2026-11-02

Uddevallas tre olyckor

 

Foto Hugo Hallgren

Med ”Uddevallas tre olyckor” brukar Sten Kristiansson (författare till Uddevalla Stads historia) mena tre händelser som drabbade staden mellan 1800 och 1808: Trollhätte kanal öppnades, den stora stadsbranden ödelade Uddevalla och den stora sillperioden tog slut. De blev tillsammans en vändpunkt efter stadens ekonomiska blomstring, som Sten Kristiansson har kallat Uddevallas guldålder, på 1700-talet. Redan 1867 beskrev Axel Emanuel Holmberg dem som tre krafter som störtade staden från dess välstånd.

Trollhätte kanal öppnades 1800

Den 14 augusti 1800 öppnades slussleden vid Trollhättan. För första gången kunde fartyg ta sig mellan Vänern och Västerhavet via Göta älv.

För Uddevalla fick den nya leden en baksida. Stadens hamn hade länge varit en viktig utskeppningsplats för varor från Värmland och inlandet. Nu kunde bland annat järn och tjära föras direkt mot Göteborg. Holmberg skrev att exporten av järn och andra produkter i stor utsträckning drogs från Uddevalla till Göteborg.

Det var därför en ekonomisk och geografisk förändring snarare än en plötslig katastrof. Kanalen tog inte bort all handel från Uddevalla, men den försvagade stadens gamla roll som självklar mellanhand och exporthamn.

Stadsbranden den 29 juli 1806

Branden började omkring klockan fem på morgonen i apotekare P.J. Bergii ladugård. Orsaken blev aldrig säkert fastställd. Branden spred sig genom staden och kunde inte hejdas, trots att stadens brandsprutor sattes in. Inom ungefär 15–16 timmar låg nästan hela Uddevalla i aska. Fyra mindre hus skonades, och omkring 4 000 invånare blev utan hem.

Förödelsen gällde inte bara bostäder. Även kyrkan och andra offentliga byggnader brann, liksom handelsvaror. Människor förlorade hem, ägodelar och kapital som behövdes för att driva handel och verksamheter.

Branden förändrade också stadens utseende. När Uddevalla byggdes upp igen lades ett nytt gatunät ut. Rutnätsplanen efter branden präglar fortfarande centrum.

Sillperiodens slut 1808

Den stora sillperioden brukar dateras till 1747–1808. Sillen hade gett arbete och inkomster åt fiskare, salterier och trankokerier, och sillhandeln bidrog starkt till Uddevallas så kallade guldålder. Enligt Uddevallas turistinformation exporterades under vissa år över 30 000 tunnor sill. När den stora sillförekomsten upphörde försvann en av stadens viktigaste näringar.

Det betyder inte att sillen aldrig återkom. En ny sillperiod brukar anges till 1878–1898. Men den långa och särskilt betydelsefulla perioden under 1700-talet var över.

De tre händelserna slog mot olika delar av Uddevallas välstånd:Kanalen förändrade handelsvägarna och försvagade stadens ställning som exporthamn.

Branden förstörde stora delar av staden och slog undan människors hem och förmögenheter.

Sillens försvinnande tog bort en näring som hade sysselsatt många och skapat stora inkomster.

När Uddevallas första tidning, Uddewalla Weckoblad, började ges ut i augusti 1826 hade 26 år gått sedan kanalens öppnande, 20 år sedan branden och 18 år sedan sillperiodens slut. Ändå märktes följderna fortfarande i staden. Det är därför uttrycket ”de tre olyckorna” fångar en viktig brytpunkt i Uddevallas historia: tre olika förändringar som tillsammans gjorde slut på mycket av den 1700-talsblomstring som brukar kallas stadens guldålder.   ///

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar