Musselkungen Janne Bark

 

Idag hade jag nöjet att följa med Visit Uddevalla till Bassholmen. Med på resan var också musselkungen Janne Bark. Han berättade med stor inlevelse om sin verksamhet samtidigt som han lagade till musslorna så de blev ätbara.

Här åker 10 kg färska musslor ner i pannan.

Och här är de klara för tallriken.   ///

Bassholmen

 

Bassholmen är en naturskön ö i Uddevalla kommun, belägen i det vackra området Nordströmmarna. Ön har en rik historia, ett levande kulturliv och en framtid präglad av hållbar utveckling och naturvård.

Bassholmens historia sträcker sig tillbaka till 1700-talet, då sillperioden gjorde ön till en viktig plats för sillsalteri och trankokeri. Under 1800-talet omvandlades sillsalteriet till ett båtvarv, vilket gav upphov till en blomstrande båtbyggartradition. Jakob Johansson, varvsägare under denna tid, lät uppföra en ståndsmässig mangårdsbyggnad som idag är känd som gästhemmet. I slutet av 1800-talet etablerades en guanofabrik på ön, där fisk pressades till olja och mjöl.

Fabriken tillverkade framför allt:

• sillolja (tran),
• fiskmjöl,
• guano/gödsel av sillrester.

Sillen kokades i stora kokkar. Oljan pressades ur och användes till bland annat:

• gatubelysning,
• smörjmedel,
• parfymtillverkning,
• senare även motorbränsle.

Det som blev kvar efter kokningen – fiskrester och slam – torkades och maldes till gödsel, ibland kallat ”åkersnus”.  

Hur såg arbetet ut?

Arbetet var tungt, varmt och mycket illaluktande. Under sillperioderna kunde hela Bohuskusten präglas av:

• röken från trankokerierna,
• lukten av kokande sill,
• stora upplag av fisk.

På Bassholmen installerades sillpressar, koktankar och annan maskinutrustning för att industrialisera processen. Det var en ganska stor investering för en liten ö i skärgården.  

En kortlivad verksamhet

Fabriken blev dock inte långvarig. När sillperioden plötsligt avtog omkring 1896 försvann råvaran nästan över en natt. Företaget gick i konkurs redan 1899.

Senare tog Bolinders mekaniska verkstad över båtvarvet för att installera tändkulemotorer i fiskebåtar. Som mest arbetade över 30 personer på ön, men de flesta bodde inte där permanent utan rodde till arbetet dagligen. År 1937 köptes ön av direktören Philip Lindstedt, som gradvis avvecklade industriverksamheten och tillbringade sina sista år i torpet Sandvik på ön. 

1974 beslutade Uddevalla kommun att säkerställa områdets framtid genom att lägga skyddande restriktioner. Detta steg bidrog inte bara till att bevara öns rika biologiska mångfald utan även att bevara delar av dess historiska arv, vilket återspeglar en bredare trend i Sverige där kommunala initiativ ofta banar väg för att skydda lokala natur- och kulturvärden.

Sedan 1975 är Bassholmen ett naturreservat på cirka 86 hektar. Landskapet består av öppna betesmarker, lövskogsklädda dalstråk och barrskog. Här finns ett rikt fågelliv, och ibland betar Herefordkor fritt på ön, vilket gynnar den biologiska mångfalden. 

Föreningen Allmogebåtar har sitt båtmuseum i de gamla industrilokalerna på ön. Museet visar traditionella träbåtar och tändkulemotorer och är öppet dagligen från 20 juni till 20 augusti. 

Gästhamnen på Bassholmen är populär bland båtfolk, och ön nås med egen båt, kajak eller via skärgårdsbåtar från Uddevalla och Lysekil. 

Under 2021 upptäcktes föroreningar i marken vid hamnområdet, med höga halter av bly och arsenik. Området är avspärrat, och kommunen genomför utredningar och planerar åtgärder för att sanera området. 

I början av 2023 uppdaterades naturreservatets föreskrifter för att främja friluftsliv och hållbar turism. Det är nu tillåtet med försäljning och tältning på anvisade platser, vilket öppnar för nya möjligheter att utveckla öns besöksverksamhet. 

Uddevalla kommun och Länsstyrelsen i Västra Götaland samarbetar för att förbättra infrastrukturen på ön, inklusive nya vandringsleder och förbättrade faciliteter för besökare. 

Gästhemmet på ön är för närvarande stängt för att utvärdera och genomföra nödvändiga förbättringsåtgärder inför framtida verksamhet. 

Bassholmen är en plats där historia, natur och kultur möts. Med pågående insatser för att bevara och utveckla öns unika miljö och kulturarv, ser framtiden ljus ut för denna pärla i Uddevalla skärgård. 

Jag sökte på Bassholmen i Tidningsarkivet och fick följande träfflista:

Datum Innehåll

1866-04-03 Änkan Christina Persdotter, Bassholmen, död.

1975-07-15 Uddevalla har köpt Bassholmen. En underbar ö som blir Uddevallas nya klenod. Fastighetsaffär. Turist.

1975-07-15 Bassholmen, utanför Dragsmarkslandet, nu i kommunens ägo, har blivit uddevallabornas egen sagoö. Öar.

1976-01-13 Bassholmen-köpet går igen. Uddevalla stäms inför tingsrätten. Polis.

1976-05-22 Uddevalla kan få annorlunda båt-museum på Bassholmen. Båtar.

1976-05-29 Friluftsoasen Bassholmen är Uddevallas nya attraktion. Av Willy. Natur.

1977-07-08 Vandrarhem på Bassholmen? Turist.

1977-07-11 Om allmogebåtarna på Bassholmen. Av Eric Andersson.

1977-07-18 Alla intresserade kunde inte komma till Bassholmen.

1980-06-11 "Nybyggd bohuslänsk bruksbåt ""Kågen"", ska komma för fulla segel till båtdagen på Bassholmen. Båtar."

1980-07-09 Nybyggda Kågen ligger klar för visning vid Bassholmen. Båtar.

1980-09-11 Bevara Bassholmens unika byggnader.

1980-09-18 Så var det förr på Bassholmen, Erik Karlsson berättar.

1982-04-17 Naturskyddsföreningen städar, röjer och reparerar åt kommunen på Bassholmen. Kommunen tackar med krav på 5 000 kr i hyra. Pengar. Bild

1982-05-24 Utan skyddsjakt sker många tragedier. Viktigt med viltvården också i naturreservat som Kärlingsund och Bassholmen. Djur. Bild.

1982-07-06 Högtid för båtentusiaster. Sällsynt nyförvärv visas vid båtdag på Bassholmen. Båtar. Bild.

1983-07-01 Familjen Allervik driver ny-öppnade skärgårdshemmet på Bassholmen. Turist.

1992-06-15 Bassholmens vandrarhem firade 10-årsjubileum, lockade med helstekt gris. Båtar.

1992-07-13 Båtar, sol och lotter på Bassholmens dag. Bild.

1993-07-07 Godbitar för fiskarfolket i Bohuslän på Bassholmen. Mat.

1994-06-29 De rustar för stora båtdagen. Bassholmen, Föreningen Allmogebåtar. Bild.

1995-07-05 Föreningen Allmogebåtar ordnar Bassholmens dag på lördag.

1995-07-10 Trängsel på Bassholmens dag. Båtar.

1997-07-10 Föreningen Allmogebåtar på Bassholmen firar 20-årsjubileum.

1997-08-04 Fullt hus på vandrarhemmet på Bassholmen. Kulturminne. Turist.

1999-10-18 Bara avgift vid bryggor. Fritidsnämnden backar om förtöjning runt Bassholmen. Båtar.

2000-07-06 "Ånnu ett nybygge visas på Bassholmen en ""toseiler"" en mindre bruksbåt i 1800-talsmodell. Bild."

2000-07-10 Föreningen Allmogebåtar-Bassholmen, bland träbåtar- och råoljemotorer. Bild. Båtar.

2001-07-12 Bassholmen- ett semesterparadis. Bad. Bild.

2002-07-10 Bassholmens historia.

2002-07-13 Dricksvattnet åter drickbart på Bassholmen, ordnat genom en UV-lampa.

2003-05-12 Hingstsläppet på Bassholmen har blivit ett populärt skådespel. Djur. Bild.

2003-05-30 Gamla slipen på Bassholmen rustas upp. 84 arbetslivsmuseer får dela på fyra miljoner. Gåva. Bild.

2003-07-14 Blåsigt på Bassholmen. Båtdag lockar folk oavsett väder och vind. Båtar. Bild.

2003-09-23 Kvinnlig arbetsglädje på Bassholmen. Här får både kropp och själ sitt. Här huserar föreningen Allmoge Båtar sedan 25 år. Bild.

2004-07-09 Uddevalla får sjöbod i storformat. Nycklarna överlämnas på Bassholmens båtdag. Föreningar. Båtar. Bild.  ///

Stadsvandring på onsdag den 20 maj kl 18.30

 

Arkivbild

Nästa stadsvandring äger rum på onsdag den 20 maj kl 18.30.
 
Start vid Bohusläns museum. Avslutning på Kungstorget ca 20.00.

Avgift 100 kr, medlem i hembygdsföreningen 50 kr.

ALLA ÄR VÄLKOMNA  ///

Gratulerer med dagen Norge!

Arkivbild

Uddevalla var en norsk stad med dansk överhöghet i 160 år, 1498 - 1658. Det finns anledning att tänka på det idag den 17 maj. Men varför firas den dagen som Norges nationaldag?

Bakgrunden till att just denna dag är Norges absolut största festdag handlar om landets väg mot självständighet:

• Eidsvollförfattningen 1814: Den 17 maj 1814 undertecknades Norges grundlag (Grunnloven) av riksförsamlingen i Eidsvoll. Det var ett direkt försök att förklara Norge som ett självständigt rike för att undvika att hamna under svenskt styre efter att Danmark-Norge förlorat i Napoleonkrigen.

• Unionstiden med Sverige: Även om Norge i slutändan tvingades in i en personalunion med Sverige senare under hösten 1814, fick de behålla sin nytecknade grundlag. Den 17 maj blev därför en enormt viktig symbol för norsk identitet och sammanhållning. Under 1820-talet försökte kung Karl XIV Johan (Karl Johan) till och med förbjuda firandet eftersom han såg det som en protest mot unionen, vilket bara gjorde norrmännen ännu mer måna om att fira sin dag.

• Full självständighet: När unionen med Sverige slutligen upplöstes hösten 1905 var den 17 maj redan helt cementerad som Norges självklara nationaldag.

Ett unikt firande

Norges firande är känt för att vara väldigt folkligt och civilt, till skillnad från många andra länder som betonar militärmakter under sina nationaldagar.   ///

Agnebergsgymnasiet - första studentbalen

Ja, då är det dags för studentbalerna på Gustafsbergs badrestaurang. Först ut är Agneberegsgymnasiet.

M/S BYFJORDEN transporterade de första studenterna. Och först hämtades flera studenter vid Undas brygga.

Alla tre skärgårdsbåtarna behövdes för att transportera de 257 studenterna. Här avvaktar M/S GUDTAFSBERG II och M/S SUNNINGEN. De som inte åkte båt kom med bil.

Det ömsom regnade och ömsom höll upp, men vid 18.30-tidenhade man intagit sina platser i restaurangen.   ///

De gamla gaslyktorna

En av de kvarvarande gaslyktorna på Stora Hellevigsgatan, nu elektrifierad.

Gasbelysningen förändrade Uddevalla i grunden. När de första gaslyktorna tändes år 1859 gick staden från mörka kvällsgator till ett modernt stadsliv med upplysta gator, fabriker och senare även hushåll.

Bakgrunden var industrins framväxt. Bomullsfabriken Kampenhofs bomullsspinneri behövde bättre belysning för produktionen och tog initiativ till att tillsammans med staden bygga ett gasverk. Beslutet fattades den 8 juni 1857.  

Gasverket placerades strax norr om fabriken, ungefär där Kampenhofsområdet senare utvecklades. Samarbetet blev mycket lyckat:

• fabriken fick gas till belysning och delvis maskindrift,

• staden fick modern gatubelysning.

År 1859 tändes 104 gaslyktor i Uddevalla. För invånarna måste det ha varit en nästan magisk upplevelse. Samtida berättelser beskriver hur människor följde lykttändarna genom staden när de första kvällarna lystes upp av gaslamporna. 

"Pinnen" där det står Uddevalla var till för att lykttändarna skulle ställa stegen mot den. 

De tidiga gaslyktorna tändes manuellt. Lykttändarna gick runt med stege från lykta till lykta. På flera äldre lyktstolpar i Uddevalla finns fortfarande detaljer kvar från denna tid, bland annat små utskjutande fästen där stegen kunde ställas.  

Gasverket producerade så kallad stadsgas genom upphettning av stenkol. Som biprodukt fick man bland annat koks, som också såldes som bränsle. Under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet blev gasen viktig inte bara för gatubelysning utan även för hushåll, matlagning och uppvärmning.  

Runt sekelskiftet 1900 började elektriciteten konkurrera med gasen. Uddevalla Energi beskriver hur staden då började producera el vid Strömbergets kvarn, men gasverket fortsatte ändå att vara en central del av stadens energiförsörjning i flera decennier.  

Under 1920- och 30-talen moderniserades anläggningen kraftigt. Tidningsnotiser berättar att Uddevalla då fick ett av Sveriges modernaste gasverk. En ny gasklocka och nya retorthus byggdes.  

Till slut tog dock elektriciteten helt över. Natten till den 1 februari 1957 släcktes gaslågan i det hundraåriga gasverket för sista gången. Kort därefter började rivningen av skorstenar och industribyggnader.  

Det är också intressant att gasbelysningen i Uddevalla blev starten för hela stadens moderna energiförsörjning. Dagens Uddevalla Energi räknar faktiskt sin historia tillbaka till beslutet om gasverket 1857. ///

Badbryggan vid Sörkullen åter i bruk

Under de senaste dagarna har badbryggan vid Sörkullen ställts i bruk. Man fick göra en fin trappa ner till bryggan.

Fint återbesök av mina gamla beväringar från 1972-73

Hans Knutsson, Arne Nielsen, Gunnar Klasson och Eric Alexandersson framför kasern Tornet där de bodde på den tiden.

Idag fick jag fint besök av tre gamla beväringar. De gjorde lumpen 1972 - 73 och jag var då deras löjtnant. Idag gästade de mig först på Gustafsberg och sedan på Bohusläns regemente. Vi hann med en rundtur på kaserngården och sedan på Samnerödsområdet.

Foto Ann-Marie Rönn.

Ett besök på den nya bryggan vid Sörkullen hanns också med. Såklart blev det mycket minnen som vi avhandlade under dagen. Deras befäl på den tiden var också kompanichef Björn Sörensen-Ringi och min kollega som stf plutonchef var Hans-Erik Ljungström. En trivsam dag blev det.  ///

Villa Ekbackens magnolia

Det har blivit tradition att fotografera Villa Ekbackens magnolia. Så här är den, varsågod!!!   ///
 

Berättarkafé med Mattias Hagelberg måndag i Wessmanska huset

På måndag den 11 maj kommer Mattias Hagelberg till Wessmanska huset och berättar om sina resor med hjälpsändningar till Ukraina. Han har precis kommit hem efter ytterligare en resa.
 

Hans senaste resa sammanföll med 40-årsminnet av kärnkraftsolyckan i Tjernobyl. Här är han inne i Sarkofagen som byggts över den havererade reaktor 4.

Han passerade även Poltava vilket jag berättat om tidigare.

Detta och så klart mycket om hjälpsändningarna kommer han att berätta om vid berättarkaféet i Wessmanska huset måndagen den 11 maj kl 18.30.

ALLA ÄR VÄLKOMNA!!   ///

65 år sedan lumpen - de håller ihop ännu

 På årsdagen av inryckningen den 8 maj 1961 samlade idag det här gänget. De har träffats varje år sedan de gjorde värnplikten på BSI (Befälsskola I). Skaran krymper av naturliga skäl. De var över 20 kompisar från början. De är därmed de lumparkompisar som har hållit ihop överlägset längt.

På bilden Lennart Wallstedt, Carsten Nilsson, Sture Agnholm, Hans Olofsson, Otto Bucht och Lars-Göran Carlsson.

När Pino Fagnonis staty invigdes 1961 så flankerades den av två soldater iförda dragonuniform. Sture Agnholm var en av dem. Den andre Arne Nilsson kunde tyvärr inte vara med idag.

Det blev först en promenad på kaserngården och sedan en tur ut på Samnerödsfältet och det pratades förstås mycket minnen.   ///

Uddevalla Roddklubb

 

Uddevalla Roddklubb (URK) är en av Sveriges mest anrika och framgångsrika roddklubbar, med en historia som sträcker sig över ett sekel. Här är en genomgång av klubbens verksamhet, historia och varför den är en central punkt för idrotten i Uddevalla.

Historia och Grundande

Klubben bildades officiellt 1904, samma år som Svenska Roddförbundet grundades, vilket gör den till en pionjär inom svensk rodd. Det fanns dock en föregångare med samma namn redan 1887 som köpte in sin första roddgigg för 400 kronor.

En av de mest betydelsefulla personerna i klubbens historia är skeppsredaren Gustaf B. Thordén. Under 1950-talet klev han in som en generös mecenat och ordförande. Hans engagemang gjorde det möjligt för Sverige att skicka roddare till OS i Melbourne 1956 och han lockade även den legendariske tränaren Gösta "Gus" Eriksen från USA till Uddevalla, vilket lade grunden för en riktig guldålder.

Verksamhet och Faciliteter

Klubben bedriver träning för allt från nybörjare till elitnivå och har sitt hjärta vid Bäveån, nedanför Lövåsberget.

• Roddhuset: Beläget vid Bäveåns mynning med direktkontakt till havet och Byfjorden. Här finns båthallar, ett välutrustat gym och roddmaskiner (ergometrar) för vinterträning.

• Bjursjön: Klubben har även ett mindre båthus vid Bjursjön. Detta används främst för ungdomsträning och nybörjare som vill lära sig grunderna i en lugnare miljö innan de ger sig ut på det öppna vattnet i fjorden.

• Kustrodd: Under de senaste åren har URK, likt många andra klubbar, satsat stort på kustrodd (Coastal Rowing) och discipliner som Beach Sprint, vilket passar Uddevallas kustnära läge perfekt.

Framgångsrika Profiler

Genom åren har URK fostrat eller varit hem för flera olympier och internationella medaljörer:

• Evert Gunnarsson: Silvermedaljör vid OS i Melbourne 1956.

• Kjell Hansson, Lennart Hansson och Åke Berntsson: Namn som förknippas med klubbens storhetstid på 50- och 60-talet.

• Lars-Eric Gustafsson: Olympier och EM-medaljör.

Visste du att? Det nuvarande klubbhuset vid Lövåsberget är det andra på samma plats. Det första låg ca 50 meter närmare staden men flyttades/byggdes om i takt med att staden och hamnen utvecklades.   ///

Vilka musiker är detta?

Ja, vad är det här för musiker? Tillhör de regementsmusikkåren eller stadsmusikkåren? Eller kanske någon helt annan grupp musiker?  Känner du gen dem?   ///

Rahmska tomten

Här vid Regementsvägen låg det en tidigare bebyggelse som är riven. Den öppna platsen blev parkeringsplats för regementets personal och gick under benämningen Rahmska tomten. beroende på att en av familjerna som bodde här var just familjen Rahm.

Här byggdes sedermera militärrestaurangen som invigdes 1971. Till vänster ser vi Soldathemmet Libanon, uppkallat efter Ynglingaföreningen Libanon. Det var en ideell förening grundad 1883 i Göteborg, känd för sin kristna ungdomsverksamhet och som stiftare av Soldathemmet Libanon. Libanon invigdes 1914 men soldathemmet låg utanför kasernområdet och invigdes 1914.

Foto Lennart Karlsson
Militärrestaurangen är förstås den runda byggnaden   ///

Uddevalla och koleraåret 1834

AI-genererad bild

Året 1834 står inskrivet i Uddevallas (och Sveriges) historia som ett av de mörkaste och mest

skräckfyllda. Det var då den fruktade koleran, även kallad "den blå döden", för första gången

slog till med full kraft mot landet.

Här är berättelsen om hur epidemin drabbade Uddevalla och vad den lämnade efter sig.

Paniken sprider sig: Från Göteborg till Uddevalla

Koleran kom till Sverige via Göteborg i juli 1834, sannolikt med ett brittiskt fartyg. Trots desperata försök att sätta städer i karantän spred sig smittan snabbt längs kusten.

Till Uddevalla nådde sjukdomen i augusti. Staden, som då hade omkring 3 500–4 000 invånare, var illa rustad. Man förstod inte att smittan spreds via förorenat vatten; istället trodde man att det handlade om miasma (dålig luft) eller gudomligt straff.

Sjukdomsförloppet: En mardröm i blått

Det som gjorde 1834 års epidemi så traumatisk var det extremt snabba förloppet. En person kunde vakna frisk, insjukna på förmiddagen med våldsamma kräkningar och diarréer, och vara död innan solen gått ner.

DehydreringKroppen torkade ut så snabbt att huden blev blåaktig och skrynklig (därav namnet "den blå döden").

  Kramper: Svåra muskelsmärtor plågade de drabbade in i det sista.

Uddevalla under belägring

Under några veckor i augusti och september 1834 lamslogs staden helt.

 

Dödstalen: I Uddevalla dog omkring 250–300 personer på bara några veckor. Det motsvarade nästan 10 % av stadens befolkning.

SamhällskollapsButiker stängde, hamnen tystnade och de som hade råd flydde upp i skogarna eller till landsbygden. De fattigaste, som bodde trångt och med sämst vattenkällor, drabbades absolut hårdast. Huskurer: I ren desperation försökte man bota sjukdomen med allt från brännvin och kamfer till att röka rummen med svavel. Inget hjälpte mot den bakteriefyllda dryckesvattnet från stadens brunnar.

Eftersom dödstalen var så höga hann man inte med vanliga begravningar. Man fruktade också att liken smittade (vilket de till viss del gjorde genom läckage till grundvattnet). Därför anlades särskilda kolerakyrkogårdar en bit utanför stadskärnan där de döda begravdes i massgravar, ofta täckta med kalk för att "stoppa smittan".

Norra kyrkogården: De flesta av de cirka 275 personerna som dog i Uddevalla under det svåra året 1834 begravdes på Norra kyrkogården.

Vad betydde 1834 för Uddevallas framtid?

Trots den enorma tragedin blev 1834 en väckarklocka som förändrade staden permanent:

  Modern hygien föds: Man insåg till slut att stadens öppna avloppsdiken och smutsiga brunnar var livsfarliga. Detta blev startskottet för diskussioner om att bygga riktiga vatten- och avloppssystem.

  Hälsovårdsnämnder: Epidemin tvingade fram en bättre organisation för folkhälsa. Uddevalla fick bättre kontroll över renhållning och livsmedelshantering.

 Sociala klyftor: Katastrofen blottlade de usla levnadsvillkoren för stadens fattiga, vilket under resten av 1800-talet ledde till krav på bättre bostäder och social omsorg.

Visste du att...

Uddevalla drabbades av kolera igen under 1850- och 60-talen, men aldrig med samma chockverkan som det ödesdigra året 1834.

Kolerakyrkogården på Kapelle

Denna plats, som även kallas Södra begravningsplatsen eller Fattigkyrkogården* ligger mycket riktigt

på Kapelle. Den användes från 1700-talet fram till början av 1900-talet och är idag en lugn,

parkliknande plats.

Det finns dock en intressant historisk paradox här:

  Namnet: Trots att den kallas "Kolerakyrkogården", visar historiska arkiv att det faktiskt var ganska få av offren från just epidemin 1834 som begravdes här.

 

Vad finns där idag?

Idag är kyrkogården på Kapelle en plats för eftertanke. Den förklarades som "vilande" 1915 eftersom staden växte och man inte ville ha en begravningsplats så nära den nya bebyggelsen. Det finns fortfarande ett par gravstenar kvar som påminner om de öden som utspelade sig där.