(Balsameringen av Karl XII i den nya basutställningen)
Då och då poppar det upp kommentarer om att man saknar den gamla basutställningen på Bohusläns museum. Nu senast tyckte någon att traktorn och fiskebåten Äran borde ha fått vara kvar.
Det påminner mig om reaktionerna från en äldre man (90+) då Bohusläns museum invigdes 1984: "Va, finns inte krokodilen och samurajen som fanns på Uddevalla museum kvar? Då skall jag inte besöka det nya museet!" Jag minns att jag då och då fick höra samma sak från honom. För honom var det nya Bohusläns museum därmed värdelöst.
Jag har därför bett min kära hustru, som var med och producerade den gamla basutställningen och nu också den nya, att ge sin syn på varför basutställningarna byttes ut:
"Bohusläns museum invigdes 1984. I början av 2000-talet, efter 20 år med de ursprungliga basutställningarna, var dessa mycket slitna och i behov av genom-gripande åtgärder.
Många av våra återkommande besökare tyckte också att de sett utställningarna tillräckligt, och de hade slutat gå en trappa upp. Vi fick kritik för att där aldrig hände något.
Det hade aldrig varit meningen att utställningarna skulle stå för evigt, redan från början hade museistyrelsen ambitionen att de skulle förnyas undan för undan. Men det blev inte av, i brist på medel. Nu var emellertid en satsning helt nödvändig.
Frågan var då om de mycket populära byggda miljöerna skulle vara kvar. Av flera orsaker beslöt vi att ta bort dem. Ett tungt vägande skäl var att de innehöll många ytor och skrymslen som var omöjliga att komma åt vid städning. Där fanns härdar av skadeinsekten amerikansk änger, som vi haft bekymmer med i en rad år, och som Anticimex inte lyckats utrota trots upprepade besprutningar. Ängrarna åt på allt organiskt material i utställningarna, till exempel de uppstoppade djuren. Ängrarna hade spridit sig i nästan hela byggnaden, och det var bara en tidsfråga innan de skulle ta sig in i magasinen. Efter ombyggnaden har vi fått bukt med skadeinsekterna.
Ett annat problem var fiskebåten Äran, som var central i utställningsdelen Kustbor och en omtyckt lekplats. Den hade dömts ut av Uddevalla kommuns säkerhets-ansvarige. Inga barn fick längre gå ombord, och eftersom båten var helt sönderlekt hade den svårt att försvara sin plats i en basutställning. Traktorn, uppskattad av många, var också problematisk eftersom den hade flera rörliga delar som man kunde klämma sig på, vilket också hände då och då, med besök på akuten som följd.
Ytterligare en faktor var att utställningens olika miljöer var låsta till ett fåtal olika tidpunkter och teman. Bönder på 1830-talet, Stadsbor på 1890-talet, Kustbor på 1910-talet och Löntagare på 1960-talet. Där gick inte att spränga in föremål från andra epoker. Sedan vi flyttade in i det nybyggda museet 1984 har vi fått mycket bättre grepp om våra föremåls- och bildsamlingar; vi har också fått in en hel del nytt material, till exempel från arkeologiska undersökningar i Kungahälla och Marstrand. Utställningarnas uppgift är i grunden att visa så mycket som möjligt av museets samlingar, och den uppgiften var svår att klara i de basutställningar vi hade.
Helt nya, fräscha och flexibla utställningar ville vi alltså bygga. Men med lika omsorgsfullt valda material och färger som tidigare. (Flera av oss som gjorde de gamla basutställningarna var med även denna gång.) Alträ, järn, glas, granit och giftfria lasyrer är genomgående val. Intrycket skulle även nu vara välkomnande, och tilltalande för ögat.
De livligaste barnlekarna har fått flytta till det nya lekrummet i bottenvåningen. Där finns ångbåten Uddevalla, som man kan härja fritt på. Tidigare var det ofta sådant ståhej, särskilt kring fiskebåten Äran, att andra besökare klagade, och museets pedagoger hade svårt att genomföra sina visningar. I de nya basutställningarna finns emellertid flera platser för lugnare lek.
I de gamla utställningarna fanns många rekvisitaföremål som kunde hanteras fritt och var avsedda för slit-och-släng. Nu visar vi många fler inmärkta museiföremål, och de måste skyddas på ett annat sätt. Men glasmontrar är förstås glasmontrar – och de kräver att vuxna som kommer till museet tillsammans med barn engagerar sig mer, för att förmedla innehållet till barnen.
De gamla utställningarna handlade om hur folk bott och arbetat under olika tider.
Nu är upplägget ett annat. Två viktiga utställningsdelar är Bohuslän – Gränsland och Bohuslän – Kustland.
I Gränsland träder en rad historiska personer fram, och belyser genom sina öden hur det varit att leva i ett politiskt hårt pressat landskap.
I Kustland får man möta kustkulturen på ett djupare plan än genom båtar och fiskeredskap. Vi har utvecklat ett nytt sätt att berätta, där vi utgår från allmänmänskliga erfarenheter som oro, sorg, glädje, kärlek, stolthet, skam, frihet, ofrihet … och illustrerar dem med bohuslänskt material. Utställningen handlar om oss själva, och på så sätt har den möjlighet att intressera var och en.
En del av museets besökare saknar de gamla utställningarna – men många har uttalat sin uppskattning av de nya. Tack vare ombyggnaden har Bohusläns museum 2009 varit nominerat till två nationella priser, Årets utställning och Årets museum.
Ann-Marie Brockman
/utställningsantikvarie" //