Lennart Filipsson från Falköping, sommarboende på Gustafsberg sedan 30 år, var snickarbas då silona på Badö byggdes i november - december 1971. De 21 "burkarna" byggdes med hjälp av en glidform som flyttades uppåt hela tiden. Gjutningen påbörjades i slutet november och blev klar till jul efter 22 dygn.
Företaget som byggde var Lands - Bygge AB och var ett företag som specialiserat på silobyggen och glidformsbyggen. Arbetet drevs i tvåskift, 12 timmar per dygn utan veckovila, dvs på tre veckor 114 timmars övertid, medan lagen tillät 50 timmar på en månad.
Det hela orsakade fackliga protester och om dessa kan man läsa i byggfackets tidning.
Platschefen Karl-Erik Persson: -
Vi har tidigare byggt på många platser i Västergötland och övriga landet utan att behöga begära dispens för tvåskift. Vi har bara kommit överens med den lokala fackföreningen.
Snickarbasen Lennart Filipsson, då 29 år: -
Vi kanske bet oss i tungan. Det är oerhört drygt att jobba tolvtimmarspass så många dagar i sträck utan veckovila. Men har man tagit fan i båten.....
Arbetarskyddet var heller inte mycket att hurra för. På tre plankor i bredd mer eller mindre balanserade man då gjutformen flyttades uppåt och betongytan skulle putsas.
Tore Bergström, betongbas, Uddevalla: -
Det sägs att det inte går att få hit folk. Men man har kanske informerat dåligt vad jobbet innebär? Många säger sig vara rädda för höjderna.
Willy Karlsson, betongarbetare, Grästorp: -
Jag känner flera som ringt hit och sökt jobb. Men då har man svarat att det inte finns någon plats. Så det är nog fel att skylla på arbetskratfsbrist.
Lennart Karlsson, betongarbetare, Uddevalla:
- Jag bor här i Uddevalla och jobbar naturligtvis helst åtta timmar om möjligt men majoriteten av dem som inte bor här ville ha tolv timmar. Då accepterade jag det också.
Roger Isaksson, träarbetare, Uddevalla: -
Nog är det konstigt att man först strider för arbetstidsförkortning och sen omedelbart går med på att jobba övertid så här.
Ebbe Svensson, träarbetare, Uddevalla: -
Jag anställdes efter beslutet men visste ju vad jag gav mig in på. Men det blir jobbigt. Skulle hellre jobba treskift.
Tomas Josefsson, träarbetare, Uddevalla: -
När man ändå arbetar skift tycker jag inte det spelar så stor roll om man arbetar två- eller treskift. Fritiden kan ändå inte nyttjas på normalt sätt.
Det var de 21 (7x3 st) färglagda burkarna som byggdes samtidigt med det närmaste grå tornet till vänster. Det högra tornet på bilden fanns sedan tidigare.
Det är spännande att höra Lennart Filipsson berätta om bygget. Han stod på en plan yta på marken och tillverkade glidformarna, förstås i naturlig storlek. Bara det var ganska vanskligt. Det gällde ju att det blev rätt från början för hade man väl börjat gjutningen så kunde man inte stoppa den.
Årstiden för gjutningen var ju inte den bästa. Gjutningen började som sagt i slutet av november och mot slutet blev det snöglopp vilket ställde till med problem då man fick sänka gjuthastigheten för att betongen skulle bränna. Det dåliga vädret gjorde också att ackordet försämrades, vilket förstås inte var populärt bland arbetarna.
Den gula byggnaden, mottagningen, hitom silona var Lennart också med och byggde, men det gjordes senare.
Här är en lastbil med spannmål på väg in i mottagningen för att lossa sin last.
Just nu sker leveranserna till silona. Det sker med traktorer som denna.
Eller med stora långtradare som den här. Här förbereder chauffören lossningen genom att öppna luckorna över lasten.
Under den halvtimme vi stod och tittade på silona var det hela tiden en strid ström av fordon som skulle leverera spannmål.
Ibland hör jag kommentarer som att silona inte används men det är helt fel. Tvärtom så ligger det ofta en bulklastare vid Badökajen och lastar havre. Det är en verksamhet som är omistlig för Uddevalla som hamnstad. Och vi har stolta traditioner att falla tillbaka på som exporthamn för havre.
Förresten, känns byggnadsarbetarna igen? Lennart tycker det skulle vara kul att få kontakt med någon eller några av dem. //