Kaplans Konfektionsfabrik i Uddevalla

Från SVT Play. Markus och Anna och deras tre barn.

Igår kväll, 5 oktober 2026, gick det ett intressant dokumentärprogram på SVT och det ligger nu på SVT Play. Det heter "Skräddarna från Noverzev". Det beskrevs så här: 1906 kom de två unga ryskjudiska bröderna Kaplan till Sverige. De startade 1909 Kaplans konfektionsfabrik, som snabbt växte och blev ett av Sveriges ledande konfektionsföretag.

Jag såg inte programmet själv men fick det berättat för mig och blev givetvis nyfiken då det handlade om Uddevalla.

AB Kaplans Konfektionsfabrik (ibland omskrivet som M. Kaplans Konfektionsfabrik) var en högst verklig verksamhet i staden och utgjorde en del av Uddevallas starka tekohistoria, verksam under samma era som jättar som Schwartzman & Nordström och Uvakläder.

Grundande: Verksamheten startades 1909 av de ryskfödda bröderna Marcus Kaplan (1885–1954) och Oscar Kaplan (1888–1977), som hade invandrat till Sverige tre år tidigare.

Drift och inriktning: Marcus Kaplan fungerade som verkställande direktör och brodern Oscar som disponent. I Svensk industrikalender (bland annat från 1947) finns bolaget upptaget i Uddevalla med inriktning på damkonfektion (kappor och dräkter), samt med ett eget representationskontor i Stockholm.

Generationsskifte: När Marcus Kaplan gick bort 1954 tog hans svärson Samuel Gerov över som VD, medan Oscars son Harry Kaplan (född 1920) klev in som vice VD.

Ett intressant lokalhistoriskt person-sidospår är att Marcus son, Bruno Kaplan, föddes i Uddevalla 1914 och med tiden kom att bli en välkänd överläkare och medicinsk författare i Stockholm.

Kaplans är en spännande pusselbit i stadens industrihistoria som ibland hamnar i skuggan av de allra största varumärkena, men vars entreprenörs- och släkthistoria mycket väl skulle kunna bära ett framtida inlägg på bloggen.

Vet du något om företaget? Var låg det och var bodde familjerna Kaplan?  Och framför allt - titta på programmet!  /// 

Asplundsgatan västerut

Asplundsgatan västerut så som det såg ut en gång i tiden. I gatans förlängning skymtar vi det Petersonska huset på Söder. Det huset finns kvar än i dag.   ///
 

Att flytta ett hus förr i tiden

Kanske någon känner igen huset på bilden? Jag gör det inte.

När ett äldre trähus såldes för att flyttas eller återanvändas köpte man ofta i praktiken en färdig byggnad i delar. Det var särskilt praktiskt med timmerhus: stockarna var fogade i varandra och en hel stomme kunde tas ned och sättas upp igen. Det var vanligt att återanvända både hela stommar och delar av äldre hus.

Arbetet började med att man undersökte huset och avgjorde vad som gick att ta till vara. Man kunde märka stockar och andra byggnadsdelar så att de hamnade på rätt plats igen. Vid en noggrann flytt dokumenteras timret på en uppmätningsritning.

Sedan tog man ned huset uppifrån: takmaterialet först, därefter takets bräder och bärande delar. Fönster, dörrar, golvbräder och andra snickerier kunde plockas loss och sparas. I ett liggtimmerhus lyfte man sedan bort stockarna varv för varv. Stockarna hörde till bestämda väggar och nivåer eftersom de hade passats ihop vid knutarna. Var huset byggt med en annan trästomme fick man i stället ta loss och sortera dess delar efter konstruktionen.

Delarna kördes till den nya platsen. Där hade man förberett grunden, ofta av sten. Stommen byggdes upp igen nedifrån, med stockarna i rätt ordning, och tak, fönster och dörrar sattes tillbaka. Skadade delar fick lagas eller ersättas. En murad skorsten var tung och kunde behöva rivas och byggas upp på nytt; tegel kunde ibland tas till vara.

Huset blev inte alltid exakt likadant efter flytten. Det kunde få en annan grund, ändrade mått eller nya tillbyggnader. En byggnad kunde också tas ned enbart för att rädda användbart virke och snickerier. Boverket beskriver just demontering och återuppbyggnad på en ny plats som ett sätt att flytta en byggnad.

På bilden ser vi taket till stor del nedtaget ut och delar av husets stomme är blottade. Den verkar visa ett hus mitt under arbetet, men fotot ensamt visar inte om hela huset skulle sättas upp någon annanstans eller om man främst tog vara på byggnadsdelarna.

På Gustafsberg känner jag till tre hus som har flyttats till platsen. Det första är Slottet. Dåvarande barnhusdirektören Carl Jacob Engelke köpte ett spannmålsmagasin 1830, flyttade det till Gustafsberg och byggde upp det till Hotell Slottet.

Det andra huset bor jag själv i. Det är Direktörsvillan som ligger på platsen där ett spannmålsmagasin låg. Direktörsvillan byggdes 1913.

Den tredje byggnaden är Snäckan som lär vara en av varvsbyggnaderna på Silfverstråhles bild ovan. Byggnadsåret är 1830, så det verkar som Engelke hade mycket att göra.   ///

Från grunda vikar till hamnplan

Nu har nya arbeten påbörjats som skall kartlägga grundförhållandena runt åmynningen. Den här skissen publicerades i en skrift av Sten Kristiansson 1938. Här ser man stora utfyllda områden där man nu hoppas att kunna bygga.

Stora delar av den centrala hamnen ligger på utfylld mark. Men utfyllnaderna har skett i flera omgångar och med olika material. Först användes muddermassor från farleder och hamnkanaler. Senare byggdes kajer och hamnplaner också med sprängsten.

På 1700-talet låg hamnverksamheten närmare Bäveåns mynning. Större fartyg som inte kunde ta sig upp i den grunda ån kunde lägga till vid Skeppsholmen utanför staden. Farleden genom Sunningesund började förbättras tidigt; 1772 fattades beslut om muddring där. Det var i första hand ett arbete för att ge sjöfarten bättre djup och framkomlighet, inte för att skapa ny mark. Bäveåns mynning började muddras från 1840-talet, vilket gjorde det lättare för större fartyg att nå stadens kajer.

Samtidigt började hamnen växa västerut. Omkring mitten av 1800-talet fylldes mark ut mot Sjukstugeholmen, som senare kallades Badö. En del av den utfyllda marken motsvarar dagens Bävekajen.

Elevatorn på norra sidan. Flyttades sedan till södra sidan

Muddermassor blev ny mark

Den stora förändringen kom 1894, när staden skaffade ett ångdrivet mudderverk med den så kallade elevatorn. Muddermassor från Sunningesund och hamnkanalen togs in på pråmar. Elevatorn lyfte upp materialet, som sedan leddes ut genom rännor över grunda vattenområden och vassar. På så sätt kunde muddringen både fördjupa farleden och skapa nya ytor för kajer och hamnverksamhet.

Arbetet började vid Skansgrundet på norra sidan. När elevatorn flyttades över till södra hamnen 1908 fortsatte utfyllnaden vid Anegrundet och Aneviken. Där växte mark fram som senare kunde användas för hamnverksamhet, järnvägsspår och industrier, bland annat Junohus.

Elevatorn revs 1934.

Från mudderlera till sprängsten

Under 1900-talet flyttades hamnen och dess verksamheter successivt längre västerut. En tydlig förändring kom omkring 1970: öarna Råskarven och Skeppsholmen plansprängdes, och stenen användes till utfyllnad. Viken mellan Badön och Brattåsholmen fylldes också igen. Här byggdes alltså den nya marken i stor utsträckning med bergmaterial i stället för med muddermassor.

Fröland blev ännu ett steg västerut. Där fanns en bergkrossverksamhet, och 1973 inträffade ett stort skred då minst 450 000 kubikmeter jord och lera rasade ut i Byfjorden. Kommunen började bygga Frölandshamnen 1980, avsedd för bland annat malmimport. Det är en annan typ av hamnutbyggnad än de äldre utfyllnaderna kring stadskärnan.

I kommunens miljökonsekvensbeskrivning för en planerad utbyggnad av Frölands hamn beskrivs hur en ny kajplan skulle skapas genom muddring, utfyllnad och en kaj på pålar. Där skiljer man också på rena och förorenade muddermassor: rena massor kan användas för utfyllnad, medan förorenade massor ska tas om hand på land. Det visar hur hanteringen har förändrats sedan muddermassor främst sågs som användbart fyllnadsmaterial.

I korthet: Uddevallas hamnmark har vuxit fram genom att farleder muddrats och grunda vikar fyllts igen. Under den tidiga industriella utbyggnaden återanvändes muddermassor från Byfjorden. När hamnen senare byggdes ut med större kajer blev sprängsten och andra tekniska fyllnadsmaterial allt viktigare. Trafikverkets historik beskriver också hur hamnen gradvis flyttat västerut i takt med att sjöfarten och stadens behov förändrats.

För att följa strandlinjens förändring är det särskilt givande att jämföra kartorna från 1697, 1855 m fl senare kartor.

Kempenskölds karta 1697

Utsnitt ur 1855 års karta.   

Utsnitt 1937   ///

Nu har den långa bryggan vid Sörkullen tagits upp

De upptagna bryggdelarna i förgrunden.

Nu har den långa bryggan vid Sörkullen tagits upp. Höstens kanske varmaste dag idag med 15,8 grader i vattnet och flera badande. Det går förstås fortfarande att bada från pontonbyggan på Sörkullen.

Badsäsongen går i vart fall mot sitt slut om man inte är med i Kallbadarna som badar året runt.

Här gick långa bryggan ut från den nya träbron.   ///

Nybyggnadsprojekt och reparationer på Gustafsberg under Magnus Lundqists tid 1912-1914

Magnus Lundqvist var barnhusdirektör på Gustafsberg under åren 1912–1914, alltså under barnhusets allra sista verksamhetsdecennium innan skolan lades ned 1924. Innan dess var han Uddevallas brandchef och deltog i försöken att släcka skolhusbranden 1894.

Han var även den välkände Uddevallaföretagaren och järnhandlaren Magnus Lundqvist (1855–1936). Han drev den välkända firman Lundqvists Järnhandel i Uddevalla och hörde till stadens framstående näringslivspersoner. År 1916 överlät han sin järnhandel efter att ha drivit verksamheten sedan 1890-talet.

Att bli barnhusdirektör på Gustafsberg var då inte ett heltidsarbete utan ett betydande förtroendeuppdrag. Direktören ansvarade tillsammans med styrelsen för stiftelsens ekonomi, fastigheter och den övergripande ledningen av skolan. Traditionellt utsågs personer ur Uddevallas ledande kretsar – handelsmän, redare, industrimän och kommunala förtroendemän – till uppdraget.

När Magnus Lundqvist tillträdde befann sig Gustafsbergs barnhus i en brytningstid. Det nya skolhuset från 1897 var fortfarande relativt nytt, men samhällets syn på utbildning och social omsorg förändrades snabbt. Barnhuset, som grundats av Anders Knape Hansson 1772 och öppnat 1776 som Sveriges första internatskola för behövande bohuslänska pojkar, närmade sig slutet på sin historiska roll.

Under Lundqvists tid som direktör pågick den dagliga verksamheten fortfarande med internatboende, undervisning och fostran av pojkar från Bohuslän. Fotografier från omkring 1912 visar skolmiljön, matsalen och köket under just den period då han ledde stiftelsen.

 Nybyggnationer och utvidgning av byggnadsbeståndet

•  Uppförande av en ny hushållskällare och ett spannmålsmagasin i två våningar.

•  Tillbyggnad av varmbadhuset för att ge plats åt telefon- och postkontor, en avdelning för gyttjebad samt massörlokaler på övre våningen.

•  Utbyggnad av restaurangverandan samt anläggande av en terrass utanför denna.

•  Konstruktion av ett nytt boningshus i två våningar där virke från ett nedrivet magasin har återanvänts.

•  Uppförande av en musikpaviljong för verksamheten.

 Modernisering av vattenledningssystem och brunnar

•  Installation av en ny vattenledning med en borrbrunn på 30 meters djup.

•  Byggnation av en vattencistern i armerad cement på berget ovanför Lönnerska villan med en kapacitet på 224 kubikmeter.

•  Driftsättning av vindmotor och pump för att leda vatten till ett flertal byggnader, däribland skolhuset, köket, ladugården, stallet, tvättstugan, kamrerarbyggnaden och restaurangen.

•  Upprensning och ombyggnad av hälsokällan, inklusive installation av pump, rörledningar, skåp och barriär i brunnssalongen.

 Tekniskt underhåll och reparationer i badinrättningen

•  Byte av rörsystemet i varmbadhuset då det tidigare systemet rostat sönder på grund av saltvatten.

•  Installation av nya kranar och armaturer till både ångpannor och badinrättning.

•  Montering av nya säkerhetsventiler till ångpannorna i enlighet med Ångpanneföreningens föreskrifter.

•  Anskaffning av nya varmvattenkar med tillhörande kopparrörsspiraler samt reparation av ångpumparna.

•  Underhåll av kallbassängen genom målning och montering av en armerad cementpelare som skydd mot isskador.

 Renovering av interiörer och anskaffning av inventarier

•  Omfattande reparation av societetssalongen med ny målning, tapetsering och gardiner.

•  Inköp av två kungaporträtt och restaurering av antika möbler som placerats i salongen och angränsande rum.

•  Upprustning av restaurangens köksavdelning med nya skåp, bord, hyllor och vattenanslutningar.

•  Reparation av barnhuset och logebyggnaden, vilket inkluderade målning, tapetsering, nya fönster och uppsättning av kakelugn.

•  Nyanskaffning av möbler till både societetshuset och de nya byggnaderna.

 Infrastrukturarbeten i parken och vid vattnet

•  Omläggning av parkens dräneringssystem och installation av samlingsbrunnar för att förhindra att sand sköljs bort från gångarna.

•  Genomförande av omfattande reparationer på samtliga bryggor och kajmurar inom området.

Min reflektion över min företrädare Magnus Lundqvist

Jag är djupt imponerad över allt som Lundqvist hann med under sina tre år. Mycket av det han gjorde har vi nytta av idag, mer än hundra år senare. Jag har inte haft tid att granska ekonomin under hans tid, men han hann utan tvekan med mycket på kort tid.

Själv var jag direktör i fjorton år och tre månader. Men det går inte att jämföra förutsättningarna för Lundqvist och undertecknad. Idag är mycket mer reglerat, exempelvis LOU (Lagen om offentlig upphandling) vilket gör att mycket tar lång tid. Jag hann ändå med mycket, närmare 20 miljoner kr i byggnadsvårdsarbeten vilket är något jag inte skäms för.

Men ändå är jag som sagt mycket imponerad över det Lundqvist gjorde.   ///

Drama på Asplundsgatan

Foto Kerstin Hermansson

Idag svävade en gammal tvättstuga över taken i kvarteret Knape på Söder i Uddevalla. Tvättstugan skulle flyttas och lyftas ner på en lastbil med släp som stod på Asplundsgatan.

Under en kort stund fick boende i kvarteret evakuera men allt gick bra. Men vart tog stugan vägen sedan?

Jag vet i alla fall vart den delvis tog vägen. När jag kom körande in mot stan på Göteborgsvägen svängde ekipaget ut från Asplundsgatan. Sedan hade jag ekipaget framför mig längs Västerlånggatan och ut på Fjällvägen. Det var lite spännande när den skulle under motorvägsbron i början, men det gick bra. Sedan svängde ekipaget in på Edingsvägen men vart den tog vägen sedan kanske något av Uddevallabloggens läsare vet att berätta. 

Uppdatering Rydingsberg (f.d. Äsperödshemmet)

Foto Lisa Klasson

Äsperödshemmet revs och nu pågår det nya projektet Rydingsberg.

Det är nyproduktion av ett helt nytt och modernt vård- och omsorgsboende på Rydingsberg, Äsperöd. Det nya boendet kommer att omfatta 60 lägenheter och rymma moderna gemensamhetsutrymmen, personalutrymmen, tillagningskök, teknikrum, skyddsrum och reservkraft. Den nya byggnaden får en bruttoarea på cirka 5 220 kvadratmeter.   ///

Norra Järnvägsgatan 8 oktober 1973

 

Foto Nils Asp. Lån från Thomas Nilsson.

Svensk cykelmedalj i Montreal - 50 år efter klassiska OS-guldet

Foto SVT Sport / HBO Max

Uddevallas Elias Wändel tog JVM-brons i cykelns linjelopp i Montreal. Det är 50 år efter att Bernt Johansson tog OS-guld på samma bana.

Läs rapporteringen från loppet och hör Roberto Vacchi skrika sig hes inför Elias bedrift genom att klicka HÄR   ///

Vägen mot VALBO-RYR

En välbekant miljö åtminstone för den äldre generationen. Konsum senare Servus i korsningen minns man. Men de andra husen? Fjällvägen svänger här mot höger och på trafikskylten står det VALBO-RYR. Minns du?   ///
 

Gustafsbergsparken återställd

Se så fin det har blivit där det tidigare var en stor knäckt knäckepil. Här är det Gustafsbergsstiftelsens Anders Karlsson som jämnar till marken. I morgon skall det på med gräsfrö.  

Så såg det ut i fredags.   ///

Elsebergsgatan 5 februari 1973

Foto Nils Asp. Lån från Thomas Nilsson.

 

Trädröjning på Gustafsberg

Efter åtta timmars hårt arbete av Gustafsbergsstiftelsens personal ser det havererade trädet ut så här ikväll.

Varför det alls knäcktes vet vi inte. Men under den knäckpilen har jag haft många vigslar.

Janne Uddén begrundar den knäckta knäckpilen.   ///

Berättarafton på Bohusläns museum onsdag 23 september

Arkivbild

Höstens första berättarafton äger rum på onsdag 23 september kl 18.30 på Bohusläns museum.

Entréavgift 100 kr

För medlemmar i Uddevalla Hembygdsförening 50 kr

Medlemsavgift i hembygdsföreningen är 200 kr.

ALLA VÄLKOMNA!!!  //
 

Historisk vandring på Gustafsberg söndag 20 september kl 15.00

På söndag den 20 september är det dags för en historisk vandring på Gustafsberg. Start på skolgården vid Skolhuset kl 15.00.

Du kommer att få gå in i de gamla husen som du vanligtvis inte får se.

I arrangemang av Uddevalla Hembygdsförening.

Avgift 100 kr.

Medlem i hembygdsföreningen 50 kr.

ALLA VÄLKOMNA!!   ///
 

Gamla Bäve kyrka

En AI-genererad bild av Bäve gamla kyrka.

Det här är ett av de mest fascinerande – och samtidigt mest svårfångade – kapitlen i Uddevallas äldsta historia. Vi vet förvånansvärt lite om själva kyrkobyggnaden, men desto mer om dess betydelse.

Bäve sockens första kyrka

Den gamla Bäve kyrka var Bäve sockens medeltida kyrka och var helgad åt Sankt Mikael. Den fanns innan Uddevalla stad grundades och var alltså sockenkyrka för landsbygdsbefolkningen. När Uddevalla växte fram under 1400-talet hamnade staden inom Bäve sockens område, men fick sin egen stadskyrka, Sankta Anna, på norra sidan av Bäveån. Under en tid stod därför två kyrkor mittemot varandra på var sin sida av ån – S:t Mikaels kyrka för landsförsamlingen och S:t Annas kyrka för staden. 

Var låg kyrkan?

Den låg på södra sidan av Bäveån, ungefär där den gamla kyrkogården senare låg. (Kvarteret Dyrhaven). Exakt var själva kyrkobyggnaden stod är fortfarande inte säkert fastställt.

Arkeologiska undersökningar har under senare år påträffat många gravar från kyrkogården, men några säkra grundmurar efter kyrkan har ännu inte kunnat identifieras. Det visar att området användes som begravningsplats under flera hundra år.

Hur gammal var kyrkan?

Ingen vet exakt.

Den nämns inte i några bevarade grundläggningshandlingar, men den var med stor sannolikhet uppförd under 1100- eller 1200-talet, liksom många andra stenkyrkor i Bohuslän. Den låg vid en viktig övergång över Bäveån och nära den gamla handelsplats som senare utvecklades till Uddevalla.

Det är fullt möjligt att det före stenkyrkan funnits en äldre träkyrka, men några bevis för detta finns inte.

Varför revs kyrkan?

Under slutet av 1500-talet hade kyrkan blivit mycket förfallen.

När Oslo-biskopen Jens Nilssøn visiterade området 1594 beslutade han att Bäveborna i stället skulle använda stadens kyrka. De skulle få "stolerum" i Uddevalla kyrka. Beslutet lär ha varit mycket impopulärt bland Bäveborna, som förlorade sin egen sockenkyrka.

Kort därefter, i början av 1600-talet, revs kyrkan.

Vad hände med byggnadsmaterialet?

En gammal lokal tradition säger att stenarna från kyrkan användes till kajmurar längs Bäveån.

Det finns inga bevarade handlingar som definitivt bekräftar detta, men traditionen är gammal och har återgetts i den lokalhistoriska litteraturen under lång tid. 

Kyrkogården levde vidare

Även efter att kyrkan rivits fortsatte kyrkogården att användas.

Under slutet av 1600-talet blev den begravningsplats för landsförsamlingen och även för stadens fattiga. Benämningen "gamla kyrkogården" levde kvar långt in på 1700-talet.

På Anthelius karta från 1750 är området tydligt markerat som:

"Gammal kyrkogård till Landsförsamlingen och the fattige uti Staden."

Den sista kända begravningen där var enligt traditionen styrmannen Johan Witzbohl, som omkom vid stadsbranden 1806. Observera att man på den tiden gjorde enkla träkors över gravarna och dessa är borta sedan länge sedan.

Hur såg kyrkan ut?

Det vet vi faktiskt inte.

Det finns:
inga kända avbildningar,
inga bevarade ritningar,
inga beskrivningar av interiören.

Utifrån andra bohuslänska medeltidskyrkor är det dock sannolikt att den var:

byggd av gråsten,
hade ett rektangulärt långhus,
ett smalare kor i öster,
små rundbågiga fönster,
spåntak eller senare tegeltak,
ett enkelt klocktorn eller en klockstapel.

Detta är dock en rekonstruktion utifrån jämförbara kyrkor, inte något vi vet säkert.
Några intressanta reflektioner

Det är lätt att glömma att Bäve socken är äldre än Uddevalla stad.

När de första stadsborna slog sig ned vid Bäveåns mynning fanns redan sockenkyrkan där. Under en period stod alltså två kyrkor bara några hundra meter från varandra, en för stadens borgare och en för landsbygdens bönder.

Det gör platsen till en av de allra viktigaste i Uddevallas medeltida historia.   

Jörgens gränd är uppkallad efter Bäve kyrkoherde Jörgen Andersen, som mötte biskop Jens när han besökte Bäve kyrka. 

Bäve kyrka revs och församlingen uppgick i Uddevalla 1945. Men 1974 byggdes en ny Bäve kyrka på Unneröd. Den nya gränsen mellan Uddevalla och Bäve församling går mitt i stadsmotorvägen.   ///

Från Lilla torget västerut

Den här bilden är troligen tagen från "Folktandvårdens hus" vid Lilla torget. Eller kanske inte?

Hur som helst så finns det många ledtrådar om man vill datera bilden. Jag tar tacksamt emot förslag!   ///
 

Pratcafé på Fröken Folkes fik

Ulla och Janne. Insänt av Folkets hus.

Varje torsdag kl 10.00-13.30 är det volontärsdrivna caféet Fröken Folke i Folkets Hus öppet. Där serveras utöver gott kaffe och bakverk både räk-, köttbulle- och sill-mackor. En lugn mysig miljö i centrum, lättillgänglig och nära till kollektivtrafik. Här välkomnar vi också särskilt personer som kommer själv, då möter volontärerna upp och slår dig ner för samtal.

Nu utökar vi konceptet! 9 gånger i höst, med start redan nu på torsdag 17:e september blir det mer fokus på samtal och berättelser.

Pratcafé; på olika tema kommer vi få ta del av olika gästers berättelse samtidigt som vi dricker 11;a kaffe. Först ut är Janne Dahl som i mogen ålder återupptog kontakten med en ungdomskärlek och har vågat satsa på den på ålderns höst.

 
Så varmt välkomna till Fröken Folke, på 11:a kaffe, med samtal, nu på torsdag.
Vi tar också gärna emot förslag på kommande gäster och samtal.   ///

Berättarkafé idag måndag i Wessmanska huset

Idag måndag den 14 september kl 18.30 är det dags för höstens första berättarkafé i Wessmanska huset. Vad har hänt under sommaren? Kanske är det något att berätta om?

Välkomna! Ta gärna med vänner och bekanta. ///

De artiga engelsmännen vann UEFA Regions Cup

Idag spelades de sista matcherna i UEFA Regions cup i Munkedal och Henån. Själv såg jag matchen i Henån där det engelska laget (röda tröjor) vann över de svenska laget. De vann med 3-2 och målet gjordes i slutsekunderna. Därmed vann de hela turneringen och går vidare till finalrundan 2027.

Definitiv slutställning i gruppen:

Lag	Spelade	V	O	F	Mål	Målskillnad	Poäng
🏴󠁧󠁢󠁥󠁮󠁧󠁿 Cheshire	3	2	1	0	8–6	+2	7
🇵🇹 Algarve	3	2	0	1	11–6	+5	6
🇫🇮 Järvenpää United	3	1	1	1	9–8	+1	4
🇸🇪 Gothenburg	3	0	0

I rubriken kallade jag engelsmännen artiga. Låt mig förklara. I går skulle jag gå upp för den här trappan mellan padelhallen och Hotell Bohusgården. Hunnen några trappsteg mötte jag plötsligt det engelska laget. Jag tar några steg tillbaka och inväntar dem nedanför trappan.

Alla går således förbi mig och SAMTLIGA tittar på mig när de passerar och säger: THANK YOU!

Jag blev helt ställd, men glad. Det hade jag inte väntat mig. Undrar om spelarna i de andra lagen varit lika artiga i samma situation?   ///

Kommunalvalet 1962

Teckning Henry Simmerström. Införd i Kuriren till kommunalvalet 1962.

Här hänger fem starka partiledare på rad:

Hilding Hagberg, kommunisterna Gunnar Heckscher, Högerpartiet Hedlund Gunnar Hedlund, Centerpartiet (Bondeförbundet) Ohlin Bertil Ohlin, Folkpartiet Tage Erlander, Socialdemokraterna

 Kanske bäst att erinra om att vi hade ett annat valsystem då.

Då låg valen så här:

År	Val
1960	Riksdagens andra kammare
1962	Kommunfullmäktige/stadsfullmäktige och landsting
1964	Riksdagens andra kammare
1966	Kommunfullmäktige/stadsfullmäktige och landsting
1968	Riksdagens andra kammare
1970	Gemensam valdag för riksdag, kommuner och landsting

Den gemensamma valdagen infördes alltså 1970, i samband med övergången till enkammarriksdag. Grundlagspropositionen 1968.

Men det fanns en koppling till riksdagen även 1962: landstingen och vissa större städers fullmäktige utsåg ledamöterna i första kammaren. Kommunal- och landstingsvalen påverkade därför riksdagens sammansättning indirekt, vilket gav rikspolitiken stor betydelse även i dessa val.   ///