Sommaren då Sverige styrdes från Uddevalla - ett 200-årsminne

Varmbadhuset på Gustafsberg fyller 200 år 2014.

 

Nästa år fyller varmbadhuset på Gustafsberg 200 år. Det är därför vi nu har bemödat oss om att göra det så fint lagom till 200-årsjubileet.

 

Men det var inte bara det nya varmbadhuset på Gustafsberg som präglade år 1814. Samma sommar flyttas den svenska makten till Uddevalla vilket i praktiken betydde att Sverige styrdes från Uddevalla några sommarmånader  det året.

 

Bakgrunden var att Sverige hade varit i krig mot Napoleon och var på den segrande sidan. I freden i Kiel den 14 januari det året tillerkändes Sverige Norge från Danmark som var på den förlorande sidan, dvs på Napoleons sida.

 

I Kielfreden stipulerades det således att Danmark skulle bli av med sitt lydrike Norge, vilket skulle tillfalla Sverige istället. Det kunde inte norrmännen acceptera utan de förklarade sig självständiga den 17 maj 1814 och antog en ny grundlov med den danske prinsen Kristian Fredrik som ny regent.

 

Detta kunde Sverige i sin tur inte acceptera utan på våren och försommaren 1814 marscherade den svenska hären med sina 50 000 man under ledning av kronprins Karl Johan (Jean Baptiste Bernadotte) till Uddevalla där Karl Johan flyttade in i handelsmannen Lars Wennerbergs hus (nu västra rådhusflygeln). Samtidigt flyttade stora delar av det svenska hovet till Uddevalla med den gamle skröplige kungen Karl XIII och hans drottning Hedvig Elisabeth Charlotta i spetsen.

 

Uddevalla hade ju brunnit ner till grunden i den stora stadsbranden 1806 och var fortfarande under återuppbyggnad. För alla dem som inte deltog i förberedelserna för det stundande anfallet mot Norge fanns det således väldigt lite att göra i staden.

 

Men på Gustafsberg hade direktionen nyss invigt det nya varmbadhuset och det kom att bli det stora besöksmålet för kungligheterna och andra dignitärer. Något liknande hade inte skådats i Norden tidigare. Det var med stort intresse som hovet, särskilt drottningen, besökte varmbadhuset. Hon kom att så gott som dagligen att besöka Gustafsberg.

 

Den 24 juli kom den då 15-årige Oscar ( senare Oscar I ), son till kronprinsen, för att njuta av baden i varmbadhuset. Uppenbarligen kom han "hem" till Uddevalla på kvällen och berättade för pappa kronprins Karl-Johan om nymodigheten för redan nästa dag kom han tillbaka till Gustafsberg och nu tillsammans med sin pappa kronprins Karl Johan som fick sig ett hälsobad. Alltihop är väldokumenterat i Gustafsbergsstiftelsens fina arkiv.

 

Redan dagen därpå, dvs den 26 juli, gick Sverige under Karl Johans ledning till anfall mot Norge. Karl Johan hade under några intensiva dagar genom sändebud förhandlat med norrmännen i syfte att undvika blodspillan. När sändebuden kom tillbaka till Uddevalla fick han varje gång beskedet från norrmännen "vi ger oss aldrig!"

 

Anfallet inleddes därför och efter tre veckor hade Sverige besegrat de norska trupperna som var utomordentligt dåligt utrustade. Den 14:e augusti undertecknades fredsfördraget genom den så kallade Konventionen i Moss. Karl Johan var klok då han lät norrmännen behålla sin nyantagna grundlov och istället bildade unionen som ett slags paraply över de båda länderna. Det är nog inte utan anledning som Norges paradgata nummer ett är Karl Johann.

 

Trupperna med Karl Johan återvände till Uddevalla och kom att stanna i staden fram till i början av september. I Uddevalla kyrka hölls te Deum och på torget i Uddevalla dubbades ett par av hjältarna i kriget mot Ryssland 1808-1809 till grevar. Samtidigt ringde de provisoriska kyrkklockorna in den fred som Sverige fortfarande har lyckats behålla.

 

Det är alltså en historisk händelse som utspelade sig i vår stad sommaren 1814. Nästa år är det alltså 200 år sedan.

 

Var säkra om att det 2014 kommer att uppmärksammas på många olika sätt men kom ihåg att det var i Uddevalla det hände. Fredsklockorna ringde i Uddevalla sommaren 1814.

 

Från boken Historien om Uddevalla av författaren Ulf G Eriksson och undertecknad citeras kapitlet Uddevalla- slutpunkt för krig och startpunkt för fred:

 

Aldrig tidigare, eller senare, har det glänst så mycket från så många i Uddevalla som när staden stod värd och utgjorde utgångspunkt för Sveriges erövring av Norge.

 

I oktober 1813 vann kronprinsen Karl Johan (Jean Baptiste Bernadotte) och den svenska armén slaget vid Leipzig. Napoleons herravälde över kontinenten var i stort sett brutet och danskarna tvingades till freden i Kiel i december. Där tillerkändes Sverige rätten till Norge, som en kompensation för förlusten av Finland 1809.

 

Norge, som varit ett danskt lydrike i mer än 550 år såg nu sin chans och den 17 maj 1814 förklarade norrmännen sig självständiga. Detta kunde inte accepteras av Sverige.

 

Den heta sommaren 1814 passerade därför den största armé någonsin Uddevalla och en stor del av denna inkvarterades dessutom i den stackars staden. Till dessa kom sedan ett stort hov, med kung Karl XIII, drottning Hedvig Elisabet Charlotta, kronprinsen Karl Johan och hans son Oscar i spetsen, samt regeringspersonal och en lång rad utländska sändebud.

 

Den 21 juli anlände Karl Johan som inkvarterades i handelsmanen Lars Wennerbergs hus vid torget, nuvarande rådhusets västra flygel.

 

Hans bud till de trilskande norrmännen var att de måste ge upp sin nyligen i Eidsvoll antagna författning. Några dagar senare fick han ett brev från Frankrike som kan ha spelat en avgörande roll i Norges framtid. Kronprinsens väninna, författarinnan madame de Stael, vädjade till denne att acceptera den norska konstitutionen samt att bara besätta den norska tronen.

 

Kronprinsen lät sig uppenbarligen bevekas av brevet och hans sista bud innan krigståget mot Norge blev att landet skulle tillåtas ha en egen riksdag, stortinget. I själva verket blev det så att Norge fick långt större möjligheter att bestämma själva än det fått under sin danska tid.

 

Lördagen den 23 juli anlände den gamle kungen och dagen efter drottningen med sina respektive hov. Att det rörde som om stora följen illustreras av att bara drottningens karavan bestod av sexton heltäckta och lika många halvtäckta vagnar. Till dessa kom vagnarna med bagaget.

 

Kung och drottning inkvarterades i det Åbergska huset som låg på torgets sydvästra hörn. I detta behövde den gamle skröplige kungen inte gå i några trappor. Kungshuset, som i dag ligger på samma plats, har fått sitt namn efter kungabesöket. Kungen följde trots sin skröplighet anfallet mot Norge och under tiden fördrev drottningen tiden med att bada kurbad och idka sällskapsliv på Gustafsberg. Där hade direktionen låtit uppföra ett nytt badhus för varma bad och detta frekventerades flitigt av alla tillresta. I själva verket blev dessa intensiva sommarveckor på Gustafsberg startskottet för Sveriges första badort.

 

Medan armén angrep Fästningsbyn i Fredrikstad från landsidan attackerades denna från älvsidan av den svenska flottan. Efter fästningens fall tog sig svenskarna norrut mot Oslo och sedan slaget vid Moss slutat med norsk förlust beslöt prins Kristian att avstå från Norges tron.

 

Den 30 augusti återkom Karl Johan till Uddevalla och redan samma dag hölls tacksägelsegudstjänst i kyrkan med hela kungahuset, regeringen, generalstaben och hovet. På kvällen var staden upplyst till fest och på torget dubbade kungen såväl krigsmän som uddevallabor till riddare. Bland andra dubbades hjältarna från det finska vinterkriget, amiral Puke (slaget vid Viborg) samt general Adlercreutz (slaget vid Lappo) till grevar. Sedan denna dagen har Sverige levt i fred.

 

I början av september infann sig åter vardagen i Uddevalla och Bohuslän. Dock med den skillnaden att Svinesund inte längre var en gräns som skilde två länder utan en fjord i ett unionskungadöme. Aldrig mer skulle det bli krig mellan de två brödrafolken även om det skramlades med vapen i bakgrunden när unionen efter vissa konvulsioner upplöstes 1905. Att det gick som det gick kan i hög grad tillskrivas den norska konstitutionen antagen i Eidsvoll den 17 maj 1814. En grundlag som Karl Johan, måhända efter madame de Staels vädjan,  aldrig ändrade på".

 

I Norge pågår redan för fullt förberedelserna för 200-årsminnet av den 17 maj 1814 och man kan lugnt räkna med att firandet kommer att anta "hysteriska" former.

 

Självklart skall vi i Uddevalla inte vara sämre! Nu har vi verkligen chansen att placera vår stad på kartan.

 

När jag i vintras presenterade planerna på ett 200-årsfirande på Gustafsberg för kommunstyrelsens ordförande Henrik Sundström (M) blev han genast intresserad. 2014 är dessutom Uddevalla värd för den Nordiska vänortsringen 75-årsjubileum. 1939 tecknades världens första vänortavtal mellan Uddevalla och danska Thisted. Henrik Sundström har sett till att det bildats en styrgrupp och en projektgrupp för firandet. Jag sitter med i projektgruppen tillsammans med kommunala företrädare.

 

På Gustafsberg har vi länge förberett 200-årsfirandet. Det är förstås därför vi nyss har renoverat varmbadhuset så att det är fint till jubileet. Jag har också medverkat till att genom Herman Zetterbergs stiftelse ta fram pengar till en författare ( Ulf G Eriksson ) som i dagarna lägger sista handen vid manuset till det historiska spel, som jag hoppas att vi kan genomföra nästa sommar.

 

Jag har haft ett antal möten med olika intressenter och alla är mycket positiva till tanken på ett 200-årsfirande. Kulturskolan vill medverka i det historiska spelet som beräknas kunna spelas upp vid nästa års utvidgade Gustafsbergsdagar. Delar av spelet skulle också kunna spelas upp vid det nordiska vänortsbesöket.

 

Vi har flera aktiviteter att hänga upp vårt 200-årsfirande på. Det skulle kunna starta redan den 17 maj för att fortsätta med vårt eget nationaldagsfirande på Gustafsberg 6 juni. Givetvis skall då nationaldagstalet handla mycket om vad som hände i vår stad och på Gustafsberg för 200 år sedan..

 

Det planeras också en kammarmusikfestival som tar allt fastare former. Och varför inte låta våra redan så etablerade aktiviteter som Uddevallakalaset m fl samlas under 200-årsfirandets paraply?

 

Kort sagt kan vi se fram emot ett 200-årsfirande, 2014 som inte bara är ett Uddevalla- och Gustafsbergsintresse utan hela Sveriges. Var säkra på att det planeras för detta på olika håll och vi får ju inte vara sämre.

 

200-årsminnet av Sveriges sista krig måste firas och kom ihåg att det var i Uddevalla det hände!  //

Svartens café

I morgon återinvigs Rådhuscaféet efter en tids renovering. Innehavaren Bengt Hemberg har velat ta fram lite av den historia som har funnits i huset tidigare. Bl a låg Café National i lokalerna. På den tiden det begav sig sa dock de flesta Uddevallabor Svartens café efter innehavaren. Mest känt är dock huset för att det var här som Jean Baptiste Bernadotte bodde då anfallet mot Norge planerades på sommaren 1814.

Jan Aronsson har skickat mig några vykort där han genom att förstora dem har tagit fram namnet på caféet. Jag har valt denna bilden från 1915. Jan undrar också vem Svarten var?

På grund av sitt kolsvarta hår kallades Johan Edvard Eriksson sällan något annat än Svarte Erik, eller Svarten.

När Storstrejken bröt ut i Sverige 1909 var Svarten förman på Uddevalla Snickerifabrik. Hans tre söner arbetade också där. Ett par av dem var aktiva i den fackliga kampen och när strejken var över fick de kalla handen av arbetsgivaren. Då slutade också Svarten.

I stället startade han eget, tillsammans med hustrun Alma Lovisa. De öppnade ett kafé i Rådhusets västra flygel.

De valde det stiliga namnet Café National – Svarten var nykterist och med i Nationalgodtemplarorden. Men i folkmun blev det Svartens kafé.

Det var populärt redan från början, inte minst bland de fattiga Göteborgare som byggde I17. När gästerna var ”blacka” var Svarte Erik hygglig och lät dem ”kritsa”, handla på kredit. Just militärer från I17 kom att bli kaféets främsta kundkrets.

Tidningen Bohusläningen berättade om Svarten att han stod själv bakom disken från tidig morgon till sen kväll, i helg och söcken. Alltid lika pigg och kry. Han hade ett vänligt ord till varje kund och var en outtömlig historieberättare. I hela vår stad och långt därutöver var ”Svarte Erik” känd och välkänd.

I en tillbyggnad på gården låg köket. Där styrde och ställde Alma Lovisa, kokade kaffe och bredde smörgåsar. Hon bakade inte själv, utan bröd köptes från ett bageri som också låg på Rådhusets gård. Smörgåspålägg beställdes från Saluhallen vid torget.

Kaféet hade två rum för gästerna. Från torget kom man först in i ett mindre rum med ett par bord, och där stod även disken med kassaapparaten. Genom ett valv kunde man gå in i ett större rum. Musik höjde stämningen, det fanns en grammofon och gott om skivor.

Schack var ett av Svartens intressen, och han blev Uddevalla Schacksällskaps gynnare. Klubben fick hålla sina träffar på kaféet utan att betala hyra. Svarten skänkte också ett vandringspris till klubben.

Men för damer utan herrsällskap var det vid den tiden otänkbart att gå på kafé eller restaurang! Det ansågs inte passande, och de blev inte serverade. Svarten gick i bräschen här, och öppnade ett damkafé en trappa upp!

I tjugo år stod Svarten bakom sin disk, alltid på gott humör. Han var verksam nästan in i det sista och dog 73 år gammal 1931. Familjen drev kaféet vidare en tid. Sonen Karl Arvid öppnade Café 45:an på Kungsgatan, och startade också torghandel med karameller. Torghandeln övertogs av sonsonen Yngve, som tillsammans med hustrun Majken blev legendarisk försäljare av Klings glass.//

Syttende mai

Ingen har väl missat att det är Syttende mai idag? Och en gång om året flaggar Bohusläns museum helnorskt för att hedra det gamla fäderneslandet.

Uddevalla var en norsk stad i 160 år, 1498 - 1658, så visst finns det anledning att fira Syttende mai. Men alla kanske inte vet varför norrmännen firar Syttende mai?

Norge hade varit ett dansk lydrike i mer än 400 år (visserligen då och då i union också med Sverige). I Napoleonkrigen valde Danmark att stå på Napoleons sida och det stod dem dyrt i traktatet i Kielfreden den 14 januari 1814.

Sverige hade under Jean Baptiste Bernadottes ledning krigat med de allierade mot Napoleon och skulle nu belönas genom att få Norge som tack för hjälpen (något förenklat). Detta retade upp norrmännen något oerhört och därför antog man den Syttende mai 1814 i Eidsvoll en egen grundlag. Till regent utsågs den danske arvprinsen Kristian Fredrik (sedermera Kristian III av Danmark).

Sverige och Bernadotte krävde att fredstraktatets villkor skulle fullföljas. För att sätta kraft bakom orden marscherade den 50 000 man starka svenska hären upp längs Västkusten till Uddevalla.

I handlanden Wennerbergs hus (västra flygeln av nuvarande Rådhuset) vid torget drogs riktlinjerna för anfallet mot Norge upp. Ett antal ministrar (i dag skulle vi säga diplomater) for i skytteltrafik mellan Uddevalla och Norge med olika bud från Bernadotte, som givetvis så lättvindigt som möjligt ville besegra norrmännen. Skytteldiplomatin vann ingen framgång utan i slutet av juli bestämde sig Bernadotte att anfalla.

I Sverige kallar vi det kriget för fälttåget mot Norge. Efter ett ganska kort krig hade Sverige besegrat Norge. Fredrikstens fästning i Halden höll ut längst och efter förhandlingar fick fästningsbesättningen under ordnade former lämna fästningen med sina vapen och standar.

Efter krigsslutet återvände Bernadotte till Uddevalla och där hölls senare te deumgudstjänst i Uddevalla kyrka. Och fredsklockorna från det provisoriska klocktornet i Uddevalla (staden var ju under återuppbyggande efter branden 1806) ringde in den fred som vi efter 194 år fortfarande har.

Efter striderna upphörande bildades unionen med Norge som i stort sett innebar att Norge fick behålla en reviderad version av grundlagen från den Syttende mai. Den svenske kungen Karl XIII blev kung även i Norge och efter hans död blev Karl IV Johan (dvs Bernadotte) kung i båda länderna. Och Oslos paradgata nummer ett är ju som alla vet Karl Johann (Karl Johanns gate) och där har det firats hela dagen lång i dag. Men vädret har varit det sämsta på 50 år enligt VG http://www.vg.no/nyheter/vaer/artikkel.php?artid=520321



Egendomligt nog har Uddevalla kommun inte flaggat norskt i dag. Möjligen en ren lapsus? Här har det i många år flaggats på Syttende mai.//