Löfgrensfredag

Om man är det minsta fundersam över vilken dag det är nar man tittar ut genom köksfönstret på morgonen så vet man att det är fredag då man ser den här vagnborgen med blommor från Löfgrens.  //

Då dubbelstatyn var ny

Från Monica Samuelsson kommer den här bilden. Den är ur Veckojournalen antagligen i början av 1915. Statyn är alldeles nytillverkad på Meyers konstgjuteri i Stockholm. Hela företagsnamnet var Otto Meyers Konst- Metall- & Zinkgjuteri. Meyers konstgjuteri har gjort ett 40-tal offentliga statyer runt om i Sverige.

Gjuteriet grundades 1874 och var verksamt till slutet av 1970-talet. Läs mer här http://sv.wikipedia.org/wiki/Meyers_konstgjuteri  //

Sveriges första dubbelstaty – Lefe konung Karl Gustafs minne, lefe Bohuslän, lefe Sverige!

Lena Nielsen är forskare vid Umeå Universitets forskningsmiljö Historia med utbildningsvetenskaplig inriktning. Hennes avhandlingsprojekt går under titeln "Bilden av vår forntid i läromedel under 1900-talet - hur har denna bild förmedlats och hur har synen på det främmande förändrats?"  Syftet är beskriva och analysera hur läromedelstexter om vår förhistoria har förändrats under 1900-talet och hon vill belysa de budskap som förmedlats i ljuset av den, för tiden gällande, arkeologiska forskningstraditionen.

"Den 31 augusti 1915, mitt under ett brinnande världskrig stannade så gott som hela Uddevalla upp under några timmar. Befolkningen hade till stora delar samlats på Stora torget för invigningen av den dubbelstaty av brons av Karl X Gustav och hans rådgivare och fästningsbyggare Erik Dahlberg.

Ända sedan den 18 december 1912, då Stadsfullmäktige i Uddevalla hade samlats för att gemensamt öppna och läsa ett förseglat konvolut sänt från grosshandlare A. F. Cavalli-Holmgren i Stockholm, med påskriften ”Gåfa till Uddevalla Stad. Öppnas först vid Stadsfullmäktiges sammanträde” hade staden engagerats i statyfrågan och Bohusläningen och Bohus-Posten rapporterade härefter engagerat händelseutvecklingen.

Det visade sig att Cavalli-Holmgren ville skänka ett monument till Uddevalla som påminde om någon för staden och området betydelsefull händelse och som samtidigt stärkte kärleken till hembygden och fosterlandet. Hans val av motiv hade fallit på Karl X Gustav, den kung som bohusläningarna, enligt honom, skattade högst.

Redan den 20 december publicerade Bohus-Posten hela brevväxlingen mellan Stadsfullmäktige och A. F Cavalli-Holmgren. Stadsfullmäktiges ordförande hade omgående utsett en kommitté som redan efter 20 minuter godkänt Cavalli-Holmgrens förslag som gick ut på att han skänkte statyn men krävde samtidigt en motprestation genom att stadens befolkning och landskapet bekostade sockeln samt att inskriptionen författades av honom själv. I svarstelegrammet som Cavalli-Holmgren skickade till stadsfullmäktiges ordförande skriver han: "Glädjande telegrammet emottaget. Lefe konung Karl Gustafs minne, lefe Bohuslän, lefe Sverige!” (Bohus-Posten, 20/12 1915, Uddevalla stadsfullmäktiges protokoll nr 13, 1912).

Cavalli-Holmgrens tankar följer i den tidsanda som råder under perioden mellan revolutionerna 1848 och fram till första världskrigets utbrott och med de många monument som restes då ville man lära ut vissa ideal och värderingar. Monumenten hade ett pedagogiskt syfte och genom dess beständighet ville man inskärpa samma budskap för flera generationer framöver och de skulle också fungera som vägvisare och inspiration (Rodell, s. 86-87). Syftet var att påminna om betydelsefulla personer, idéer och händelser (Zander, s. 107).

Genom att placera monumenten på offentliga platser hoppades man att människorna skulle påverkas av dess intensitet och budskap och genom detta bli goda samhällsmedborgare. Placeringen var betydelsefull och det var viktigt med stora ytor runt omkring som gav möjlighet till manifestationer. Monumentet gav då, på grund av sin placering ett imponerande intryck från alla håll och hela området fick status av en nationell kultplats (Zander, 1999, s. 69, Bohus-Posten, 12 januari 1914).

En artikel i Bohusläningen den 14 mars 1914 bekräftar detta; ”Af allt att döma kommer monumentet att tillfredsställa högt ställda skönhetskraf, hvar jämte det som historiskt minnesmärke framåt genom seklen i bohusläningarnes hjärtan troget skall bevara minnet af den store konung, som gjort Bohuslän svenskt och därmed främst bidragit till vår hembygds lycka och välgång” samt i Bohus-Posten den 12 januari 1914; ”Från alla håll gör verket en monumental verkan”.

Monumenten i sig kom att fungera som läroböcker i sten, som kombinerade nyttig konst och lärande (Broberg, Wikander & Åmark, 1993, s. 174, Zander, s. 109). Ordet monument kommer från latinets monumentum vilket i sin tur kan länkas till verbet monere som betyder just påminna, uppmana, lära ut (Rodell, s. 86, Zander, s. 109, Berggren, 1991, s. 19)

Typiskt för de monument och statyer som restes under decennierna kring 1900-talet var att deras budskap handlade om nationen, om hjältemod vid en speciell händelse samt påminde om dem som gav sina liv i kampen för nationens existens. Statyn på torget i Uddevalla ger dock inte intryck av ett krigsmonument där de döda soldaterna namnges eller uppmärksammas för att de dog för en betydelsefull sak. Det ger mer ett intryck av ett segermonument eller en manifestation där kungen får hela äran. Soldaternas offer ges inget utrymme och deras kamp för ett svenskt Bohuslän uppmärksammas inte som vid många krigsmonument där soldaternas och den som skänker monumentet uppges stå för samma sak. (Koselleck, 2002, s. 287-288). Dock uppmärksammades männen i kungens tal på invigningsdagen (Bohus-Posten 1 september, 1915). Det heroiska knöts ofta till kungligheter vilket här är fallet och ofta frammanades berättelser om stormaktstidens glansdagar (Rodell, s. 87, Young, 1993, s. 2).

Tisdagen den 8 april 1913 publicerar Bohusläningen en förklaring från skulptören själv, Teodor Lundberg, daterad 4 mars samma år; ”Härmed får jag förklara, det jag den 27 januari detta år af grosshandlaren m. m A. F Cavalli-Holmgren emottagit full bankgaranti, att till mig under alla förhållanden utbetalas den kontrakterade summan för modellering och bronsgjutning af det ryttarmonumentet af Carl X Gustaf till häst jämte Erik Dahlberg till fots, som jag åtagit mig att den 20 februari 1915 leverera fullt färdigt å därtill afsedd plats i Uddevalla stad”.

Teodor Lundberg var konstprofessor och en skulptör med en lång meritlista, hans verk karakteriseras av elegans och fransk realism (Bra Böckers lexikon 1973). Den 12 januari 1914 meddelade Bohus-Posten att gjutningen av monumentet hade påbörjats. Gruppen skulle med postament mäta 9 meter, varav sockeln, som bohusläningarna själva skulle bekosta hade en höjd på 4, 16 meter.

Statyn påminner om den staty av samme kung som sitter till häst i Malmö, på Stortorget, från 1873, skulpterad av John Börjesson.  Även på detta monument finns Erik Dahlberg med, men här endast som en porträttmedaljong på sockeln.

  

Statyn i Uddevalla är Sveriges första dubbelstaty och visar hur kungen sitter på en spansk springare och tittar med allvarlig blick ut över terrängen. Vid hans högra sida, tätt intill hästen, står Erik Dahlberg med en anteckningsbok i handen. Scenen beskrivs vidare; ”Kapporna blåsa ut något, hästens långa svans sveper framåt, det är en fläkt över det hela – medvind, som ju de båda männen f. ö alltid seglade uti”.

Bohus-Posten citerar T. Blanche i Aftonbladet; Det är på samma gång ett ståtligt och intagande monument som Teodor Lundberg har givit oss… Det verkar pompöst och graciöst… Det lilla Uddevalla är att lyckönska till monumentet som med sockel kommer att resa sig 9 meter. Det är stor skada att det gått Stockholm förbi. Här hade det dock haft sin naturliga plats. Kanske skall man snart erkänna att, Teodor Lundbergs Karl X Gustaf är ett af våra yppersta modärna ryttarmonument” (Bohus-Posten 12 januari 1914). Teodor Lundberg hade från början skissat på ett förslag till en staty av Karl X Gustav för en placering i Stockholm men det kom inte att genomföras, istället hamnade hans staty i Uddevalla.

Förutom att monument som detta är tillverkade av beständiga material är inskriptionen på sockeln karaktäristisk för denna typ av medium. Den förklarar vad som hyllas, vem som står bakom hyllningen och varför personen hyllas (Zander, 2009, s. 108, Berggren, 1991, s. 19-22). Cavalli-Holmgrens önskan var att inskriptionen på statyn på Kungstorget skulle lyda: Bohusläningarne åt honom som gjorde dem till svenskar.

Den 7 mars 1914 görs i Bohus-Posten ett upprop till Bohusläns befolkning om insamling till statyns sockel. Cavalli-Holmgren hade vid gåvan önskat att ”hvarje bohusläning, ung som gammal, fattig som rik, kvinna som man måtte bidraga till denna insamling, på det att Bohusläns alla invånare måtto känna delaktighet i gåfan”.

Denna insamling sågs som ett tillfälle för bohusläningarna att dra sitt strå sitt strå till stacken och delta i ett lokalpatriotiskt syfte och i tidningarna uppmanas medborgarna att delta i den allmänna insamlingen. Den 14 mars 1914 går landshövdingen i Göteborg, Gustaf Lagerbring ut med ett upprop till Bohusläns befolkning där han uppmanar alla att bidra till postametet som ska huggas av bohuslänsk granit och i uppropet hyllar han monumentet som en gemensam hjärtesak som knyter den bohuslänska hembygden till det älskade fosterlandet (Bohusläningen den 14 mars 1914, Uddevalla stadsfullmäktiges protokoll nr 13, 1912)

Enligt skissen av Lundberg och Cavalli-Holmgren skulle ”placeringen av statyn ligga något öster om torgets centrum, halfvägs mellan kandelabern och östra trottoaren, så att statyn blir i linje med Kyrkogatan” (Bohus-Posten, 19 maj 1915).

Karl X Gustav står med sin häst vänd mot Danmark, något som påminner om ryttarmonumentet av den italienske frihetshjälten Giuseppe Garibaldi i Rom. Han sitter, liksom Karl X Gustav, på en stillastående häst, något som markerar att hjälten och resultatet av hans kamp har en bestämd plats i den italienska huvudstaden. Garibaldis blick är vänd mot Vatikanen som hade motarbetat det enande som Garibaldi lett.

Om man ser till Karl X Gustav och hans placering på torget i Uddevalla kan man tolka det som att han vänder sin blick mot Danmark och står nu stilla med sin häst på den bohuslänska mark som han erövrat (Zander, s. 113). Men Bohus-Posten beskriver den 30 augusti 1915 det istället som följande ”…konung Karl X Gustaf spanade ut öfer Bältens isar, medan Erik Dahlberg, stående bredvid, demonstrerar en plan för övermarschen”.

Den slutgiltiga inskriptionen kom att lyda; ”Bohusläningarna till Carl X Gustaf, genom hvilken de blivit svenskar”. Hela monumentet genomsyras av en nationalistisk anda; framsidan pryds av Rutger von Aschebergs porträtt, Bohusläns förste svenske landshövding och stenen var såklart genuin rödbrun bohuslänsk granit (Bohus-Posten, 30 augusti 1915).

Nationalismen och den lokalpatriotiska andan visar sig tydligt i tidningsrapporteringen i de stolta ord som journalisterna och de andra inblandade använder i beskrivningen av hembygden och fosterlandet samt i de återgivningar av hur Bohuslän blev svenskt som publiceras under cirka fyra år av rapporteringar i media med anledning av monumentet. Denna djupt rotade fosterlandskärlek var vanlig bland konstnärer samt beställare och finansiärer av denna typ av monument vilket bidrog till att föreställningarna om hur det förflutna och de historiska hjältarna skulle uppfattas ofta var nationellt färgade (Zander, 110).

En intressant likhet mellan statyerna i Malmö och Uddevalla är att hästarna som kungen sitter på båda står stilla. Vanligast var vid sådana här monument att hästarna var i rörelse, på väg mot erövringar. Att hästarna står stilla markerar att kungen och svenskarna var här för att stanna (Zander, s. 123). Bohusläningarna har dock till skillnad från vissa skåningar accepterat det faktum att de sedan 1658 tillhör Sverige och statyn på Kungstorget i Uddevalla ses inte som en symbol för en ovälkommen ockupationsmakt (Zander, s. 123).

Det finns dock meningsskiljaktigheter kring identitetsskapandet i Bohuslän om huruvida bohusläningarna var nöjda med förändringen (Ljungberg, 2009).  Postamenten till båda statyerna är tillverkade av bohuslänsk granit och en ytterligare intressant detalj är att postamentet till statyn i Malmö är tillverkat i Uddevalla (www.konstkompassen.se).

Monumentens budskap är på sätt och vis frysta (Rodell, s. 86), men samtidigt kan diskussionerna runt dem vara livliga. Monumenten fungerar som ett fotografi, där de verkar som ett tidsdokument. Börjar man nysta i diskussioner, brevväxlingar och nyhetsartiklar så kan man få fram historierna bakom monumenten. Genom att söka i tidningsarkiv kan man följa de känslor som monumentet fört med sig under åren vilket gör de frysta monumenten oerhört levande.

Den 31 augusti 1915 var det så dags för invigning av den omtalade dubbelstatyn. Dagarna innan hade programmet presenterats i dagstidningarna tillsammans med texter om Bohusläns historia.

Dagen var välplanerad i minsta detalj och i rapporteringen i tidningarna framställdes publiken och åskådarna till en viktig del av ceremonin (Rodell, s.84). Långt innan utsatt tid hade folk börjat strömma till platsen. Stolta ord sades om torget och medborgarna och flera olika grupper av skolbarn och föreningar tågade gemensamt fram till samlingsplatsen.

Polisen hade fått extra förstärkning för eventuella oroligheter men dagen förflöt lugnt, utan olyckor eller andra tillbud. Kungens besök ökade känslan av att detta var en stor dag och att det inte bara låg i Uddevallas intresse utan att det också var en nationell händelse (Rodell, s. 84). Detta framkom tydligt i hans tal till uddevallaborna; ”Med djup beundran och tacksamhet skola vi i alla tider erinra oss om den stora insats och det betydelsefulla arbete, som Karl X Gustaf och hans män gjorde i vårt lands historia, och just denna landsdel har en gifen anledning att på ett särskilt sätt ära deras minne. Måtte vi aldrig glömma våra förfäders gärning i fosterlandets tjänst” (Bohusläningen, 1 september 1915).

Monumentet har fortfarande sin givna plats på Kungstorget i Uddevalla men utan att det i sig känns betydelsefullt trots att det är en självklar del av stadsbilden. Det uppmärksammas sällan och det finns till och med de som menar att vi inte bör ha en krigarkung på torget. Men postamentet utgör en bra sittplats och statyn fungerar också bra som mötesplats på grund av den öppna ytan runt om. Planer finns dock på en renovering och den lär vara välbehövlig. Trots att många turister kommer för att besöka statyn finns ingen information om den i närheten. Statyn förknippas med Uddevalla men innebörden av den har inte fortstatt att förankras i våra bohuslänska hjärtan på det sätt som Cavalli-Holmgren hade hoppats! 

Litteratur

Berggren, Lars, Giordano Bruno på Campo del Fiori: Ett monumentprojekt i Rom 1876-1889, Lund: Wallin & Dalbom 1991.

Broberg, Gunnar, ” När svenskarna uppfann Sverige. Anteckningar till ett hundraårsjubileum” i Borberg, G, Wikander, U & Åsmark, K, Tänka, tycka, tro. Svensk historia underifrån. Stockholm. Ordfronts förlag, 1993

Koselleck, Reinhart, War Memorials” i”The practice of Conceptual History, Timing History, Spacing Concepts”, Stanford, 2002

Ljunggren, Johannes, Bohuslänskt identitetsskapande, Scandia, 2009:2

Rodell, Magnus, ”Fallna svenskar och fortifikationer i vildmarken: Om det ryska hotet och medieland-skapet kring 1900”, i Leif Dahlberg & Pelle Snickras (red.), Berättande i olika medier, Statens ljud- och bildarkiv, Stockholm, 2008, s. 79-115.

Zander, Ulf, ”Läroböcker i sten: Historiedidaktiska aspekter på monument och minnesmärken”, i Klas-Göran Karlsson & Ulf Zander (red.), Historien är nu: En introduktion till historiedidaktiken, Studentlitteratur, Lund, 2009, (kap. 4).

Zander, Ulf, Statyernas krig i den väpnade tidens fred. Monument och nationalism 1870-1914, i RIG, vol. 82, nr 2, 1999.

Dagstidningar

Bohus-Posten

Bohusläningen

Lexikon

Bra Böckers lexikon 1973

Internetkälla

http://www.konstkompassen.se/prod/malmo/konstguiden.nsf/35053a99df42349dc12577d8007bc406/faba89c659136477c12577ea0058ebe6?OpenDocument

Från redaktionsfönstret - månadsmarknad

Innan man hinner vakna till ordentligt är det liv och russel på Kungstorget. Det är de tåliga knallarna som första måndagen i månaden slår upp sina marknadsstånd i staden. De är ett beundransvärt släkte. //

Från redaktionsfönstret - bländverket blev kortvarigt

Som jag berättade igår flödade Uddevallabloggens redaktion plötsligt i ett externt ljus från de elektrifierade gamla gaslyktorna på Kungstorget. Det var samtliga fyra lyktor på Kungstorgets östra sida som plötsligt fått ett kallt vitt ljus istället för det varma ljusgula ljuset som finns i alla övriga lyktstolpar runt torget.

Men när mörkret föll ikväll var ordningen återställd. Det bländande ljuset var borta och allt var som vanligt igen.

Inlägget väckte debatt i en rad kommentarer både på uddevallabloggen.se och på Facebook. Gatu- och parkchefen Martin Hollertz var en av debattörerna och han har skickat mig ett 44-sidigt handlingsprogram för belysning i centrala Uddecvalla.

Det är ett mycket intressant dokument som jag hoppas kunna återkomma till. Ett avsnitt jag fäste mig vid är det nedanstående.

Ljuset från gårdagskvällens lyktor var definitivt inte bländfritt. Men det finns också ett avsnitt som handlar om att det är viktigt att prova ny belysning i sin rätta miljö. Kanske var det det man gjorde igår kväll och upptäckte genast att det blev helt fel. För det är väl inte Uddevallabloggens reaktion som enbart ligger till grund för att belysningen idag är återställd?  //

Kungstorget Uddevalla 1 januari 2013 kl 00.00-00.05

Jovisst blev det en hel del olaglig fyrverkeriverksamhet på Kungstorget vid tolvslaget. Regnet gjorde sitt till att dämpa det värsta tror jag men förvånansvärt många ungdomar vällde ut från krogarna i närheten strax före kl tolv.  //

Julgranen engagerar

Förra årets julgran anlände till Kungstorget den 17 november.

 

Att det som händer i vårt gemensamma vardagsrum engagerar är inte förvånande. Det har redan kommit kommentarer både här på Uddevallabloggen och på Facebook till inlägget om plastgranen.

 

Jag får frågan: "Hur länge har vi haft julgran på Kungstorget?"

 

Svaret hämtar jag i Tidningsarkivet. Tidningen Kuriren skrev den 7 december 1921: "Vem skänker Uddevalla en julgran?" - Tidningens fråga ger resultat och den 16 december skriver tidningen Bohus-Posten att även Uddevalla får nu sin julgran. Dan före dan, den 23 december, skriver Kuriren att stadens jukgran nu är rest i Hasselbacken. Den är 10 meter hög och har 180 lampor.

 

Den nya traditionen med stadens julgran lever vidare i Hasselbacken invid Träbron genom åren.

 

Första gången som stadens julgran reses på Kungstorget är 1933. 1936 skriver emellertid Bohusläningen att julgranen i Hasselbacken restes strax före jul. Kanske hade man det året två julgranar? I vart fall verkar det som att Kungstorget är den allmänna platsen för stadens julgran fortsättningsvis.  //



Årets julgran på Kungstorget av plast

Under dagen och ikväll har kommunens "gubbar" hållit på att montera årets julgran på Kungstorget och så här såg det ut vid 19-tiden. Först en stor "krinolinställning" av metall som man sedan klädde med plastgrenar.

På frågan varför man inte hade hämtat en riktig gran svarade en av gubbarna att det har blivit allt svårare att hitta lämpliga granar och som dessutom fanns intill en körbar väg så att de inte var så svåra att få ut oskadda.

Men kanske Gustafsbergsstiftelsen kan få bjuda på en riktig gran till nästa år? Jag vet ett ställe på stiftelsens mark med stora raka granar med en bilvändslinga intill. Så varsågoda!

En likadan som den här plastgranen har för övrigt också monterats i Ljungskile.  //

Från redaktionsfönstret - undrens tid är inte förbi

För ett par år sedan installerades tre strålkastare som belysning av statyn på Kungstorget. Ända sedan jag flyttade till Kungstorget har emellertid en av dessa inte lyst. Och när Passionsspelets sceneri togs bort efter påsken hade ytterligare en gått sönder.

Men så nu på morgonen verkar något hända. Strålande skulle man kunna säga!!  //

Från redaktionsfönstret - Månadsmarknad

Kl 07.00 togs den här bilden.

Första måndagen i månaden är det marknad på Kungstorget. Redan vid sextiden rullade de första knallarna in och började resa sina marknadsstånd. Snart är det full fart på kommersen.  //

Från redaktionsfönstret

I dag möttes Uddevallabloggen av den här synen. En "svettig" kungastaty då natten varit kall och solen börjat värma upp metallen i statyn.  //

Storpublik på Passionsspelet

Lika uselt som vädret var igår lika strålande fint var det idag på Påskafton med 10 grader och solsken. Och det kom en storpublik. Kungstorget var till bredden fyllt. Och det var första gången som jag såg hela Passionsspelet och betyget är med beröm godkänt.

Man förstår ju att arrangemanget innebär en kraftmätning för dem som skall få allt att fungera. Nytt för i år var en storbildsskärm.  //

Snölyktor på Kungstorget

Med vinterns första snö kom också lusten att forma den. Som här där någon under kvällen skapat två snölyktor vid kungastatyn. De är förstås byggda över de två strålkastarna (den tredje har inte lyst på det dryga halvåret jag bott vid Kungstorget) som belyser statyn. Om inte snölyktorna smälter av värmen från de starka lamporna så är de säkert borta senare i natt då regn ersätter snöfallet.  //

Tolv"slaget" vid Kungstorget

Det var med viss bävan vi inväntade nyårsaftonens tolvslag för första gången i vårt nya hem vid Kungstorget. Skulle det bli mycket oväsen och skjutande? Polisen har tidigare år gått ut med information om att spontana fyrverkerier på torget är olagliga. Av detta märktes inget i år.

Redan vid 23.30-tiden var det mycket folk (läs ungdomar) på torget. När tolvslaget närmade sig fylldes det på ordentligt. Jag räknade en folksamling i korsningen Kungsgatan - Torggatan. När jag kommit över 200 tappade jag räkningen på den folksamlingen. Sett över området runt runt torget tror jag det var minst tusen ungdomar som inväntade tolvslaget.

23.55 körde en polisbil och en ambulans fram och intog "stridsberedskap" vad det verkade. Strax därpå var de borta. Kanske de fick ett annat ärende att ta hand om.

Snart utbröt ett veritabelt skjutande med allehanda fyrverkeripjäser som i vissa fall small av mitt inne i folksamlingar. Många gick omkring med inköpta raketer i något som såg ut som gevärsfodral. De tog fram raketerna och placerade dem för att skjuta iväg dem. Ofta gick det bra, men en yngling misslyckades med att få iväg den. Det vill säga han fick fyr på raketen men sprang sedan omkring med den i handen med ansiktet bortvänt ända till den small av mitt bland kompisarna. Det måste ha varit ett rent under att ingen kom till allvarlig skada.

Polisen har gått ut med att det var mycket folk på Kungstorget men att allt var lugnt. I polisens ögon var det säkert så, då jag endast såg ett polisingripande. En yngling i vit tröja leddes iväg till polisbilen för vidare transport till polisstationen får man förmoda. Krutröken låg dock stundom mycket tät.

Det otäcka ver det helt okontrollerade skjutandet av fyrverkeripjäser av personer som hade fått sig mer än ett glas innaför västen. Med branden nyårsnatten 1997-98 då det gamla mejeriet på Packhusgatan brann ned till grunden i färskt minne var jag bekymrad över brandfaran som raketerna utgjorde. Den gången letade sig en raket in under tegelpannorna på taket och antände byggnaden. I dag på morgonen hittade vi för övrigt två raketer som hade landat på vår altan av trä.

Gatu- och parkavdelningens personal har på morgonen och förmiddagen idag gjort stordåd och städat upp alla rester av fyrkerkerierna så att nu kan man inte se att dessa ens har ägt rum.  //

Årets julgran har anlänt

I dag anlände årets julgran till Kungstorget. Den är hämtad från Råhagen på f.d. regementets övningsområde.  //

Kepsbussen på besök

Mycket kan man använda gammal militärutrustning till, men det här är väl ändå rekord? En kepsbuss fullastad med Sveriges största sortering av kepsar från Borås har stått på Kungstorget hela dagen. Allt går tydligen att kränga.  //

Från redaktionsfönstret - för hundra år sedan

Den här bilden, som bl a fanns med i ABF Fotoklubbs almanacka förra året, skulle kunna vara fotograferad för mer än hundra år sedan från det fönster jag tittar ut genom på Kungstorget 2.

Fortfarande är torget och Kungsgatan stensatt med kullersten.  //

Nya vyer och nya ljud

Idag vaknade vi till detta, månadsmarknad på Kungstorget. Vilken kommers det blev och så mycket folk.

Och framåt kvällen återgick allt till det normala och truten kunde återta sin majestätiska plats. //

Statyn får ny belysning

För några år sedan fick statyn på Kungstorget en "fasadbelysning". Det var tre strålkastare som bäddades in bland gatstenen.

Tyvärr så dröjde det inte länge förrän lamporna slocknade. Ofta har det på sin höjd bara varit en lampa i drift.

Nu har emellertid den belysningen bytts ut till en större och förhoppningsvis driftsäkrare (och energisnålare?) variant.

Statyn är himla fin då den i kvällsmörkret badar i full belysning. //

Statyinvigningen 31 augusti 1915

Idag är det exakt 95 år sedan Karl X-statyn invigdes på torget i Uddevalla. Fram till dess hade torget hetat Gustaf Adolfs torg men kallades ofta för Stora torget (till skillnad mot Lilla torget), men det gick nu inte längre an då en annan kung stod staty där. Så man bytte helt sonika namnet till Kungstorget.

Man skall minnas att invigningen ägde rum mitt under ett brinnande världskrig, så det var kanske inte så konstigt om folk ställde upp mangrant vid statyinvigningen.

Statyn hade länge diskuterats i Uddevalla. Det främsta diskussionsämnet var om staden verkligen skulle ta emot en staty av den erövrarkung som gjorde Uddevalla till en svensk stad? Givetvis var det mycket i tidningen både inför och efter invigningen. Följande har jag saxat ur Bohusläningens rapportering dagen efter invigningen:

"Kl ½ 8 igår morse ingled å statsbanestationens bangård det kungliga extratåget, med hvilket förutom konungen följde generallöjtnant Uggla, kammarherre Thott m.fl.

Kungen mottogs av landshövdingen friherre Lagerbring, generalbefälhavaren i distriktet generallöjtnant von Platen, biskop Rohde, magistratens medlemmar, stadfullmäktige, Bohusläns regementes officerskår, prästerskapet m fl.

Borgmästaren Sixten Neiglick uttalade följande välkomsthälsning:


“Eders Majestät!

Då Eders Majestät - idag för första gången - nådigt ägnat Uddevalla sanhälle ett besök, mötes Eders Majestät af en stark känsla af tacksamhet och af glädje öfver att Eders Majestät - trots tyngande regeringsbestyr och en oundvikligt tröttande färd - likväl behagat närvara vid den åminnelsefäst, som idag firas inom samhället öfver en i vår historia mäktigt framträdande konung.

Med betygande af sin undersåtliga tillgifvenhet anhåller Uddevalla samhälle att till Eders Majestät framföra sin underdåniga välkomsthälsning”.

Konungen uttryckte sin glädje öfver att ha blifvit i tillfälle att besöka Uddevalla, och beklagade, att vistelsen här emmelertid på grund af omständigheterna måste bli af kort varaktighet.

Konungen såg kry ut och samtalade en stund med flere af de tillstädeskomna.

Utanför stationen paraderade ett hederskompani af Bohusläns regemente. Konungen gick utmed leden och hälsade kompaniet. Stora skaror människor hade infunnit sig å stationsplanen och kantade vägen ända fram mot Norrtull, där konungen for fram.

Kosan styrdes till Grand Hotel, hvarest konungen uppehöll sig en halftimme. Därifrån bar färden upp till Bohusläns regementes kasärnetablissement, där en halvtimmed besök gjordes. Konungen hann äfven med att företaga en bilfärd söder ut och fick därunder tillfälle att från krönet å nya vägen beundra den storslagna utsikten öfver Byfjorden och Gustafsberg.

Monumentaftäckningen - En storslagen fästlighet i strålande sol.

Redan långt innan den fastställda tiden böljade stora människomassor å torget och gatorna närmast där intill. Läktarne fylldes hastigt af de särskilt inbjudne. Vid 10-tiden drogo skolbarnen in med sina flaggor i händerna och strax därpå följde folkföreningarna under sina fanor. Det var en synnerligen färgrik och vacker tafla, öfver hvilken en strålande sol gav ytterligare glans. Äfven här paraderade ett hederskompani ur Bohusläns regemente.

Strax efter kl 10:15 infann sig konungen, hälsad av kungssången. Å den kungliga läktaren närvaro därjämte bl.a. landshöfdingen frih. Lagerbring, kabinettkammarherren Bernt Hay, öfverintendenten C.O. Möller, prifessor Th. Lundberg (statyns skapare, red. anmärkning), f.d. landshöfding Th. Nordström och generallöjtnant F.G.O. Uggla jämte borgmästaren och stadfullmäktiges ordförande (republikanen Ture Malmgren, red. anmärkning).

Programmet inleddes med en invigningsmarsch, för tillfället komponerad af musiklöjtnant Rud. Nyström och utförd av Bohusläns regementes musikkår, som därpå spelade Stenhammars “Sverige”.

Kom så själfva aftäckningshögtidligheten inledd av länets höfding, som i ett anförande anhöll att konungen ville bjuda täckelset falla.

Täckelset föll och för första gången skådade man Karl X Gustafsmonumentet. Intrycket var det allra fördelaktigaste - säkerligen öfver förväntan med afseende å de föreställningar man gjort sig. Det är ju ingen hemlighet att platsen för monumentet varit omstridd och att skilda meningar yppat sig om, huru uppställningen lämpligast borde ske. Man finner emellertid, nu efter aftäckandet, att den god smakenss fordringar blifvit uppfyllda, och tycker det vara helt naturligt att konstvärket fått det läge och den placering på sockeln som skett. Det hela är väl afvägt, proportionerligt och för ögat tilltalande.

Uddevalla stad kan lyckönska sig öfver det storslagna minnesmärket på torget".

Bakgrunden till att Uddevalla fick denna staty kan man läsa om i Hugo Olssons utmärkta bok Uddevalla förr:

"Tisdagen den 31 augusti 1915 var en stor dag för staden vid Bäveån. Konungen själv, Gustaf V, skulle komma och inviga ryttarmonumentet. Många sammaträden hade hållits, vem skulle inbjudas, om folks placering etc. Utöver kungaläktaren hade tre läktare uppförts. Regementet var vidtalat och lovat ställa upp med hederskompani och musikkår. Allt andades förväntan! Klockan 7.30 kom kungen med extratåg. Efter frukost på Grand hotell och besök på regementet var stunden inne och klockan 10.15 bjöd kungen täckelset att falla. Uddevalla hade fått sin staty.

Klockan 11.30 lämnar kungens extratåg Uddevalla. Kvar på torget står nu "för evigt" en annan kung, fast i brons. Det är Carl X Gustaf med sin rådgivare Erik Dahlberg. Dubbelstatyn är skapad av professor Theodor Lundberg, gjuten hos Meyers konstgjuteri i Stockholm. En grosshandlare från Strömstad, A.F. Cavalli-Holmgren, hade donerat pengarna till statyn. Genom sjukdom var han förhindrad att närvara. En insamling i staden samt 13.000 kr ur Rydholmsfonden fick bekosta sockeln.

Invigningen av Sveriges första dubbelstaty, över Karl X Gustaf och Erik Dahlberg, den 31 augusti 1915 blev Uddevallas största dag dittills - med kungabesök och färggranna uniformer, regementsmusik och högtidliga tal. Hela staden var på benen i den soliga och varma sommardagen - "det tedde sig rätt sällsamt att en hvardag finna butikerna stängda, fabrikernas värksamhet afstannad och böljande massor af högtidsklädda människor å gatorna" skrev Bohusläningen. Statyns skapare, professor Th. Lundberg var närvarande men donatorn själv, grosshandlare A.F. Cavalli-Holmgren, var förhindrad deltaga i festligheterna.

Efter statyavtäckningen avreste Gustav V med extratåg och var ej med i festmiddagen på Grand hotell. På torget dukades upp långbord, där 1.500 skolbarn fick proppa i sig så mycket de orkade av läskedrycker, frukt och konfektyrer. Det var statydonatorn som bjöd.

Statyns tillkomst var en rörande historia om den 10-årige skolgossen från Strömstad, som 1861 fick följa sina föräldrar på en resa upp till Stockholm. Det var ett omständligt företag på en tid, när Västra stambanan ännu ej gick längre än till Töreboda - sedan följde för pojken en spännande kanalfärd tills man landsteg på Riddarholmskajen i Stockholm. När man vandrade omkring i Kungsträdgården stannade pojken begrundande framför Karl XIII:s staty. När han då fick höra att Karl X Gustaf ej hade någon staty sade han på sitt lillgamla sätt:

- Det var ena besynnerliga stockholmare som gett den där kungen en staty men ingen åt Karl X:e som gjorde Bohuslän svenskt.

- Låt se Adolf, att då du blir stor, du arbetar och sparar så kanske du kan hjälpa till att också din kung får en staty, genmälde modern stillsamt.

Pojken lyste upp:

- Ja, mamma, var så säker, jag skall knoga och samla och då jag får 5.000 kronor på sparbanken skall vår bohuskung få sin staty.

Så gick åren. Stockholmarna ville ha en Karl X Gustaf-staty men det uppstod ett väldigt rabalder mot ett förslag som uppgjorts av professor Lundberg. Den lille strömstadspojken, som nu blivit en rik och mäktig man, fann emellertid förslaget gott. Nu yppade sig en möjlighet att realisera löftet till modern. Han satte sig i förbindelse med professor Lundberg . Priset var högt men Cavalli-Holmgren slog till.

Så gick det till när Uddevalla fick sin staty på Stora Torget, som enligt stadsfullmäktigebeslut i oktober 1915 omdöptes till Kungstorget. Enda villkoret för gåvan var att staden betalade sockeln - det skedde med hjälp av insamlingar och pengar från Rydholmska fonden."

I 95 år har alltså statyn funnits på plats i ur och skur, i stark vinterkyla och under heta sommardager. Jag undrar varje gång jag ser den hur den egentligen mår?

I Göteborg skall nu Millesstatyn Poseidon undersökas för att se om korrosionen har frätt hål på metallen. Den har "bara" stått på Götaplatsen sedan 1930. Kanske borde även vår staty hälsoundersökas? Jag tycker att det absolut måste göras före den 31 augusti 2015 för då skall vi väl ha ett rejält hundraårskalas? //