Då Rådhuset var rött

Jodå, Rådhuset har varit rött. Bilden kan vara från 1930-talet. Från början var det faktiskt rött men då var det inte putsat som på bilden. Bakom putsen finns det kända holländska teglet som Uddevalla fick importera tullfritt efter branden 1806. PÅ Rådhuset baksida kan man fortfarande se den oputsade fasaden med det holländska teglet.  //

Överraskande musikkonsert med Uddevalla Stadsmusikkår

En fördel att bo vid Kungstorget är att det hela tiden händer saker, ibland till och med ganska överraskande. Som idag då jag plötsligt hörde marschmusik och tittade ut och fick se Uddevalla Stadsmusikkår med drillflickorna framför Rådhuset. Det var en (tror jag - jag hade i alla fall ingen aning) ganska oannonserad konsert men icke desto mindre mycket bra.

Som vanligt introducerades varje nummer med ackuratess av musikkårens ordförande Roger Johansson.  Nästa konsert framför Rådhuset blir den 16 juni.  //

Nyårskaffe i Rådhuset

Traditionsenligt bjöd Uddevalla kommun sina invånare på nyårskaffe i Rådhuset. Köerna ringlade tidvis långa till tårtan. Det är en trevlig tradition som varmt kan rekommenderas.

Kommunalråden Essam El-Naggar (FP), Magnus Jacobsson (KD) och Ingemar Samuelsson (S) agerade servitörer för dagen.

Kommunfullmäktiges ordförande Ralph Steen (FP - med förklädet) hjälper här några kommuninvånare tillrätta.  //

Rådhusets fasader renoveras

Då Rådhuset var rött

(Klicka på bilden två gånger)

Den här bilden är inte så vanlig. Ett rött rådhus? Jodå, bilden ljuger inte men när kan den vara tagen? Kan någon identifiera exempelvis glasskioskerna? //

Svartens café

I morgon återinvigs Rådhuscaféet efter en tids renovering. Innehavaren Bengt Hemberg har velat ta fram lite av den historia som har funnits i huset tidigare. Bl a låg Café National i lokalerna. På den tiden det begav sig sa dock de flesta Uddevallabor Svartens café efter innehavaren. Mest känt är dock huset för att det var här som Jean Baptiste Bernadotte bodde då anfallet mot Norge planerades på sommaren 1814.

Jan Aronsson har skickat mig några vykort där han genom att förstora dem har tagit fram namnet på caféet. Jag har valt denna bilden från 1915. Jan undrar också vem Svarten var?

På grund av sitt kolsvarta hår kallades Johan Edvard Eriksson sällan något annat än Svarte Erik, eller Svarten.

När Storstrejken bröt ut i Sverige 1909 var Svarten förman på Uddevalla Snickerifabrik. Hans tre söner arbetade också där. Ett par av dem var aktiva i den fackliga kampen och när strejken var över fick de kalla handen av arbetsgivaren. Då slutade också Svarten.

I stället startade han eget, tillsammans med hustrun Alma Lovisa. De öppnade ett kafé i Rådhusets västra flygel.

De valde det stiliga namnet Café National – Svarten var nykterist och med i Nationalgodtemplarorden. Men i folkmun blev det Svartens kafé.

Det var populärt redan från början, inte minst bland de fattiga Göteborgare som byggde I17. När gästerna var ”blacka” var Svarte Erik hygglig och lät dem ”kritsa”, handla på kredit. Just militärer från I17 kom att bli kaféets främsta kundkrets.

Tidningen Bohusläningen berättade om Svarten att han stod själv bakom disken från tidig morgon till sen kväll, i helg och söcken. Alltid lika pigg och kry. Han hade ett vänligt ord till varje kund och var en outtömlig historieberättare. I hela vår stad och långt därutöver var ”Svarte Erik” känd och välkänd.

I en tillbyggnad på gården låg köket. Där styrde och ställde Alma Lovisa, kokade kaffe och bredde smörgåsar. Hon bakade inte själv, utan bröd köptes från ett bageri som också låg på Rådhusets gård. Smörgåspålägg beställdes från Saluhallen vid torget.

Kaféet hade två rum för gästerna. Från torget kom man först in i ett mindre rum med ett par bord, och där stod även disken med kassaapparaten. Genom ett valv kunde man gå in i ett större rum. Musik höjde stämningen, det fanns en grammofon och gott om skivor.

Schack var ett av Svartens intressen, och han blev Uddevalla Schacksällskaps gynnare. Klubben fick hålla sina träffar på kaféet utan att betala hyra. Svarten skänkte också ett vandringspris till klubben.

Men för damer utan herrsällskap var det vid den tiden otänkbart att gå på kafé eller restaurang! Det ansågs inte passande, och de blev inte serverade. Svarten gick i bräschen här, och öppnade ett damkafé en trappa upp!

I tjugo år stod Svarten bakom sin disk, alltid på gott humör. Han var verksam nästan in i det sista och dog 73 år gammal 1931. Familjen drev kaféet vidare en tid. Sonen Karl Arvid öppnade Café 45:an på Kungsgatan, och startade också torghandel med karameller. Torghandeln övertogs av sonsonen Yngve, som tillsammans med hustrun Majken blev legendarisk försäljare av Klings glass.//

"Tre granar, varav en tall"

Den ständigt alerte Jan Aronsson har skickat mig information om vad som skrivits om Uddevallas stadsvapen (senare kommunvapen).

Wilhelm Jacobowsky skriver 1917 om ämnet och kan då konstatera att stadsvapnet genom århundradena sett väldigt olika ut. Det menar jag är lätt förståeligt då man väl inte hade antydan till något som kunde kallas grafisk design? Jacobowsky har gått igenom vad som skrivits om Uddevalla i olika böcker. På sidan 123 i sin bok visar han sex olika utföranden av vapnet efter 1693.

Diskussionen om stadsvapnet rör sig uteslutande om vilka trädslag som är de rätta. I min förra artikel om Uddevallas kommunvapen 2007-06-05 tar jag steget från det första sigillet 1622 och direkt till dagens fastställda vapen från 1942. Däremellan har det således varit en flora av olika utföranden och åsikter om stadsvapnets utseende.
Det framgår inte vem som har skrivit det men någon uttrycker att Uddevallas vapen består av "tre granar, varav en tall".
Hur som helst har jag på olika platser i staden hittat stadsvapnet och nog kan det finnas anledning att undra vad för slags träd det skall vara.

Över Rådhusets entré sitter det ett vapen som är ditsatt 1895. Är det en tall i mitten, eller är det en ek?
På lyktstolpar runt om i staden kunde man förr i tiden hitta stadsvapnet. Jag har själv sett det på Kapelle men när jag nu far förbi så verkar det som att de gamla belysningsstolparna alla är utbytta mot modernare (och tråkigare).

På brunnslock kan man också hitta stadsvapnet. På Skolgatan, mitt för "Polispalatset" finns det ett väldigt fint brunnslock med Uddevallas nu gällande vapen (Se upp för trafiken om du skall titta på det för det ligger mitt i vägbanan!).

Det är faktiskt det enda stället jag har sett detta brunnslock.. Tillverkaren av locket har förstås gjort en gjutform och hoppades väl på att få flera beställningar framöver. Priset kanske då höjdes eftersom företaget var ensamma om gjutformen?

Jag tar tacksamt emot fler tips om platser där det finns stads- eller kommunvapen synliga ute i staden.//