag själv inte sett påskriften i vänster nederkant - det hade ju onekligen besparat mig en del tid 😉

Håller med om att målningen är betydligt vassare än många av Heinonens genreartade gatu- och fiskelägesmotiv, men däremot är den besläktad med hans (för det mesta) betydligt mer inspirerade målningar av framför allt Göteborgs hamn! Man kan dock inte låta bli att undra varför han signerade den här målningen med ett alias…?

När det gäller själva huset, är en stilla önskan från min sida inför framtiden att tornet åter får krönas med den smidda järnspira, som tagits ner under senare tid. I dagsläget ser huset tyvärr rätt stympat ut… Och nästa gång det är dags att ta hand om fönstren, skulle huset må gott om de fick tillbaks sin mahognyröda färg!

Hälsningar från ett vårligt Stockholm ☀️
Martin Rörby

Vem var Maria Lundbäck?

Jag har skrivit om henne flera gånger. Här följer några länkar som du kan klicka på för att kunna läsa mer om henne:

Maria Lundbäck

Maria Lundbäck 2

Maria Lundbäck 3

Vet du vem konstnär Curt Hein är/var som målat denna tavlan?

Insänt av Martin Rörby:

Hej Gunnar!

Hittade denna stämningsfulla och charmig målning i en second hand-butik i Stockholm för någon vecka sedan. Hade egentligen ingen plats för den, men för några hundralappar kunde jag ändå inte motstå tavlan! Så nu står den uppallad på några stolar hemma. Den är gjord 1952, men konstnären Curt Hein har jag aldrig hört talas om - och inte heller hittat något om på nätet…

Var den var målad hade jag heller ingen aning om, men det kändes som en autentisk miljö, inte en fri fantasi, även om jag befarade att den troligen gått förlorad efter det att målningen gjorts. Misstänkte därför att det kanske kunde vara Gröndal här i Stockholm, eller Gamla Hagalund i Solna.

Själv är jag arkitekturhistoriker till yrket, så jag skannad lite hastigt av vad jag kunde hitta i olika arkiv på nätet, men helt utan resultat. Och en bekant till mig, som byggt en fin modell av det idag till största delen rivna Hagalund, kunde med bestämdhet konstatera att huset aldrig funnits där. Som en lite desperat sista utväg gick jag in på Digitalt museum och sökte på ’hus med torn’. Och efter att jag bläddrat igenom drygt hundra träffar, fick jag napp - ett foto taget 1961!

Som du förstår är det därför jag nu kontaktar dig. När jag sedan nystade vidare hittade jag nämligen ditt blogginlägg om huset, som glädjande nog fortfarande existerar! Och där framgår ju också vem som ritat den nya delen i början på 1900-talet! Snyggt jobbat, det är sällan sådana uppgifter redovisas, om de nu ens går att få fram över huvud taget!

Målningen är jag så förtjust i, så den släpper jag inte ifrån mig! Men tänkte ändå att det kan vara roligt för dig, dagens ägare (som väl är en bostadsrättsförening) och andra intresserade i Uddevalla att veta om den.

Bästa vårhälsningar!

Martin Rörby

Vid dagens berättarkafé idag ställde jag frågan till publiken om de visste vem Curt Hein är/ eller var. Huset är Maria Lundbäcks hus på Lagerbergsgatan 11 - 13.  Tyvärr inget napp så därför skickar jag frågan vidare till Uddevallabloggens läsare?

Fantastiskt fin tavla.   /// 

Berättarkafé måndag 9 mars i Wessmanska huset

 

I morgon måndag den 9 mars kl 14 är det dags för berättarkafé i Wessmanska huset, Södra vägen 7.

Vi berättar för varandra utifrån olika teman och ämnen.

ALLA ÄR VÄLKOMNA!!!   ///

Årsmöte för Kungl. Bohusläns regementes kamratförening

 

Ordföranden Per Norberg närmast, sekreterare Gun Bergman och mötesordföranden Tommy Åhsman där bakom.

Idag var det årsmöte för regementets kamratförening på officersmässen. Ett trettiotal medlemmar hade hörsammat kallelsen.

På sedvanligt sätt höll regementspastor Kurt Olsson i korum.

Bohusläns Försvarsmuseums, sedan något år, nye ordförande Niklas Ytterberg informerade om museets verksamhet.

Avslutningsvis var det dags för utdelning av medaljer och förtjänsttecken. Först ut var Thomas Larsson som här flankeras av vice ordförande Jonas Westbring och ordförande Per Norberg. (beklagar bidkvaliteten)

Pristagare Ulf Gustavsson

Pristagare Ulf Andersson   ///