2024-10-21

Asplundsgatan idag. Kvarteret Ängön

Ja, det var alltså här fotografen stod när han (hon) tog den gamla bilden. Visst har det blivit en avsevärd förändring. Till det bättre??


Längst bort i korsningen Packhusgatan (Göteborgsvägen) invigdes 1884 ett barnhem för flickor. Det byggdes till minne av kungaparets silverbröllop. Det var Oscar II och hans drottning Sophia. Jag har tidigare skrivit om det barnhemmet. Klicka på denna länk och läs Barnhem för flickor


2024-10-20

Var är vi nu?

Först tyckte jag det såg enkelt ut men sedan blev jag tveksam. Jag behöver hjälp med att identifiera gatan och husen!   ///
 

2024-10-18

Bäveån där Agnebergshallen ligger idag

Här är bilden från 1911 tagen. Idag ligger Agnebergshallen bl a här. På den äldre bilden ligger bl a Kampenhofs färgeri.
 

2024-10-17

En bild av Maria Lundbäck 1911

Bilden är från 1911. Men hur ser det ut på platsen i våra dagar? Med andra ord: Var är vi?   ///

2024-10-16

Tungt lastad malmbåt ankommer Skeppsholmspiren

Malmbåten CENTURIUS anlände strax före kl 17 till Skeppholmspiren. Hon avgick från Iskendrun i Turkiet måndagen den 30 september. Det tar alltså drygt två veckor till Uddevalla. Iskendrun är den vanliga utskeppningshamnen för den turkiska krommalmen som ska lossa i Uddevalla och sedan går vidare med väldigt många lastbilar till Vargön.

Två bogserbåtar från Svitzerrederiet ledsagade henne in i hamnen.   ///

2024-10-15

Här skall Östraboskolan byggas

Här skall Östraboskolan byggas. 1969 togs första spadtaget och i början av 1970-talet kunde man inviga skolan. Skolan byggdes på gamla tändsticksfabrikens mark.   ///
 

2024-10-13

Två skamfläckar i centrum

Uddevalla kommun efterlyser nu idéer för hur ett drömcentrum kan se ut. Några saker som länge varit skämmiga kan åtgärdas redan nu

Men först: Så här skriver kommunen på sin hemsida:

"Uddevalla kommun förbereder just nu arbetet med att ta fram en ny centrumstrategi. Och vi vet att Uddevallabor är fantastiska på att tänka nytt. Så ös på med era idéer, stora som små, så tar vi hand om dem och har med dem i vårt arbete.

Jag har ett par förslag som absolut inte bör väntas med. "Fontänen" vid Hansonska bron har varit en skamfläck i många år. Redan när jag bodde i Grevinnans hus (Södra Hamngatan 16) 1986 - 1989 var fontänen bortom all räddning. Men då kom det i varje fall lite vatten ur ett "duschmunstycke", men den kunde ju rakt inte kallas för fontän. Sedan några flera år ser den ut som på min bild ovan. Personalen på Parkförvaltningen gör sitt bästa genom att plantera blommor runt "fontänen". För två år sedan hade Sveriges trädgårdsmästareförening sitt hundraårsjubileum i Uddevalla och då genomfördes en stadsvandring förbi "fontänen". För att dölja eländet fylldes "fontänen" med massor av växter och blommor och det var ingen som anade hur det egentligen såg ut.
Detta är från början en hämtningsbassäng för Uddevallas första vattenledning i trärör från Sörkällan. Läs mer om hämtningsbassängen här Hämtningsbassängen
I januari 2022 brann det Syrénska huset ner till grunden. På den brända tomten händer inte mycket. Den är ju privat

Men på trottoaren står den här gamla elektrifierade gaslyktan kvar. Trasig och eländig har den stått där sedan branden. Och det måste ju vara Uddevalla Energis lyktstolpe! Hur svårt kan det vara att skicka dit några gubbar och en maskin och ta bort stolpen? 

Så innan kommunen går ut och ber om nya flashiga idéer till sin centrumutveckling kanske man borde kolla om det som redan finns är presentabelt?  Eller är det bara jag som lägger märke till alla skavanker som finns i centrum?   ///

2024-10-10

Carolinas vänner besökte hennes grav på födelsedagen

Idag är det Carolina Christiansons födelsedag. Hon föddes den 10 oktober 1832, alltså för 192 år sedan. Och de som är på bilden är Carolinas vänner. De har alla det gemensamt att de jobbar eller har jobbat på Bohusläns museum.

I vintras ställde jag frågan till kyrkogårdsförvaltningen om vi i Carolinas vänner fick bekosta en uppsnyggning av hennes gravsten på Norra kyrkogården? Svaret fick vi dagen därpå: "Nej, det behöver ni inte: Det gör vi i kyrkogårdsförvaltningen då förvaltningen innehar gravrätten".

Och de gjorde det bra kunde vi konstatera då vi idag samlades vid Carolinas grav. Stenen är rengjord och bokstäverna ifyllda med bladguld. Snyggt och STORT TACK till kyrkogårdsförvaltningen!

Man kan med eftertryck hävda att utan Carolina Christianson hade Bohusläns museum inte existerat.

Carolina Christiansson var konservator och allt-i-allo på Uddevalla Museum (nu Bohusläns museum) från 1864 till 1912. I nästan ett halvt sekel. På museets hemsida kan man läsa om hennes tid vid museet. 

Klicka här: Carolina Christianson 

Nuvarande "Carolina" konservator Madelein Arnoldsson berättade för oss historien om Carolina.

Från vänster Nicklas Nyström, Kyrkogårdsförvaltningen, förra "Carolina" Marie Johansson, Madelein "Carolina" Arnoldsson, Bengt Sanzén och Regina Andersson, Kyrkogårdsförvaltningen.

Det blev en trevlig och minnesvärd stund med gamla och nya medarbetare på Bohusläns museum.   ///

2024-10-09

Varför rev man inte skjulet på Asplundsgatan 35?

2015 revs gula huset på Asplundsgatan 35 men inte skjulet därborta.

Fråga från Marie Carlsson:

"Det dök upp en fråga bland mina vänner, om det "gamla skjulet" på tomten bredvid Asplundsgatan 33 om någon visste varför det står kvar? Vem äger det? Jag har bott på söder i snart 25 år och kommer inte ihåg något mer hus som skulle ha legat där".

Jag har också funderat över varför man sparade skjulet på gården. Men jag tror att jag hittat förklaringen:

De streckade linjerna är fastighetsgränserna. Det ser helt enkelt ut som att skjulet inte ligger på samma fastighet, utan tillhör grannfastigheten. Det kan nog vara förklaringen.   ///

2024-10-08

Vambola Kallaste - Fyrvaktarens grabb

Måndagen den 30 september släpptes boken om Vambola Kallaste. Det skedde hos Uddevalla Varvs- och Industrihistoriska förening.

Den 30 september 1944, för exakt 80 år sedan, klev den då 10-årige Vambola iland på Fårö efter att ha flytt över Östersjön från Estland i en liten ranglig båt. Som läsaren räknat ut har alltså Vambola fyllt 90 år och det kan man inte tro om man inte vet om det.

Vambola har haft ett innehållsrikt liv och nu har alltså det blivit en bok. Under protest kanske för själv tyckte han inte att han hade något särskilt att berätta. Men kompisar övertalade honom och nu är boken klar.

Det har blivit en väldigt spännande bok och häromdagen hörde jag att den redan var på väg att ta slut. Men det kommer säkert att tryckas upp fler.

Många hade infunnit sig för att vara med på boksläppet.
 
Vambolas fotografier har visats i utställningar på Bohusläns museum. Här uppvaktar museets Ann-Marie Brockman Vambola vid en vernissage. Ann-Marie (som också är min fru, red. anm) frågade Vambola vad utställningen skall heta. Det hade han inte tänkt på men vad är det för bilder frågade Ann-Marie? Ja, det är bilder jag gillar, svarade Vambola. Se där, Bilder jag gillar så blev också namnet på utställningen.

Ann-Marie säger att det alltid varit lätt och trevligt att samarbeta med Vambola.

I boken står det att Vambola fått kommunens kulturpris två gånger. Första gången på egen hand och andra gången tillsammans med kamraterna i Varvs- och industrihistoria.

Men då måste jag protestera för första gången han fick kulturpriset var 1998 då han tillsammans med ABF- Fotoklubb fick priset. Det var min fru och jag själv som skrev till kulturnämnden och nominerade fotoklubben, som mycket välförtjänst fick kulturpriset.

Boken säljs av Uddevalla Varvs- och industrihistorika förening https://www.uddevallaindustrihistoriska.com/v%C3%A5ra-b%C3%B6cker   ///

2024-10-07

Trivsamt berättarkafé i Wessmanska huset idag

Karin Christiansson är en mycket god berättare och underhöll på berättarkaféet i Wessmanska huset idag. Hon eberättade episoder ur sitt liv, framförallt skoltiden och relationen till lärarna. Mycket underhållande!

Janne Dahl bidrog också till berättandet. Och idag var vi fler lyssnare än förra gången.  ///

2024-10-05

Berättarkafé måndag 7 oktober kl 14 i Wessmanska huset

Arkivbild

På måndag den 7 oktober är det dags för ett nytt berättarkafé. Vi träffas i Wessmanska huset, Södra vägen 7, kl 14. Det går till så att jag har en lista med ett antal ämnen och utifrån den startar berättandet. Alla är välkomna att delta.

Exempel på ämnen som vi tidigare berättat om:

  • Ovanliga besökare i Byfjorden (förra berättarkaféet där Jan Uddén hade mycket att berätta.
  • Resteröds djurpark
  • Min första kyss
  • Kiosker jag minns
  • Lärare jag minns
  • Mitt första tandläkarbesök
  • Första skoldagen
  • Taximinnen
  • Konfirmationen
  • Bagerier
  • Min första bil
  • Min första lärare
  • etc etc
Har du förslag på tema får du gärna ta upp det. Och har du själv lust att berätta något är du också välkommen.

Och efteråt blir det fika förstås.

ALLA VÄLKOMNA!!   ///

2024-10-03

Historiekväll 1658 - 1721 på Bohusläns museum

Kvällens historiekväll 1658 - 1721 ägde rum ikväll på Bohusläns museum. Det är en del av Historien om Sverige. Museet har en serie evenemang och föreläsningar.
Kvällen leddes av museets Christina Toreld och Helene Carlsson. 

Kvällen handlade om försvenskningen 1658, Gyldenlöwefejden 1675 - 1679 och kriget mot Norge med Karl XII. Och vad som hände i Uddevalla vid den tiden.

1600-talsmusik

Redan i morgon fredag 4 oktober kl 12 blir det lunchföredrag av Aron Erstorp, tidigare museiintendent vid Armémuseum och Nordiska museet, berättar om krigshändelserna i Västsverige under 1670-talet.
Entré: Fri entré
Plats: Hörsalen

Läs mer om hela museets satsning på Bohusläns historia här:

2024-10-02

Tufft för Folkets hus men föreningen överlever

De senaste årens motgångar har staplats på varandra för Folkets hus i Uddevalla. Det är egentligen ingen hejd på allt som drabbat den drygt 120-åriga föreningen.

År 2020 drabbades Folkets hus och många andra av pandemin vilket såklart medförde minskade intäkter.

Sedan minns vi hösten där elpriserna rusade i höjden.

I början av 2022 brann restaurangen som totalförstördes. Föreningen blev tvungen att låna för att bygga upp lokalerna med ett nytt kök. Man hade budgeterat med en låneränta på 3 % men det blev dubbla. Man byggde ett nytt kök och anställde en ny kock. Tyvärr avled han, vilket var ytterligare en svår smäll.

Uddevalla kommuns nya regler för bidrag till föreningar drabbade Folkets hus mycket hårt. Folkets hus är en ekonomisk förening som bildades 1903.

Verksamhetschef Simone Olofsson: "Enligt Skatteverket så är en ekonomisk förening u.p.a. bildad före 1953 att beakta som en ideell förening".

Detta vill tjänstemännen på Kultur- och Fritidsförvaltningen inte ta till sig. Resultatet har blivit att Folkets hus som tidigare haft ett kommunalt bidrag på drygt 300 000 kr, nu står helt utan bidrag då man heller inte enligt kommunens nya regler är godkänd för att söka projektbidrag. (Om det stämmer som Simone säger bör frågan absolut utredas! Red, anm)

Några artiklar i tidningen Bohusläningen har också rört upp känslorna på verksamhetschefen Simone Olofsson och styrelseordförande Åsa Noord.  "Alla på Folkets hus har blivit uppsagda" var rubriken på en artikel den 11 april i år. Längre ner i texten framgår det att det rör sig om tre personer. - Simone igen: Det var en mycket olycklig rubriksättning. Alla läser kanske inte vidare i texten utan tror att nu är det slut med Folkets hus vilket i sin tur kanske får den effekten att arrangörer ser sig om efter andra lokaler för sina arrangemang. Sedan visade det sig att det blev bara en som blev uppsagd.

Verksamhetschefen Simone Olofsson och styrelseordförande Åsa Noord.

I våras tvingades Uddevalla Bluesförening bort från Bastionen som varit deras tillhåll i många år. Bastionen skall rivas var beskedet. Tur för föreningen var att man nu kunnat ha sin första spelning i Folkets hus. Några pengar från Bastionen till Folkets hus följde dock inte med.

Vänner till Folkets hus arrangerade en stödgala som bland annat innebar drygt hundra nya medlemmar.

Konferenser och arrangemang är jätteviktiga för ekonomin så det gäller att folk vet om att här finns möjligheterna.

Folkets hus vid Göteborgsvägen invigdes 1946 och har sedan dess varit viktig för föreningslivet och arrangörer. Vem minns inte Hagge Geigerts nyårsrevyer på 50- och 60-talen. Lill Lindfors, Git Gay, Anita Lindblom och Östen Warnerbring är några som har stått på Folkets hus scen.

Det finns även ett fyrtiotal hyresgäster i byggnaden. En del av dem kan vi läsa om på hemsidan https://folketshusuddevalla.se/hyresgaster/

Oliver Maté är en av två anställda. Oliver är servicepersonal och rycker in på de flesta arbetsuppgifterna som uppstår. Ingenting tycks vara omöjligt för honom

Med bara två fast anställda krävs det att man organiserar verksamheten så smart som möjligt. Här har styrelsen varit fantastisk, säger Simone Olofsson. Dessutom har man många frivilliga volontärer som ställer upp och ror verksamheten iland.

Jag märker en stor bitterhet hos Simone och Åsa. Den riktar sig i första hand mot kommunen och dess ändrade bidragsregler. Det är första gången på över hundra år som Uddevalla kommun/stad inte lämnat en krona i bidrag.   ///

2024-10-01

Skräddarebostaden på Gustafsberg renoveras

Skräddarebostaden på Gustafsberg renovera. Inleds med byte av tak.

Skräddarebostaden är en av Gustafsbergsstiftelsens 31 byggnader. 26 byggnader är byggnadsminnen, dock inte denna.   ///
 

Arkeologisk stadspromenad i Uddevalla

Ett sextiotal personer infann sig för att gå med Bohusläns museums arkeologer Christina Toreld och Annie Hansson på en stadspromenad. Genom åren har museet gjort mindre och större utgrävningar i kvarter som nu är bebyggda. Vandringen började i kvarteret Sundberg som bara för några år sedan var en stor grusplan. Där hade arkeologerna några större grävningar.

Christina Toreld berättar här om arkeologiska utgrävningar som skett i korsningen Norra Drottninggatan - Kilbäcksgatan. 

Hela centrala Uddevalla är en fast fornlämning vilken gör att så fort det skall byggas eller göra större arbeten måste arkeologerna göra sina undersökningar. Promenaden var mycket uppskattad och det gick bra att ställa frågor. Promenaden avslutades vid Hasselbackshuset.   ///

2024-09-30

Ett år utan papperstidning

Idag är det ett år sedan Bohusläningens sista papperstidning kom till vår brevlåda på Gustafsberg. Då fick vi reda på att vi inte ens kunde få den som tredagars tidning, för vi bor i glesbygd fick vi veta.

Idag ser det ut så här hemma hos mig. Jag läser tidningen digitalt och som jag hävdat tidigare så är det inte alls samma sak som att hålla i en papperstidning.

Idag prenumerar vi också på Dagens nyheter som kommer som papperstidning, levererad av Postnord. Vi har den enbart som helgtidning men det betyder att vi ändå får en försvarlig bunt papperstidningar. Tre eller fyra på en gång. Lite olika. Vi har även Epoch Times som kommer som papperstidning före helgen. Torsdag eller fredag beroende på när Postnord behagar leverera. Epoch Times ja, vad är det för en tidning? När jag skrev att jag funderade på att prenumerera på den fick jag snabbt ett meddelande från en Facebookvän: "men det är ju en tidning som ges ut av Falun gong". Jag uppfattade det närmast som en varning och att det var olämpligt att läsa den. I Wikipedia kunde jag också läsa att tidningen är Trumpvänlig? Tack för varningarna tänker jag då. Jag har i alla fall inte märkt att den har någon dold agenda.

Den digitala Bohusläningen är sannerligen ingen höjdare. Rätt som det är halkar man ur inloggningen och måste logga in på nytt. Och kvalitén på tidningen? Har den blivit bättre? Tycker jag inte!

Jag tyckte dessutom det var väldigt tråkigt när jag fick höra hur det gick till när chefredaktör Gunilla Håkansson fick sparken. Hon fick gå över dagen och Stampen hade en ny tillfällig chefredaktör i bakfickan. 

Och nu har tidningen fått Sandra Bygdén Shameh som ny chefredaktör. Hon lär enligt Stampen vara en fena på det digitala. Det är därför hon anställdes. Vi får väl se om det kommer att märkas för oss läsare.

Många med mig upplever nuvarande papperstidning som en halvmesyr, dvs ett första steg mot att Stampens tidningar blir helt digitala. Stampens VD Johan Hansson uttryckte nyligen i en intervju: "Vi följer vår plan att kunna stå på helt digitala ben 2027".

Tydligare än så kan det inte sägas. Bohusläningen som papperstidning försvinner 2027. ///

2024-09-29

Synbara tecken på att tunnelarbetena på Bohusbanan går mot sitt slut

Här har det under drygt ett år varit upplag med maskiner. arbetsbodar etc för tunnelarbetena på Bohusbanan. I förra veckan var allt plötsligt borta. Enligt vad vi erfarit skall arbetena vara klara till årsskiftet och Bohusbanan således kunna öppna igen.

Det här är tunneln mellan Höjentorp och Bohusgården.

Mot järnvägsövergången vid Lustigkulle. Det jag fortfarande saknar är kontaktledningarna men arbetet med dessa pågår längre söderut.
Göteborgsvägen där nere.   ///

2024-09-28

Gustafsbergs barnhus 1899

Gustafsbergs barnhus, Sveriges första internatskola, var verksamt 1776 - 1924. Då hade 741 gossar passerat genom skolan.

Uddevallasonen Anders Knape Hansson köpte 1766 Gustafsberg och grundade här Sveriges första internatskola. Något som ännu i vår tid spelar en avgörande roll för Gustafsbergsstiftelsens verksamhet.

År 1772 inrättade Anders Knape och hans hustru Catharina Hegardt genom ett testamente, en stiftelse. Syftet var att skapa hem och skolgång för studiebegåvade och behövande pojkar från Bohuslän. Makarna Knape var själva barnlösa och synnerligen förmögna. En förmögenhet som Knape själv byggt upp från ingenting.

Den tidigt faderlöse Anders Knape gick i unga år till sjöss och återvände senare till hemstaden som en välbärgad man. Han var en driftig handelsman och startade sillsalteri, skeppsvarv och rederi med nio fartyg. Förutom Gustafsberg ägde han bland annat Gullmarsbergs säteri med underliggande gårdar.

När kung Gustaf III gav sitt godkännande till Knapes stiftelse 1774 ändrades också platsens namn från Baggetofta och skolans benämning blev Gustafsbergs barnhusinrättning. Anders Knape tog själv plats i direktörsstolen.

Paret Knape hade varit mycket tydliga med bestämmelserna, både beträffande stiftelsen och barnhuset, när de skrev sitt testamente. Det har förvisso reviderats några gånger genom åren, men en hel del av det som nedtecknades måste även i nutid beaktas.

Det var endast pojkar som kom ifråga för att få bo och studera vid Gustafsberg, men även flickor kunde få ekonomiskt stöd. Målet, efter ungefär sex års inackorderingsliv och studier för de bohuslänska gossarna, var att skapa dugliga yrkesmänniskor. Vid avslutad skolgång väntade en tjänstgöring för dem – oftast en lärlingsplats – och pojkarna försågs med bibel, fickpengar och ett ombyte kläder.

Gustafsbergsskolan var speciell på flera sätt genom att arbetet genomsyrades av en pedagogik vi kan relatera till även idag. Pojkarna studerade ämnen som slöjd, musik och språk. Något som var mycket ovanligt på den tiden.

Skolan lades ner 1924, men 1949 öppnades istället ett skolhem för 30 pojkar, som studerade i Uddevalla och bodde på Gustafsberg. Exakt 200 år efter det att Anders Knape startat barnhuset stängdes skolhemmet år 1976.

Från det året tillvaratas donatorns intressen att ”främja ungdomars utbildning och fostran” genom stipendieutdelningar. För närvarande delar Gustafsbergsstiftelsen ut 300 000 kronor varje år till 15 stipendiater. Mer om det finns att läsa under rubriken Stipendier.   ///

 

2024-09-27

Ramsvikslägret

De som har gjort lumpen på I 17 har säkerligen besökt Ramsvikslägret. Jag brukar varje sommar besöka men det här året har det inte blivit av.

Då får en bild från när lägret stod i sin forna glans duga. Den svarta pricken längst bort är bastun, hitom den har vi befälsbaracken. Och till höger om befälsbaracken har vi Vita villan. I förgrunden har vi några manskapsbaracker. Den bortre av dessa var matsalsbarack.

Idag finns bara Vita villan och baracken i förgrunden kvar. Vita villan var manbyggnaden till Grosshamn som platsen egentligen hette.   ///

2024-09-26

Om landerier på onsdagens berättarafton

På onsdagens berättarafton handlade det mycket om Uddevallas landerier. Rey Eriksson har skrivit den här skriften som kan köpas från Uddevalla Hembygdsförening.

Så här beskrivs vad ett landeri är i inledningen av skriften:


Landeri, från tyskans Länderei (ungefär bruksjord), var en bit mark som låg inom stadens donationsmark. Det vill säga jord som tillhörde staden. I flertalet av de städer där det fanns landerier, hade denna mark tillförts genom gåva från staten i samband med stadens grundande. Här skiljer sig Uddevalla från andra städer, tex Göteborg, Helsingborg, Karlstad och Vänersborg, genom att stadens mark inte hade donerats av staten. Hur den tillkommit i Uddevalla är höljt i dunkel. Möjligen beror det på att Uddevalla lytt under olika kungavälden genom tiderna. Uddevalla har bytt nationalitet flest gånger av alla svenska städer, troligen sju gånger. De flesta maktskiftena har föregåtts av krig och bränder, vilket säkert betytt att värdefulla dokument och handlingar har försvunnit eller förstörts.

Landerierna ägdes i en del städer av staden och hyrdes ut till dess medborgare medan de i andra ägdes av medborgare och brukades som betesmarker eller åker/trädgårdslotter. Borgarna var ju även bönder så tillvida, att hushållen i många fall var självförsörjande i större eller mindre grad. I staden fanns det mycket husdjur, som varje dag drevs ut till privata eller kollektiva betesmarker. Därför fanns det en funktionär i staden, "mulbetestillsyningsman", som hade tillsyn över allmänningarna så att de utnyttjades på rätt sätt.

Hur var det i Uddevalla?

Staden byggdes på sju grundhemman.

Söder om Bäveån Vägge med Hoxeröd. Bodele med Hungerhult (Emaus) och de två ödegårdarna Backetofta (först kallade Baggetofta, sedan Gustafsberg) samt Lunnebräcka (Kristinedal).


På båda sidor om ån Bäve.

Norr om ån Stene, Hee, Svenseröd och Synneröd. Det sistnämnda bytte namn till Samneröd år 1534.

Något förenklat betyder detta, att Vägge var ängarna på söder, medan Hoxeröd var området närmast ån och tillhörde kyrkan.".....





Läs om de olika landerierna i skriften.   ///