Vandringsleden vid Bodeleån frilagd

För en tid sedan försökte jag ta mig fram på vandringsleden från vägbron i Gustafsbergsallén uppströms Bodeleån. Jag tröttnade snart efter att ha klättrat över och krupit under nedblåsta träd efter stormen senast.

Idag gick jag där igen och kunde konstatera att nu är leden uppröjd. Alla nedfallna träd har fått öppningar så att man kan gå på stigen. Just den här delen utgörs av ett Natura 2000-område och det innebär bl a nedfallna träd skall ligga kvar. Och nu ser man flera generationer av tidigare omkullfallna träd.   ///

Mitt första demonstrationståg

AI-genererad bild

Första och hittills enda demontrationståg jag gått i var Nej till 5-dagars vecka. Detta var runt 1960 och jag gick gick i realskolan i Högre Allmänna läroverket. Det spreds  ett rykte att skolan skulle införa 5-dagarsvecka. Vi hade ju då 6-dagarsvecka dvs vi gick i skolan även på lördagar.

Det skulle innebära att lördagstimmarna skulle spridas ut på övriga veckans dagar. Skoldagarna skulle därför bli betydligt längre. Det verkade ju inte särskilt lockande och några driftiga gymnasister organiserade därför ett demonstrationståg. Och för att vi yngre skulle lockas att delta i demonstrationen delades det ut godis.

Vi var därför ett ganska stort gäng som startade vår högljudda demonstration vid Lotsarnas kålhage. Vi marscherade ner längs Norra Drottninggatan, svängde in på Kungsgatan vid Hallmans hörn och vidare upp till läroverket.

Det kan kännas helt främmande för dagens elever, men fram till 1960-talet var lördagslektioner en självklar del av vardagen. Övergången till femdagarsvecka i den svenska skolan skedde successivt, men här är de viktigaste milstolparna:

Den gradvisa reformen

Det var inte ett beslut som slog igenom över en natt i hela landet, utan snarare en process som följde arbetsmarknadens övergång till 40-timmarsvecka.

• 1950-talet: De första försöken med lediga lördagar inleddes på försök i vissa kommuner.

• 1965: Riksdagen fattade ett principbeslut om att femdagarsvecka skulle införas i skolan.

• Höstterminen 1968: Detta räknas som det stora genombrottet då femdagarsveckan blev standard för de allra flesta elever i grundskolan och gymnasiet.

Varför ändrade man?

Anledningen var enkel: samhället i stort förändrades. När föräldrarna blev lediga på lördagar (i takt med att den lagstadgade arbetstiden sänktes) blev det logistiskt märkligt att barnen fortfarande skulle till skolan.

Jag lämnade realskolan 1962 och blev senare militär och de militära skolorna hade sexdagarsvecka. Jag gick på Arméns Underofficersskola i Uppsala 1968-69. Vi hade sexdagarsvecka på hösten 1968 men 1 januari 1969 blev det femdagarsvecka. Det hade stor betydelse då vi pendlade varje helg. Nu fick vi plötsligt två dagars ledighet på helgerna.   ///

Valborgsfirandet på Lyckorna

 

Ikväll deltog jag vid Ljungskileortens Valborgfirande på Lyckorna och jag hade förmånen att få hålla talet till våren inför en talrik publik.

Kören Fräknarna stod för skönsången.

Mitt tal till Våren:

Kära vänner, Lyckornabor, gäster,

Varmt välkomna till denna valborgsmässoafton här på vackra Lyckorna!

Det är något särskilt med att stå just här en kväll som denna. Havet ligger där ute – ibland stilla, ibland levande – precis som det gjort för alla dem som varit här före oss. För Lyckorna är inte bara en plats. Det är en berättelse. 

En berättelse som sträcker sig tillbaka till 1800-talet, när människor började söka sig hit för vila, för hälsa, för sommarliv. Redan då fanns en längtan efter ljus, luft och gemenskap – samma längtan som fört oss hit ikväll.

Och kanske är det just det som gör valborg så tidlös.

För även om mycket förändras i världen, så är vissa saker desamma. Som behovet av att samlas. Att dela en stund. Att tillsammans markera att något tar slut – och något annat börjar.

Ikväll lämnar vi vintern bakom oss.

Och låt oss vara ärliga – vintern är inte alltid bara snö och kyla. Ibland bär vi också på sådant som tynger. Oro, bekymmer, kanske trötthet. Sådant som inte alltid syns, men som ändå finns där.

Därför betyder den här kvällen något mer.

När elden tänds kan vi låta den få symbolisera just det: att vi lägger något bakom oss. Att vi ger plats åt något nytt.

För våren handlar inte bara om naturen – den handlar också om oss.

Se er omkring. Knopparna brister, fåglarna har återvänt, ljuset dröjer kvar längre för varje kväll. Naturen tvekar inte – den går framåt. Och i det finns en stilla påminnelse till oss alla: att förändring är möjlig.

Att det går att börja om.

Här på Lyckorna märks det kanske extra tydligt. Många av oss bär på minnen härifrån. Somrar som aldrig riktigt tog slut. Första doppet – kanske lite för kallt. Kvällar vid bryggan. Skratt, samtal, stillhet.

Och för några av er är det här inte bara minnen – det är liv, vardag, hem.

Det fina är att alla de här lagren finns samtidigt. Dåtid, nutid och framtid – i samma kväll, på samma plats.

Och mitt i allt detta står vi tillsammans.

Det är också något att stanna upp inför.

I en tid där mycket kan kännas splittrat och snabbt, där vi ofta rör oss i olika riktningar, finns det något starkt i att samlas så här. Utan krav. Utan prestation. Bara för att vara här.

Unga och gamla. Nya ansikten och välbekanta. Året-runt-boende och sommargäster.

Vi kanske inte känner varandra – men vi delar den här stunden.

Och ibland är det nog. 

Valborg handlar inte om det stora och storslagna. Den handlar om det enkla. Elden. Sången. Ljuset. Närvaron.

Och kanske är det just i det enkla som det viktiga finns.

När vi nu går in i våren kan vi också fråga oss: vad vill vi ta med oss? Vad vill vi ge mer utrymme?

Kanske mer tid tillsammans. Fler samtal. Mer nyfikenhet på varandra. Kanske modet att sakta ner ibland – och faktiskt se det som finns omkring oss.

Och kanske också modet att hoppas.

För hopp är inte något stort och abstrakt. Det kan vara väldigt konkret. Det kan vara att planera en sommar. Att se fram emot ett möte. Att tro att något kan bli bättre.

Precis som våren.

Den kommer inte med buller och bång. Den smyger sig på. Dag för dag. Ljusare kväll för ljusare kväll. Tills vi plötsligt står här – och inser att allt har förändrats.

Och vi är en del av den förändringen.

Kören sjunger in våren, och elden tänds. Lågorna kommer att värma oss – men kanske också påminna oss om något djupare.

Att vi hör ihop.

Att vi bär varandra, mer än vi ibland tänker på.

Och att det alltid finns en väg framåt.

Så låt oss ta emot våren – inte bara som en årstid, utan som en möjlighet.

En möjlighet till ljusare dagar.

Till nya möten.

Till gemenskap.

Till liv.

Med de orden vill jag önska er alla en varm, vacker och minnesvärd valborgsmässoafton här på Lyckorna.

Välkommen, du sköna vår.

Tack.! 

Poltava igår på förmiddagen

Foto Mattias Hagelberg

Igår på förmiddagen fick jag dessa två bilder från Uddevallabon Mattias Hagelberg. Poltava ligger i Ukraina och Mattias befinner sig där med en av flera hjälpsändningar han deltagit i.

Vi i Uddevalla har ju en särskild relation till Karl XII vilket jag skrivit om flera gånger.

Slaget vid Poltava den 28 juni 1709 är en av de mest ödesdigra händelserna i svensk historia. Det var här stormaktstiden i princip tog slut. Eftersom platsen har så stor betydelse för både Sverige, Ukraina och Ryssland finns det inte bara ett, utan flera minnesmärken på och omkring det gamla slagfältet i dagens Ukraina.

Här är en genomgång av de viktigaste platserna:

1. Det svenska monumentet ("Svenska stenen")

Detta är det monument som de flesta svenskar tänker på. Det restes 1909, precis 200 år efter slaget, på initiativ av major Fredrik von Björnmarck.

Utseende: En massiv, sex meter hög granitsten från Vätterns strand.

Plats: Beläget nära byn Sjcherbanivka, där de hårdaste striderna rasade.

Inskription: På framsidan står det på svenska och ryska: "Till minne av de svenskar som föll här 1709".

Symbolik: Stenen är medvetet enkel och stram, vilket kontrasterar mot de mer storslagna ryska segermonumenten. Den restes för att hedra de fallna soldaterna snarare än att fira en politisk seger.

Mattias Hagelberg kommer till berättarkafé i Wessmanska huset, Södra vägen 7, måndagen den 11 maj och skall då berätta om sina resor till Ukraina. Alla är förstås välkomna dit!   ///

Dalen på Bulid

Detta är torpet Dalen på Bulids norra del. Det hyrdes i många år av Uddevallas scoutkårer. Bakom torpet låg ett hönshus som var ombyggt till boende med ett par våningssängar.

I torpet övernattade jag och mina kamrater minst en natt. Kanske var det inte fler nätter? Men det jag minns och som jag fortfarande skäms för det var att när vi skulle diska våra matkärl så pekade ledaren på den näraliggande brunnen.

Meningen var förstås att vi skulle skopa upp vatten från brunnen och diska på en annan plats. Men det fattade inte vi utan vi låg där på magen och diskade direkt i brunnsvattnet. Föreställ er det illtjut som vår ledare utstötte då han såg vad vi gjorde!  En händelse som jag idag kanske 70 år senare minns.   ///

Barnhusdirektör Peter Brunjeansson 1813 - 1821

Peter Brunjeansson (1756–1837) var en framstående köpman och industriidkare i Uddevalla som spelade en central roll i stadens näringsliv och förvaltning under början av 1800-talet. Hans tid som direktör för Gustafsbergs barnhus (1813–1821) inföll under en period då Gustafsberg genomgick stora förändringar, både som välgörenhetsinrättning och som Sveriges första saltjöbadort.

Det var han som lät uppföra varmbadhuset. Beslutet togs av direktionen hösten 1813 och varmbadhuset invigdes våren 1814. Läs mer om varmbadhuset i fortsättningen.

Här är de viktigaste detaljerna om hans liv och gärning:

Bakgrund och familj

Peter Brunjeansson tillhörde en inflytelserik släkt med rötter i Bohuslän.

Födelse och ursprung: Han föddes 1756 som son till grosshandlaren Hans Brunjeansson i Göteborg och Anna Margareta Schiller. Släkten var väl förgrenad inom rättsväsendet och handeln i Uddevalla och Göteborg.

 

Bostad och status:

Han var en av Uddevallas mest förmögna borgare och bodde i staden under dess glansdagar som centrum för sillfiske och handel.

Karriär och uppdrag

Innan och under sin tid som barnhusdirektör var Brunjeansson involverad i flera av stadens viktigaste verksamheter:

 

Sockerbruket: Han var disponent för Uddevalla sockerbruk, en betydande industri på den tiden.

Köpman: Som handlande drev han omfattande affärsrörelser och var djupt engagerad i stadens ekonomiska utveckling.

Barnhusdirektör (1813–1821): Posten som direktör för Gustafsbergs barnhus var ett av de mest prestigefyllda förtroendeuppdragen i regionen. Stiftelsen förvaltade det arv som Anders Knape Hansson lämnat efter sig för att ge fattiga barn skolgång och försörjning. Under Brunjeanssons tid konsoliderades verksamheten efter den stora stadsbranden 1806, och badortslivet vid Gustafsberg fortsatte att blomstra vid sidan av den pedagogiska verksamheten.

Hans andra år som barnhusdirektör, 1814 var verkligen ett ödesår, och att Peter Brunjeansson satt vid rodret just då innebar att han hamnade mitt i händelsernas centrum – både politiskt och socialt.

Det är fascinerande att tänka på kontrasten: å ena sidan den välgörande stiftelsen för fattiga barn, och å andra sidan det glittrande hovlivet och krigsplaneringen.

Gustafsberg som maktens centrum

När Karl XIII, drottning Hedvig Elisabeth Charlotta och kronprins Karl Johan (Jean Baptiste Bernadotte anlände, förvandlades Gustafsberg i praktiken till ett högkvarter. Medan krigsplanerna mot Norge drogs upp, fungerade badorten som en neutral och behaglig arena för diplomati och rekreation.

Drottningens dagböcker: Drottning Hedvig Elisabeth Charlotta var en flitig dagboksförfattare, och hennes anteckningar från besöket ger en levande bild av Gustafsberg. Hon uppskattade miljön, men noterade säkert också den speciella stämningen inför det förestående fälttåget.

Varmbadhuset: Det kom att bli en strategisk succé för barnhusdirektionen. Att kunna erbjuda kungligheter moderna badfaciliteter höjde statusen på inrättningen enormt och säkrade dess rykte som Sveriges främsta badort.

Brunjeanssons roll i hovglansen

För Peter Brunjeansson innebar detta besök en logistisk utmaning av rang. Som direktör var det hans ansvar att se till att allt flöt – från ekonomin kring det nya bygget till att se till att de kungliga gästerna var nöjda.

Det krävdes nog en hel del fingertoppskänsla att balansera rollen som "barnens beskyddare" med rollen som värd för en kung som ledde Sverige in i en av sina viktigaste historiska vändpunkter (unionen med Norge).

Den stora symboliken

Det är nästan poetiskt att det sista kriget Sverige förde (fälttåget mot Norge 1814) hade en så stark koppling till just Gustafsberg. Det var här den gamla tiden (krig och monarker med absolut makt) mötte den nya tiden (hälsobad, turism och social välgörenhet).

Att Brunjeansson lyckades navigera genom detta år, med ett nybyggt badhus och ett kungapar i trädgården, befäste verkligen Gustafsbergs plats på kartan. Man kan undra om han hann njuta av ett varmbad själv mellan alla officiella plikter?

Lokalt inflytande: Genom sitt arbete vid sockerbruket och barnhuset bidrog han till att forma den sociala och industriella strukturen i Uddevalla under övergången från 1700-talets sillperiod till 1800-talets begynnande industrialisering.

Peter Brunjeansson avled 1837 vid 81 års ålder, efter att ha sett Uddevalla genomgå både enorm rikedom, katastrofala bränder och ekonomiska omställningar. ///

Ett tragiskt människoöde

Vid dagens vandring på Östra kyrkogården stannade vi till vid Cecilias grav. Jag har berättat om henne vid tidigare kyrkogårdsvandringar. En gång hörde en man av sig och berättade att Cecilia var hans mamma. 

Cecilia var gift och sorgligt nog tog hon livet av sig vid 29 års ålder. Hon var född 1898 och dog 1927.

Vid den tiden kallade man dem som tog livet av sig för "självspillingar". I detta fallet ledde det dessutom till att hon inte fick gravplats i familjegraven utan hon ligger i en grav vid sidan av denna.

Mannen som berättade det för mig måste av allt att döma vara sonen som bara var några månader då mamman dog. Det kan ha varit 1927 och troligen är han inte i livet nu.   ///

Vandring på Östra kyrkogården på söndag 26 april

 

Under medeltiden och senare fram till tiden efter den stora branden 1806 låg Bävebornas kyrkogård runt den numera försvunna S:t Mikaels kyrka, således i nuvarande kvarteret Dyrhaven (vid S:t Mikaelsgatan och Jörgens gränd). Efter branden uppdelades vid 1807 års stadsreglering även den gamla kyrkogården i tomter som började bebyggas. Bäveborna som då stod utan begravningsplats hänvisades nu till Norra kyrkogården.

Efter några år, närmare bestämt 1812, inköptes för Bävebornas räkning ett stycke mark, en del av den så kallade Sankt Anne äng vid Västgötavägen. Området planerades som begravningsplats icnte bara för Bävebor utan även för medlemmar av stadens hantverkssocietet. Östra kyrkogården invigdes 1813.

Mer om kyrkogården och de människor som ligger begravda där berättar jag på söndag den 26 april då jag leder en vandring där. Samling innanför grindarna kl 15.00. Avgift 100 kr, 50 kr för medlemmar i Uddevalla Hembygdsförening.

Alla är hjärtligt välkomna!! ///

Bävertider på Fossum

Om man går på Fossum längs Bäveån så ser man på sina ställen fällda träd. Särskilt bort mot Synneröd.

Bävrar fäller träd för att äta bark och innerved och för att få byggmaterial till dammar och hyddor; de gnager med sina stora framtänder, fäller trädet genom att skära ett snedställt snitt och använder sedan grenar och stockar för att bygga och lagra föda.

Bävern fäller träd både som föda och som byggmaterial. Den äter främst bark och det näringsrika kambiet under barken samt kvistar, och använder större grenar och stockar för att bygga dammar och hyddor. Dämmen höjer vattennivån så att ingången till hyddan ligger under vatten och förrådet av kvistar kan förvaras fräscht under ytan.

Hur går fällningen till

Bävern använder sina stora orangefärgade framtänder (incisiver) som växer hela livet för att gnaga. Den gör ett snedställt snitt nära stammen, gnager runt tills trädet blir instabilt och välter det genom att bita igenom och sedan putta eller dra i stammen. Mindre träd kapas snabbt; större träd kan ta längre tid och kräva flera angrepp. Wikipedia

Vilka träd föredrar de?

Lövträd som sälg, asp, björk och al är ofta förstahandsval eftersom de är mjukare och näringsrikare. Barrträd lämnas oftast i fred men kan tas om födobrist uppstår. Bävrars preferenser kan variera lokalt. 

När gör de det?

Aktiviteten ökar på sensommar och höst när bävern förbereder vinterförråd och bygger eller förstärker dammar. De kan också fälla träd löpande när de behöver material eller föda. SVT Nyheter

Effekter på landskapet?

Bäverns arbete skapar våtmarker, ökar biologisk mångfald och ger mer död ved, vilket ofta är positivt för många arter. Samtidigt kan dammar orsaka översvämningar, skada grödor, vägar eller byggnader. Länsstyrelsen hanterar tillstånd för skyddsjakt och rivning av hyddor eller dämmen vid behov.

Kort säkerhets- och etikettpåminnelse

Rör inte hyddor eller ungar. Bävern är skygg men kan försvara sitt revir; stör inte djuren och följ lokala regler.   ///

Leif LEA Andersson död

Leif LEA Andersson har den 25 februari avlidit. Han var född i Skee den 10 juni 1935.

Han blev instruktörsaspirant vid Bohusläns regemente 1956. Sergeant vid regementet 1962. Fanjunkare 1967. Kapten 1972, vid Älvsborgs regemente 1992. Avsked 1992.

Tillhörig Bohusläns regemente 1956-1992.

LEA (som för övrigt står för Leif Erik André) och jag har arbetat tillsammans vid flera tillfällen under min tid vid regementet. Mest väsentligt var det genom utbildning av spaningssoldater.

Han var en fantastisk idrottsman och blev en elitorienterare där han företrädesvis representerade Uddevalla IS. När tjänsten som regementets idrottsofficer blev ledig fick han den och verkade som sådan med ansvar för all idrottsutbildning vid regementet.

Han inledde ett samarbete  med British Army och det yttrade sig så att vi från I 17 deltog vid tävlingar i England och vi fick även besök av engelsmännen vid flera tillfällen. Själv deltog jag vid en sådan resa där vi var sju kolleger som reste över och deltog i en budkavleorientering. Det var ett mycket trivsamt utbyte länderna emellan.

Han var även verksam som fystränare inom Hälle IF under några år.   ///

Uppdatering Rydingsberg (f.d. Äsperödshemmet)

Äsperödshemmet revs och nu pågår det nya projektet Rydingsberg.

Det är nyproduktion av ett helt nytt och modernt vård- och omsorgsboende på Rydingsberg, Äsperöd. Det nya boendet kommer att omfatta 60 lägenheter och rymma moderna gemensamhetsutrymmen, personalutrymmen, tillagningskök, teknikrum, skyddsrum och reservkraft. Den nya byggnaden får en bruttoarea på cirka 5 220 kvadratmeter.   ///

En annan värld är möjlig - Så gör industriomställningen både jobben och klimatomställningen till vinnare

Kl 16.30 - 18.00 i Hörsalen.

Fossilfritt Sverige är ett regeringsinitiativ med uppdrag att främja samverkan mellan näringsliv, politik och offentlig sektor för att påskynda klimatomställningen. Inom ramen för initiativet har ett stort antal branscher tagit fram färdplaner för fossilfri konkurrenskraft, med målet att Sverige ska bli ett av världens första fossilfria välfärdsländer. Svante Axelsson kommer ursprungligen från Lysekil och har arbetat som nationell samordnare för Fossilfritt Sverige sedan 2016. Han är agronom och har tidigare varit generalsekreterare för Naturskyddsföreningen.

Vid mötet ges en aktuell lägesbild av detta arbete samt möjlighet till dialog om vilka konsekvenser och möjligheter omställningen innebär på lokal och regional nivå.

Mötet är öppet för alla, och vi välkomnar särskilt representanter från näringsliv, kommuner, myndigheter och organisationer.

Medverkande: Svante Axelsson, nationell samordnare för Fossilfritt Sverige

Moderator: Eva-Lotta Hultén, journalist och författare   ///

Berättarafton på onsdag den 22 april kl 18.30

Då är det dags för en ny berättarafton på Bohusläns museum. 

Entréavgift 100 kr, medlem i Uddevalla Hembygdsförening 50 kr.

Medlemsavgift 200 kr kan lösas i entrén. Gratis entré för kvällens berättarafton vid köp av medlemsskap.

ALLA VÄLKOMNA!!!   ///

Nu rivs Hallakiosken efter 111 år

 

Tipstack Swen Stålros!

1915 invigdes Hallakiosken. Den fick från början en given kundkrets av militärer. Regementet flyttade från Backamo 1913 och snart insåg dåvarande fastighetsägaren att en kiosk vid Västgötavägen vore en lönsam affär. Här passerade trupperna på sin väg mot Samneröd och skjutbanorna. Kiosken blev en given plats att göra halt så att beväringarna kunde handla något gott.

I slutet av 1950-talet eller tidigt 60-tal byggdes emellertid en tunnel under Västgötavägen. Exercisvägen förlängdes direkt in på kasernområdet. Jag minns det väl då Västgötavägen fick stängas av med ljusreglering under den tid arbetena pågick. Det uppstod då länga köer vid rödljusen och vi tonårsgrabbar kom på att vi kunde köpa kvällstidningar i Hallakiosken och sälja till de köande bilisterna, Bra, inte minst för Hallakiosken.

Dessutom var det min egen morbror Arne Krook och hans pålningsfirma från Göteborg som utförde grundarbetena för tunneln eller landsvägsviadukten som det egentligen är.

Foto Lennart Gustafsson

När kiosken upphörde att vara kiosk minns jag inte men Bosse Henriksson som tagit över kiosken efter sin mor drev den länge.

Och just nå håller den på att rivas. Kl 14 såg det ut så här.

Lennart TL Andersson död

Lennart TL Andersson har den 11 april stilla somnat in. Han föddes i Uddevalla den 11 oktober 1938.

Han blev instruktörsaspirant vid Bohusläns regemente 1957. Sergeant vid Bohusläns regemente 1963. Fanjunkare 1968. Kapten 1972, vid Göta luftvärnsregemente 1992.

Tillhörig Bohusläns regemente 1957-1992.

Vi var kolleger ofta på stabskompaniet, han på stabspluton  och jag på spaningspluton.

Han var en särdeles fin person, omtyckt av alla. Efter avslutad tjänstgöring arbetade han inom försäkringsbranschen. 

///

Jordskalvet 1904

 

Den 23 oktober 1904 inträffade det som kommit att kallas för Oslofjordskalvet (eller Kosteröskalvet). Det är än idag en av de mest kraftfulla seismiska händelserna i modern tid i Skandinavien och lämnade ett djupt avtryck i folkminnet, inte minst i Uddevalla och längs hela västkusten.

Här är detaljerna om den dramatiska söndagsförmiddagen:

Snabbfakta om skalvet

Datum: Söndagen den 23 oktober 1904.

Tid:  Cirka kl. 11:27 på förmiddagen.

Epicentrum: I yttre Oslofjorden, i närheten av Kosteröarna.

Styrka: Beräknad till mellan 5,4 och 6,0 på momentmagnitudskalan (oftast anges 5,4).

Räckvidd: Skalvet kändes från södra Norge och Sverige ner till norra Tyskland, Danmark och ända till Finland och England.

Upplevelsen i Uddevalla och Bohuslän

Eftersom Uddevalla ligger relativt nära epicentrum var skakningarna mycket kraftiga i staden. Vid tidpunkten för skalvet pågick högmässan i många kyrkor, vilket skapade stor dramatik.

Panik i kyrkorna: I Uddevalla (och många andra platser som Strömstad och Göteborg) utbröt panik när kyrkväggarna började skaka och ljuskronorna svängde våldsamt. Människor rusade mot utgångarna i tron att taket skulle rasa in eller att "yttersta domen" var kommen.

Fysiska skador: Det rapporterades om spruckna murar, nedfallna skorstenar och krossade fönster. I Uddevalla lär porslin ha trillat ur skåp och tavlor åkt i golvet.

Naturens reaktion: Fiskare ute till havs i Bohuslän beskrev det som att vattnet började "koka" eller att båten plötsligt stötte mot grund, trots att de var på djupt vatten.

Varför skedde det?

Skandinavien ligger inte på någon plattgräns, men spänningar byggs ändå upp i jordskorpan. Skalvet 1904 orsakades sannolikt av en kombination av:

1. Postglacial landhöjning: Spänningar som frigörs när jordskorpan fortfarande rör sig uppåt efter den senaste istiden.

2. Sorgenfrei-Tornquist-zonen: En geologisk förkastningszon som löper genom området och skapar svagheter i berggrunden.

Efterdyningar och minnen

Trots den stora styrkan och den omfattande rädslan rapporterades inga dödsfall direkt kopplade till skalvet, vilket är anmärkningsvärt med tanke på styrkan.

Uddevalla Hembygdsförenings hedersmedlem Vera Kristiansson (1897 - 1987 ) var sju år då skalvet inträffade. Hon berättade livfullt för mig hur taklamporna i familjens hem gungade och porslin i skåpen skallrade och familjen trodde att deras sista stund var kommen. 

Händelsen blev en stor nyhet i dåtidens tidningar (som *Bohusläningen*), och i många hem i Uddevalla-trakten berättades historier om "det stora skalvet" i generationer efteråt. Det fungerar fortfarande som en påminnelse om att även "stabila" Sverige kan drabbas av betydande naturkrafter.

Visste du att? Skalvet var så pass kraftigt att det registrerades av seismografer så långt bort som i Dorpat (Tartu) i Estland och i Tyskland, vilket var ovanligt med den tidens teknik.    ///

Fortfarande mycket arbete kvar med omkullblåsta träd

Den stora eken strax utanför staketet till Villa Ekebacken bröts av och föll med ett brak. Som tur var skadades ingen. Men det var mycket arbete med att få bort den och andra omkullfallna träd.

De gamla och halvdöda fruktträden på den här ytan gav upp.    ///

Årsdagen av nedskjutningen av det tyska planet över Uddevalla

Video Kalle Lidell

Idag är det 86 år sedan det tyska planet sköts ned från Musikberget i Uddevalla.

Jag har avhandlat detta vid flera tillfällen tidigare. Här lägger jag upp ett 16 minuters-klipp där Birger Magnusson med egna ord berättar hur nedskjutningen gick till. Jag lyckades med viss möda få tag i honom, bjöd honom till Uddevalla och upp på Musikberget.   ///

Janne Dahl berättade

Kvällens berättarkafé var välbesökt. Det var Janne Dahl, som berättade om sin Australienresa. Två dar innan han skulle resa hem bröt kriget i Mellanöstern ut och han kom inte iväg. Det kanske ändå var tur för nu var han i gott behåll kvar i Australien. Det förde ändå med sig en del olägenheter som t ex att de mediciner han hade med sig räckte inte utan han fick uppsöka läkare på platsen för att få ut nya mediciner.

Fem veckor försenad kom han så iväg onsdagen den 8 april. Det var flera tomma säten så han kunde vila ordentligt. I torsdags kväll landade han på Landvetter efter att ha varit på väg i 20 timmar.

Janne är en god berättare och han målade upp äventyret på hans vanliga trevliga sätt.  ///

Berättarkafé med Janne Dahl måndag den 13 april kl 18.30

Janne Dahl (och jag) vid ett av våra Facetimesamtal från Australien.

Imorgon måndag den 13 april kl 18.30 kommer Janne Dahl till Wessmanska huset och berättar om sin senaste resa till Australien. Ha skulle ha rest hem den 1 mars men då hade kriget i Mellanöstern brutit ut och mellanlandningen i Doha gick inte att genomföra.

Det här fick ju konsekvenser för Janne. Han hade med sig mediciner från Sverige som skulle räcka hela den tänkta vistelsen. Nu fick han istället uppsöka läkare på plats. Även visumet gick ut och han fick betala extra för en förlängning. 

Om detta och mer därtill kommer han att berätta vid berättarkaféet. Han kom hem till Uddevalla sent i torsdags kväll.

ALLA VÄLKOMNA!!!   ///   

Klocktornet renoveras april 2014

Inspirerad av Lars Barkmans bild av Klocktornet den 9 april har Ove Kinander skickat dessa bilder från renoveringen 2014. Håll till godo!

Resterna efter 1874 års vattenreservoar.

///

Gustafsbergsstiftelsens födelsedag

 

Gustafsbergstiftelsen, som firar sitt 254-årsjubileum idag, har en fascinerande historia.
Den grundades år 1772 av Anders Knape Hansson och hans hustru Catharina Hegardt genom
ett testamente den 10 april 1772. Syftet var att skapa en stiftelse som skulle ge hem och utbildning åt
studiebegåvade och behövande pojkar från Bohuslän.

Stiftelsen spelade en viktig roll i att etablera Sveriges första internatskola, Gustafsbergs barnhusinrättning, som fick sitt namn efter kung Gustaf III:s godkännande år 1774. Skolan var banbrytande för sin tid och erbjöd ämnen som slöjd, musik och språk, vilket var ovanligt då.

Internatskolan var verksam i sin ursprungliga form fram till 1924, då den lades ned.

En ny form uppstod i Skolhemmet som startade 1949. Nu gavs det ingen undervisning längre på Gustafsberg utan pojkarna fick mat och logi och undervisning i Uddevalla. Buss fram och tillbaka om dagarna. Frukost, middag och kvällsmål serverades i köksbyggnaden. Skolhemmet var verksamt fram till 1976.

Även om internatskolan stängdes 1924, fortsätter stiftelsen att stödja ungdomars utbildning genom stipendier. Idag delar den ut 300 000 kronor årligen till unga studerande från Bohuslän.

Det är rätt imponerande att stiftelsen efter 254 år fortfarande har som sin främsta uppgift att "främja ungdomars utbildning och fostran"! Och att den alls existerar efter så lång tid! 

Födelsedagen idag firades genom att stiftelsens förvaltande direktör Claes Burman Barkebo bjöd personalen på gofika från Einars konditori. ///