Jordbävningen den 13 april 1851

Människorna flyr ut ur Uddevalla kyrka

Jordbävningen som drabbade Uddevalla och stora delar av Västsverige den 13 april 1851 är en av de mest betydelsefulla seismiska händelserna i svensk historia. Trots att Sverige anses vara geologiskt stabilt, var detta ett tillfälle då naturens krafter verkligen gjorde sig påminda.

Här är en genomgång av vad som hände den där söndagsförmiddagen.

Själva händelsen

Den 13 april 1851 var det palmsöndag, och klockan var ungefär 10:45 på förmiddagen när marken plötsligt började skaka kraftigt. Skalvet upplevdes som mest intensivt i Bohuslän, med Uddevalla som en av de mest drabbade platserna.

Styrka: Modern expertis har i efterhand uppskattat skalvets magnitud till omkring 5,0–5,3 på Richterskalan. Det låter kanske inte mycket jämfört med stora skalv i Japan eller USA, men för svenska förhållanden är det mycket kraftigt.

Varaktighet: Skalvet pågick i flera sekunder, och många vittnen beskrev ett djupt, mullrande ljud som påminde om tunga vagnar som rullade över kullersten eller avlägsen åska.
Effekter i Uddevalla

I Uddevalla orsakade skalvet stor panik. Eftersom det var söndagsförmiddag befann sig många människor i kyrkan eller hemma för att fira helgen.

Byggnadsskador: Många skorstenar rasade samman och sprickor uppstod i husväggar, särskilt i murade byggnader. Glasrutor krossades och möbler flyttade sig över golven.

Kyrkan: I Uddevalla kyrka utbröt panik när taket knakade och kalk föll från valven. Människor rusade mot utgångarna i rädsla för att byggnaden skulle störta samman.

Marken: Det finns rapporter om att marken faktiskt vågade sig och att sprickor öppnade sig i jorden på vissa ställen i närheten av staden.

Hur långt kändes det?

Det som gör 1851 års jordbävning unik är hur stort område som berördes. Skalvet kändes inte bara i Uddevalla och Göteborg, utan i nästan hela södra och mellersta Sverige, samt stora delar av Norge och Danmark.

Det rapporterades om skakningar så långt bort som i Stockholm och Köpenhamn, även om de där var betydligt svagare.

Varför skedde det just där?

Uddevalla och Bohuslän ligger i ett område som kallas för Oslograben och dess förlängning söderut. Det är en gammal geologisk sprickzon som fortfarande är en av de mest seismiskt aktiva regionerna i Norden. Spänningar i jordskorpan, som delvis beror på den fortfarande pågående landhöjningen efter istiden, utlöses ibland som skalv längs dessa gamla förkastningslinjer.

Eftermäle

Lyckligtvis rapporterades inga dödsfall i samband med skalvet i Uddevalla, men händelsen satte djupa spår i folkminnet. I tidningar från den tiden kan man läsa detaljerade skildringar av hur folk föll på knä i bön eller sprang ut på gatorna i bara underkläderna i ren förskräckelse.

"Det var som om själva jorden suckade i djupet, och stadens hus darrade som asplöv." — Från en samtida beskrivning.

Idag påminner händelsen oss om att även "stabila" Sverige kan skaka till ordentligt under rätt (eller fel) omständigheter.   ///

Dagen efter stormen Dave

Stormen tilltog och inatt kunde vi se att vattenståndet nådde upp till +122 cm över normalvattenstånd. Det betyder att kajerna på Gustafsberg översvämmades och säkerligen också det nya trädäcket vid Sörkullen. 

Dock kunde man inte se några skador.

Och trädet som föll över vägen vid Bodeleån var så gott som friskt. Men kolla rotsystemet! En väg på ena sidan och ett dike på andra sidan. Inte undra på att rötterna inte förmådde hålla kvar trädet upprätt.

Och idag var det dags igen. Detta trädet hade fallit över vägen vid Oxeskallebackarna. Här är det vägföreningen som har att hantera dylikt, vilket också skedde.   ///

Stormen Dave

Stormen Dave slog till med full kraft idag och än är det inte över. Bara i närheten av Gustafsberg har flera träd fallit. Den här bjässen i Gustafsbergsallén spärrade vägen helt. Slutligen dök Räddningstjänsten upp och fem man med motorsågar löste problemet.

Vid Villa Ekebacken föll en annan bjässe. Turligt nog inte över huset eller vägen och ingen blev heller skadad.

Villa Ekebacken

I Rättarens trädgård

Och det är gamla döda trädet skulle ändå tas ned.

När jag tog den här bilden var vattenståndet +75 cm över normalvattenstånd. Vinden skulle ju tillta senare men tyvärr har appen ViVa ballat ur, kanske på grund av för hård vind.  När vi vaknar i morgon kanske vi får reda på mer skador.   ///

Enar Andersson död

Enar Andersson har den 13 mars avlidit i Tanumshede. Han var född i Lidköping den 18 april 1933.

Han blev volontär vid Karlsborgs luftvärnsregemente 1949, furir vid samma regemente 1952, vid Göta trängregemente 1956.

Överfurir vid Livregementets grenadjärer 1959, vid Bohusläns regemente 1965. Rustmästare 1966. Fanjunkare 1972. Löjtnant 1983. Avsked 1992.

Tillhörig Bohusläns regemente 1965-1992. 

///

GLAD PÅSK

Träbryggan vid Sörkullen är öppen

Kommunen arrenderar badplatserna på Gustafsberg av Gustafsbergsstiftelsen. Det är också kommunen som står bakom nybygget:

Den nybyggda delen av Strandpromenaden består av en 96 meter lång träbrygga som är upp till tre meter bred. Bryggan följer bergets sträckning och är byggd tätt mot berget med formsågade plankor. Längs bryggan finns också mjukt utformade träsoffor och sittpallar i trä.

Den nya bryggan på Gustafsberg går från Sjöstugan vid Ångbåtsbryggan till Sörkullens badplats. Nu är sträckan tillgänglig för alla, tidigare var denna del av Strandpromenaden smal och ojämn.

Längs bryggan löper en sarg och inga räcken då man vill ha så fri sikt som möjligt ut mot havet. Utformningen av bryggan har skett i samråd med Gustafsbergsstiftelsen och med länsstyrelsen.

Den nya bryggpromenaden vid Gustafsberg beräknas hålla cirka 30 år. Bryggpromenaden öppnade efter klockan 16 igår onsdag 1 april.   ///

Havsöringspremiär 1 april

Insänt av Joachim Lindroth

Idag är det premiär för havsöring och den har jag och min bror Örjan fiskat tillsammans i 47 år med ett undantag då han inte fick köra in i Sverige pga pandemin  (Örjan bor i Fredrikstad, Norge). Lindesnäs är en fantastisk fiskplats och denna havsöring på 2, 2 kg nappade efter 15 minuters fiske. Havsöring i den storleken är att betrakta som stor. Vi har fått ytterligare 5 öringar som återfördes till havet då de inte uppfyllde minimimåttet 45 cm.

Hälsningar Joachim   ///

Nya delen av Strandpromenaden upp i rök

Foto Räddningstjänsten

Idag, den 1 april, skulle det ha hållits slutbesiktning av den nya delen av Strandpromenaden vid Sörkullens badplats på Gustafsberg. Av det blir det nu intet, då en brand upptäcktes för några timmar sedan.

Efter slutbesiktningen idag var det meningen att sträckan skulle ha öppnats för allmänheten. Orsaken till branden är för tidigt att uttala sig om säger brandmästare Fredrik Eld.   ///

Bloggen passerade just 11 miljoner besökare

 Det har gått fort på senare tid. All fler läser Uddevallabloggen. Jag startade bloggen i april 2007, dvs för snart 19 år sedan.   ///

P-arken har anlänt till Uddevalla

Idag anlände P-arken från Göteborg. P-arken har legat som en flytande parkering i centrala Göteborg i decennier. Bygglovet tog slut och nu har man flyttat P-arken till Uddevalla där hon (?) kommer att ligga vid Badökajen på obestämd tid.

Bogserbåtarna HUNTER, BESS och FROG CYGNUS har dragit ekipaget till Uddevalla.   ///

Barnhusdirektör Carl Christian Bagge 1804 - 1806

Carl Christian Bagge är en intressant figur i Uddevallas historia, särskilt kopplat till den unika institutionen Gustafsbergs barnhus. Att han var direktör där mellan 1803 och 1806 placerar honom mitt i en brytningstid för både barnhuset och Gustafsberg som plats.

Carl Christian Bagge (1752–1806) tillhörde den inflytelserika släkten Bagge, som under flera generationer präglade Uddevallas handelsliv och styre. Han var son till handelsmannen och riksdagsmannen Nils Bagge d.ä.

Innan han blev barnhusdirektör var han själv en framgångsrik handelsman i Uddevalla. Det var vanligt på den tiden, liksom idag, att stadens mest betrodda män fick förtroendeuppdraget att förvalta de stora donationer som låg till grund för stadens sociala institutioner.

Rollen som Barnhusdirektör (1803–1806)

Gustafsbergs barnhus grundades av Anders Knape Hansson och hans hustru Catharina Hegardt genom ett testamente 1772. När Carl Christian Bagge tillträdde som direktör 1803, var institutionen redan väl etablerad som landets första internatskola för pojkar.

Hans ansvar innefattade:

Ekonomisk förvaltning: Att se till att de knapeska medlen (från saltpannan och handelsverksamheten) räckte till barnens uppehälle och utbildning.

Drift av egendomen: Under denna tid var Gustafsberg inte bara ett barnhus utan även en växande surbrunn och badort. Direktören ansvarade för att underhålla byggnaderna och marken.

Utbildningsansvar: Han övervakade att pojkarna fick den utbildning som testamentet föreskrev, vilket ofta handlade om praktiska ämnen som navigation, skrivande och räkning för att förbereda dem för ett liv till sjöss eller inom handeln.

En kort men intensiv period

Bagges tid som direktör blev relativt kort, då han avled i ämbetet år 1806. Under dessa få år genomgick Uddevalla stora prövningar, bland annat efterdyningarna av den stora stadsbranden 1806 (samma år som han dog), även om Gustafsberg klarade sig bättre än själva stadskärnan.

Hans period markerar slutet på den tidiga eran av barnhuset innan 1800-talets mer omfattande utbyggnad av badortslivet tog fart på allvar. Efter hans död tog andra medlemmar av Uddevallas societet över, men Bagge-namnet förblev djupt rotat i Gustafsbergs historia.

1804–1805: Välstånd och blomstrande handel

Innan katastrofen slog till var Uddevalla en stad i högkonjunktur. Tack vare den stora sillperioden (som visserligen sjöng på sista versen) och en omfattande export av trävaror och järn, var Uddevalla vid denna tid Sveriges sjätte största stad.

Exportcentrum: Hamnen var fylld av fartyg som fraktade virke till England och Europa.

Stadslivet: Uddevalla beskrevs som en vacker stad med tät trähusbebyggelse, smala gränder och ett livligt affärsliv kring Kungstorget.

Politiskt lugn: Trots oroligheter ute i Europa (Napoleonkrigen) levde Uddevalla i en relativt trygg bubbla av handel och tillväxt.

Den Stora Stadsbranden i Uddevalla 1806: En Katastrof som Formade en Stad

Tidigt på morgonen den 29 juli 1806 utbröt en förödande brand i Uddevalla som inom loppet av femton timmar skulle lägga nästan hela staden i aska. Händelsen, en av de största stadsbränderna i Sveriges historia, innebar en oerhörd katastrof för stadens 4 000 invånare men kom också att bli startskottet för en genomgripande och modern omvandling av stadsbilden.

Branden startade vid femtiden på morgonen i apotekare Sven Bergius lada, belägen i närheten av nuvarande korsningen Kungsgatan-Kochska gränden. Trots att larm snabbt slogs med kyrkklockor och trummor, och stadens fem brandsläckningssprutor sattes i bruk, var förutsättningarna för att bekämpa elden de sämsta tänkbara. En stark vind från nordväst gjorde att elden snabbt spred sig bland de tätt liggande trähusen.

Inom kort var hela staden ett enda eldhav. Lågorna slickade sig fram längs gatorna och över taken, och den intensiva hettan gjorde alla släckningsförsök lönlösa. Vittnesmål från tiden beskriver en skräckslagen stämning där invånarna i panik försökte rädda vad som räddas kunde undan den obevekliga elden.

En Stad i Ruiner

När kvällen kom och elden slutligen bedarrade var förödelsen total. Av stadens bebyggelse återstod nästan ingenting. Endast ett fåtal hus, huvudsakligen belägna i stadens utkanter, hade skonats. Bland de offentliga byggnader som totalförstördes fanns:

Uddevalla kyrka: En vacker kyrkobyggnad med ett ansett orgelverk. Endast de tjocka murarna stod kvar efter branden.

Klocktornet: Beläget på ett berg ett stycke från kyrkan, smälte dess fyra klockor i hettan.

Rådhuset och packhuset: Stadens administrativa och kommersiella hjärta.

Länslasarettet, prästgården och skolhuset.

Kronomagasinet: Med dess stora spannmålslager.

Industriella anläggningar: Såsom beck- och smälthus, manufaktursmidets förvaringsrum och stora repslagarbanan.

Även hamnen drabbades hårt. Bryggor, pråmar och båtar, varav en del lastade med räddat gods, blev lågornas rov. Hela stadens befolkning stod utan tak över huvudet och hade förlorat sina hem och ägodelar. Nöden var akut och de första dagarna efter branden rådde det brist på både mat och andra förnödenheter.   ///

Trädäcket förbi Sörkullen snart färdigt

Nu kan man tydligt se hur det nya trädäcket förbi Sörkullens badplats kommer att bli.

Det blir inga räcken som man först hörde talas om utan en lägre sarg.

Slutbesiktning sker på onsdag den 1 april och till påsk förväntas promenaden öppnas. Och det passar ju bra då Strandpromenaden fyller 20 år i år.   ///

Barnhusdirektör Gudmund Osc. Bagge 1795 - 1803

 Vem var Gudmund Oscar Bagge?

Gudmund Bagge (1743–1824) tillhörde den inflytelserika släkten Bagge i Uddevalla, en familj av köpmän, rådmän och industrimän som dominerade stadens näringsliv. Han var själv rådman och handlande, vilket gjorde honom till ett naturligt val för att förvalta den förmögenhet som grundarna Anders Knape Hansson och Catharina Hegardt lämnat efter sig. Inräknat donatorn Anders Knape så var Gudmund Bagge den fjärde direktören.

Uppdraget vid Gustafsbergs barnhus

Barnhuset grundades 1772 genom en donation och var unikt för sin tid. Det var inte ett "barnhem" i modern mening, utan snarare en internatskola för begåvade men medellösa pojkar från Bohuslän som skulle få en utbildning för att kunna bli sjökaptener eller köpmän.

Under Bagges ledning (1795–1803) präglades verksamheten av följande:

• Ekonomisk förvaltning: Som direktör ansvarade Bagge för stiftelsens ekonomi, vilket innebar att sköta jordbruket på gården Gustafsberg och se till att donationens kapital förräntades.

Bagge lät uppföra Brunnssalongen 1795. (Sidoskeppen har tillkommit senare.) Brunnssalongen är idag en del av Gustafsbergs badrestaurang. Brunnssalongen fungerade som festlokal för badgästerna. Det är ju precis i början av badortsepoken. Badgästsocieteten ville dock ha ett eget hus och därför fick man tillstånd att bygga Societetshuset 1837.

• Expansion av kurorten: Det var tidigt 1700-talet som man upptäckte den hälsobringande effekten av både surbrunnen (mineralkällan) och saltvattensbaden vid Gustafsberg. Bagge satt vid rodret när Gustafsberg började locka till sig societeten, vilket skapade en märklig men framgångsrik symbios: intäkterna från badgästerna finansierade barnhuspojkarnas utbildning.

• Strikt disciplin: Barnhusets stadgar var mycket detaljerade. Pojkarna bar en särskild enhetlig klädsel (blå jacka och byxor) och deras vardag var strikt reglerad med studier i kristendom, räkning och navigation.

• Under Bagges tid skrevs 20 pojkar in i barnhuset och lika många lämnade. Barnhuset hade alltid 30 elever inskrivna.

Bagges tid sin direktör var precis i slutet av den tid som historieskrivaren Sten Kristiansson kallade Uddevallas Guldålder. 1800-talet inleddes med det som har kallats Uddevallas tre olyckor.

1800 invigningen av Trollhätte kanal.

1806 staden ödelades i den stora stadsbranden den 29 juli.

1808 sillen slutar att komma in i fjordarna.

Invigningen av Trollhätte kanal år 1800 var paradoxalt nog början på slutet för Uddevallas guldålder som regionens främsta exporthamn. För staden innebar det en dramatisk ekonomisk omställning där man gick från att vara den självklara porten mot världen till att bli omsprungen av Göteborg.

Här är en genomgång av hur kanalen ritade om den ekonomiska kartan för Uddevalla:
Den gamla ordningen: Uddevalla som knutpunkt

Innan kanalen färdigställdes var transportvägarna från det resursrika Värmland krångliga. Järn och trävaror fraktades över Vänern, men eftersom Göta älv hade de oframkomliga fallen vid Trollhättan, tvingades man till omlastning.

Värmlandsvägen: En stor del av godset transporterades på landbacken från Vänersborg till Uddevalla.

Monopol på export: Uddevalla hade under 1700-talet en blomstrande hamnverksamhet. Staden levde gott på att vara den smidigaste utskeppningshamnen för stångjärn och sågade trävaror som skulle ut på världsmarknaden.

Stapelfrihet: Uddevalla var en av de få städer som hade rätt att bedriva utrikeshandel, vilket gav staden en enorm fördel.

Kanalens effekt: En ekonomisk tvärvändning

När slussarna i Trollhättan öppnades år 1800 kunde fartygen plötsligt segla hela vägen från Vänern ner till Göteborg utan att behöva lasta om godset på vagnar för landtransport till Uddevalla.

Innan 1800 (Uddevalla dominerar) Efter 1800 (Göteborg tar över)Dyra och tidskrävande landtransporter till Uddevalla. Direkt sjöväg via kanalen till Göteborg.

Uddevalla är huvudhamn för Värmlandsjärnet. Göteborg blir den primära exportstaden.
Stadens köpmän kontrollerar handelsflödet. Handeln flyttar till de stora handelshusen i Göteborg.

Varför slutade han 1803?

Att Bagge lämnade posten 1803 sammanföll med att verksamheten gick in i en ny fas. Vid denna tid blev Gustafsberg officiellt erkänd som en "surbrunn och badinrättning" av högsta rang, och förvaltningen blev alltmer komplex. Bagge kvarstod dock som en betydande person i staden fram till sin död 1824.   ///

Äggostens dag lördag 28 mars kl 11 - 14

 

Berättarafton onsdag 25 mars kl 19 (OBS Tiden!!)

Arkivbild

Berättarafton onsdag den 25 mars kl 19.00 i Hörsalen på Bohusläns museum. ALLA VÄLKOMNA!!

Före berättarafton är det årsmöte för Uddevalla Hembygdsförening med start kl 18.

Entréavgift för berättarafton är 100 kr för icke medlemmar. Medlemmar som deltar i årsmöte betalar ingen entréavgift.   ///

Ändringar i tågtrafiken

Det händer en hel del på Bohusbanan just nu och under de kommande åren. Eftersom du befinner dig i Uddevalla är du mitt i händelsernas centrum, då staden fungerar som en viktig knutpunkt för banan.

Trafikverket satsar på att modernisera Bohusbanan för att öka punktligheten och kapaciteten, särskilt på den tungt belastade sträckan mellan Göteborg och Uddevalla. Här är en genomgång av de viktigaste arbetena:

Södra Bohusbanan (Uddevalla – Göteborg)

Den största nyheten för dig som reser mot Göteborg är att sträckan mellan Stenungsund och Göteborg stängs av för tågtrafik under en längre period.

• Period: 2 april 2026 – 14 mars 2027.

• Vad händer? Tågen kör endast mellan Uddevalla och Stenungsund. Mellan Stenungsund och Göteborg ersätts tågen med bussar.

• Restid: Varje tågavgång ersätts av en direktbuss mellan Stenungsund och Göteborg (och vice versa). Eftersom bussresan tar längre tid än tåget bör du räkna med betydligt längre restid om du ska hela vägen till Göteborg.

1. Direktgående "omledningståg"

Precis som vid förra stora avstängningen planerar man att köra ett antal direkttåg mellan Uddevalla och Göteborg via Trollhättan/Gamlestaden.

• Omfattning: Det rör sig främst om ett antal avgångar morgon och eftermiddag som kör hela vägen utan byte.

• Restid: Räkna med att resan tar ungefär 1 timme och 20 minuter, vilket faktiskt kan vara konkurrenskraftigt jämfört med tåg+buss-alternativet under rusningstid när E6:an är seg.

2. Byte i Öxnered eller Trollhättan

Detta är det mest flexibla alternativet. Du tar det vanliga Västtåget mot Vänersborg/Borås från Uddevalla C och byter i Öxnered eller Trollhättan till tågen mot Göteborg.

• Utökad trafik: Västtrafik har faktiskt satsat extra på sträckan Göteborg–Vänersborg under 2026 med fler avgångar (halvtimmestrafik stora delar av dagen). Det gör att väntetiderna vid bytet i Öxnered/Trollhättan blir kortare än tidigare.

---

Varför välja Trollhättan-vägen?

Även om Västtrafiks "officiella" ersättningsväg är tåg till Stenungsund och sedan direktbuss till Göteborg, finns det fördelar med att åka via Trollhättan:

• Arbetsro: Du får sitta på ett tåg hela vägen (eller med ett enkelt perrongbyte) med tillgång till Wi-Fi och eluttag.

• Gamlestaden: Om du jobbar i östra Göteborg eller ska byta till spårvagn mot t.ex. Angered eller Östra Sjukhuset är stoppet i Gamlestaden en stor tidsvinst.

• Västlänken-förberedelser: Från och med december 2026 kommer tågen dessutom att börja rulla in till den nya underjordiska stationen "Centralen" (Västlänken), vilket kommer att påverka hur du anländer till Göteborg.

Norra Bohusbanan (Uddevalla – Strömstad)

Här pågår just nu ett totalstopp, men en del av banan kommer snart att öppnas upp.

• Fram till 19 april 2026: Hela sträckan Uddevalla – Strömstad är stängd och ersätts med buss.

• 20 april 2026: Tågtrafiken öppnar igen på delsträckan Uddevalla – Dingle.

• 20 april – 12 december 2026: Sträckan Dingle – Strömstad fortsätter vara stängd för kontaktledningsbyte. Ersättningsbussar kör mellan Dingle och Strömstad.

• 13 december 2026: Hela norra Bohusbanan upp till Strömstad planeras vara öppen för tågtrafik igen.   ///

Två stadsbränder, två stadsplaner - varför Uddevalla inte blev "rutigt" redan 1690

Kempenskölds karta 1697

När vi pratar om hur Uddevalla fick sina raka gator och sitt rätvinkliga centrum, pekar vi nästan alltid på den stora stadsbranden 1806. Men sanningen är att försöken att modernisera vår krokiga, medeltida stadsplan började långt tidigare. Redan 1690 gjordes ett seriöst försök att rita om staden – men Uddevallaborna totalvägrade.

Uddevallas historia är tyvärr kantad av bränder. Men medan bränderna under 1500- och början av 1600-talet berodde på krig och plundring, var katastrofen den 9 maj 1690 en civil olycka. Lågorna slukade snabbt i stort sett hela de västra och södra delarna av staden, medan området kring kyrkan mirakulöst klarade sig.

Den misslyckade stadsplanen 1690

Efter branden såg statsmakten, i form av Bohusläns dåvarande guvernör Johan Benedict von Schönleben, en gyllene chans. Istället för att bygga upp det oordnade gytter av trähus som just brunnit ner, ville han modernisera Uddevalla. Han gav ingenjören Frederic Sixtus i uppdrag att rita en helt ny stadsplan.

Bara en dryg månad efter branden, den 12 juni 1690, presenterade Sixtus sin "geometriska karta". Det var en modern, rätvinklig plan med raka gator som skulle förhindra framtida bränder från att sprida sig lika lätt.

Men planen stannade på papperet. Uddevallaborna var i akut behov av tak över huvudet och hade varken tid eller lust att anpassa sig till överhetens nya linjaler. Man struntade helt enkelt i Sixtus ritningar och byggde envist upp sina nya hus på exakt samma krokiga, medeltida tomtgränser som före branden. Det enda fysiska spår vi har kvar från den dagen 1690 är det tjocka, svarta lager av kol och sot som arkeologer än idag stöter på när de gräver i centrala Uddevalla.

1806 – När staten tvingade fram en ny stad Det skulle dröja drygt hundra år, till den 29 juli 1806, innan myndigheterna fick sin vilja igenom. När hela staden på nytt lades i aska och 4 000 invånare blev hemlösa, fanns det ingen återvändo.

Den här gången tilläts inte invånarna att bygga upp staden som de ville. En ny rätvinklig stadsplan tvingades igenom med hårda krav. Man anlade breda, raka gator – så kallade brandgator – som skulle fungera som barriärer om elden var framme igen. För att ytterligare säkra staden gavs specialtillstånd att tullfritt importera holländskt tegel, vilket ledde till att stenhus började ersätta den farliga trähusbebyggelsen.

Att gå genom centrala Uddevalla idag är att gå genom resultatet av branden 1806. Men nästa gång du promenerar längs våra raka gator, skänk en tanke till de envisa Uddevallaborna 1690 som vägrade låta ingenjörerna bestämma var deras hus skulle stå!   ///

Ture Malmgren - visionären bakom vägen vid Hästepallarna

Digitaltmuseum/Bohusläns museum

Vägen vid Hästepallarna är utan tvekan en av Uddevallas mest dramatiska och karaktärsfulla platser. Att man 1908 lyckades spränga fram en väg längs de branta bergsväggarna vid Byfjorden var en bedrift som krävde både mod, dynamit och en hel del lokalpatriotisk envishet.

Visionären bakom verket

Man kan inte prata om Hästepallarna utan att nämna Ture Malmgren (grundare av tidningen Bohusläningen). Han var en man med storslagna idéer – det var ju han som också lät bygga den medeltidsinspirerade riddarborgen Tureborg. Ture Malmgren satt i stadsfullmäktige 1897 - 1916 och var dess ordförande 1913 - 1915.

Malmgren och hans samtida såg inte bergen som hinder, utan som möjligheter att skapa något vackert och imponerande. Vid sekelskiftet fanns en stark framtidstro och en vilja att sätta Uddevalla på kartan som en modern och attraktiv stad.

Varför byggdes vägen?

Resonemanget bakom bygget vilade på tre huvudpelare:

• Turism och rekreation: Gustafsberg var Sveriges äldsta badort och en enorm stolthet för staden. Innan vägen fanns tog man sig främst dit via ångbåt eller genom att gå långa omvägar. Genom att spränga fram en väg längs vattnet skapade man en direkt, naturskön förbindelse som lockade både stadsbor och turister till promenader.

• Stadsstolthet och estetik: Under den här tiden var "promenadkulturen" stor. Man ville skapa en miljö där man kunde se och synas, samtidigt som man njöt av den friska havsluften och den storslagna utsikten över fjorden. Det var en form av tidig destinationsutveckling.

• Teknisk framåtanda: Att bemästra naturen med modern teknik (som dynamit) var ett bevis på civilisatorisk styrka. Att spränga sig fram genom de nästan lodräta klipporna vid Hästepallarna var ett sätt att visa att ingenting var omöjligt för den växande industristaden.

Bygget – ett farligt hantverk

Vägen stod klar 1908 efter ett mödosamt arbete. Arbetarna hängde ofta i rep längs bergssidan för att borra och ladda för sprängningarna. Resultatet blev en smal hylla i berget med ett massivt stenräcke som skydd mot branten.

Namnet "Hästepallarna" är ett gammalt namn på den västra delen av Skeppsviken. Det är platån där campingplatsen tidigare låg. Ordet pall betyder egentligen avsats. Jämför uttrycket pallsprängning som enligt Nationalencyklopedin betyder "bergsprängning av trappstegsformad bergklack (pall) med två eller flera fria ytor". I det här fallet får man anse att med pall avses bergavsats som störtar brant ner i fjorden. Här låg även Hästhagen där hästar betade.   ///