Kartskissen är hämtad ur Sten Kristianssons Uddevalla stads historia och är ett intressant historiskt dokument. Den visar hur stora delar av Uddevallas centrala bebyggelse återigen förstördes av eld, trots att staden hade återuppbyggts efter den katastrofala stadsbranden den 29 juli 1806.
Mellan 1859 och 1871 eldhärjades omkring tio kvarter i centrala Uddevalla. De värsta bränderna inträffade 1859, 1860 och 1871. Även 1864 drabbades staden av en betydande brand.
Det anmärkningsvärda är att 1807 års stadsplan, med bredare gator och ett regelbundet gatunät, inte hade lyckats undanröja risken för omfattande eldsvådor.
Den stora femkvartersbranden den 26 april 1859
Detta var en av Uddevallas mest förödande bränder under hela 1800-talet, endast överträffad av 1806 års katastrof.
Elden härjade kring Drottninggatan och spred sig över ett stort område, både norr och söder om Bäveån.
De drabbade kvarteren var:
Thorild
Koch
Hegardt
Bagge
Dagson, söder om Bäveån
Enligt en sammanställning förstördes 26 fastigheter. Det betyder inte nödvändigtvis 26 byggnader, eftersom en fastighet kunde omfatta flera hus och ekonomibyggnader.
I Sten Kristianssons historiska krönika anges att branden ödelade sex kvarter, medan andra sammanställningar och kartskissen anger fem.
Regementshuset brann ner
En särskilt intressant uppgift finns i Axel Emanuel Holmbergs Bohusläns historia och beskrifning.
Där berättas att Bohusläns regementes hus, ett tvåvånings stenhus i hörnet av Kungsgatan och Västerlånggatan, förstördes vid branden 1859.
Efteråt köpte regementet i stället ett tvåvånings trähus vid Aspelundsgatan, vilket inreddes för bland annat arkiv, bibliotek och musikverksamhet.
Det är ett värdefullt konkret exempel på att även stenbyggnader kunde gå förlorade i dessa bränder.
Hus som uppfördes efter branden
Hegardt 10, Kålgårdsbergsgatan 7
Huset uppfördes 1860, året efter branden. Det är därmed ett tydligt exempel på hur den förstörda stadsmiljön återuppbyggdes.
Byggnaden fick så småningom en intressant egen historia. Samfundet Myrstacken bildades här 1878, och 1911 byggdes huset om i jugendstil.
Även Kullgrenska huset vid Norra Hamngatan och Norra Drottninggatan hör till återuppbyggnaden efter 1859 års brand.
Branden den 10–11 maj 1860 – rådhuset hotades
Knappt tretton månader efter femkvartersbranden var det dags igen.
Natten mellan den 10 och 11 maj 1860 utbröt en omfattande eldsvåda i kvarteren väster om Kungstorget.
De drabbade kvarteren var Banken och Åberg.
Branden blev så våldsam att elden nådde rådhusets västra flygel. Taket fattade eld, men branden kunde hejdas innan hela rådhuset förstördes.
Det har uppgetts att spår efter branden fortfarande kan finnas på rådhusvinden. Det vore särskilt intressant att undersöka vid en byggnadshistorisk inventering.
Även lindarna utmed Bäveån i det aktuella området brandskadades. Enligt lokalhistoriska uppgifter överlevde flera av dem och stod kvar i mer än hundra år.
Branden påverkade också affärslivet. Hallmans bokhandel flyttade efter branden till det välkända hörnet, enligt Kristianssons krönika.
Branden i kvarteret Bilde 1864
Den här branden är betydligt mindre känd än de övriga.
I Bohus Läns Tidning den 30 december 1864 finns enligt en tidigare sammanställning en uppgift om att flera byggnader i kvarteret Bilde skadats svårt av eld.
Här är det viktigt att skilja på publiceringsdatum och själva branddatumet. Den 30 december är ett belagt datum för den uppgivna tidningsnotisen, inte ett säkerställt datum för brandens utbrott.
Den stora branden 1871 – 28 fastigheter förstördes
År 1871 drabbades Uddevalla återigen av en omfattande eldsvåda.
Branden härjade i kvarteren Gyldenlöwe och Sundberg, i den norra delen av stadskärnan.
Enligt de historiska sammanställningarna förstördes 28 fastigheter. Det innebär att branden var minst lika betydelsefull för stadens bebyggelse som den stora branden 1859.
Arkeologerna har hittat spåren efter branden
Här finns ett särskilt intressant källmaterial som kan användas för att fördjupa historien.
Bohusläns museum genomförde 2015–2016 en arkeologisk förundersökning i kvarteret Sundberg.
Resultaten publicerades 2019 i rapporten Kvarteret Sundberg – Livet vid norra tullen under 1700-talet, författad av Niklas Ytterberg.
Undersökningen visade att det fanns rikligt med brand- och raseringslager från 1871 och en senare brand 1990.
Arkeologerna kunde också urskilja en tydlig förändring mellan byggnadslämningar från tiden 1806–1871 och dem som tillkom efter branden 1871.
Bland fynden fanns tegelmurar, murstenar och rustbäddar från den senare bebyggelsen.
Detta är ovanligt värdefullt eftersom vi här har fysiska spår i marken som kompletterar historieskrivningen.
Rapporten innehåller dessutom en stadskarta från 1890 där arkeologerna markerat påträffade byggnadslämningar.
Vad berättar Kristianssons kartskiss?
Kartskissen är särskilt värdefull eftersom den visar brandernas geografiska utbredning, inte bara deras årtal.
Det framgår bland annat att:
1859 års brand berörde ett sammanhängande område och även nådde bebyggelse på andra sidan Bäveån.
1860 års brand låg i anslutning till Kungstorget.
1864 års brand drabbade ett mer begränsat område.
1871 års brandområde låg längre norrut i stadskärnan.
En detalj som förtjänar uppmärksamhet är att flera kvarter på skissen innehåller både svarta fält och vita fält med årtal. Bildtexten anger att skissen visar de kvarter som härjats, men den förklarar inte exakt hur svårt varje enskild fastighet skadades. Därför bör man inte utan vidare tolka varje markerat kvarter som totalt nedbrunnet.
Varför fortsatte Uddevalla att brinna?
Efter 1806 års stadsbrand hade Uddevalla fått ett nytt och mer regelbundet gatunät.
Bredare gator och öppnare stråk skulle minska risken för att en brand spred sig från kvarter till kvarter.
Ändå inträffade dessa stora eldsvådor.
Det fanns flera förklaringar:
Trähusbebyggelsen.
Staden bestod fortfarande till betydande delar av trähus, ofta med uthus, vedförråd, stall och andra byggnader inne på gårdarna.
Uppvärmningen. Eldstäder, skorstenar och öppen eld innebar en ständig antändningsrisk.
Brandförsvarets begränsningar.
Handdrivna brandsprutor krävde både vatten och många personer för att fungera. Kraftig vind kunde snabbt göra släckningsarbetet övermäktigt.
Tätheten mellan byggnaderna. Även där gatorna var bredare kunde elden sprida sig mellan hus inom samma kvarter.
Att rädda husen intill brandhärden var därför ofta minst lika viktigt som att släcka den byggnad som redan brann.
Brandernas betydelse för dagens Uddevalla
Bränderna 1859–1871 är en viktig förklaring till varför delar av centrala Uddevalla har en annan byggnadshistorisk karaktär än man kanske förväntar sig av en stad som återuppbyggdes efter 1806.
En byggnad från 1860 eller 1872 kan vara uppförd på en plats där det redan hade funnits ett hus sedan den stora återuppbyggnaden.
Det betyder att staden i vissa kvarter faktiskt har återuppbyggts två gånger under samma århundrade.
Även 1874 års nationella byggnads- och brandstadgor är viktiga i sammanhanget. De innebar en tydligare reglering av bebyggelse och brandskydd i svenska städer. Det bör dock inte beskrivas som att just Uddevallas bränder ensamma föranledde denna reform.
