Krögaren Urban Nielanger hälsar välkommen!
På måndag den 15 juni öppnar Gustafsbergs Badrestaurang för säsongen. Den populära sommarlunchen startar måndag den 15 juni och serveras måndag-fredag kl. 11-15 till slutet av augusti. Första veckan kan du välja mellan:* Helstekt fläskkarré med gräddsås och äpplemos
* Stekt lubbfilé med färskpotatis och vitronsås
* Kåldolmar med kokt potatis och lingon
Pris: 155 kr
Senior: 145 kr
Junior: 120
Stängt fredag den 19 juni - midsommarafton!
VÄLKOMNA!!! ///
Under 1600-, 1700- och långt in på 1800-talet var stångjärn och andra järnprodukter ryggraden i den svenska exporten. För att upprätthålla kvaliteten och säkerställa statens inkomster var handeln omgärdad av strikta statliga regler. För att ett fartyg skulle få lasta och exportera järn, var det ett absolut krav att godset först passerade en officiell järnvåg i en stapelstad.
Järnvågen i Uddevalla fyllde tre huvudsakliga funktioner:
Vägning och tullbeskattning: Allt järn som anlände från inlandsbruken vägdes noggrant. Detta utgjorde grunden för den exporttull och de vågavgifter (vågpenningar) som skulle betalas till kronan och staden.
Kvalitetskontroll (Vräkning): En utsedd, svuren tjänsteman kallad "järnvräkare" inspekterade järnet. Han kontrollerade att stångjärnet höll rätt mått och kvalitet, samt att brukens inhamrade stämplar stämde. Undermåligt järn kasserades (det "vräktes") för att det svenska järnets goda rykte ute i Europa inte skulle solkas.
Centraldepå: Vågen och dess tillhörande packhus fungerade som lagringsplats där järnet förvarades i väntan på att rätt fartyg skulle anlöpa hamnen.
För Uddevalla var denna anläggning avgörande. Som stapelstad fungerade Uddevalla som den naturliga exporthamnen för en ansenlig mängd järn från bruken i framförallt Dalsland och sydvästra Värmland, men även från de lokala anläggningarna i närområdet. Innan järnvägsnätet tog över de tunga godstransporterna framåt slutet av 1800-talet, kördes järnet hit med häst och vagn på vinterföre eller via inre vattenleder.
Kartan från 1855 visar Uddevalla precis i slutfasen av denna era, innan den moderna industrialiseringen och järnvägarna fundamentalt ritade om infrastrukturen.
Tittar vi på kartbilden är placeringen av Jernvågen mycket logisk och tidstypisk för stadsplaneringen kring en hamn:
Direkt vid vattnet: Den ligger tätt intill Bäveån och den inre hamnen för att minimera hanteringen av det extremt tunga godset när det skulle krängas överbord från kajen ner i fartygens lastrum.
Granne med Tjärhofvet: På kartan ser vi "Tjärhofvet" precis bredvid. Tjära var, liksom järnet, en av landets viktigaste exportvaror och krävde också vägning, kvalitetskontroll och beskattning. Eftersom tjära var extremt brandfarligt förlades tjärhoven ofta på en udde eller en bit utanför den trähusbebyggda stadskärnan. Att samla dessa två tunga, skattepliktiga exportfunktioner på samma plats i hamnen var en mycket rationell lösning.
Vågen och vägningen: Centralt i bilden ser du den stora mekaniska hävstångsvågen, byggd i grovt timmer och järn. Arbetare i tidstypiska kläder håller på att väga buntar med stångjärn. Dessa vikter utgjorde grunden för tull och avgifter.
Huvudbyggnaden (Jernvågen och Packhuset): Byggnaden är en solid konstruktion av timmer och sten, placerad direkt vid kajkanten. På fasaden sitter en tydlig, handmålad skylt med den officiella titeln: "KONGL. MAJ:TS JERNVÅG / UDDEVALLA STAPELSTAD". Detta visar dess status som statlig kontrollstation.
Järnvräkaren: En viktig detalj är mannen med den mer formella klädseln och trehörniga hatten (en uniform från en tidigare period som dröjde kvar för vissa ämbeten). Han är "järnvräkaren", den svurne tjänsteman som kontrollerade järnets kvalitet, mått och stämplar innan det fick skeppas ut. En textetikett pekar ut honom.
Hamnmiljön: Eftersom järnvågen ligger vid "inre hamnen", ser du segelfartyg (som briggar och skonare) ligga förtöjda precis vid kajen, redo att lastas med det kontrollerade järnet.
Tjärhovet och Kartreferenser: På en sidobyggnad syns texten "TJÄRHOFVET", vilket visar att dessa två besläktade tull- och lagerfunktioner låg sida vid sida, precis som på 1855-års karta.
Insänt av Lennart Gustafsson.
Kungsatan?
Här är några centrala aspekter av repslagarbanornas historiska roll i staden:
En repslagarebana krävde enorma ytor. Hantverket byggde på att man gick baklänges och tvinnade (slog) hampan, vilket innebar att banorna behövde vara raka och ofta flera hundra meter långa. Eftersom marken i de centrala delarna kring Bäveån var hårt exploaterad av köpmansgårdar och magasin, förlades dessa banor i regel i stadens utkanter.
Repslageri var en extremt brandfarlig verksamhet. Hampan i sig var eldfängd, men den absolut största faran utgjordes av hanteringen av kokande trätjära, som användes för att impregnera tågvirket mot röta och saltvatten. Efter den förödande stadsbranden 1806, då i stort sett hela Uddevalla lades i aska, skärptes stadsplaneringen. Brandfarliga hantverk och industrier tvingades flytta längre bort från den täta trähusbebyggelsen för att minska risken för nya katastrofer.
Långt före stålbyggen och Uddevallavarvets glansdagar fanns flera mindre varv som byggde segelfartyg i trä längs kusten och kring åmynningen. Dessa skepp, liksom den omfattande lokala fiskeflottan, krävde ständigt nytt tågvirke för stående och löpande rigg, ankarkablar och förtöjningstrossar. De lokala repslagarna i Uddevalla var därmed helt oumbärliga för att stadens ekonomi och sjöfart skulle fungera.
Under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet förändrades förutsättningarna radikalt. Ångfartygens frammarsch gjorde att behovet av master, segel och de allra grövsta hamprepen sjönk dramatiskt. Dessutom övergick repslageriet successivt från ett manuellt hantverk på långa utomhusbanor till en maskinell produktion i fabriksmiljö. De klassiska repslagarbanorna försvann en efter en från Uddevallas stadsbild.
John Peterson var faktiskt inte repslagare från början. Han föddes 1834 i Ljung och tillbringade i sin ungdom hela femton år i USA. När han så småningom återvände till Sverige och Uddevalla, gifte han sig med Helena. Hon var dotter till repslagaränkan Johanna Nihlström, och genom detta äktenskap föll det sig naturligt att Peterson tog över repslageriet i Södra hamnen och drev det vidare.
Det som verkligen gjorde Peterson historisk var dock inte tågvirket, utan det han hade sett under sina år i USA: olja som bokstavligen vällde upp ur marken. Han insåg tidigt att detta var framtiden.
Med sina språkkunskaper och kontakter i USA började han importera olja, vilket gjorde honom till en av Sveriges allra första oljeimportörer. År 1884 fick han tillstånd att lagra eldfarliga oljor vid Lövåsberget. Det är i mångt och mycket John Petersons förtjänst att Uddevalla alltsedan dess har haft en oljeindustri och utvecklades till en betydande oljehamn.
John Peterson repslagare, oljeimportör och barnhusdirektör på Gustafsberg. ///
Parkering och start på Skolgården (bilden) KL 18.30. Vi tittar in i flera av Gustafsbergsstiftelsens byggnader.
Avgift 100 kr, medlemmar i Uddevalla Hembygdsförening 50 kr.
ALLA VÄLKOMNA!!! ///
Uddevallafödda Johanna Bundsen kan nu titulera sig Champions League-mästare då hennes lag Metz vann finalen över Per Johanssons Györ med 31 - 29.
Det var således Uddevalla på båda sidor i finalen där Per Johansson hade chansen att för tredje gången vinna Champions League med sitt Györ.
Det var troligen Györs och svenska landslagsstjärnan Nathalie Hagmans sista handbollsmatch i karriären.
Med fem minuter kvar ledde Metz med fem bollar men Johansson Györ kom närmare. Det räckte till slut inte och Metz, där även svenska Tyra Axnér spelar, vann med 31-29. ///
Program enligt kommunens hemsida:
09.30 | Första båten går från Södra Hamnen. |
09.30 | Kulturskolan spelar musik vid båtarna i Södra Hamnen framtill klockan 13.30. |
10.00 | Aktiviteterna startar på Gustafsberg: |
Informationstält med personal från kultur- och fritidsförvaltningen samt sjukvårdspersonal. | |
Tipspromenad på området för både vuxna och barn. Start och mål vid infotältet. Ta chansen att vinna biobiljetter! | |
Energirådgivning. | |
Förskolorna i Uddevalla bjuder på experiment, målning, motorikbanor och högläsning med mera. | |
Fritidsbanken bjuder på roliga aktiviteter med låneutrustning samt inspiration och tips om friluftsliv. | |
Prova på segling med Tvåkrona och kölbåt med föreningen Viken Ägir | |
Friluftsfrämjandet informerar om paddling framtill klockan 15.00 med möjlighet att prova på. Deras kajaker och ledare kommer att finnas på stranden vid krabbfisket. | |
Träffa Uddevalla kallbadare och hör mer om om kallbad nu och då. De berättar även om föreningens bastuar och informerar om sitt engagemang för ett kallbadhus i Uddevalla. | |
10.30 | Strandjoggen startar vid Riverside. |
11.00 | Sjöräddningssällskapet är på plats med sin båt framtill klockan 15.00. Möjlighet att gå ombord. |
11.00 | Medborgarceremonin startar på Badrestaurangen. Ceremonin är endast för särskilt inbjudna. Resten av restaurangen är öppen som vanligt. |
11.15 | Sista anmälan till barnloppet, görs vid målområdet utanför badrestaurangen. |
11.30 | Barnloppet startar och går 800 meter runt Gustafsberg. |
12.15 | Prisutdelning Strandjoggen |
13.00 | Scenprogrammet börjar på scenen: |
Medverkande: | Stadsmusikkåren, Drillflickorna, Kulturskoleelever, Erik Segerstedt. |
Konferencierer: | Vilmer Jendevi och Emma Esbjörnsson. |
13.00 | Cirkus Gaston och Caligari på scen (barnföreställning). |
13.40 | Första vigseltillfället i Societetshuset. Vigslarna är förbokade (ingen drop-in). Visa hänsyn om du är i närheten när själva bröllopsakten äger rum. |
14.30 | Scenprogrammet slutar. |
14.30 | Gunnar Klasson öppnar och guidar i Gustafsbergs arkiv. |
14.30 | Friluftsfrämjandet visar räddningstekniker i kajak (Roll, kamraträddning, självräddning, bogsering). Sjöräddningssällskapet assisterar med räddning av en kapsejsad paddlare. |
15.00 | Guidad vandring med dramatiserade inslag av Bohusläns Guider. |
17.00 | Aktiviteterna slutar. |
17.00 | Sista ordinarie båt går från Gustafsberg. |
Precis som förra året kan du resa gratis med båt eller buss mellan Uddevalla och Gustafsberg. Du kan även promenera eller cykla ut till eventområdet via Strandpromenaden.
Gustafsbergsområdet är stängt för biltrafik denna dag. Parkeringsvärdar finns på plats och hjälper dig att hitta parkering, men vi rekommenderar att du om möjligt låter bilen stå.
Tänk på att evenemanget Junicupen pågår samtidigt vid Bodele, vilket innebär mer trafik än vanligt.
Bussar från Uddevalla centrum avgår från vändplan vid Södra Hamnen.
Avgångar till Gustafsberg:
Avgångar från Gustafsberg åter till Uddevalla Södra Hamnen:
En mindre skyttelbuss möter på Bodele för att köra till rondellen på "toppen av backen" vid Gustafsberg.
Avgångar från Gustafsbergsrondellen med den mindre bussen:
Ett tjäruhov (ofta även kallat beckhov eller beckbruk) var en särskild anläggning i äldre hamnstäder där man tog emot, hanterade och lagrade tjära och beck.
Verksamheten vid ett tjäruhov var strikt reglerad och kretsade kring några huvuduppgifter, som alla var intimt förknippade med sjöfart och varvsindustri:
Kvalitetskontroll (vräkning): Särskilt utsedda tjänstemän, så kallade "vräkare", inspekterade och godkände kvaliteten på den tjära som kom in. De kontrollerade att tunnorna höll rätt mått och att innehållet inte var utblandat med vatten eller skräp.
Beckkokning: En av de viktigaste processerna på tjäruhovet var att förädla en del av tjäran till beck. Detta gjordes genom att man kokade tjäran i stora grytor så att den blev tjockare och mer elastisk. Becket var helt avgörande för skeppsbyggeriet, då det användes för att dreva (täta) fartygsskrov så att de blev vattentäta.
Vägning och lagring: Tunnorna vägdes och lagrades i väntan på försäljning.
Handel och export: Tjäruhovet fungerade som en stapelplats där produkterna såldes vidare till lokala skeppsvarv eller exporterades utomlands. Svensk tjära (ofta känd som "Stockholm tar" internationellt) var under lång tid en av landets viktigaste exportvaror.
Brandrisken dikterade placeringen Eftersom både tjära och beck är extremt brandfarligt, och själva beckkokningen krävde öppen eld, var tjäruhoven förknippade med livsfara för äldre trähusstäder. Därför var det i lag stipulerat att dessa anläggningar skulle placeras på behörigt avstånd från den egentliga stadsbebyggelsen, ofta på uddar, öar eller i stadens utkanter. Om en brand bröt ut i ett tjäruhov blev den ofta våldsam, extremt rökutvecklande och nästintill omöjlig att släcka.
Foto Eirik Johansson
De arkeologiska grävningarna i kvarteret Krummedike har idag fortsatt. Och idag har man hittat gatan som gick mellan Östertull och torget, dvs norr om Agneberget. (till höger på bilden)
Efter den första statligt finansierade muddringen 1772 – som förmodligen påskyndades av att Carl von Linné 1746 larmade om att tröskeldjupet in till Byfjorden bara var 12 fot (drygt 3,5 meter) – har farleden kontinuerligt behövt fördjupas. Eftersom Byfjorden är en klassisk tröskelfjord har sjöfartens, hamnens och stadens utveckling tvingat fram en rad omfattande muddringsarbeten i Sunningesund genom århundradena.
Inköpet av mudderverket och i synnerhet "Elevatorn" år 1894 blev en absolut vändpunkt för Uddevallas stadsplanering och hamnens utveckling. Innan dess var stadens centrum kring Bäveåns mynning omgivet av vidsträckta, grunda vassar och gyttjebankar som gjorde hamnen trång, grund och svårnavigerad.
Genom att kombinera fördjupningen av farleden med aktiv stadsutbyggnad slog man två flugor i en smäll.
Själva mudderverket, som arbetade ute i Sunningesund och i rännan in mot staden, grävde upp leran och bottensedimentet. Dessa massor lastades sedan på stora pråmar som bogserades in till hamnen där Elevatorn var förankrad.
.JPG)
Elevatorn var en gigantisk anläggning. Med hjälp av ett ändlöst band med stora plåtskopor hissades muddermassorna från pråmarna högt upp i luften. Väl uppe i tornet blandades leran med stora mängder vatten (som pumpades upp ur ån) för att göra massan trögflytande. Denna "välling" leddes sedan ut i långa, upphängda trärännor som sträckte sig ut över de grunda vattenområdena och vassarna, där massorna sakta fick sjunka till botten, sedimentera och torka.
Södra Hamnen: Den södra sidan av ån breddades och fylldes ut kraftigt under slutet av 1800-talet och det tidiga 1900-talet för att ge plats åt nya kajer, magasin och järnvägsspår. Det är på denna utfyllda och stabiliserade mark som till exempel det gamla Varmbadhuset från 1907 uppfördes och fortfarande står kvar idag.
Anegrundet: Det vidsträckta och sanka Anegrundet fylldes systematiskt ut med muddermassor från fjorden. Det som tidigare var obrukbart vatten och vass blev fast mark. Detta skapade utrymme för hela hamnområdet på den södra sidan där bl a Junohus invigde sin husfabrik 1939.
Skansgrundet och Norra Hamnen: Längre västerut, ut mot Skansberget, byggdes landytan ut markant. Nya, raka stenkajer kunde anläggas och staden fick plötsligt utrymme för de brädgårdar, kolupplag och hamnverksamheter som krävde omedelbar anslutning till djupare vatten.
Utan muddermassorna från Byfjorden och Elevatorns outtröttliga arbete hade centrala Uddevalla haft en helt annan strandlinje idag. Stora delar av de centrala ytorna, där uddevallaborna rör sig dagligen, vilar bokstavligen på den gamla havsbotten som mudderverket en gång grävde upp.
Under varvsepoken genomfördes flera muddringar i Sunningesund för att klara de enorma fartyg som byggdes inne i fjorden. Den sista riktigt stora navigationsmuddringen i modern tid genomfördes i slutet av 1970-talet för att man överhuvudtaget skulle kunna få ut supertankern T/T Nanny (levererad 1978) – det bredaste fartyget som någonsin byggts i Sverige – genom sundet.
I januari 1997 inleddes återigen stora muddrings- och markarbeten i Sunningesund, men denna gång inte i första hand för sjöfarten. Detta var i stället startskottet för det enorma infrastrukturprojektet med den nya E6:an, Uddevallabron och Sunningesundsleden, vilket krävde omfattande ingrepp i bottenstrukturen kring sundet.
Sedan våren 2016 omfattas de grunda ler- och sandbottnarna vid Uddevallabrons södra fäste av biotopskyddsområdet Sunninge sund - Sundsvik. Eftersom området utgör en livsviktig uppväxtplats med ålgräsängar och blåmusselbankar omgärdas alla eventuella framtida muddringsplaner av extremt hårda miljökrav.
Idag ligger den muddrade rännans tröskeldjup på 13 meter. Detta utgör den i särklass största flaskhalsen för sjöfarten och sätter en absolut gräns som gör att till exempel Frölandshamnen i dagsläget inte kan fungera som en verklig djuphamn för de största fartygen, utan enorma och miljömässigt mycket svårgenomförbara ingrepp i sundet. ///
De bodde på Gustafsbergs skolhem som var i bruk 1949 - 1976. Erik Andersson var dagens kock och lagade de dåvarande elevernas paradrätt köttbullar, potatis och lingonsylt. Efterrätten bestod av chokladpudding.
Här är de huvudsakliga ansvarsområdena för statsheraldikern:
Statliga och kommunala vapen: Statsheraldikern hjälper statliga myndigheter, länsstyrelser och kommuner att skapa, granska och registrera nya heraldiska vapen. De ser också till att äldre vapen används och tolkas korrekt.
Militär heraldik: En stor del av arbetet handlar om att utforma och fastställa heraldiska vapen, emblem och fanor för Försvarsmakten och dess olika förband.
Rådgivning och expertis: Statsheraldikern fungerar som rådgivare till regeringen, riksdagen och statliga utredningar i frågor som rör flaggor, heraldiska vapen och andra officiella symboler. Även privatpersoner och organisationer kan ibland vända sig dit för råd.
Rådgivning och expertis: Statsheraldikern fungerar som rådgivare till regeringen, riksdagen och statliga utredningar i frågor som rör flaggor, heraldiska vapen och andra officiella symboler. Även privatpersoner och organisationer kan ibland vända sig dit för råd.
Föredragande i Heraldiska nämnden: Statsheraldikern förbereder och presenterar ärenden för Statens heraldiska nämnd. Nämnden är det organ som officiellt prövar och godkänner nya statliga vapen och symboler innan de slutligen fastställs.
Bevarande av regelverket: En central uppgift är att värna om den heraldiska traditionen. Det innebär bland annat att se till att vapen är tydliga och följer "tinkturregeln" (att man inte får placera färg på färg eller metall på metall) så att de lätt kan identifieras på avstånd.
Sammanfattningsvis fungerar statsheraldikern som statens design- och regelansvariga för de symboler som representerar Sveriges offentliga institutioner.
Att inte Uddevalla kommun och Bohusläns museum föregår med gott exempel och flaggar med den godkända landskapsflaggan tycker jag är under all kritik. ///
Just nu pågår det en arkeologisk förundersökning i kvarteret Kummedike, bakom Sillgrenska huset. Det är arkeologer från Bohusläns som gräver under de närmaste dagarna. Till sin hjälp har de en grävmaskin med en förare som är väldigt erfaren av den här typen av grävningar.
Sådana här undersökningarna görs ofta inför förestående husbyggen. För en stor del av centrala Uddevalla utgörs av en fast fornlämning och då måste marken undersökas innan byggherren får klartecken att bygga. Och byggherren får också stå för kostnaden.
Insänt av Claes-Göran Augustsson.
Hej
Järnvägen som var ett industrispår till Junohus finns kvar. Och på flera ställen i bilden ser man militära fordon, exempelvis en stridsvagn mitt på bilden. Bilden är helt enkelt tagen under den den stora utställningen "Försvar - 61" vid Bohusläns regementes 300-årsjubileum i augusti 1961. ///
