2020-04-30

Nu kommer uppläggarna på rad

Foto Jan-Inge Berndtsson.

Idag anlände ytterligare en uppläggare, BRAGE VIKING. Ja vi har sett dessa gulsvarta "Offshore Supply Ships" förut. För några år sedan låg det 12-13 stycken i hamnen. Sedan försvann  de en efter en. Några återvände till oljeindustrin och jag vill minnas att några såldes.
BRAGE VIKING byggdes 2012 och är norskregistrerad. Längd 85,2 m och 22,48 m bred. Hon ligger nu vid Frölandskajen på obestämd tid. Och detta är nog inte den sista uppläggaren.  //

2020-04-29

SASSNITZ framme i nya hemmahamnen

 Så kom hon då. F S SASSNITZ lämnade Tyskland vid lunchtid igår och gick mot Uddevalla. I morse ankrade hon upp i höjd med Göteborg några timmar. Kanske bunkrade hon? Vid 11-tiden tog hon lots vid Hätteberget och vid 15-tiden nådde hon slutmålet.
Med öppet aktervisir landade hon snyggt vid kaj K 4. Och där kommer hon att ligga inom överskådlig tid. Bakgrunden är att den mer än hundraåriga färjelinjen Trelleborg - Sassnitz lades ner tidigare i år.  //

2020-04-28

SASSNITZ på väg mot Uddevalla

Idag vid lunchtid lämnade roro-fartyget SASSNITZ hamnen i Sassnitz, Tyskland, och är nu på väg för att läggas upp Uddevalla hamn. Kl 21:36 hade hon som synes precis passerat Helsingborg. Enligt Marine traffic beräknas hon vara framme i Uddevalla vid 15-tiden i morgon där hon läggs upp vid kaj K4.  //

2020-04-27

Ramneröds kyrkogård 2004


Insänt av Bill Rönnqvist:

Var detta också ett ett Pokémon spel?
Andra graven med ljung är från 1905. Den blev
skändad fyra gånger. Morfarns grav. Den som ligger
i kistan blev bara 2 månader, Arons andra barn .Begravdes 1905.
Jag var gravrättsinnehavare men har återlämnat den 2011-11-16
till Kyrkogårdförvaltningen. Barnet som ligger i kistan heter
Sigrid. Kyrkogårdar är ingen lekplats här vilar våra
anhöriga. Låt dom vila i frid! Fotot på barnet är taget i hemmet
Humlevägen 10 Stenbacken.
Foto:Gösta Axelsson(på gravarna)
Tänk först!Mvh Bill Rönnqvist


2020-04-26

Var ligger detta huset?

Insänt av Alexandra Thomas:

I helgen hittade jag en tavla på vår vind, målad 1880 av Alma Zachau som var Arthur Zachaus syster. Notera unionsflaggan.  

Alexandra vill således ha hjälp att hitta detta huset samt om någon vet något mer om konstnären?  //

2020-04-25

I 17:s musikkår 1943

Insänt av Bill Rönnqvist:

Hej Gunnar!
Musikunderhållning av I 17:s musikkår framför matsalen.
Bilden är tagen 1943. Musikkåren övade marschmusik
på kaserngården, som här på fotot under musikfanjunkare
Oscar Rönnqvists ledning.
Foto:(privat)
Mvh.Bill Rönnqvist  //

2020-04-24

Nu kommer nästa STENA-färja till Uddevalla

Stena Line planerar att flytta färjan F S SASSNITZ, som har trafikerat linjen Trelleborg - Sassnitz, till Uddevalla hamn. I Uddevalla ligger sedan en tid STENA SAGA och hon får således på tisdag den 28 april sällskap av SASSNITZ.

Det skriver Sjöfartstidningen idag. SASSNITZ är Tysklandsflaggad och har tysk besättning, som följer med till Uddevalla. Hon kommer att ligga upplagd i Uddevalla tills vidare.  //

2020-04-23

Nils Högmans fontän på Norra Kyrkogården porlar igen

Nils Högmans fontän på Norra Kyrkogården har nu återskapats efter vandaliseringen 2016. Den kom på plats redan i höstas men idag släpptes vattnet på för första gången.
När jag 2016 möttes av denna anblicken blev jag både ledsen och förbannad.
Men kyrkogårdsförvaltningens chef Helena Lind förklarade frankt att den måste lagas och nu är den lagad. Eller rättare, en exakt kopia av den ursprungliga står nu på plats. Tanken var att det skulle ordnas en invigning för allmänheten men coronapandemin gör att den får ställas in. Men den som vill beskåda fontänen kan alltså göra det redan nu. När jag anlände idag var det två kråkor som hade upptäckt den och badade frimodigt på toppen.

Uppdraget att restaurera fontänen gick till företaget Stenkonservering Väst http://www.stenkonserveringvast.se/ Företaget leds av Stefan Holmgren, tidigare konservator vid Bohusläns museum.
Den som har återskapat fontänen är stenhuggaren Aiman Esber. 

Aiman har studerat i Libanon och har stor erfarenhet inom stenhuggeri och stenkonservering. Bland annat arbetade han flera år som arbetsledare under restaureringen av Hamatoura kloster i norra Libanon. Han har även studerat ikonografi på Universitet i Athen.


För att kunna återskapa fontänen pusslade han först ihop de trasiga delarna till en helhet och hade sedan den som mall för att kunna bearbeta granitblocket som skulle bli den nya fontänen. Resultatet är häpnadsväckande fint.

Aiman har nu startat eget och har faktiskt blivit Uddevallabo. Så nu finns det en skicklig stenhuggare i staden igen. Gynna honom gärna!  //

2020-04-22

Inställt nationaldagsfirande

Mejl från Kultur och Fritid till föreningarna:

Kultur och fritid har bestämt att inte arrangera Nationaldagsfirandet i Uddevalla och Gustafsberg i år på grund av corona, covid 19. Det har inte varit ett lätt beslut att ta. Men viktigast är naturligtvis att värna om folkhälsan och följa de rekommendationer och regler som kommer från myndigheter.

Nationaldagsfirandet kräver långa förberedelser av många, föreningar, organisationer och personer. Därför är det nödvändigt att i god tid bestämma om firandet i år.

Vi är mycket tacksamma för alla som varit en del av firandet under många år. Vi hoppas att vi nästa år kan genomföra firandet tillsammans igen.

Med vänlig hälsning



Stellan Hedendahl

Strateg  //

2020-04-21

Gymnastikappareljen på Backamo

Kvällsutflykten blev idag till Backamo. Och då får jag se den här. En kopia av den gamla gymnastikappareljen som fanns på Backamo runt förra sekelskiftet. Den här har kanske funnits en tid men jag har inte sett den tidigare. Kul i alla fall att man byggt upp en ny apparelj.
Syftet med gymnastikappareljen var att träna soldaternas fysik genom att klättra och klänga i appareljen. Ordet apparelj kommer från det franska ordet "appareil" som betyder redskap eller apparat helt enkelt. Gymnastikapparat således.
Och som synes var den användbar till mycket.  //

2020-04-20

Råd med anledning av spanska sjukan 1918

Insänt av Lars Körner:

Hej Gunnar!
Här är ett anslag om hur man ansåg att man borde förhålla sig till smittan för 102 år sedan. I grunden inte så olikt dagens råd och anvisningar.
Hälsningar
Lars K  //

2020-04-19

Spanska sjukans offer på Uddevallas kyrkogårdar

En del av spanska sjukans offer ligger begravda på Bohusläns regementes begravningsplats på Ramneröds kyrkogård. Andra ligger på Östra kyrkogården.
 De fem närmaste gravstenarna dog alla 1918 då spanska sjukan härjade som mest.

Jag har tidigare publicerat Kaj Sandbergs artikel om spanska sjukan i Uddevalla och här kommer den igen:

"Under en cykeltur tillsammans med min far i början på 50-talet for vi utför kanslihusbacken, tog till höger, förbi soldathemmet och passerade sjukhuset. Mellan sjukhuset och kasernvårdens snickeriverkstad låg en liten äng. På ängen stod en oansenlig träbod, något mindre än en nutida Friggebod. När vi passerade boden sade min far att det är regementets likbod. Den användes då "spanskan" härjade på regementet.

Min far, som på hösten 1918 avancerat till distinktionskorpral hade tillhört de lindrigt drabbade; insjuknat och tillfrisknat utan att ha fått den då livsfarliga följdsjukdomen lunginflammation. Denna cykeltur erinrar jag mig då jag läser höstens nummer av 1918 års Regementsorder, i vilka Spanskan omnämns.

Hur utspelade sig epidemin på regementet? Jag läser i uddevallatidningen Bohusläningen, som dag för dag beskriver händelseförloppet i Bohuslän, inte minst på regementet.

I mitten av augusti meddelar tidningen följande: För fullgörande av föreskrifna repetitionsöfningar inkallas nedanstående vapenföra värnpliktiga.

Årsklass 1915, 16 och 17. Inryckningsdag är 10 september kl. elva å kasernetablissementet i Uddevalla. Samma dag skriver tidningen att skolornas hösttermin har fått ett par veckors uppskov med anledning av spanska sjukan. Skolan börjar först måndag 9 sept.

Den 22 augusti läser jag att Uddevalla har fått ett 10-tal nya fall i spanskan. Staden har även problem med difteri och nervfeber. Stora grupper av befolkningen har problem med försörjningen.

Det mesta är ransonerat. "Veckans smörransonering blir 50 gram. Beträffande potatisen ha alla som äro berättigade att erhålla sådan, hittills utan mankemang fått sin tilldelning." Medicinalstyrelsen tillstyrker en framställning af arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse om uppskof med årets repetitionsövningar vid samtliga vapenslag till den 17 september.
Tisdag 10 sept. Spanskan härjar nu våldsamt i Norrland, särskilt i Jämtland. Flera dödsfall inträffar dagligen.

Onsdag 11 sept. Bohusläns regementes gymnastiksal används som sjukrum under regementsöfningen. Vid regementet har förekommit 110 fall av Spanskan alla dessbättre av lindrig art.
Dagen efter skriver man att chefen för Bohusläns regemente har gjort framställning om regementsmötets avbrytande. Man har svårigheter att bereda plats för alla de sjuka. Det torde bli nödvändigt att förlägga en del av styrkan i tält. Man är inte bekymrad över att hemförlova de värnpliktiga eftersom sjukan redan " är befintlig flerstädes uti länet".
Den 24 sept. skriver man att antalet sjuka var 700. Redan igår e.m. kunde de värnpliktige, som är bosatta i U-a med omnejd lämna kasernen.
I regementsorder 23. sept. beordras att," I mån av utrymme inom kompanierna skola sjuka från gymnastikhuset snarast möjligt överflyttas, om så erfordras, bäras, till respektive kompanier, enligt regementsläkarens anvisningar.
Inom varje bataljon skall ett logement med 8 sängar för svårare sjukdomsfall, genom bataljonscehefens försorg iordningställas, vilket ej få beläggas utom på regementsläkarens befallning. Till varje sådant logement skall beordras två pålitliga värnpliktiga som handräckning."
Den 25. sept. tar en regementsorder upp frågan om epidemin:
- Fr.o.m. söndagen den 29 sept. skall den friska manskapsstyrkan - avsedd för vakt och handräckning på varje komp. bestå av endast 6 man.
- Alla som haft Spanskan, förbjuds att under konvalescenttiden (10 dagar) besöka staden.
- Konvalescenter skola i görligaste mån förläggas i särskilda logement, helt avskilda från de friska.
- Så snart som gymnastiklokalen blivit utrymd skall den tillsvidare hållas låst (befarad smittorisk?)
- Från och med morgondagen användes norra delen av Samneröds lada såsom likbod.(Jag anade att den lilla futten på regementet inte skulle förslå)
Samma dag skriver Bohusläningen att Spanskan blir allt allvarsammare. Tre dödsfall, flera väntas. Under gårdagen var antalet sjukskrivna 651. I går middag hyste man intet hopp om sex av dem, deras dödliga frånfälle kunde väntas under dygnet. Dessutom är ett 30-tal illa däran. Till allt detta kommer svårigheter att erhålla tillräcklig läkarpersonal. Fortfarande får den ordinarie och förutvarande regementsläkaren. ( Harald Hansson och Idor Rosengren) bära bördan med biträde av två med. kand. samt fem hjälpsköterskor; en av dem, syster Thyra Kristoffersson, har emellertid själv nedlagts på sjukbädden.
Nästa dag skriver Bohusläningen följande: Hela antalet sjukskrivna är 565. Ett femte dödsfall ägde rum tisdag kväll. Ett 30-tal ligger i lunginflammation, ett par av dem ganska svårt, om än ej alldeles hopplöst. Utspisningen lämpas med hänsyn till sjukdomens art; mestadels består den av ägg och mjölk. De svårast angripna ligger för sig, åtta i varje logement, i de övriga salarna ligger 10-20 sjuka.
Vid fördelningsläkarens besök har denne uttryckt sin tillfredsställelse med de åtgärder som vidtagits. Under det senaste dygnet har ytterligare åtta avlidit.
Regementsorder 1. oktober: Vid inträffat dödsfall bland personal vid regementet skall förfaras enl. nedanstående:
- Kompanichefen sätter sig i förbindelse med den avlidnes anhöriga
- Vid begrafning i Uddevalla lämnar kompaniet erforderlig personal, 6 man såsom bärare varjämte minst en off. och en undofficer skall delta i processionen.
- Manskapet skall tillsägas göra honnör för passerande liktåg.
Militärbegrafning skall äga rum torsdagen den 3 okt. kl. elva för tre avlidna värnpliktiga samt sjuksyster Thyra Kristoffersson. De värnpliktiga hämtas från likboden vid Samneröd så tidigt likvagnarna kunna vara vid grinden vid Kasernvakten kl. 11 fm. Musikkåren skall vara vid vakten 10.55 Syster Thyras likvagn tillsluter vid länslasarettet. 9 oktober är 825 sjuka på I 17.
Bohusläningen skriver uppgivet den 10 oktober: Spanskan härjar nu så gott som i hela vårt land och kräver dagligen å skilda platser offer. Klockringning och begrafningar i mängd höra dessvärre till ordningen för dagen, och givetvis råder allmänt en betryckt och vemodig stämning.
12/10 Rekrytöfningarna uppskjutas. Under den senast gångna veckan har intet dödsfall vid regementet inträffat.
17/10: Vid Bohusläns regemente är hälsotillståndet bland de kvarvarande värnpliktiga nu tillfredsställande. Intet nytt fall har inträffat under veckan.
19/10: Vid regementet ligga nu i Spanskan blott ett 25-tal, ingen av dem svårare angripen.


Margareta Åman skriver i sin avhandling 1990:
Redan 1. augusti hade Norrlands artilleriregemente i Östersund drabbats av ett förfärande antal dödsfall. På två veckor hade 22 artillerister avlidit.
Regeringen som skulle fatta beslut om repetitionsövningarna beslöt att inte ge det generella uppskov på en vecka, som arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse föreslagit, men som generalstaben inte bifallit. I stället skulle vissa regementschefer ges rätt att bevilja tjänstledighet efter egen bedömning av läget. Det var ett oklart beslut som kom att bli ödesdigert och leda till vad som för militär sjukvård i fredstid måste betecknas som en katastrof.
Spanskan i siffror för några regementen:
I 6 Vänersborg: 1403 sjuka, 50 döda
I 17 Uddevalla: 824 sjuka, 26 döda
A4 Östersund 292 sjuka, 27 döda
Vid årets slut var antalet dödsfall i kasernerna i Sverige uppe i 778 värnpliktiga. 38 % av de inkallade blev sjuka.
Kaj Sandberg. //

2020-04-18

Nu är det lättare att ta sig upp till Knapes utsikt på Gustafsberg

 Under veckan har Bengt Olsson och hans mannar på Kultur och Fritid byggt den här fina trappan för att underlätta för den som vill ta sig sista biten till Knapes utsikt. Troligen kommer trappan att kompletteras med ett trappräcke. Stort tack för denna insatsen!!
Man når Knapes utsikt från Strandpromenaden från två håll. Leden är försedd med stolpar med vit markering.  //

2020-04-17

Folkets hus 1966

Insänt av Bill Rönnqvist:

Hej Gunnar!
Denna bild är tagen i Folkets Hus i maj månad 1966.
Det är musikskolans lärare och elever som samlats
på scenen i Uddevalla Folkets Hus för fotografering
efter sin stora musikuppvisning före sommarlovet.
Mvh.Bill Rönnqvist  //

2020-04-16

Bo Andersson d.ä. död

Idag nåddes jag av beskedet att major Bo Andersson d.ä. gått bort. Det var tydligen några veckor sedan.

Han föddes i Oskar Fredriks församling i Göteborg 1947-12-02. Han tog studentexamen 1968 och blev samma år officersaspirant vid Bohusläns regemente. Han tog officersexamen och blev fänrik 1971. Löjtnant 1972. Kapten 1974. Major 1982, vid Göta luftvärnsregemente 1990.

Efter sin aktiva tid som officer blev han rektor vid Fjällskolan i Göteborg och jag träffade några lärare från hans skola för en del år sedan och de sa att han var en mycket uppskattad rektor såväl av elever som lärare.

Jag vet också att han under några år guidade i Göteborgs "hemliga gångar" innanför vallgraven.
2016 deltog han vid nationaldagsfirandet i Regementsparken. Då hade jag inte sett honom på många år.  //

2020-04-15

Se upp för bedragare!

Insänt av Uddevalla Energi:

Hej!

Vi har ett pågående bedrägeriförsök i Uddevalla. Bedrägeriet går ut på att ett sms skickas ut med uppmaning att betala en faktura till Uddevalla Energi. Vi på Uddevalla Energi skickar inte fakturor via sms och vi råder våra kunder att inte betala. Vid eventuell osäkerhet går det naturligtvis bra att kontakta Uddevalla Energis kundservice.

Exempel på sms bifogas.

Med vänlig hälsning,
Cecilia Selander
Kommunikationsansvarig


2020-04-14

80 år sedan nedskjutningen av det tyska planet över Uddevalla

Idag är det exakt 80 år sedan kriget kom nära Uddevalla. Några dagar tidigare, den 9 april, inledde Tyskland ockupationen av Norge och Danmark. Spänningen i Sverige och Uddevalla hade ökat. Bl a hade en luftvärnstropp som varit grupperad i Norrland nu fått order att omgruppera till Uddevalla. Det var den enda luftvärnstroppen som fanns i Västsverige, men den hade två hypermoderna 40 mm luftvärnsautomatkanoner (40 mm lvakan Bofors).

Väl framme på I 17:s kasernområde drogs pjäserna upp på Musikberget i södra änden av kaserngården. Det var söndag morgon och troppchefen fick åka till Göteborg på ordergivning. Kvar vid troppen var ställföreträdanden furir Birger Magnusson. Och det var han som fick ta ansvaret när det plötsligt uppenbarade sig ett tyskt Junker 52-plan som flög in över kasernområdet rakt inom skotthåll från pjäserna på Musikberget.

Lyssna på Birger Magnusson när han själv berättar om nedskjutningen.

Så här beskrivs händelsen i boken Historien om Uddevalla av Ulf G Eriksson, Gunnar Klasson och Lennart Karlsson:

"Riktigt nära Bohuslän kom kriget när grannländerna Danmark och Norge invaderades av tyska trupper den 9 april 1940.

Åtskilliga var incidenterna denna dramatiska aprilmånad och många är de stunder då man på fullt allvar trodde att även Sverige var på väg att invaderas.

En sådan dag då spänningen i Uddevalla steg över kokpunkten var den 14 april. Ett tyskt trupptransportplan av märket Junker 52 siktades strax efter klockan 12 över Herrestadsfjället, på väg söderut. Ovanför Byfjorden lade planet om kurs, rakt in mot staden och dess regemente där en automatkanon just monterats på luftvärnsbatteriet som ställts upp på Musikberget.

När flyglarmet gick var det nog få i Uddevalla som inte trodde att det rörde sig om början till en tysk invasion. Personalen vid batteriet hann göra sig i ordning och när planet var tillräckligt nära gav det för tillfället ansvariga befälet, furiren Birger Magnusson order om varningseld.

Planet visade inga som helst tecken på att man var i nödläge och då blev ordern - verkanseld.

Och verkan blev det, nästan omedelbart. Planet fattade eld och med en svans av svart, tjock rök försvann det över skalbankarna vid Bräcke. Där störtade det helt nära dalslandsvägen och brann upp medan ombordvarande ammunition exploderade med ett väldigt smattrande. Det vill säga, inte riktigt all ammunition, för en hel del ammunition till flygplanskulsprutan hade kastats ur planet och även kulsprutan klarade sig bra. Så bra klarade den sig att den byggdes om till en stationär kulspruta, som sedan deltog i regementets luftförsvar resten av beredskapstiden. Kulsprutan kan idag beskådas på Bohusläns Försvarsmuseum.

Under tiden gjorde luftvärnstroppens personal sig redo för nästa insats men något mer fientligt flygplan dök inte upp över stan.

Så början på en invasion var det inte, utan troligen en nödåtgärd. Antagligen hade besättningen blivit orolig för bensinbrist och siktat in sig på att nödlanda på Samnerödsfältet mellan regementet och Rimnersvallen. Besättningen bestod av tre man som alla omkom och begravdes under militära hedersbetygelser på Sigelhults kyrkogård. De var Ernst Lück, 25 år, Heinz Priehäusser, 23 år samt Reinhold Buchhorn, 38 år. Några decennier senare flyttades deras stoft till en tysk massgrav på Kvibergs kyrkogård i Göteborg.

Bohuslän fick för övrigt utstå åtskilliga överflygningar av tyska trupptransportplan på väg till och från Norge. Och samme furir Magnusson som gav order om nedskjutningen över Uddevalla lyckades skjuta ned ännu ett av dessa plan vid Gravarne (numera Kungshamn) senare under kriget. Den gången såg han planet sjunka i havet.

Försvarsstaben försökte hemlighålla nedskjutningen över Uddevalla, trots 100-tals vittnen. I radiosändningarna under eftermiddagen hette det "att ett tyskt trupptransportplan krockat med en bergvägg i Uddevalla".

Uddevallas båda tidningar Kuriren och Bohusläningen blev uppringda av Försvarsstaben med besked om att samma version skulle stå i tidningen nästa dag. Det gick man inte med på lika lite som man underlät att publicera bilder på det havererade planet.

- Vi skriver precis som det är, gav Frank Eriksson, legendarisk chefredaktör på Kuriren, besked om och så blev det. Några efterräkningar för detta "brott" blev det inte och tyska radions sändningar på svenska senare på kvällen sade också som det var - "att den aggressiva svenska krigsmakten skjutit ned ett tyskt plan".

Samma dag gick flyglarmet ytterligare två gånger över Uddevalla. På eftermiddagen förväxlades ett svenskt plan med ett tyskt och när sirenen tjöt för tredje gången på kvällen var uddevallabornas nerver bra nära bristningsgränsen. Även denna gång var det dock falskt alarm och fullt så dramatiskt blev det inte mer i Uddevalla under kriget. Inte heller kom de sex luftvärnspjäser till användning som befolkningen samlat in pengar till. En luftvärnsförening bildad i mars 1940 fick rejäl skjuts på sin insamling av pengar efter söndagens dramatik och sammanlagt fick föreningen ihop en bra bit över en kvarts miljon kronor".

De tre besättningsmedlemmarna begravdes på Sigelhults kyrkogård bl a i närvaro av tyska militärattachéer. Långt senare flyttades deras kvarlevor till Kvibergs kyrkogård i Göteborg.
I en monter på Bohusläns Försvarsmuseum finns fortfarande saker från flygplanet. Bl a akterskyttens kulspruta som byggdes om vid vapenverkstaden på I 17 och sedan deltog i försvaret av regementet. Den kom dock aldrig till användning som tur var.  //

2020-04-13

Koleran i Uddevalla

Teckning av Nils Högman.

I dessa Coronatider kommer jag att tänka på ett inlägg här på Uddevallabloggen från 2007.

Bohusläningens reporter Frans Emil Karlsson har skrivit en utmärkt artikel 100 år efter den stora
epidemin. Här kommer den:

"När tjärtunnorna röko på torget och läkarna stodo rådlösa inför den förskräckliga "cholera
morbus" härjningar i Uddevalla år 1834.

Den hemska farsoten kolera (cholera morbus) hemsökte Sverige första gången 1834,
därefter 1850-1859, vidare 1866 samt 1872-1873 och senast 1894, då den emellertid aldrig
 kom längre än till karantänsanstalten Fejan (med O.D.-sångarne).

Kolerans hemland är Indien. Kolerafarsoten 1834 nådde Uddevalla i mitten av augusti.
 Den för allmänheten obekanta sjukdomen spred sig med rasande fart. Dess första offer här
var sockerbrukshållaren Anders Gabriel Lindström, som tydligen erhållit smittan i Vänersborg.
 Efter besök i denna stad hemkom L. kl 1 på natten - kl 5 på morgonen var han död. 
Samma dag dog mannen, som skjutsat L. till och från Vänersborg. Redan första veckan
insjuknade 267 personer och allmän panik uppstod. De hemsökta husen betecknades med
 varnande anslag. Alla, som kunde, lämnade staden och uppmaningar i Uddewalla Weckoblad
 till de bättre lottade att återvända för att bringa hjälp i nöden hade inte stor verkan.

Sjukdomen började på Söder, gick därpå till Öster och sist till Norr. Flera familjer utdogo helt
 och hållet. "Rökning för att rensa den tryckande luften är nu anbefalld trenne gånger om 
dagen utanför varje hus i staden, vilken är dyster som själva graven, utan liv, sällan
 presenterande någon annan invånare än läkare, sjukbärare etc. De flesta handelsbodar
 och kontor äro stängda", heter det i Weckobladet om situationen en av dagarne i slutet av 
augusti.

Läkare voro då d:r Bågenholm, Lönner och Kjerrulf, förstärkta med d:r Påhlman från Stockholm.
 Som kolerasjukhus användes först Lancasterskolan och sedan Herrnhutska brödraförsamlingens
 kyrka (nu tändsticksfabrik), som genast fylldes med sjuka.

I början av september dogo 12 à 15 personer per dygn. Då dödgrävare ej för penningar kunde
 anskaffas, överenskom gesällkåren att gripa verket an samt uppkastade i en hast gravar för
 60 - 70 lik, som annars måst stå obegravna i flera dygn. Gesällernas exempel följdes sedan av 
handelsbiträdena.

En av dessa massgravar kunde ännu för några år sedan utvisas å Östra
 kyrkogården. Graven är nu planad.

Redan i början av epidemien hade tre provisorer, utgörande servisen på stadens tvenne apotek,
 fallit offer för farsoten. Man lyckades i stället få tag i en dansk farmaceut vid namn Nielsen,
 varjämte förre provisorn nu handelsbokhållaren Hoppenrath ställde sig till de bekymrade
 apotekarnes förfogande.

Läkarna stodo rådlösa. Såsom preservativ utom rökningen användes malörtsbrännvin, 
s.k. besk, som utdelades gratis vid bord i varje gathörn, ja det uppges, att man tvingade 
även barn att begagna sig av detta såsom särdeles kraftigt ansedda medel.

Såsom en märklig huskur berättade mamsell Schager från sitt hem, där familjefadern blev ett
av farsotens offer: "Vi fattade varandra hand i hand alla familjens överlevande, stora och små,
 och tänkte springa så långt som till Kasen och tillbaka. Vi sprang så länge vi orkade, kommo 
i svettning och togo ett kallbad vid återkomsten. Det skulle vara bra - vi överlevde".

Från ett hantverkarehem på Norr berättar stadens tidning om en liknande hästkur. Söndagen
 den 24 augusti avled husfadern. Av den övriga familjen, som vakade under natten, insjuknade
 nästan på en gång modern, en son och en dotter och alla avledo inom 6 - 8 timmar. Gesällen
 S-g, en högväxt och kraftfull man, omkring 30 år, blev samtidigt anfallen av sjukdomen. Han låg
 till sängs och var ganska svag, då han plötsligt rusade upp och ut på gården, där han, under
 det krampen ansatte honom i armar och ben, började en vid krigsdans, svor, sparkade och 
fäktade som en galning. En person, som råkade komma i närheten av honom, fick en våldsam
 spark. Under denna häftiga exercis drack patienten nära en kanna söt mjölk. Efter en stunds
sprattlande lättade krampen, och två dagar därefter var mannen fullt frisk.

Enligt den officiella rapporten synes ingen ha insjuknat eller avlidit efter 18 september. Till 
denna dag uppges 571 insjuknade och 275 döda. Kolerasjukhuset utrymdes redan 25 september.

Högsta antalet sjukdomsfall inträffade 1 september, nämligen 25, och största antalet dödsfall
skedde 29 augusti, vilken dag ej mindre än 31 personer inom staden avledo i kolera. Då staden
 vid denna tid hade omkring 3 400 invånare, finner man att av dessa omkring sjättedelen blevo
angripna av farsoten.

Av dödens skördar under denna sorgens tid må nämnas assessorn stadskirurgen L J Holmer, 
f. grosshandlaren H J Hegardt, Peter Jonson Hegardt, handelsman H D Walcke med fru,
 direktör Gustav Schiller, f. jaktlöjtnanten R Gyllich, handl. Andreas Busck, provisorerna G E
 Tellbom, G Lönnqvist och E V Grönberg, karduansmakare P Nordlöf, klockare K G Schreil,
 urmakare R Schager, fanjunkare S A Hellström (å Känsö), greve Ph. Creutz, handl. Samuel Lund,
 handelsbetjänten C J Hofvander, salteriidkaren J Didriksson å Kristineberg, fruarna Sara Elisabet
 Sanne, A C Wikström, Maria Beata Sundberg f. Bagge, Brita Busck f. Wennergren, Anna 
Katarina Moleen, Sara Katr. Bildt f. Sanne, Anna Margareta Schröder f. Almgren, fröknarna 
Emelie och Helene Natt och Dag, mamsellerna Regina Ch Brinck, Gustava Plate och Beata 
Rhodin, alla från Uddevalla.

Runtomkring staden härjade mordängeln lika obarmhärtigt både i städer och på landet. 
Exempelvis kan nämnas, att i Göteborg, som då hade 28 000 invånare, t o m 28 augusti hade
 avlidit 1 837 personer.

Det var sorg och veklagan i nästan varje hem, och den dystra stämningen tog sig i Uddewalla
 Weckoblad uttryck uti bl a följande versifierade

"Farväl till 1834":
"Farväl du gamla år – du från oss flydde!
I tidens, men ej uti glömskans flod
Du sjunkit ner, ty i palats och hydda
Du reste dig en svartklädd minnesstod.
Ej krigets åska över fälten dånat,
Ej blodig fejd har härjat Svea land,
Men dödens ängel grymt bland oss rånat
Och slitit älskandes och vänners band.
Ja, gamla år, uti sorgligt minne
Du länge bor i våra hjärtan inne".

Under sexton år var man nu förskonade från den asiatiska fienden, men 1850 skulle den åter
 göra sig påmind. Göteborg, Vänersborg, Lilla Edet, Trollhättan och särskilt södra delen av den
 bohuslänska landsbygden hemsöktes, men Uddevalla skonades. Man hade nu infört ett slags
 avspärrningssystem, vilket för Uddevalla stads vidkommande uppehölls till mitten av oktober.
 Septembermarknaden i Uddevalla avlystes, men för sent, folk hann inte underrättas och 
tillströmningen blev större än någonsin. Allt avlöpte dock lyckligt. Under Sandens (Saltkällans)
 marknad träffades en knalle av kolera och avled i en lada, utan att någon vågade ta vård om 
honom.

Intill 8 november 1850 inträffade enligt officiella siffror på Bohusläns landsbygd 572 sjukdomsfall
 och 270 dödsfall av kolera. Norr om Uddevalla omtalas endast 6 dödsfall, därav 2 från Tanum 
och 4 å Torsberg i Herrestad, dit smittan förts genom kläder från Göteborg.

I september 1857 förspordes en elakartad rödsotsepidemi från Göteborg, vilken "rödsot" slutligen
 konstaterades vara icke mindre än den fruktade cholera morbus, som emellertid sedan 1850
 försports än här och än där i landet. "Rödsoten" kom även till Bohuslän och Dal. Särskilt nämnes,
 att i Lane-Ryr 10, 12, 15 och ända till 17 lik jordades per söndag, mest barn. I Svarteborg måste
 kommunen tillverka likkistor på lager, varav ett par kanske ännu står kvar i kyrktornet.

År 1866 gjorde koleran sitt inträdde i Uddevalla den 30 augusti, då helt plötsligt löjtnanten Axel
 Hultman, chef för Uddevalla Skarpskyttekår, avled. Nästa patient till kolerasjukhuset, som var
 inrättat i den nyuppförda järnvägsbaracken "Bracka", anlände ett par dagar senare.

Då koleran länge härjat runt om på andra orter, var man efter omständigheterna väl beredd. Som
 koleraläkare anställde fältskär Hoppenrath och d:r Littke. Sundhetsbyråer inrättades i fiskhandlare
 Bagges hus å Norr och i Musei gård på Öster. Enligt vad man berättat upptecknaren härav,
 tillhandahöllos i dessa lokaler "beskar" avgiftsfritt, så att den, som kände magknip, hastigt skulle
 kunna erhålla denna fortfarande såsom oumbärlig ansedda medicin. Att döma av beskarnas 
åtgång, torde magarna varit i högst miserabelt skick hos en stor del av den manliga stads- och
 lantbefolkningen.

Koleraepidemien i Uddevalla blev emellertid lindrig även denna gång. Från epidemiens utbrott 
30 augusti till 9 oktober, då den avstannat, antecknades 21 insjuknade och 16 avlidna.

Dödsprocenten är här ovanligt liten, men kan måhända förklaras därav, att icke alla sjukdomsfall
 uppgivits. Man sökte nog i det längsta dölja epidemiens utbrott, med skäl fruktande för att lantborna
 skulle sky staden och dess näringsliv därigenom förlamas.

Med de vattenförhållanden, som vid denna tid rådde i Uddevalla, - drickbart vatten fanns vissa tider
 icke att erhålla inom staden, utan måste då, såsom ibland hände, att Sörkällan sinade, hämtas
 ända från Emaus, Ramneröd och Marieberg – är det att anse såsom god tur, att dessa senare
 koleraepidemier icke fingo större spridning. Ty älvvattnet, som naturligtvis användes för tvätt o d,
 var säkerligen en mycket farlig smittobärare.

I skärgården rasade koleran, särdeles svårt å Klädesholmen och Gullholmen. Å Klädesholmen 
hade i september 40 personer avlidit. En sundhetskommission hade tillsatts, men medlemmarna
 funno det säkrast att lämna platsen. Även på Orusts och Tjörns landsbygd förekommo flera fall.
 Marstrand blev heller icke förskonat.  //