Niklas Carlsson skriver:
"Hej Gunnar!I dessa tider med svininfluensa och en eventuell pandemi över hela jordklotet kommer jag att tänka på spanska sjukan. När inträffade den och hur farlig var den?"Strax efter att jag fick
Niklas fråga fick jag i brevlådan det senaste numret av regementets kamratförenings tidskrift
Bohusläningarna där
Kaj Sandberg skrivit en artikel om just spanska sjukan och hur den drabbade
Bohusläns regemente - I 17.
Med
Kajs tillstånd publiceras hans artikel också här i
Uddevallabloggen. Bilderna har jag tagit själv vid regementets begravningsplats på
Ramneröds kyrkogård där flera av
spanska sjukans offer ligger begravda.
Även på
Östra kyrkogården begravdes offer för sjukdomen. Jag minns minst tre gravstenar över soldater som dött i spanskan. Tyvärr är deras gravstenar nu borttagna.
Så till
Kaj Sandbergs berättelse:
"Under en cykeltur tillsammans med min far i början på 50-talet for vi utför kanslihusbacken, tog till höger, förbi soldathemmet och passerade sjukhuset. Mellan sjukhuset och kasernvårdens snickeriverkstad låg en liten äng. På ängen stod en oansenlig träbod, något mindre än en nutida Friggebod. När vi passerade boden sade min far att det är regementets likbod. Den användes då "spanskan" härjade på regementet.Min far, som på hösten 1918 avancerat till distinktionskorpral hade tillhört de lindrigt drabbade; insjuknat och tillfrisknat utan att ha fått den då livsfarliga följdsjukdomen lunginflammation. Denna cykeltur erinrar jag mig då 
jag läser höstens nummer av 1918 års Regementsorder, i vilka Spanskan omnämns.Hur utspelade sig epidemin på regementet? Jag läser i uddevallatidningen Bohusläningen, som dag för dag beskriver händelseförloppet i Bohuslän, inte minst på regementet. I mitten av augusti meddelar tidningen följande: För fullgörande av föreskrifna repetitionsöfningar inkallas nedanstående vapenföra värnpliktiga.
Årsklass 1915, 16 och 17. Inryckningsdag är 10 september kl. elva å kasernetablissementet i Uddevalla. Samma dag skriver tidningen att skolornas 
hösttermin har fått ett par veckors uppskov med anledning av spanska sjukan. Skolan börjar först måndag 9 sept. Den 22 augusti läser jag att Uddevalla har fått ett 10-tal nya fall i spanskan. Staden har även problem med difteri och nervfeber. Stora grupper av befolkningen har problem med försörjningen.
Det mesta är ransonerat. "Veckans smörransonering blir 50 gram. Beträffande potatisen ha alla som äro berättigade att erhålla sådan, hittills utan mankemang fått sin tilldelning." Medicinalstyrelsen tillstyrker en framställning af arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse om uppskof med årets repetitionsövningar vid samtliga vapenslag till den 17 september.
Tisdag 10 sept. Spanskan härjar nu våldsamt i Norrland, särskilt i Jämtland. Flera dödsfall inträffar dagligen.
Onsdag 11 sept. Bohusläns regementes gymnastiksal används som sjukrum under regementsöfningen. Vid regementet har förekommit 110 fall av Spanskan alla dessbättre av lindrig art.
Dagen efter skriver man att chefen för Bohusläns regemente har gjort framställning om regementsmötets avbrytande. Man har svårigheter att bereda plats för alla de sjuka. Det torde bli nödvändigt att förlägga en del av styrkan i tält. Man är inte bekymrad över att hemförlova de värnpliktiga eftersom sjukan redan " är befintlig flerstädes uti länet".
Den 24 sept. skriver man att antalet sjuka var 700. Redan igår e.m. kunde de värnpliktige, som är bosatta i U-a med omnejd lämna kasernen.
I regementsorder 23. sept. beordras att," I mån av utrymme inom kompanierna skola sjuka från gymnastikhuset snarast möjligt överflyttas, om så erfordras, bäras, till respektive kompanier, enligt regementsläkarens anvisningar.
Inom varje bataljon skall ett logement med 8 sängar för svårare sjukdomsfall, genom bataljonscehefens försorg iordningställas, vilket ej få beläggas utom på regementsläkarens befallning. Till varje sådant logement skall beordras två pålitliga värnpliktiga som handräckning."
Den 25. sept. tar en regementsorder upp frågan om epidemin:
- Fr.o.m. söndagen den 29 sept. skall den friska manskapsstyrkan - avsedd för vakt och handräckning på varje komp. bestå av endast 6 man.
- Alla som haft Spanskan, förbjuds att under konvalescenttiden (10 dagar) besöka staden.
- Konvalescenter skola i görligaste mån förläggas i särskilda logement, helt avskilda från de friska.
- Så snart som gymnastiklokalen blivit utrymd skall den tillsvidare hållas låst (befarad smittorisk?)
- Från och med morgondagen användes norra delen av Samneröds lada såsom likbod.(Jag anade att den lilla futten på regementet inte skulle förslå)
Samma dag skriver Bohusläningen att Spanskan blir allt allvarsammare. Tre dödsfall, flera väntas. Under gårdagen var antalet sjukskrivna 651. I går middag hyste man intet hopp om sex av dem, deras dödliga frånfälle kunde väntas under dygnet. Dessutom är ett 30-tal illa däran. Till allt detta kommer svårigheter att erhålla tillräcklig läkarpersonal. Fortfarande får den ordinarie och förutvarande regementsläkaren. ( Harald Hansson och Idor Rosengren) bära bördan med biträde av två med. kand. samt fem hjälpsköterskor; en av dem, syster Thyra Kristoffersson, har emellertid själv nedlagts på sjukbädden.
Nästa dag skriver Bohusläningen följande: Hela antalet sjukskrivna är 565. Ett femte dödsfall ägde rum tisdag kväll. Ett 30-tal ligger i lunginflammation, ett par av dem ganska svårt, om än ej alldeles hopplöst. Utspisningen lämpas med hänsyn till sjukdomens art; mestadels består den av ägg och mjölk. De svårast angripna ligger för sig, åtta i varje logement, i de övriga salarna ligger 10-20 sjuka.
Vid fördelningsläkarens besök har denne uttryckt sin tillfredsställelse med de åtgärder som vidtagits. Under det senaste dygnet har ytterligare åtta avlidit.
Regementsorder 1. oktober: Vid inträffat dödsfall bland personal vid regementet skall förfaras enl. nedanstående:
- Kompanichefen sätter sig i förbindelse med den avlidnes anhöriga
- Vid begrafning i Uddevalla lämnar kompaniet erforderlig personal, 6 man såsom bärare varjämte minst en off. och en undofficer skall delta i processionen.
- Manskapet skall tillsägas göra honnör för passerande liktåg.
Militärbegrafning skall äga rum torsdagen den 3 okt. kl. elva för tre avlidna värnpliktiga samt sjuksyster Thyra 
Kristoffersson. De värnpliktiga hämtas från likboden vid Samneröd så tidigt likvagnarna kunna vara vid grinden vid Kasernvakten kl. 11 fm. Musikkåren skall vara vid vakten 10.55 Syster Thyras likvagn tillsluter vid länslasarettet. 9 oktober är 825 sjuka på I 17.
Bohusläningen skriver uppgivet den 10 oktober: Spanskan härjar nu så gott som i hela vårt land och kräver dagligen å skilda platser offer. Klockringning och begrafningar i mängd höra dessvärre till ordningen för dagen, och givetvis råder allmänt en betryckt och vemodig stämning.
12/10 Rekrytöfningarna uppskjutas. Under den senast gångna veckan har intet dödsfall vid regementet inträffat.
17/10: Vid Bohusläns regemente är hälsotillståndet bland de kvarvarande värnpliktiga nu tillfredsställande. Intet nytt fall har inträffat under veckan.
19/10: Vid regementet ligga nu i Spanskan blott ett 25-tal, ingen av dem svårare angripen.
Margareta Åman skriver i sin avhandling 1990:
Redan 1. augusti hade Norrlands artilleriregemente i Östersund drabbats av ett förfärande antal dödsfall. På två veckor hade 22 artillerister avlidit.
Regeringen som skulle fatta beslut om repetitionsövningarna beslöt att inte ge det generella uppskov på en vecka, som arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse föreslagit, men som generalstaben inte bifallit. I stället skulle vissa regementschefer ges rätt att bevilja tjänstledighet efter egen bedömning av läget. Det var ett oklart beslut som kom att bli ödesdigert och leda till vad som för militär sjukvård i fredstid måste betecknas som en katastrof.
Spanskan i siffror för några regementen:
I 6 Vänersborg: 1403 sjuka, 50 döda
I 17 Uddevalla: 824 sjuka, 26 döda
A4 Östersund 292 sjuka, 27 döda
Vid årets slut var antalet dödsfall i kasernerna i Sverige uppe i 778 värnpliktiga. 38 % av de inkallade blev sjuka.
Kaj Sandberg. //
