John Johnson – vinhandlaren som gav Uddevalla en konstskatt i världsklass

När besökare stiger in i Johnsonhallen på Bohusläns museum möts de av en av Sveriges mest betydelsefulla privata konstsamlingar. Att en stad av Uddevallas storlek förfogar över verk av konstnärer som Anders Zorn, Bruno Liljefors, Carl Fredrik Hill, Ernst Josephson och flera av de stora holländska 1600-talsmästarna är ingen slump. Det är resultatet av en enda mans livsverk – John Johnson.

Från Naverstad till framgångsrik affärsman

John Johnson föddes 1861 i Naverstad i norra Bohuslän. Efter skolgång i Uddevalla sökte han sig till Göteborg och senare Stockholm, där han byggde upp en framgångsrik verksamhet som vinhandlare och grosshandlare. Affärerna gick utmärkt och gav honom möjlighet att ägna sig åt sitt stora intresse – konsten.

Under flera decennier reste han, besökte konsthandlare och auktioner och byggde metodiskt upp en samling av exceptionell kvalitet. Han köpte inte konst för att följa modet utan för att skapa en samling som representerade den europeiska målarkonstens höjdpunkter.

En samling med europeiska mästerverk

John Johnsons samling omfattar 67 målningar.

Tyngdpunkten ligger på tre områden:

holländskt och flamländskt 1600-talsmåleri,

Düsseldorfskolans dramatiska landskapsmåleri från 1800-talet,

svenskt konstmåleri från senare delen av 1800-talet.

Här finns verk av bland andra Anders Zorn, Bruno Liljefors, Carl Fredrik Hill och Ernst Josephson, men också mästare som Jacob Jordaens, Willem Claesz Heda och Jan Davidsz de Heem. Samlingen räknas fortfarande som en av de främsta privata konstsamlingar som skapats i Sverige.

Varför blev det Uddevalla?

Från början hade John Johnson tänkt att testamentera samlingen till Ulricehamn, där han bodde under sina sista levnadsår. Efter en konflikt med stadens företrädare ändrade han sig emellertid.

I december 1943 skrev han istället till Uddevalla museum och erbjöd staden hela sin konstsamling. Museets intendent Sten Kristiansson reste tillsammans med två kollegor till Ulricehamn för att se målningarna.

Kristiansson beskrev senare sitt första intryck:

"Redan vid inträdet frapperades jag av samlingens omfattning och konstnärliga värde."

Den ena mästerliga målningen följde på den andra. Delegationen insåg snabbt att detta var en donation av nationell betydelse.

En dramatisk väg till Uddevalla

John Johnson avled 1951.

Testamentet ledde till en arvstvist med hans båda söner. Efter förhandlingar nåddes en uppgörelse som gjorde det möjligt för Uddevalla stad att ta emot huvuddelen av samlingen.

År 1953 transporterades de 67 målningarna under poliseskort från Ulricehamn till Uddevalla. Enligt en ofta återberättad historia vajade stadens flaggor på halv stång när transporten lämnade Ulricehamn – ett uttryck för den stora förlust många ansåg att staden gjorde.

En gåva som förändrade Uddevalla

Till en början visades en del av målningarna i Uddevalla museum på Kungsgatan. De väckte stor uppmärksamhet långt utanför Bohuslän.

När Bohusläns museum invigdes 1984 fick samlingen äntligen en permanent och värdig placering i den sal som idag bär donatorns namn – Johnsonhallen. Där kan besökarna uppleva hela samlingen samlad, precis som John Johnson hade önskat.

Mer än bara vackra tavlor

John Johnsons donation kom att få stor betydelse för Uddevallas kulturliv.

Den gav staden en konstsamling av internationell klass, stärkte argumenten för att förlägga länsmuseet till Uddevalla och blev en viktig del av Bohusläns kulturella identitet.

Än idag ägs samlingen av Uddevalla kommun men förvaltas av Bohusläns museum, där den utgör en av museets största sevärdheter. Med den digitala satsningen "JOHNSON 2.0" kan besökare dessutom fördjupa sig i målningarnas historia direkt via sin mobiltelefon.

Ett bestående arv

Det finns donationer som förändrar en stad. John Johnsons konstsamling är en sådan.

Över sjuttio år efter att målningarna anlände till Uddevalla fortsätter de att fascinera nya generationer. Genom en bohuslänsk affärsmans kärlek till konsten fick Uddevalla en kulturskatt som annars sannolikt hade hamnat i någon av landets största städer.

Johnsonhallen är därför inte bara en konstutställning – den är ett monument över en människas övertygelse om att stor konst ska vara tillgänglig för alla.

Värd många, många miljoner

Under min tid som säkerhetsansvarig vid Bohusläns museum hade ingen värdering av samlingen gjorts. Jag förde på tal att det borde göras en, men bara värderingen skulle kosta enorma pengar.

Överhuvudtaget så var det svårt att få fram pengar i museets budget för säkerhet. Men jag kom på ett sätt då några händelser spelade mig i händerna.

I början på 1990-talet hade jag börjat på museet och ansåg att säkerheten i Johnsonhallen borde ses över. Samtidigt jobbade jag med att ordna upp Gustafsbergsstiftelsens arkiv. Vid tillfället höll Volvo på att lansera sin nya Volvo S 80-modell och försäljare från hela världen körde omkring i Västsverige för att provköra de nya bilarna.

De hade lunchpaus på Gustafsbergs Badrestaurang, vilket innebar att skolgården var full med Volvo S 80-bilar. Att bilarna var värdefulla var tydligt då flera väktare bevakade dem.

Precis vid den tiden fick jag nys om att en tavla av en känd 1600-talskonstnär hade sålts på en auktionsfirma till ett svindlande belopp. Bohusläns museum hade i sin Johnsonsamling en tavla av samme konstnär. Jag räknade snabbt ut hur många Volvobilar man kunde köpa efter en försäljning av denna enda  tavla.

Jag bad då museichefen att följa med ut till Johnsonhallen. Vi stannade vid den aktuella tavlan och jag påvisade vilka säkerhetsbrister som fanns. Så frågade jag honom: "Den här tavlan är målad av samme konstnär som en som nyligen sålts på en konstauktion för xx xxx xxx kronor. Vet du hur många Volvo S 80-bilar du kan köpa vid en försäljning av denna enda tavla?"

Det visste han förstås inte: "40 stycken svarade jag!" - Han blev häpen och utbrast: "40 stycken!!!! Men så här kan vi ju inte ha det!!!!"

Behöver jag säga att jag fick pengar till en rejäl uppdatering av säkerheten?

Rykten om nedläggning av Johnsonhallen

Att Uddevalla kommun satsade (och satsar) så mycket på Bohusläns museum beror i allt väsentligt på Johnsonsamlingen. Kommunen var en av tre stiftare när Stiftelsen Länsmuseet i Göteborgs och Bohuslän bildades. De andra två är Bohuslandstinget (numera Västra Götalandsregionen) och Bohusläns hembygdsförbund.

Förutsättningen för Uddevalla var att nu skulle Johnsonsamlingen för första gången kunna visas i sin helhet vilket donatorn ville. Innan Bohusläns museum byggdes så kunde inte staden visa hela konstsamlingen. Därför går Uddevalla in med betydande stöd till Bohusläns museum.

Som tidigare museitjänsteman och styrelseledamot på Bohusläns museum nås jag nu av rykten om att Johnsonsamlingen hotas. Det talas om att tavlorna skall bort från Johnsonhallen och i bästa fall magasineras.

Som säkerhetsansvarig var jag som tidigare nämnts med om att avsevärt förbättra säkerheten kring tavlorna med bl a kameraövervakning. Bara tanken att flytta tavlorna till ett magasin ger mig rysningar med tanke på en bedömd sämre säkerhet kring tavlorna.

Känner Uddevalla kommun till dessa rykten och vad tycker man i så fall om sådana tankar?

Uddevalla kommun betalar för att konstsamlingen med alla sina 67 verk skall visas i sin helhet för publiken enligt John Johnsons testamente.

Vad händer om konstsamlingen hängs undan? Har kommunen då anledning att fortsätta stödja museet i samma utsträckning? Eller kanske man istället skulle lämna över samlingen till Ulricehamn, som en gång gärna ville ha den?   ///

Prinsen av Wasa och Gustafsberg 1804

Kronprins Gustav 1804

Sommaren 1804 blev en helt avgörande vändpunkt för Gustafsberg. Det var detta besök som på allvar förvandlade platsen från en lokal angelägenhet till Sveriges främsta och äldsta havsbadort.

Den sjuklige prinsens kur

Kronprins Gustaf (sedermera känd som prins av Wasa) var son till kung Gustav IV Adolf och drottning Fredrika. Han var vid tidpunkten för besöket i juni-juli 1804 egentligen 4 år gammal (född i november 1799), men hade en klen hälsa. För att bota honom rekommenderades han att resa till Gustafsberg för att dra nytta av de salta baden och den friska luften vid Byfjorden. Det lär ha varit kammarherren Borgenstierna vid hovet  som tipsat om Gustafsberg. Han var född i Uddevalla närmaste bestämt på gården Brattås på andra sidan Byfjorden.

Den lille var ett klent barn, och hans utveckling var, säger Adlerbeth, mycket senfärdig. (Adlerbeth var kungens förtrogne och ledamot på stol nr 9 i den nybildade Svenska akademien.) Ännu vid två års ålder kunde han mycket litet tala. Som helt späd fick han engelska sjukan och blev sned i kroppen. Esaias Tegnér, som under sommaren 1803 bodde vid Ulriksdal, omtalar i brev, att han nästan dageligen har den oskattbara lyckan att se de här varande aller nådigaste kongl. barnen, varibland främst Sveriges hopp. Skada blott att det skall halta så förbannat!

I Gustafsbergsstiftelsens arkiv finns ett pergamentdokument bevarat från besöket1804.

Vid ankomsten den 10 juli ställdes barnhusbarnen upp framför en lövsal och sjöng några verser som deras lärare Jacob Sandegren författat. Det börjar så här:

Wersar
till
HANS KONGLIG HÖGHET
KRONPRINSEN

då Gustafsbergs Saltsjöbad besöktes första gången

den 10 juli 1804
afsjungne
af
Barnhus-Barnen ......

Tänk er bilden av 30 pojkar mellan 8 och 15 år gamla som står och sjunger till den betydligt yngre gossen.

Man hade låtit bygga en med eldrum försedd flytande bassäng, där kronprinsen badade. Varje gång

han på vägen dit eller därifrån passerade barnhuset, uppställde magister Sandegren sina elever och lät dem till prinsens förnöjelse utföra "musik af valthorn, klarinetter och pukor". För att visa sin undersåtliga võrdnad uppvaktade borgerskapet i Uddevalla samt överlämnade borgmästaren Palmborg ett leksaksskepp, som den lille kunde roa sig med i vattnet. Då och då trakterade man med kanonsalut och fjäskade f. ö. för kungligheten i miniatyr mer än måttligt. Söndagen den 22 juli var kronprinsen av magistraten och borgerskapet i staden inbjuden till en stor bal för 300 personer i assemblehuset. Där fanns guvernören, excellensen, friherre Malte Ramel, landshövdingen Joh. Fredr. Carpelan, hovstaten samt ämbets män, officerare och herrskaper från trakten. Kronprinsen mottogs ytterst högtidligt med militärmusik och grenadjärer bildade häck, men redan efter halvannan timma avlägsnade sig prinsen kl. 8 med sin guvernör, medan de äldre fortsatte till kl. 3 f. m.

Den 25 juli besåg prinsen kyrkan och den 30 juli tog han sitt sista bad, hälsad vid avfärden från Gustafsberg med 64 kanonskott. Följande dag gavs avskedsaudienser och skedde avresan till Drottningholm. Kronprinsen hade nu blivit helt återställd till hälsan. "Allmänhetens glädje" skriver Ad- lerbeth i sina efterlämnade anteckningar "att se och äfven höra denne späde furste, vilken ryktet beskrifvit såsom af sjukdom vanställd och jemväl oförmögen att tala, skall under hela resan varit utmärkt och rörande". Det är ock sant, att hans återställda hälsa var förenad med snabbare framsteg än man förmodat.

Kuren på Gustafsberg gav åtminstone delvis avsedd effekt. Kronprinsens hälsa förbättrades av baden, vilket gav Gustafsberg den ultimata kungliga kvalitetsstämpeln. Vid den här tiden fanns det stora varmbadhuset ännu inte (det stod färdigt först 1814), så baden skedde i en äldre, enklare badinrättning med dusch som dessförinnan i stort sett bara hade utnyttjats av närboende.

Effekten för barnhusinrättningen

Innan det kungliga besöket hade bad- och brunnsverksamheten varit relativt småskalig. Ända sedan Anders Knape och Catharina Hegardt köpte landeriet Baggetofta 1766, och platsen därefter bytte namn till Gustafsberg 1774, hade huvudfokus legat på driften av Gustafsbergs barnhusinrättning.

När ryktet om prinsens lyckade kur spreds, strömmade överklassen och societeten från hela riket till badorten för att följa det kungliga exemplet. Detta intensiva uppsving – som tog fart bara ett par år innan den förödande stadsbranden i Uddevalla den 29 juli 1806 – föranledde barnhusdirektionen att bygga ut kurorten kraftigt. Det ökade besökstrycket lade grunden för uppförandet av det nya varmbadhuset och de många gästhusen, vilket i sin tur genererade viktiga intäkter till stiftelsens kärnverksamhet.

Hur gick det sedan för den lille prinsen?

Statskuppen 1809: När Gustaf var nio år gammal avsattes hans far, kung Gustav IV Adolf, genom en statskupp. Hela kungafamiljen tvingades lämna Sverige, och Gustaf förlorade sin arvsrätt till den svenska kronan.

Militär karriär i Österrike: Han växte främst upp hos sin mors familj i Baden och senare i Wien. Han gick i österrikisk militärtjänst, visade sig vara en skicklig officer och nådde slutligen den höga graden fältmarskalklöjtnant i den kejserliga armén.

Titeln "Prins av Wasa" (1829): Den svenska kung Karl XIV Johan (Bernadotte) protesterade kraftigt mot att Gustaf kallades "Prins av Sverige". Som kompromiss gav den österrikiske kejsaren Frans I honom 1829 i stället den historiskt klingande titeln Prins av Wasa.

De sista åren och hemkomsten

Prins Gustaf levde ett behagligt och ekonomiskt oberoende societetsliv i Wien, men tillbringade på ålderns höst mycket tid hos sin dotter Carola i Sachsen. Det var också där, på slottet Pillnitz utanför Dresden, som han avled den 5 augusti 1877.

Sju år efter hans död, 1884, lät kung Oscar II hämta hem prins Gustafs, hans faders och hans lilla sons kvarlevor till Sverige. De begravdes med officiell ståt i Riddarholmskyrkan – en historisk försoning mellan den gamla gustavianska dynastin och det regerande huset Bernadotte.   ///

Äsperöds såg och kvarn

Verksamheten låg strategiskt placerad på båda sidor om Bäveån och var igång under en mycket lång tidsperiod, från ungefär 1594 ända fram till 1964.

En lång industriepok får ett abrupt slut

Sågen och kvarnen var under århundraden en naturlig del av flödet längs Bäveån, ofta porträtterad i äldre fotografier med I17:s pampiga regementskaserner tronande uppe på Kvarnberget och Musikberget i bakgrunden.

Slutet för verksamheten blev dramatiskt. På nyårsnatten 1964/1965 bröt en kraftig brand ut som ödelade både sågen och kvarnen helt och hållet. Det är tur att originalritningarna över anläggningen – bland annat detaljerna kring dammfästet på regementsparkens sida – finns bevarade, för idag syns i stort sett ingenting av den ursprungliga byggnationen. Platsen bär dock på fler mörka minnen; bland annat drunknade en 30-årig man vid kvarnen i mars 1948.

Dagens situation: Miljögifter i marken

Idag ägs fastigheten av Uddevalla kommun, och den månghundraåriga industrihistorien har tyvärr lämnat spår i jorden. Eftersom området numera ligger i anslutning till både friluftslivsområden, bostäder och ett vattenskyddsområde, är marken klassad som en potentiell miljörisk.

Länsstyrelsen och kommunen misstänker att det kan finnas kvar föroreningar från verksamheten i form av:
Tungmetaller (som arsenik, koppar och kvicksilver)
Metylkvicksilver
PAH (polycykliska aromatiska kolväten)
Pesticider och petroleumprodukter

För att gå till botten med detta beviljade Länsstyrelsen under 2023 ett statligt bidrag på 300 000 kronor till Uddevalla kommun för att genomföra nya, djupgående markundersökningar vid just Esperöd. Parallellt utreds även Vargläderfabriken och Eriksbergs garveri som ligger i närheten längs ån.   ///

Den skenande rälsbussen - när en katastrof undveks i Uddevalla 1945 - två gånger om

Lördagen den 20 januari 1945 utspelade sig ett av de mest dramatiska järnvägsdramerna i Uddevallas historia. En rälsbuss från Dalsland kom skenande nedför de branta backarna mot Uddevalla utan fungerande bromsar. Ombord fanns 47 passagerare, och under några fasansfulla minuter trodde många att deras sista stund var kommen.

En vanlig vinterdag blev en mardröm

Rälsbussen gick på den dåvarande Lelångenbanan, järnvägen mellan Bengtsfors Västra och Uddevalla hamn. Vintern 1945 var sträng med djup snö och hårda påfrestningar på fordonen.

När tåget nådde den långa nedförslutningen från Bleket mot Uddevalla lade föraren, helt enligt instruktionerna, i låg växel för att använda motorn som broms. Samtidigt visade det sig att den hydrauliska fotbromsen hade satts ur funktion genom ett brustet bromsrör. Kort därefter hoppade växellådan ur läge. På några ögonblick förlorade föraren både motorbromsen och möjligheten att använda handbromsen effektivt. Rälsbussen började skena.

Full panik ombord

Passagerarna märkte snart att något var fel. Hastigheten ökade snabbt i den branta backen mot staden.

Barn började gråta och flera vuxna trodde att en dödsolycka var oundviklig. Föraren försökte lugna resenärerna och avrådde dem från att hoppa eftersom banvallen kantades av stängsel och stenblock.

Tre personer valde ändå att kasta sig ut.

En man från Ödskölt bröt lårbenet. Ett litet barn kastades ut men hade den osannolika turen att landa i en mjuk snödriva och överleva utan allvarliga skador.

Myten om föraren

Det har länge berättats att föraren hoppade av den skenande rälsbussen. 

De källor som finns bevarade berättar en annan historia. Enligt dem blev den ene föraren, Sten Torge, i tumultet knuffad av rälsbussen när den passerade mellan godsmagasinet och stationen. Han hade dessförinnan kämpat förtvivlat med växelspaken och skadat handen under försöken att få tillbaka växeln.

Räddningen kom av en slump

När rälsbussen rusade in mot Uddevalla hamnstation väntade alla den våldsamma kollisionen med stoppbocken.

Men ödet ville annorlunda.

På spåret stod en tom personvagn uppställd. Rälsbussen körde in i den, och den tomma vagnen började rulla framför rälsbussen. Därmed tog den upp en stor del av rörelseenergin och fungerade som en enorm stötdämpare.

Katastrofen förvandlades till ett allvarligt tillbud.

Sju personer skadades, två av dem svårt, men ingen miste livet.

Händelsen nådde riksdagen

Olyckan väckte stor uppmärksamhet i hela landet. Bara några veckor senare diskuterades den i Sveriges riksdag.

Kommunikationsminister Gunnar Domö redovisade den tekniska utredningen. Den visade att ett brustet bromsrör hade slagit ut driftbromsen och att växellådan samtidigt gått över i neutralläge, vilket gjorde att motorbromsen inte längre kunde användas. Händelsen ledde till skärpt uppmärksamhet kring säkerheten på Lelångenbanan.

Bohusläns Tidning följde dramat

Bohusläns Tidning rapporterade om olyckan redan den 22 januari 1945 under rubriker om den fullsatta skenande rälsbussen på Lelångenbanan. Tidningen återkom senare med artiklar om den tekniska utredningen och säkerhetsfrågorna kring banan. Händelsen blev en av de mest omtalade lokala nyheterna under fredsåret 1945.

Efterspel

Lelångenbanan kom att leva vidare ytterligare några decennier, men den dramatiska färden den 20 januari 1945 har blivit en av banans mest omtalade händelser.

Än i dag berättas historien om den skenande rälsbussen – ofta med tillägget att föraren hoppade av. De samtida dokumenten visar dock att verkligheten var mer dramatisk än myten. Föraren stannade kvar och kämpade in i det sista för att få stopp på tåget.

Dags igen!

Bara nio månader senare var det dags igen. Den 22 oktober 1945 skenade på nytt en fullsatt rälsbuss på Lelångenbanan. Även denna gång tappade den bromsförmågan vid Bjursjön och rusade okontrollerat hela vägen ner till Uddevalla hamnstation, där den slutligen stoppades av stoppbocken.

Historierna  om förare som tvingades fatta blixtsnabba beslut, passagerare som greps av panik och rälsbussar som dundrade fram i hisnande hastigheter på den slingriga smalspårsbanan har sedan dess blivit klassiska Uddevalla-anekdoter.  

⸻

Källor

Riksdagens protokoll, Första kammaren 1945, interpellation om trafiksäkerheten på Lelångenbanan.

Uddevalla–Lelångenbanan, hembygdshistorisk dokumentation med ögonvittnesskildringar.

Sammanställningen Det skrev tidningarna om fredsåret 1945 (med hänvisningar till Bohusläns Tidning och Bohusläningen).   ///

Thorburnska huset, Kungstorget 2

Arkivbild 2011

Det Thorburnska huset, med dagens adress Kungstorget 2 i Uddevalla, är en av stadens mest klassiska och centrala byggnader. Huset uppfördes 1854 och ritades av den framstående arkitekten Adolf Wilhelm Edelsvärd. Edelsvärd var mycket aktiv i staden under den här perioden och stod även bakom Kampenhofs bomullsspinneri som uppfördes på 1850-talet, vars fabriksbyggnad fanns kvar fram till att den revs 1982.

Uppförandet av Thorburnska huset var en del i moderniseringen och tillväxten i det stadsrum som successivt hade formats och återuppbyggts efter den förödande stadsbranden 1806. Huset byggdes för den mycket inflytelserika familjen Thorburn (W. Thorburns Söner) som kom att spela en enorm roll i stadens näringsliv, inte minst som landets näst största havreexportörer och senare genom oljeslageriet.

Arkitektoniskt har byggnaden genomgått vissa förändringar sedan 1850-talet. Om man tittar på Edelsvärds originalritning från 1854 framgår det till exempel att huset ursprungligen inte hade något portvalv för genomfart av fordon, utan detta är ett senare ingrepp i fasaden.

Utöver handelshusets egna verksamheter har huset även spelat en roll i stadens bankhistoria. När aktieteckningen för Filialbanken öppnades 1859 inrymdes deras allra första banklokaler i just det nybyggda Thorburnska huset vid torget samt i Rådhuset. Banken ombildades senare 1868 till Bohusläns Enskilda Bank och flyttade 1881 till en ny fastighet på Kungsgatan.

Än idag är fasaden ett ikoniskt inslag och ett landmärke vid torget som påminner om de stora handelshusens glansdagar under 1800-talet.   ///

Vilka var grevarna i Grevegården på Gustafsberg?

Det är tre spännande och tidstypiska herrar ur 1820-talets societet som slog sig ihop för att i augusti 1826 begära tillstånd hos barnhusdirektionen att få bygga en sommarvilla. Deras bakgrunder speglar väl det klientel av högre ämbetsmän och adel som frekventerade Gustafsberg under badortens guldålder.

Här är en närmare titt på de tre herrarna:

Kommerserådet Olof Zenius (1772–1836)

Olof Zenius var en av sin tids tyngsta och mest respekterade svenska jurister. Han föddes i Hälsingland och gjorde kometkarriär inom staten. Han blev assessor i Kommerskollegium 1805 och utnämndes till kommerseråd 1813. Han är historiskt mest känd för att han från 1811 satt som en av de ledande och mest drivande krafterna i Lagkommittén, den lilla expertgrupp som hade till uppgift att arbeta fram en helt ny allmän civillag i Sverige. Han rörde sig i de högsta politiska kretsarna i Stockholm men åkte, likt många andra inom ämbetsmanna- och makteliten, ut till badorterna på västkusten om somrarna för rekreation.

Greve Gustaf Piper (1771–1857)

Den förste greven var överstekammarjunkaren och militären Gustaf Piper, en mycket omskriven profil i dåtidens Sverige. Han är historiskt starkt förknippad med Mariedals slott utanför Lidköping, som han sedan döpte om till Villa Giacomina. Piper är än idag berömd för den excentriska sorg han uppvisade när hans unga hustru, Jaquette Du Rietz, avled 1816. Han lät bland annat balsamera henne och förvarade henne länge i ett rum på slottet i väntan på att de senare skulle få begravas tillsammans, vilket orsakade stor skandal i kyrkan . Samtidigt blev han en oerhört generös filantrop och donerade stora summor till lasarett och fattigvård i sin hustrus namn.

Greve Claes Sven Lagerberg (död 1829)

Den andre greven tillhörde den grevliga ätten Lagerberg (nr 75). Vid tiden för Grevegårdens uppförande 1826 representerades denna ättegren i Västsverige framför allt av greve Claes Sven Lagerberg. Han var en krigsveteran som hade stridit i fälttågen mot Norge både 1808–1809 och 1813–1814 (säkerligen kände han därför till Gustafsberg från den tiden). År 1825 befordrades han till överstelöjtnant och förste major vid Västgöta regemente. Familjen rörde sig mycket i Göteborgsområdet (bland annat föddes hans yngste son där i augusti 1826, alltså precis när Uddevalla Weckoblad rapporterade om husbygget på Gustafsberg). Tyvärr fick Claes Sven inte njuta av sin sommarvilla särskilt länge, då han avled i Stockholm redan i april 1829. (En äldre son till honom var den sedermera berömde generalen Sven Lagerberg, ibland känd under smeknamnet "Sven i helvete".

Att just dessa tre – en tung statsjurist från Stockholm, en excentrisk godsägare från Lidköpingstrakten och en högt uppsatt officer i Västergötland – gick samman för att bygga en sommarstuga, understryker verkligen vilken exklusiv och nationell mötesplats Gustafsberg utgjorde för 1820-talets allra högsta societet.

Grevegården var alltså privatägd när den byggdes 1826-27. 1972 köpte Gustafsbergsstiftelsen den och har sedan dess hyrt ut den. På den gamla bilden finns ingen balkong men som du ser så finns det en nu. I Grevegården huserar idag greveparet Mats och Anna.   ///

S:t Mikaelskapellet

S:t Mikaelskapellet är en kulturhistoriskt intressant byggnad belägen intill Uddevalla kyrka vid Kyrkogatan/Stora Nygatan. Det uppfördes ursprungligen som just ett gravkapell och fyller än idag en central funktion för stadens förrättningar.

Historik och arkitektur

Kapellet kom till efter en donation av grosshandlaren Johan Newton Sanne, och byggnaden uppfördes efter ritningar av Stockholmsarkitekten O.L. Hökerberg. Det stod färdigt och togs i bruk 1918. (Tidigare kan jag ha skrivit att det AH Lindeberg som ritat kapellet, men detta lär vara fel.)

En särskilt fascinerande detalj i kapellets konstruktion är det tillhörande bisättningsrummet (platsen där kistor förvaras i väntan på begravning). Istället för att bygga ett konventionellt, fristående rum valde man att spränga in det direkt i Agneberget i anslutning till kapellbyggnaden.

Gravhällarna och den gamla kyrkogården

Området kring kapellet bär på en betydligt äldre historia än själva kapellbyggnaden. Runt Uddevalla kyrka låg stadens ursprungliga begravningsplats, som var i bruk från tidigt 1500-tal och ända fram till 1809, då den nya Norra kyrkogården togs i bruk. Före stadsbranden 1806 (då stora delar av stenkyrkan från 1656 förstördes) var det också vanligt att välbärgade stadsbor köpte gravplatser inne i kyrkogolvet .

Idag fungerar S:t Mikaelskapellet som en fysisk länk till denna äldre epok. Flera av de stenhällar som en gång täckte de äldsta gravarna har bevarats och satts upp på kapellets fasad.

Kapellet idag

Idag är byggnaden en levande och integrerad del av Uddevalla pastorat.

Förrättningar: Kapellet används fortfarande för begravningsgudstjänster, även om kyrkogårdsförvaltningen byggt den nya ceremonilokalen på Sigelhult. Jag har själv varit officiant vid flera begravningar både i Mikaelskapellet. S:t Mikaelsgården och Ceremonilokalen på Sigelhult.

Tillgänglighet: Lokalen är anpassad för alla och är utrustad med både handikappentré och teleslinga.

Omgivning: Tillsammans med kyrkan, klocktornet på berget och den intilliggande S:t Mikaelsgården (församlingshemmets lokaler som uppfördes i början av 1970-talet) bildar det ett sammanhängande kyrkligt centrum mitt i staden.

Brandtillbud vid Sörkullen på Gustafsberg

Vid 18.30-tiden ikväll fick SOS ett larmsamtal om en brand i byggnad. Det var några personer som tydligen placerat sitt gasolkök på sittbänken inne i en av badhytterna. I april 2008 hände samma sak. Den gången brann badhytterna ner. Det var sent på kvällen.

Idag var det mitt ibland många badande så det upptäcktes tidigt. Branden släcktes snabbt av innehavarna i det näraliggande huset som tog fram sin trädgårdsslang och släckte branden.

Men det tog sig ordentligt i väggen så det kunde ha slutat riktigt illa. Enligt uppgifter till Uddevallabloggen så försvann "matlagarna" snabbt från platsen.

När Räddningstjänsten anlände var branden släckt, men för säkerhets skull lånade man den aktuella trädgårdsslangen och sprutade vatten på brandhärden.

Diverse utrustning och mat kvarlämnade "matlagarna" på platsen. 

2008 såg det ut så här. Den gången användes en engångsgrill till att laga mat.   ///

Göteborgsvägen över Hästepallarna

Foto Maria Lundbäck/Digitaltmuseum

Det är ett av Uddevallas mest dramatiska och välkända vägavsnitt! Att spränga fram en väg längs de branta bergsväggarna vid Byfjorden var ett enormt projekt som krävde både framtidstro, dynamit och en hel del mod.

Idén och genomförandet bars fram av två väldigt olika, men för staden viktiga, profiler:

Idén och visionen

Mannen bakom visionen var Ture Malmgren, grundare av tidningen Bohusläningen och en tongivande lokalpolitiker. Malmgren (som ju också låt bygga Tureborg) var en man med storslagna idéer och en stark vilja att sätta Uddevalla på kartan. Vid sekelskiftet var Gustafsberg, Sveriges äldsta badort, en enorm stolthet för staden. Malmgren ville skapa en direkt, naturskön och modern förbindelse dit – en miljö för den framväxande "promenadkulturen" där stadsborna kunde njuta av utsikten.

Ett annat tungt vägande, rent praktiskt skäl var att den befintliga södra utfarten gick via Kapelle. "Kapellebackarna" nådde upp till 70 meter över havet, vilket var oerhört krävande och tungt för hästarna. Man behövde en flackare väg.

Så gick bygget till

Det praktiska ansvaret för detta livsfarliga hantverk föll på stads- och hamningenjören Herder Lindeberg (han räknades även som Uddevallas första stadsarkitekt).

Att bemästra naturen med modern teknik sågs som ett bevis på den växande industristadens styrka, men arbetet var oerhört riskfyllt. För att kunna spränga ut den klipphylla som vägen vilar på, fick arbetarna stundtals hänga i rep utmed den nästan lodräta bergssidan över fjorden för att kunna borra och ladda dynamiten. Det berättas att Herder Lindeberg själv vid ett tillfälle var nära att falla ner för berget under arbetets gång.

Vägsträckan Hästepallarna - Bratteröd byggdes samtidigt.

Invigningen

Slitet gav resultat och vägen invigdes under högtidliga former den 13 juli 1908. Då var vägbanan 6 meter bred (den breddades ytterligare i samband med omläggningar 1932). Den uthuggna hyllan vid Hästepallarna kom snabbt att kallas "Sveriges vackraste väg" och löste inte bara hästarnas problem i Kapellebackarna, utan blev precis den länk till Gustafsberg och den stadsstolthet som Ture Malmgren hade hoppats på.

Vägen vid Hästepallarna invigdes den 13 juli 1908 och på hundraårsdagen hölls en ceremoni som jag har skrivit om KLICKA HÄR   ///

Gamla Göteborgsvägen över Kapelle

 Utsnitt av karta från 1855

Den gamla södra landsvägen över Kapellebackarna (nuvarande Kapellevägen) var under flera sekler Uddevallas livsnerv och den enda riktiga landförbindelsen söderut mot Göteborg. Innan sprängtekniken utvecklades fanns det helt enkelt ingen annan framkomlig väg förbi de branta bergsmassiven längs kusten. Det var en tung och brant sträcka för dåtidens hästskjutsar, men den var helt avgörande för stadens handel och kommunikation.

Längs denna historiska in- och utfart fanns flera viktiga och dramatiska platser:

Avrättningsplatsen och Kapelleskolan

Att resa in i eller ut ur Uddevalla på den här tiden innebar att man passerade stadens ena avrättningsplats (den andra låg vid Skansberget). Placeringen vid den stora landsvägen var högst medveten – de avrättade skulle synas vida omkring "androm till varnagel" (som en varning för andra förbipasserande).

Det var här som bland annat den omskrivna avrättningen i det Myrtengrenska målet ägde rum i januari 1702, när unga Catharina brändes på bål. Platsens mörka historia gjorde sig påmind så sent som 1933, då man i samband med grävningsarbeten i en trädgård vid Kapellevägen hittade en rad gamla skallar som lades upp till allmänt beskådande vid vägkanten. Huruvida dessa faktiskt tillhörde avrättade personer eller kom från den närliggande kyrkogården blev aldrig helt klarlagt.

Märkligt nog valde man senare att bygga en skola mitt på, eller i direkt anslutning till, denna gamla avrättningsplats. Kapelleskolan uppfördes 1878 och står kvar än idag som Uddevallas äldsta bevarade skolbyggnad.

Fattighuset och Södra Tullen

I anslutning till Kapellebacken låg även Uddevallas fattighus och Kapelle kyrkogård, vilket gjorde området till en plats kantad av stadens baksidor. Längre ner mot staden passerade man Södra tullen (Lilla tullen), där varor som fördes in i staden från landsbygden skulle förtullas innan man fick fortsätta in mot centrum.

Värdshuset på Emaus

Så tidigt som 1832 fanns Emaus Värdshus. Idag kan man väl tycka att det ligger helt fel, men på den tiden då all trafik passerade ute vid vägen var det säkert ett bra läge.

Skiftet till Hästepallarna (och en oväntad comeback)

Det som till slut flyttade trafiken från Kapellebackarna var Alfred Nobels uppfinning av dynamiten. Med den nya sprängtekniken kunde man äntligen forcera bergen och bygga en modern, flackare kustväg förbi Bodele och Hästepallarna. När den nya vägen stod klar strax efter sekelskiftet (ca 1907–1908) tappade Kapellevägen sin roll som huvudled.

Men den gamla vägen fick faktiskt en tillfällig comeback. När biltrafiken ökade och vägen vid Hästepallarna behövde breddas och stensättas med smågatsten (knott) år 1932, stängdes kustvägen av helt. Under de stora sprängningsarbetena fick all trafik till och från Göteborg ledas om, och bilarna fick under en period återigen kämpa sig över den gamla, branta landsvägen över Kapelle.   ///

Nu börjar guidningarna på Gustafsberg

Onsdag den 8 juli börjar Bohusläns Guiders guidningar på Gustafsberg. Start vid varmbadhuset kl 18. Avgift 120 kr.

Övriga tider: Onsdag 15 juli kl 18.00, söndag 26 juli kl 17.00, söndag 2 augusti kl 17.00

ALLA VÄLKOMNA!!   ///

Besök från Åland

Fr v Kirsi Strand, Ingolf Strand, Kati Kalliomäki och Carl-Gustav Lindén.

Idag träffade jag några trevliga personer från Åland. De reser runt i Sverige och tittar på platser som heter just Åland. Och alla som reser längs Göteborgsvägen har förstås sett busshållplatsen som heter Ålandsvägen. Kanske har du funderat varför den heter så?

Ålandsvägen leder in söderut från Göteborgsvägen och utgör kvarteret Åland. Det finns bara tre hus med adress Ålandsvägen. Men varför har vi ett kvarter i Uddevalla som heter Åland?

Det går tillbaka till Föreningen Norden som bildades 1939 och som etablerade ett semesterhem här. 1944 köpte Uddevalla stad marken och skänkte den till Föreningen Norden.

Till följd av att Gustaf B Thordén återvände till hemstaden Uddevalla från Finland etablerade han Uddevallavarvet. 1946 startade skeppsbyggandet vid Uddevallavarvet och varvet växte så det knakade. Uddevalla hade 15 000 invånare 1945 och tack vare Uddevallavarvet hade invånarantalet fördubblats till 1960.

Varvet behövde ständigt mer arbetare och det ledde till att Thordén startade en arbetsförmedling i Helsingfors där han byggt upp sin rederiverksamhet. Genom den arbetsförmedlingen strömmade hundratals, ja kanske tusentals finska arbetare. 

Alla nya invånare behövde bo, skolor, sjukvård etc och detta ledde till att det byggdes som aldrig tidigare. När turen var kommen till Bohusgården området på 1950-talet skulle området namnsättas. Vad vore då naturligare än Föreningen Norden fick sätta sin prägel på området?

Det ledde till att vi idag har följande namn på gator och kvarter:

• Finland

• Norge

• Island

• Åland

• Bornholm

• Ösel

• Färöarna

• Dagö

• Karlö

• Färöarna

• Grönland

• Norden

• Nordens väg

• Skandiavägen

• Färövägen

• Ålandsvägen

• Fritjof Nansens väg

• Sommarhemmet

Kanske finns det ytterligare någon namn jag missat?

Och så funderar jag på om Uddevalla genom historien haft någon relation till Åland.

Jag söker i Googles AI-verktyg Gemini och får följande svar:

Uddevalla och Åland har inte haft någon direkt politisk eller administrativ relation, men de knyts samman historiskt genom sjöfarten och specifikt genom skapandet av Uddevallavarvet. Dessutom finns det ett tydligt fysiskt spår av Åland i Uddevallas stadsbild från 1900-talets mitt.
Thordénrederierna och andra världskriget

Den starkaste historiska länken mellan Uddevalla och Åland går via Gustaf B. Thordén. Innan Thordén grundade Uddevallavarvet 1946 drev han sin rederiverksamhet från Finland. Under andra världskriget blev Åland en viktig knutpunkt för hans fartyg.

När kriget bröt ut lades flera av Thordéns fartyg, däribland Kristina Thordén och Selma Thordén, upp skavfötters i Mariehamn på Åland för att undgå krigshandlingarna. Efter att Mariehamn bombades av sovjetiskt flyg i februari 1944 tvingades fartygen flyttas till Notviken vid Bomarsund, där de målades svarta och kamouflerades med granar. När kriget var över och Thordén flyttade sin verksamhet till Sverige och Uddevalla, följde fartygen och denna dramatiska åländska sjöfartshistoria med till staden och lade grunden för varvsepoken.   ///

Juli 1776

AI-genererad bild (så klart)

4 juli sedan 1776 firar USA sig som självständig stat. Samtidigt fast på närmare håll är det en händelse som präglade Uddevalla och Gustafsberg. Sveriges första internatskola, eller som det formellt hette Gustafsbergs barnhusinrättning.

De första 22 eleverna togs in på skolan och verksamheten kom igång den 13 juli 1776. Lärare var Eliseus Winding. Donatorn Anders Knape var tillika barnhusdirektör de kommande tio åren till sin död 1786.

Knape fick tillstånd att starta skolan 1774 och samtidigt bytte man namn på Baggetofta till Gustafsberg. Makarna Knape hade byggt sitt hus 1770 och 1772 skrev man sitt testamente där man donerade hela sin förmögenhet till skolan. Knapes fru, Catharina Hegardt, avled några månader efter att hon skrivit under testemantet  1772.

Anders Knape inrättade sitt eget hem, som idag kallas för Herrgården, till den nya skolan. Här bodde 30 pojkar mellan 8 till 16 års ålder. 

Här bedrevs skolutbildningen fram till 1854 då ett nytt skolhus stod färdigt. Herrgården blev då kök och matsal.

1894 brann det nya skolhuset ned och ett nytt, det nuvarande, stod färdigt 1897.

Efter 148 år,1924, var man tvungen att lägga ned skolan.

1949 kunde sedan ett skolhem öppnas i skolhuset och den perioden tog slut 1976. Sedan 1976 delar Gustafsbergsstiftelsen ut stipendier, fortfarande i makarna Knapes anda.   ///

Förändringar på Gustafsberg

Jag har tidigare skrivit om den bortglömde barnhusdirektören på Gustafsberg, Lars Gideon Colling. Hans porträtt har saknats i Gubbrummet i Societetssalongen.  Nu har konstnären Bengt-Arne Runnerström skapat hans konterfej utifrån tillgängliga beskrivningar av honom.

Sten Kristiansson beskriver honom så här: ”Han var på sin tid den physiskt tjockaste man bland borgerskapet och ägde en äkta hälft, som häri gav honom föga efter."

Colling var barnhusdirektör 1807 - 1812. Håll i minnet att 1806 brann hela Uddevalla ner till grunden och Colling var mycket engagerad i stadens återuppbyggande och det kanske förklarar att han inte orkade lägga så mycket krut på barnhuset. Han var bl. a. med och grundade Uddevallas Handelssocietet 1807.

Bengt- Arne Runnerström pekar här mot honom då han fått sin rättmätiga plats i översta raden bland gubbporträtten

Men! Porträtten är inte kvar i Societeten utan har flyttats till Skolhuset. Flera skäl till det, inte minst klimatmässiga. Fyra av porträtten hade också angripits av skadeinsekter. Dessa fyra porträtt har förtjänstfullt restaurerats av fotograf Harri Kantola. Den nuvarande direktören Claes Burman Barkebos porträtt har också kommit på plats.

I torsdags hade vi en invigning av porträtten på sin nya plats i Konferensrummet i Skolhuset. Närvarande var från vänster: Claes Burman Barkebo, Harri Kantola, Ann-Marie Brockman, Ammi Lindahl, Bengt-Arne Runnerström Catharina Burman Barkebo och Lasse Lindahl. Undertecknad höll i kameran.

Konferensrummet är vanligtvis öppet vardagar 07 - 17 och är inte Konferensrummet i andra våningen uthyrt kan man knalla upp och titta på "gubbarna".  Och apropå det så har stadgarna ändrats vilket bl a innebär att nu kan kvinnor bli direktör. Direktionen utses av kommunfullmäktige, medan direktören utses av direktionen.   ///

Elias Wändel dubbel svensk juniormästare

 De senaste dagarna har Uddevalla Elias Wändel varit i Uppsala och cyklat de svenska mästerskapen för juniorer.

Elias som har haft en stark vår och sensommar nere i Europa var trots den platta banan på linjeloppet klar favorit att vinna. Det blev heller inte oväntat en spurtuppgörelse efter de nästan 13 körda milen där han vann ganska klart.

På tisdagen var det dags för Time Trial(tempo) där cyklisterna skickas iväg en och en. Dagens bana var 32 km lång med ganska ojämn asfalt på vissa sträckor. Även här lyckades Elias vinna och det med en segermarginal på nästan minuten till tvåan i loppet. Segertiden blev 38 min och 47 sekunder med ett snitt på 49,3 km/h. Med denna tiden hade han faktiskt blivit 4:a i Elitklassen.

Nu väntar träning på hemmaplan i en vecka innan han flyger till Frankrike och är med i juniorernas Tour de France under fem dagar, Valromey Juniors. Direkt efter den tävlingen flyger han till Slovenien för ett sex dagar långt träningsläger med Visma Lease-a-bike's utvecklingslag som han kommer att tävla för under 2027 och 2028. Juli avslutas med ett tre dagar långt etapplopp i Österrike.   ///

Herman Zetterbergs födelsedag

Idag för 122 år sedan föddes Herman Zetterberg på Gustafsberg. Traditionsenligt sätter den förvaltande direktören Claes Burman-Barkebo för Gustafsbergsstiftelsen en blomma på graven denna dag.

Herman Zetterberg (1904–1963) är en av 1900-talets mest inflytelserika svenska jurister och innehar fortfarande rekordet som Sveriges längst sittande justitieminister. På porträttet nedan ser vi honom under sina aktiva år – med de karakteristiska runda glasögonen och den strama klädsel som blev hans signum när han navigerade från rättegångssalarna till regeringskansliet.

Från Gustafsberg till departementet

Zetterberg föddes den 1 juli 1904 på Gustafsberg i Uddevalla, en plats som förblev en fast punkt för honom genom hela livet. Han var son till hovrättsrådet Hugo Zetterberg och Alma Rehnberg. Efter studenten tog han sin juris kandidatexamen i Uppsala 1928, vilket blev startskottet för en mycket framgångsrik domarkarriär. Han inledde sin tjänstgöring i Svea hovrätt där han blev assessor 1936 och hovrättsråd 1942.

Rekordåren som justitieminister (1945–1957)

När samlingsregeringen upplöstes efter andra världskriget i juli 1945 utnämndes Zetterberg till justitieminister (socialdemokrat) i Per Albin Hanssons regering. Han behöll posten under Tage Erlander ända fram till september 1957.

Hans 12 år och 52 dagar som chef för Justitiedepartementet gör honom historisk. Under denna expansiva period för det svenska välfärdssamhället var han drivande i tunga utredningsuppdrag och anpassningar av lagstiftningen efter efterkrigstidens nya förutsättningar. När han lämnade politiken 1957 utnämndes han till president i Svea hovrätt, ett ämbete han bar fram till sin död.

Familjeliv och tragedier

På det privata planet kantades Zetterbergs liv av svåra förluster. Han gifte sig 1931 med Kitty Rippe (född i en nederländsk militärfamilj), men hon gick tragiskt bort i cancer 1955. Han gifte sedermera om sig 1959 med Ulrika Lyttkens (dotter till författaren Alice Lyttkens), men blev änkling på nytt när hon avled i januari 1963. Bara två månader senare, den 18 mars 1963, avled Zetterberg själv, 58 år gammal. Han är begravd på Norra kyrkogården i Uddevalla.

Arvet till Uddevalla och Bohuslän

För lokalhistorien är hans namn idag i allra högsta grad levande genom Herman Zetterbergs stiftelse. Stiftelsen har varit en ovärderlig kraft för bevarandet av kulturhistoriska värden i Bohuslän, inte minst genom stödet till arkivarbete, hembygdsföreningar och underhållet av de historiska byggnaderna kring just Gustafsbergs badort. Genom detta arbete vårdas minnet av den uddevallason som nådde den juridiska maktens absoluta topp, men som aldrig tappade rötterna till sin hembygd. 

Vilka lagar drev han igenom?

Herman Zetterbergs tolv år som justitieminister (1945–1957) sammanföll med uppbyggnaden av det moderna svenska välfärdssamhället. När man under 14 års styrelsearbete i stiftelsen värnar hans minne, blir det oerhört tydligt att hans politiska arv är precis lika påtagligt som hans lokala. Han var en drivande kraft bakom flera av de centrala lagbalkar som än idag utgör ryggraden i svensk rätt.

Här är de mest betydande lagreformerna under hans ministertid:

1. Tryckfrihetsförordningen (1949)

Efter andra världskriget och den omdebatterade censuren var det en avgörande demokratisk fråga att stärka pressfriheten. Zetterberg drev igenom 1949 års tryckfrihetsförordning (TF), som förbjöd censur i fredstid, stärkte meddelarskyddet och befäste offentlighetsprincipen. Denna grundlag styr i allra högsta grad svensk media fortfarande idag.

2. Rättegångsbalkens införande (1948)

Själva beslutet om en ny rättegångsbalk togs i riksdagen redan 1942, men det föll på Zetterberg att leda det enorma och komplicerade arbetet med att faktiskt rulla ut den och genomföra den i praktiken från den 1 januari 1948. Reformen innebar att man kastade ut det föråldrade systemet från 1734 års lag – som till stor del byggde på stängda dörrar och skriftlig bevisning – och i stället införde dagens moderna system med muntliga, omedelbara och offentliga domstolsförhandlingar.

3. Föräldrabalken (1949)

Svensk familjerätt var omodern och bestod av utspridd lagstiftning. Genom den nya föräldrabalken samlades och moderniserades reglerna kring vårdnad, förmynderskap och adoptioner. Lagen anpassades för att bättre stämma överens med efterkrigstidens föränderliga familjestrukturer och för att tydligare sätta barnens rättigheter i fokus. Under hans tid på departementet lades även det tunga förarbetet för Ärvdabalken, som slutligen antogs strax efter hans avgång 1958.

4. Humanisering av kriminalvården (1945)

Zetterberg var djupt engagerad i straffrätt och drev direkt 1945 igenom en ny verkställighetslag (fångvårdslag). Detta markerade ett tydligt svenskt systemskifte från att straffet främst handlade om vedergällning, till att kriminalvården i mycket högre utsträckning skulle fokusera på rehabilitering och vård. Detta beredde i sin tur marken för arbetet med den moderna Brottsbalken.

5. Ratificeringen av Europakonventionen (1952)

Under Zetterbergs ledning av Justitiedepartementet blev Sverige 1952 ett av de första länderna att ratificera den Europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna. Denna anslutning blev en hörnsten för den svenska rättssäkerheten i en internationell kontext.

Ett krävande ämbete: Zetterberg var känd för sin osedvanliga arbetskapacitet. Han lyckades leda detta massiva maskineri av samhällsreformer i tolv år och 52 dagar – ett rekord för svenska justitieministrar – utan att för den sakens skull någonsin släppa kontakten med Gustafsberg och sitt älskade Bohuslän.   ///

Besök i Klocktornet

Allarmkanonerna som man hade en tid och de svarta urtavlorna fanns innan elektriciteten kom.

Idag fick jag möjligheten att åter komma upp i Klocktornet. Jag, jag säger åter då jag varit där många gånger ända sedan 6-7 års-åldern. Pappa Karl var urmakare och han skötte om urverket. Och jag fick således följa med på söndagseftermiddagarna då underhållet skedde.

Urverket står kvar på samma plats som tidigare. Det var detta som pappa Karl smorde varje vecka. Under tiden vevade jag upp de fyra loden.

Många av besökarna i Klocktornet har skrivit sina namn på väggarna nära urverket. Och minsann är inte detta min barndomskamrat och senare kollega Hans-Erik Ljungström, som var med uppe i tornet den 27/12 1958. Han var då elva år och jag två år äldre. 

1960 elektrifierades urverket.

På vägen ner när jag just passerade de tre klockorna började dessa att ringa.

Jag var tvungen att stå absolut stilla med fingrarna så långt ner i hörselgångarna som möjligt. Det var en begravning och precis var slut och då trycktes klockorna igång. Fem minuter cirka stod jag på det viset.  

Och vid en sökning på Klocktorn i Tidningsarkivet fick jag följande träfflista:

Datum Innehåll

1832-09-27 Klocktornet i Uddevalla får nytt tornur. Klocktorn.

1832-12-05 Tornuret på plats i Klocktornet.

1833-10-18 Doktor C. Rabe inviger nya klocktornet i Uddevalla. Klocktorn. Invigning.

1834-12-05 Urfabrikören Johan Barkman, Jönköping installerade uret i klocktornet.

1866-05-25 "Klockorna i Klocktornet fick ""slaganfall"". Klocktorn."

1885-06-30 Tornuret på reparation, tisd. 30 mars. Annons.  Klocktorn. Kyrka.

1885-11-03 Vattenreservoaren på Klocktornsberget rengöres. Klocktorn.

1887-11-15 """Tutningen"" i klocktornet, medeltidsbruk som kvarstår. Kyrka."

1887-12-01 Ansökan till befallningshavande om torntutningens borttagande nattetid. Klocktorn.

1888-05-08 """Tutningen"" i klocktornet stoppa inte. Klocktorn."

1888-05-29 """Tutningen"" i klocktornet lämnat utan åtgärd. Kyrka."

1888-11-03 Klocktornsberget ska planteras med ett 40-tal popplar. Natur.

1889-05-16 Uddevalla kyrka med klocktornet är taxeringsvärderat till 111 250 kr.

1891-02-14 Från gamla Uddevalla. Drömda skatter i Klocktornsberget. Hembygd. Berättelse.

1891-07-04 Ringning med stora klockan. Klocktorn. Kyrka.

1891-09-05 Samnerödskällans vatten har nyligen blifvit satt i förening med vattenledningens källor. Reservoaren å Klocktornsberget öfverflödar.

1891-09-10 Vad är klockan, urtavlorna repareras. Klocktorn.

1891-10-15 Rengöring på vattenledningsbassinen å Klocktornsberget, bassinen rymmer 28 000 kannor. Klocktorn.

1891-10-24 Tornuret är reparerat och uppsatt. Klocktorn. Kyrka.

1891-10-31 Klocktornet måste rivas. Byggnad.

1893-07-01 Klocktornsberget vid Mollösund. Klocktorn.

1894-07-28 Taket på Klocktornet har uppsnyggats, tornet skall också hvitrappas, samt har det kommit jord för plantering. Kyrka.

1899-11-09 Från gamla Uddevalla. Silfvergrufvan i Klocktornsberget. Berättelse.

1900-06-12 """Tillvarataget"" en blå krage upphittades i Klocktornsberget. Annons."

1900-09-08 Från gamla Bohuslän. Brandvakten och torntutningen i gamla Uddevalla. (Klocktorn).

1900-10-06 Från gamla Bohuslän. Uddevalla tornklockor. Klocktorn. Kyrka.

1902-12-02 Klocktornets allarmkanon sprängd i bitar då den avfyrades.

1904-10-01 Insändare emot torntutningen från klocktornet.

1911-03-28 Muraren Karl Magnus Svensson, Vadbacken hittad död på Klocktornsberget.

1917-11-08 Från gamla Uddevalla. Om kyrkan och Klocktornet. Berättelse. Bild.

1921-04-15 Ett titt i Uddevalla kyrktorn. Klocktorn.

1922-12-04 Staden kring Klocktornsberget. Bilaga.

1924-03-15 Klocktornet i Skee kyrka renoveras samt omhängning av klockorna.

1925-11-26 Klocktornet genom tiderna. Några data och anteckningar ur Uddevalla klocktorns historia. Kyrka.

1926-07-13 Klocktornet har nytjärats av den välkände linjemannen m.m. Abbe utan rep. Kyrka.

1927-05-19 Kolleröstugan vid Klocktornsberget. En fackmans uttalande om hembygdsmuseet. Bild.

1930-11-25 70 år fyller förgyllaren Karl August Forslund, han har bland annat förgyllt kulan på klocktornet.

1932-12-13 Klocktornet; torntutarna. Kyrka.

1933-05-02 Karl XlV Johans resa genom Bohuslän 1832 av F.E.K. Klocktorn. Byggnad.

1933-09-08 Elektrisk ringning i Uddevalla klockor på söndag, ändringsarbetet i klocktornet färdigt. Kyrka.

1933-10-06 Malmen i Klocktornsberget. Enligt gammal teckning har klockstapel legat på kullen.

1935-08-05 Olyckshändelse en person fallit ut för Klocktornet, flicka på cykel kolliderar med gående. Olycka.

1936-02-14 Från det gamla Uddevalla: Av Sten Kristiansson. Klocktornet i Uddevalla.

1937-01-15 Gamla vattenreservoaren på Klocktornsberget. Ledningar. Bild.

1937-03-12 Armband eller fickur från Anton Boströms. Fotoannons av kyrkan och klocktornet. Annons.

1937-05-10 Något om brandvakten och torntutare i gamla staden Fredrik Svensson och Anton Bratt. Klocktorn.

1938-01-03 Näckrosdamm avlöser cistern vid klocktornet. Parker.

1938-01-19 Gamla vattenreservoaren i Klocktornsberget rives. Byggdes 1875. Rivning.

1938-03-11 Vattencisternen på Klocktornsberget som blev terassmur i Hasselbacken.

1938-05-21 Klocktornet restaureras.

1939-04-21 Våra outnyttjade berg av F.E.K. Agneberget med klocktornet är nu snart färdigt.

1939-05-22 Plantering å Klocktornsberget snart färdig. Lekplats på öster färdig. Parker.

1939-06-28 Klocktornsberget, Uddevallas senaste parkanläggning nu färdig. Parker.

1939-08-01 Från det gamla Uddevalla. Sten Kristiansson, klocktornet, Kuröds bro.

1940-05-14 Klocktornet av F.E.K.

1945-11-28 Basunerna i Klocktornet av F.E.K.

1945-12-22 Klocktornet fasadbelyst igen. Kyrka.

1946-02-06 KFUM att få bygga 3 vånhus i kvarteret Klocktornet. Förening.

1946-06-01 KFUM byggnadsförening å tomterna 14 och 15 i kvarteret Klocktornet. Fastighetsafär.

1946-09-07 Vy från Håljuteberget över Trappgatan- och Klocktornet, Uddevalla Fotoklubb.

1947-08-11 Klocktorn repareras.

1948-08-05 Klocktornet skall tjäras på taket och förgyllas i toppen. Kyrkan.

1948-08-07 Klocktornet restaureras. Kyrka.

1948-12-17 "En teckning från ""staden under klocktornsberget"". Bild."

1951-03-06 Klocktornet i Uddevalla fyller 200 år. Kyrka. Jubileum.

1951-03-06 200-årig Uddevalla-jubilar. Klocktorn. Bild.

1951-08-08 Under lindarne i staden under Klocktornet. Alban Olsson.

1952-05-23 På Kristi himmelsfärdsdag sjöng manskören i Klocktornsberget. Musik o sång.

1954-06-15 Idyll som försvinner, planteringen nedanför klocktornsberget, ersätts med genomfartsled. Bild.

1957-03-15 "Den 150-åriga ""mellanklockan"" i klocktornet omgjutes. Kyrka."

1957-04-09 Ljungs medeltidskyrka får åter klockstapel. Klocktorn. Kyrka.

1957-06-06 Uddevalla klocktorn renoveras för 12 000 kr. Kyrka. Bild.

1957-08-08 Taket tjäras på Klocktornet. Bild.

1957-08-22 Tornet på kyrkan i Röra håller på att repareras och det är kopparplåten som ses om. Klocktorn.

1958-05-16 Sekelskiftesidyll. Bild över torget och klocktornet.

1958-11-28 40-åring slagen och rånad på Klocktornsberget. Uddevallaungdomar gripna. Polis.

1959-05-23 Klockstapeln i Ljung färdig. Skogsägare skänkte virket. Kyrka. Klocktorn.

1962-03-17 Klocktorn och klockstaplar i Uddevalla del 1, berättelse av Georg Karlsson. Kyrka. Bild.

1962-03-24 Klockstaplar och klocktorn i Uddevalla del 2, berättelse av Georg Karlsson. Kyrka. Bild.

1962-03-31 Klocktorn och klockstaplar i Uddevalla del 3, berättelse av Georg Karlsson. Kyrka. Bild.

1963-03-17 Klocktorn och klockstaplar i Uddevalla (1). Kyrka.

1963-03-24 Klocktorn och klockstaplar i Uddevalla (2). Kyrka.

1963-03-31 Klocktorn och klockstaplar i Uddevalla (3). Kyrka.

1964-09-18 Uddevallas klocktorn måste nu restaureras. Bild.

1970-06-16 Klocktornets stadsplan tillstyrks. Östergatan blir 17 meter bred. Gatuarbete.

1970-07-15 Klocktornsberget inmutas för brytning av guld.

1974-06-28 Välbehövlig ansiktslyftning för Uddevallas klocktorn. Kyrka.

1979-11-01 Bild på klocktornet- och statyn med Karl X, ritad av Kurt Dejmo samt berättelse U-B. E. Dejmo om vår saluhall. Nedläggning.

1980-07-03 Om Klocktornsberget och Agnebergsgatan.

1980-10-17 Hoppsan, klocktornet håller inte tiden. Klocktorn. Bild.

1980-11-06 Åldern okänd på Tegnebys gamla kyrkklocka. Klocktorn.

1987-04-02 Klocktornet.

1987-08-29 Solbad på hög nivå för arbetare som reparerar klocktornstaket. Kyrka.

1991-07-31 Klocktornet, en symbol för Uddevalla. Gunnar Klasson, av Kjell Edman.

1992-01-14 Breddning av gatan inget rivningsmotiv för kvarteret Klocktornet.

1992-01-14 Kv Klocktornet. Museet slås. Anita Larsson Modin.

1992-02-22 Hus räddas från rivning i kvarteret Klocktornet.

1992-03-26 1800-talshus hotas av rivning, 3-4 byggnader i kv Klocktornet, KFUM mm.

1992-07-31 Klocktornet, en symbol för Uddevalla. Gunnar Klasson i tornets inre. Kjell Edman.

1997-09-13 Snart ringer klockorna i Henån. Klocktorn.

1999-09-01 Fyra gånger om dagen kan man lyssna till psalmmelodier från klocktornet. Kyrka.

2000-04-18 Guld och ny färg på Agnebergets topp. Klocktorn. Bild.

2000-08-31 Nya psalmer från klocktornet. Hösten står för dörren. Halleluja! Sjung om Jesus och Kom inför Herren..

2001-11-30 Så skrev B-n 1951-11-30; Uddevalla kyrka har fått ny klocka till klocktornet väger 975 kilo.

2002-01-22 Levinssons fastighetsförvaltning AB, vill bygga studentbostäder mitt i centrum. (Kvarteret Klocktornet). Bild.

2002-03-25 Berget som Klocktornet står på heter inte Klocktornsberget utan Anneberget efter Jesus mormor Sankta Anna.

2005-01-12 Tiden snart rätt på klocktornet i Uddevalla. Klocktorn.   ///