Bohusläns regemente 100 år i Uddevalla

Foton Christian Hviterwall, Roger Johansson och Nils Bergman. Text Roger Johansson.

Hemvärnets musikkår Bohus Dal spelade på torget. Den blir bara bättre för varje år. Kamratföreningens ordförande Per Norberg hälsade välkommen, kommunfullmäktiges ordförande Ralph Steen höll ett, som vanligt, genomtänkt och intressant tal med betraktelser över tiden för inmarschen och utvecklingen i Uddevalla därefter.

Fanvakt och musikkår marscherade upp till kasernerna, där musikkåren spelade, majoren emeritus Bo Sandell (i uniform m/1886 för menig med mössa m/1899 för major) berättade inspirerat om ceremonierna kring och högtidlighållandet av intagandet av kasernerna. Därefter batalj mellan karolinskt fotfolk och kavalleri under kanonernas dån och musköternas knallande.

Spektakulärt. Ett och annat barn skrämdes och gråt interfolierade salvorna.

Fastighetsägaren Hemsö representerades av Johnny Göthberg, som berättade om ambitionerna för området. Återstår att finna en långsiktig lösning för regementsparken och försvarsmuseet.

Roger Johansson

Kamratföreningens ordförande Per Norberg.

Kommunfullmäktiges ordförande Ralph Steen.

Major Bo Sandell.

Anrika I 17-byggnader rivs

Fastighetsägaren Hemsö har nu gjort en rivningsanmälan för två byggnader på I 17-området. Den ena byggnaden är sjukhusbaracken på bilden. Den har funnits så länge jag kan minnas och där har bedrivits både sjukvård och sjukvårdsutbildning genom åren.

Den andra byggnaden är Libanonförrådet.

Och så här 21 år efter regementets nedläggning så sitter skyltarna kvar på Libanonförrådet. Det var här man förvarade tält, kokutrustning och "vita blixten", dvs skidor. Förresten så hade vi länge "svarta blixten" som var av en äldre modell.

På denna väggen skall det finnas kulhål efter en 9 mm skarp k-pistpatron. En värnpliktig fick ett spel och som Bohusläningen uttryckte det "sköt vilt omkring sig". Han sköt mot en annan värnpliktig som flydde in bakom Libanonförrådet och sedan hasade utför berget ner mot Barkvägen.

Den värnpliktige tog sedan en taxichaufför som gisslan och beordrade denne att köra mot Göteborg. I Ljungskile lyckades taxichauffören hoppa ur taxin och polisen kunde senare gripa skytten.  //

Sex I17-kadetter dödades vid minolycka på Karlsberg

I dag är det exakt 70 år sedan sex kadetter från Bohusläns regemente dödades vid övning med skarpa stridsvagnsminor på Pampas som är krigsskolan Karlbergs övningsfält. Händelsen har inte tillåtits falla i glömska tack vare den minnessten som restes på platsen för olyckan. Själv kände jag inte till den innan jag gick en kurs på Gymnastik- och idrottsskolan på Karlberg i början av 1970-talet. Vid träningspassen träffade jag plötsligt på minnessstenen och förundrades över att jag inte hört talas om olyckan.

(Foto Stockholms läns museum)

Dagen därpå hade flera tidningar, inklusive Bohusläningen förstås, TT:s artikel om olyckan.

Dödsolyckan på Karlberg

Stockholm 29 juli (TT)

En allvarlig olycka, som kostade sex kadetter livet, inträffade vid 17-tiden på onsdagen under övningar med stridsvagnsminor på övningsfältet Pampas vid Karlberg.

De omkomna äro kadetterna Sven Konrad Dellby, född 1918, Sven-Olof Ahlstedt, född 1917, Torsten Warrer, född 1916, Kurt Lennart Hellgren, född 1920, Adolf Nilsson, född 1920 samt Nils Josef Fridolf Johansson, född 1917, som avled senare på kvällen. De voro alla hemmahörande i Göteborg.

Dessutom blev tre kadetter obetydligt skadade av splitter.

Olyckan inträffade under utläggning av stridsvagnsminor, varvid plötsligt en mina exploderade. Denna explosion medförde att ytterligare två minor exploderade.

Övningen skedde med hela kadettkompaniet ute på övningsfältet under ledning av specialutbildade ingenjörsofficerare. Under övningarna voro kadetterna indelade i stationer om 30 kadetter i varje. När olyckan skedde tillkallades ambulanser från brandkåren som omedelbart sände tre ambulanser till Karlberg. Inga civila befunno sig på eller i närheten av olyckplatsen.

Förhör och utredning om olyckan började redan på onsdagskvällen inför chefen för krigsskolan överste Bertil Uggla.

Olyckan inträffade strax bortom övningsfältets mitt på Karlberg under nedgrävning av landminor. Omedelbart efter explosionen, som var så kraftig att den hördes vida omkring och gjorde att folket både i Vasastaden och Traneberg ringde till polisen för att höra vad som hänt, fick en av kadetterna order att fortast möjligt löpa till Karlbergs slott och begära ambulanshjälp.

Hela övningsområdet var, när explosionen inträffade, spärrat för civila men på kvällen blev det åter fritt men själva olycksområdet var då spärrat av vakter. Några märken av explosionen kunde på kvällen knappast märkas. Det var endast ett något över ½-metersdjupt hål som uppstått på den plats där landminorna grävts ned och exploderat och splittret hade inte gjort någon som helst åverkan på skogen runt omkring olyckplatsen. Omedelbart efter det olyckan rapporterats till Karlbergs slott sänktes flaggan där på halv stång.

De omkomna voro alla reservkadetter tillhörande Bohusläns regemente i Uddevalla och voro elever vid den extra reservofficersskolan för infanteriet och kavalleriet som nu pågår på Karlberg.

Kadett Dellby var jur.stud och son till hr B.J. Bengtsson. Kadett Ahlstedt var kontorist och son till Linus Ahlstedt, kadett Warrer var rederitjänsteman och son till dir. Otto Warrer, kadett Hellgren var fil.stud. och son till musiker Emil Hellgren och kadett Nilsson var son till köpman Birger Nilsson. Kadett Johansson var kontorist och son till kontorist Josef Johansson.  //



Årsdagen av nedskjutningen av det tyska planet 1940

I dag är det exakt 72 år sedan en luftvärnstropp på Musikberget inom regementets kasernaområde sköt ned detv tyska plan, som förirrat sig in över centrala Uddevalla. Läs tidigare inlägg om nedskjutningen här http://uddevallare.blogspot.se/2007/05/nedskjutningen-av-det-tyska-planet-1940.html

Nyligen har jag från Uddevallasonen Kaj Sandberg, numera boende i Stockholm fått ny kunskap om nedskjutningen. Kaj har på Krigsarkivet hitta dessa:

 Senaste intressanta fynd i de 80 kilometrarna hyllor på KrA:

 - En skrivelse från depåchefen Grill 1940.

Till Milobefhavaren vid västra Milot

Sedan det nedskjutna tyska flygplanet genomsökts har följande materiel av värde tagits
tillvara:

    1 st kulspruta, obetydligt skadad, reparerad här vid vapensmedjan och f.n. apterad som
lvksp vid kasernen på vid regementet förfärdigat stativ.  (lvtroppen från Karlsborg drogs tillbaka
och uppenbarligen var kasernerna oskyddade från luften efter detta. /Kaj)

    1 st fjärrkompass,  12 magasin, 1200 patroner (däribland spårljus, pbrytande am.), 1 armépistol,
1 sjvväska.

Då depån saknar lv, får jag vördsamt anhålla, att tillstånd måtte utverkas för I 17 depå att behålla 
ksp mm att användas som lv på kasernen.

Slutligen insänder jag bifogade filmrullar och här framkallade bilder, som tagits från flygplanet.
Bilderna, synas vara tagna över Norge. Ingen av dem kan lokaliseras till Uddevalla-trakten.

   En nästan oskadad kamera (med uppfälld sökare) har emellertid tillvaratagits av statspolisen
och insänts till försvarsstabens underrättelseavdelning.

        Uddevalla 24/4 1940               E Grill depåchef         / Axel Flodén

 Därutöver finns det:

 - Utförliga instruktioner över personalens skyddsrumsplatser vid anfall från luften.

 - Utförliga beskrivningar över depåns utrymning (vid tyskt angrepp) och förflyttning till i trakten av

Håkantorp, Levene och grupperingen där.

 - En tills nyligen hemlig beskrivning av ett Luftkrigsspel i Uddevalla från 1943. Det var en delvis kuslig läsning.
Regementet utsatt för flyganfall, bombat och delvis förstört. Staden utsatt för sabotage och omfattande
bombningar och bränder. Till sist beordras militär utrymning och en tysk invasion och ockupation följde. 
- - - - - -
Kulsprutan som depåchefen anhåller om att få behålla finns idag att beskåda på Bohusläns Försvarsmuseum i Regementsparken. Den fick vara kvar på regementet och byggdes om av en vapentekniker och ingick sedan i regementets luftförsvar.  //

Vaktavlösning i regementets kamratförening

I dag var det Kungl Bohusläns regementes kamratförenings årsmöte på Officersmässen på I 17. Ordföranden sedan tio år Leif Westbring t.h. på bilden överlämnar ordförandeklubban till vice ordföranden Per Norberg, som blir t.f. ordförande fram till dess att en ordinarie kan väljas. "Förhoppningsvis står jag inte här som ordförande om ett år", sa Per Norberg då han tog emot klubban.

Huvudförfattaren till den kommande boken Borgbygget på Kvarnberget, Kaj Sandberg, berättade om arbetet med boken och om sin egen uppväxt på kasernområdet.  //

Regementet när det var nybyggt

Från förre I 17-kollegan Thomas Brink, numera i Östersund ( www.lattareliv.nu ) kom de här två bilderna på ett ganska nybyggt Bohusläns regemente.  //

Lasse Peterson -- I 17-kapten i Mexiko

För en liten tid sedan kom det en kommentar på Uddevallabloggen från den f.d. kaptenen Lasse Peterson. Han befinner sig i Mexiko.

Någon dag senare fick jag ett mejl från Lasse där han berättar om hur han hamnat i Mexiko. Här följer ett utdrag:

"Hej Gunnar,

Som jag skrev, som hastgast, kikar jag in på din blogg då och då för att läsa om Ua ochde inlägg som handlar om regementet.

Det är kul att se bilder på gamla I 17-kollegor samtidigt som det känns lite märkligt att läsa om de som gått bort. Man känner sig ju inte gammal själv men det är ju faktiskt 20 år sedan regementet försvann så konstigt är det ju egentligen inte att det tunnas ut i leden.

Jag har som du förstår hamnat rätt långt bort, i den lilla staden Barra de Navidad i delstaten Jalisco på Mexiko’s västkust. Jag tillbringar i nuläget större delen av vinterhalvåret här men kommer när gumman pensioneras flytta hit permanent. Vissa delar av bohaget är redan här och vi äger en fastighet som ännu så länge är långt från färdigbyggd. Just nu en stortomt, halvvägs färdigplanerad och en stor amerikansk husvagn med vatten, el ochavlopp anslutet.

Hur vi hamnade här är en lång historia. Kortfattad var det så att gumman jobbar som personlig assistent till en mexikanska som är gift med en svensk och för fem år sedan åkte gumman  med henne till Mexico City för att hälsa på släktingar, i tjänsten så att säga. Undertecknad följde då med, mest för at det kunde vara kul att få se landet.

Väl där, fastnade vi båda för detta otroliga land, ett land som förvisso har problem, men vilket land har inte det. Problemen här är dessutom ohyggligt överdrivna i svensk media, Mexico är ett land som jag tycker motsvarar Sverigepå 60-talet, full fart framåt, en växande social trygghet och framför allt människor som är otroligt vänliga och hjälpsamma. Att kostnaderna är under 50 % mot de svenska gör heller inte saken sämre.

Alltnog så bestämde vi oss för att hitta ett ställe här dit vi kunde dra oss tillbaka vid pensioneringen och efter lite letande hittade vi till Barra de Navidad, ett litet samhälle med dryga 4 000 invånare, härligt befriat från allakommersiella, amerikaniserade jippon, urmexikanskt. Köpte en tomt och på den vägen är det.

Jag har skrivit mer utförligt på min hemsida, samt lagt in foton om du vill se mer detaljer. Gå in på www.trestad2.suntuubi.se och titta (Lasse finns även på Facebook, red. anm.). Skickar med lite pinfärska bilder från Barra.

Medvänlig hälsning
Lasse"

Så långt Lasse och här följer några bilder. När jag ser den stora väggen med skeppet kommer jag ihåg Lasses stora intresse av fartyg och han tecknade sådana var helst han kom åt. Intresset har följt med till Mexiko.

Fler bilder på Markan

Jan Aronsson och Martin Hultgren bidrar med dessa bilder apropå tidigare inlägg om marketenteriet på I 17.

Jan undrar också: "Vad är det uppe på berget på det svart/vita kortet?"

De träställningarna man ser där är staket runt två förberedda ställningar för Luftvärnsautomatkanon m/40. Dessa ställningar sprängdes ned och göts i betong. De utgjorde två spännande lekplatser när jag var barn. En likadan ställning finns på Skansberget, men alla tre har fyllts igen med Frölandskross för ett par år sedan. //

Marketenteribyggnaden på Bohusläns regemente

Insänt av Christian:

"Hej Gunnar.
Jag kikade runt på bildarkivet som du har länkat till i bloggen och fick syn på ovanstående fotografi. Jag känner igen platsen mycket väl, men inte det stora huset i bakgrunden, vad var det för någon byggnad?
Mvh / En flitig läsare vid namn Christian."

Byggnaden som Christian undrar över är gamla marketenteribyggnaden. Dvs den innehöll också underbefäls- och underofficersmäss.

De värnpliktigas "marka" hade ingången längs till vänster. I mitten ser man ingången till Underbefälsmässen, som låg i första våningen. Allra längst till höger är ingången till Underofficersmässen. När man kommit innanför den dörren gick man direkt uppför en trappa till mässen som låg i andra våningen ovanpå Underbefälsmässen.

Jag hann tillbringa några år i båda mässarna. Som nybliven sergeant på hösten 1969 gick jag för första gången upp till Underofficersmässen. Där fanns en matsal och några rum där man efter maten drack sitt kaffe. Mitt första besök på mässen blev dramatiskt. Efter att ha ätit lunch tog jag mitt kaffe och gick in i ett annat rum och slog mig ned i en ledig skinnfåtölj. Det skulle jag inte ha gjort!

Efter en stund kom fanjunkare E in i rummet med sin kaffekopp. Han gick fram mot mig, ställde ned sin kaffekopp på bordet intill mig och sedan grabbade han tag med båda händerna i min uniformsrock i brösthöjd och formligen slet upp mig ur fåtöljen. Det var hans fåtölj jag hade satt mig i. Behöver jag säga att jag aldrig satte mig mer i den fåtöljen?

Byggnaden revs sedan den nya militärrestaurangen hade invigts 1971. Marketenteriet och befälsmässarna flyttade då in i militärrestaurangen. //

Regementets avskedsgåva till personalen

(Min egen tavla - fotograferad på plats där den hänger nu. Fotot ger inte tavlan rättvisa)

Christian skriver:

"Hej Gunnar!
Jag ärvde för några år sedan denna minnestavla efter min fars moster som en gång jobbat i köket på I17 (om jag inte missminner mig).

Jag talades vid med en som jobbade på Försvarsmuseumet och det hon visste om den var att den delades ut som gåva till de som var anställda vid regementet när nedläggningsbeslutet togs. Samt att det var en trollhättekonstnär som målat den.

Vet du måhända mer om dessa vackra tavlor och hur många som man vet finns kvar, jag känner till 3 med min, en bekants, den som personen på försvarsmuseumet hade och det sitter en 4:e på gamla officersmässen om jag inte missminner mig?

Vänliga Hälsningar // Christian"

Ja, det är alldeles riktigt som Christian tror. Tavlan var regementets avskedsgåva till alla anställda och den överlämnades till personalen då regementet lades ned.

Konstnären är Per Anders Palmqvist, född 1933. Han bodde när han gjorde tavlan i Trollhättan, men flyttade sedan till Smögen där han bor nu.

Tavlan gjordes i 380 exemplar. Jag har själv nr 307.  På tavlan står det Till minne av Kunglig Bohusläns regemente. //

Lille-Jul på Officersmässen 2010

(Skruva upp volymen och klicka på Play)

Ikväll var det så dags för årets Lille-Jul. 18 år efter regementets nedläggning träffas vi fortfarande till traditionsenlig julfest på Officersmässen. Av naturliga skäl tunnas skaran ut för varje år. I år hade 55 kamrater hörsammat kallelsen och rest från när och fjärran för att träffa gamla vänner.

Vid Officersklubbens inledande årsmöte kunde ordföranden Lennart Bergqvist pålysa en stunds tystnad för tre av våra under året bortgångna kamrater. Dessa var Tore Kempe, Bengt Uhlin och Sven Westbring.

Efter årsmötesförhandlingarna som hölls i gamla Taktiksalen var det samling på mässen i Kanslihuset där mässdirektören Bertil Olofsson bjöd på glögg och meddelade förutsättningarna för kvällen.

När maten var serverad var det så inmarsch längs galleriet i det att vi traditionsenligt sjöng "Kom, kom till smörgåsbordet..... (ovan).

Smörgåsbordet? Ja det var Ann-Christine Rörqvists härliga julbord. Där saknades inget. Och julsnapsvisorna var de vanliga. Fattas bara annat!

Ett stort tack till Bertil Olofsson med arrangörskollegerna Tommy Åsman och Bo Andersson! Och så ett särskilt tack till Ann-Christine och hennes "mannar"!

Se fler bilder från Lille-Jul 2010, klicka HÄR!! //

Det skrivs historia - lumpen avskaffas

Det skrivs historia. Idag, på dagen 18 år efter Bohusläns regementes nedläggning, upphör värnplikten och Sverige har fr o m i morgon ett yrkesförsvar.

Det var 1901 som den allmänna värnplikten infördes, men redan 1812 kallades det in soldater till Bohusläns regemente för första gången. Det var den s k allmänna beväringsinrättningen. Läs om den här.

Ett direkt följd av värnpliktens införande var att Bohusläns regemente skulle kaserneras och 1913 flyttade regementet från sin gamla lägerplats Backamo in till kasernerna på Kvarnberget i Uddevalla.

De flesta som gjort lumpen minns säkert inryckningsdagen, då man förvandlades från civilist till soldat. Visst, förvandlingen tog längre tid än en dag, men just den dagen hände så många och stora förändringar.

Efter att man anmält sig i sin kompanikorridor blev det marsch till indendenturförrådet för att hämta all utrustning som skulle få plats i en stor skrymmande säck. Det fanns de som inte orkade att bära säcken till sitt kompani.

Sedan kom nya lärdomar slag i slag resten av den dagen. Efter att uniformen kommit på var det marsch till matsalen, mitt på kaserngården. Där utanför stod regementsdagunderbefälet, furiren Bengt Forsberg (senare kollega), och lärde oss hur det skulle gå till inne i matsalen utan att långa köer skulle uppstå.

Framför sig på ett bord hade han den nödvändiga utrustningen. Han höll upp föremålen ett efter ett och förklarade: "Detta är en bricka, detta är en mugg detta är en kniv, detta är en gaffel, detta är en sked." Jag minns hur det fnissades i kön, men när vi kom in i matsalen och såg föremålen ligga där på rad var man redan bekant med dem och antagligen gick det snabbare i kön tack vare utbildningen på utsidan. Mer än tusen man åt sina måltider i regementets matsal och det var naturligtvis viktigt att det gick undan (1971 invigdes militärrestaurangen, som inte alls hade samma genomströmningskapacitet).

Under eftermiddagen fick man lära sig att stå i givakt och att hälsa och att gå i takt. Det hade jag förstås redan lärt mig av gymnastikläraren på läroverket majoren Silfverhielm. Han gav mig för övrigt min första anmärkning för att ha stört hans lektion. Föräldrarna skulle skriva på den skriftliga anmärkningen och när min far frågade vad jag hade gjort svarade jag att jag gick i otakt på Silfverhielms exercis i gymnastiksalen. Far hade själv "råkat ut" för Silfverhielm på ett repmöte, så han såg närmast anmärkningen som meriterande för mig.

Vid dagens slut skulle man sova på kommando. Kl 22.00 var det tapto och 22.30 tystnad. Då skulle det vara knäpp tyst. Det var det också under några minuter men sedan brakade det löst. Hysteriska skrattsalvor från dödströtta 18-19-åringar avlöste varandra där vi låg i kolsvart mörker denna första dag i lumpen.

Sedan blev jag yrkesbefäl men det är en annan historia.

Har du en bra lumparhistoria? Skicka in den till Uddevallabloggen så publicerar jag den. Du får vara anonym!! //

Nya böcker

Eldsjälen Rune Hasslöf kan nu presentera två nya böcker om Kungl. Bohusläns regemente.

Mobiliseringsverksamheten 1901 - 1992 med författare Bror T.W. Hansson och Biografiska anteckningar om underofficerare, underbefäl och volontärer 1901 - 1972, författare Ingvar Rodén.

Det är ett enastående arbete som pågår med att dokumentera Bohusläns regemente. En rad böcker har redan getts ut och flera är på väg. De här två böckerna, liksom de tidigare, kan man köpa på Bohusläns_Försvarsmuseum. //

Lille-Jul 2009

I kväll var det dags för årets Lille-Jul på Officersmässen. En gång om året träffas vi, f.d. officerare vid Kungl Bohusläns regemente. 17 år efter regementets avveckling lever traditionen vidare mycket tack vara att Officersmässen fortfarande finns kvar i regementets kanslihus. Och framförallt tack vare en stab med ideellt arbetande kolleger med Bertil Olofsson i spetsen. Tack Bertil!

Kvällen inleddes med Officersklubbens sedvanliga årsmötesförhandlingar i Taktiksalen. Efter förhandlingarna blev det, även det traditionsenligt, besök av Uddevallas lucia med sina tärnor. Vacker sång och stämningsfullt arrangerat. Först nu kände jag att julen faktiskt närmar sig.

Sedan var det dags för marsch till mässen där julbordet så småningom attackerades till sången "Kom, kom, kom till smörgåsbordet......."

(Mats Olsson och Lennart Fors hade så här roligt)

Det känns väldigt speciellt att träffa gamla vänner, som man känner utan och innan, men som man av naturliga skäl inte ser så ofta. Och varje år har skaran av naturliga skäl tunnats ut något. I kväll var vi 55 officerare.

Tyvärr är kvällen för kort för att man skall hinna att prata med alla, men det är bara att acceptera. Det kommer ju en ny Lille-Jul nästa år, och nästa, och nästa..... Datum för nästa års fest är förresten redan bestämt till den 3 december.

Och precis som tidigare år hade Ann-Christine Rörqvist och hennes "mannar" dukat upp det härligaste julbord man kan tänka sig.

Se fler bilder från årets Lille-Jul här. //