En jättes fall 1986

En jättes fall 1986.
Dokumentärfilmen om nedmontering och fällning av bockkranen Uddevalla finns
nu inlagd på hemsidan till Uddvalla TV-förening,  klicka vidare på ''''you tube".

Filmen skildrar den planering och förberedelse som tillsammans gjordas av Gårda Johan,
J&W och Uddevallavarvet. Arbetena utfördes under 1985 och fram till den 4 februari 1986, då den 130 meter höga kranen fälldes med exakt precision efter tio år som blickfång i Uddevalla.

Filmen är inspelad på 16 mm-film och är en aning oskarp. Fällningsdagen arbetade fyra filmfotografer, varav en i ett flygplan. Dokemtärfilmens berättare är Erik Bergsten och producent är Lars Hartelius.

Filmen är drygt 17 minuter lång och ett mycket bra tidsdokument från varvsnedläggningen.  //

25 år sedan bockkranen föll

(Klicka på bilderna)
(Foto Vambola Kallaste)

Tisdagen den 4 februari 1986 fälldes Uddevallavarvets stora bockkran till marken. Det har nu gått 25 år sedan händelsen.

I december 1984 hade styrelsen för Svenska Varv AB fattat beslutet att lägga ned Uddevallavarvet. Då arbetade 2 382 personer på varvet.

Ganska snart efter beslutet stod det klart att bockkranen skulle bort. Uppenbarligen ville man inte från Svenska Varvs sida ha ett så stort minnesmonument, som syntes vida omkring, kvar i Uddevalla.

Ur Jan Hermanssons bok om Uddevallavarvet hämtar jag följande uppgifter om bockkranens tillblivelse och enorma dimensioner.

Kranen, som var en av de bredaste i världen, byggdes i Västtyskland och monterades upp på Uddevallavrvet 1975-1976 som en del av Projekt 73, den utbyggnad av varvet som ökade byggkapaciteten till fartyg på upp till 650 000 dwt.

FAKTA OM BOCKKRANEN

Byggår: 1975-1976
Tillverkare: PHB (Pohlig-Heckel-Bleichert, Köln)
Lyftkapacitet: 900 ton
Kranens totala egenvikt: 5 880 ton
Enbart kranbalkens vik: 3 000 ton
Spårvidd: 185 meter (Nya Ullevi skulle få plats mellan benen)
Högsta höjd, kranbalk: 127,5 meter
Höjd underkant balk: 117 meter
Höjd kranbalk: 11,5 meter
Högsta totala höjd: 135 meter
Maximal lyfthöjd: 109 meter
Provlyft med: 1 025 ton
Antal hjul i boggier: 96 st
Antal kranåkmotorer: 16 st
Effekt/åkmotor: 105 kW likströmsmotorer
Lyftkran/motor: 300 ton
Lyfthastighet maxlast: 3 meter/minut
Åkmotorer, övertralla: 2 st
Effekt, åkmotorer övertralla: 2x65 kW
Åkmotorer, undertralla: 1 st motor på 65 kW
Hjälplyft: 1 st i undertrallan
Kapacitet, hjälplyft: 25 ton
Kranbanans längd: 528 meter
Arbetsyta: 8,24 ha
Läng wirar i huvudlyftverk: 7 924 meter
Totalt pris med räls: 175 milj kr (drygt 792,5 milj kr i 2010 år penningvärde)
Skrotvärde vid fällningen 1986: ca 113 milj kr (ca 214 milj kr i dagens penningvärde)

MERA FAKTA

Mätningsspänning: 3000 volt växelspänning, som likriktades uppe i balken

Hissar: En hiss i vardera pendelbenet, trappor i de övriga

Balken: I balken fanns transformatorer och likriktare, förråd, mek.verkstad och el.verkstad. Där fanns också en travers med 8 tons lyftkraft som användes till att ta upp reservdelar o. dyl. med. Detta förutom lyftmaskinerna till huvudlyften.

Pendelbenen: Det nordöstra pendelbenet var hopsvetsat med balken, medan det sydöstra benet var försett med ett kalottlager (fungerar ungefär som ledkulan i en lårbenshals), som benet vilade löst i.

(Jan Hermansson uppe i bockkranen)

Övrig utrustning: Nödstopp, om den inbördes skillnaden i åklängd mellan benen översteg 1,2 meter. TV-övervakning av kranspåret. Vindmätare som automatiskt bröt strömmen om vindhastigheten översteg den tillåtna. Överlastskydd, som bröt strömmen om någon krok blev överbelastad. Automatiskt ändstopp vid spårändarna.

De första kranbalkssektionerna anlände till Uddevallavarvet den 17 december 1975.
I juli 1976 var kranen rest och klar för provbelastning.
I början av december 1976 gjordes det första sektionslyftet, en sektion på 80 ton.

På våren 1985 skrev Bohusläningen en del artiklar om bockkranen. Det fanns de som absolut ville bevara den och dessa ansträngningar gjordes in i det sista. På hösten samma år skriver tidningen om att den förestående fällningen av bockkranen har repeterats 100-tals gånger. Tidpunkten för fällningen sätts nu till januari 1986.

Förberedelserna för fällningen tog dock längre tid än beräknat. Framförallt tod det tid att säkra marken där kranen skulle landa. Man lade upp ett antal sprängstenshögar som buffertar. Dessa låg i sin tur på betongfundament, vilka i sin tur vilade på pålar av stålräls.

I slutet av januari är det vädret som stoppar fällningen. Nu skall det istället ske i början av februari. Den 4 februari uppmanar Bohusläningen sina läsare att ta en sista titt på bockkranen och den fälls samma dag.

(Foto Vambola Kallaste)

Tusentals människor stod på bergen runt fjorden och tittade på då bockkranen föll. Själv följde jag  fällningen från mitt tjänsterum på Bohusläns regemente med en kikare för ögonen och lokalradion påslagen.

Det var givetvis en spektakulär händelse som vevades om och om igen i TV-nyheterna på kvällen. Jag minns till och med att man någon gång spelade filmen baklänges så att bockkranen ställde sig upp istället.

Även om varvet levde ytterligare några månader så är fällningen av bockkranen för många slutpunkten för en grandios epok i Uddevallas historia. //

Stort tack till Vambola Kallaste och Jan Hermansson!)

Tre omkom vid olycka på Uddevallavarvet

(Bohusläningen onsdag 9 november 1981)

Roland skriver:

"Hej Gunnar!

Har letat på nätet och i din blogg utan resultat. Det inträffade en dödsolycka på Uddevallavarvet när en så kallad hjärtstock lossnade och föll till botten på dockan på varvet och minst en person avled.

Jag jobbade i Sörvikshallen när detta hände och är rätt säker på att det var 1981.

Kan du hjälpa mig med mer utförliga uppgifter om när detta hände?

Med vänliga hälsningar
Roland"

I Bohusläningen den 9 december 1981 rapporteras det om olyckan dagen innan där tre arbetare omkom.

"Olyckan inträffade kl 12.30. Ett tiotal man arbetade med att montera rodret på ett 55.000-tons OBO-fartyg. När detta var på plats inträffade plötsligt en förskjutning. Därvid föll den 8 ton tunga hjärtstocken ur (det är den axel som vrider rodret). Samtidigt bröts skäddan av, en dels gjuten och dels svetsad plåtkonstruktion som utgör bakre delen av kölen och drog med sig byggnadsställningarna i fallet. De tre männen krossades under de nedfallande plåtmassorna. Döden var ögonblicklig."

De omkomna varvsarbetarna var förmannen Sten Olsson, Svanesund, 44 år, filaren Algot Karlsson, Uddevalla, 56 år samt filaren Inge Nyman, Uddevalla, 25 år.

"När olyckan blev känd spred sig stor förstämning bland arbetarna på varvet. En efter en lämnade de sina poster och gick hem. Vid 14-tiden låg allt arbete nere kring olycksplatsen och varvets flagga vajade på halv stång."

Uddevallavarvet hade vid tillfället 2 800 anställda och hade länge varit förskonat från allvarligare olyckor. Den senaste dödsolyckan hade inträffat 10 år tidigare då en person omkom vid en explosion i en blästringsanläggning. //

Tredje sista fartyget från Uddevallavarvet skrotas

(M/T WILANNA 1985)

I oktober 1985 levererades det tredje sista fartyget från Uddevallavarvet. Det var M/T WILANNA på 76 000 DWT. Hon var 228,52 m lång, 32,23 m bred och hade ett djupgående på 15,02

Enlig Jan Hermanssons utmärkta bok om Uddevallavarvet "var fartygstypen konstruerad med dubbel botten och dubbla sidor. Tanksektionen var delad längs centerlinjen så att det blev åtta tankar på var sida CL samt två sloptankar. Samtliga lasttankar byggdes med släta sidor och med epoxibeläggning invändigt. En ovanlig detalj var att huvuddäcket var korrugerat".

Året därpå, samma år som Uddevallavarvet lades ned, levererades de två sista fartygen M/T OKTURUS och M/T OKTAVIUS.

Nu har WILANNA, eller EUROPA VENTURE som hon har döpts om till, sålts som skrot till Pakistan. De senaste åren har hon legat som depåfartyg för bunkerbåtar vid Gibraltar.

Läs mer här.

Tipstack till Bo Jevemo. //

Industrihistoria och bilmärke

(Klicka på bilden ett par gånger för att se den i ett större format)

Vid kvällens berättarafton visade Vambola Kallaste från Varvs- och industrihistoriska föreningen den här underbara bilden. Arbetsdagen är slut och Uddevallavarvets personal myllrar ut på Rikstvåan som kom att gå praktiskt taget genom varvsområdet. Vambola berättade att han var fascinerad av att det kunde gå bra utan några större olyckshändelser. Folk sprang, många gånger med träskor på fötterna, och kryssade mellan bilarna.

Diskussionen ikväll kom dock mest att handla om den svarta bilen närmast och på vänsta delen av parkeringen. Vad är det för bilmärke? Hjälp till att lösa frågan och skriv en kommentar. //

Vilka är varvsarbetarna?

Från Lennart Sjöholm har jag fått några fina bilder från Uddevallavarvet.

Den här bilden är från 1975 och märkt nybygge 290 och då undrar jag: Vilka är de här varvsarbetarna och vilket fartyg var nybygge 290? //

Ett 50-årsminne

Igår var det exakt 50 år sedan tankfartyget George L Parkhurst sjösattes vid Sörviksvarvet. Hon var den andra av sex 68000-tonnare som byggdes på Sörvik. Den första var W Alton Jones.

Dessa sex fartyg var 251 m långa, 35 m breda och hade ett djupgående på 13 m. Farten var 16 knop och hon hade 60 mans besättning. Dessutom fanns det plats för fyra passagerare.

Dessa 68000-tonnare var alltså mycket större än ACE-båtarna som trafikerar Uddevalla.

Rederi: California Transport Corp., Monrovia.
Kölsträckning: 1959-03-12
Sjösättning: 1959-12-05
Leverans: 1960-04-30


Här ser vi George L Parhurst och hans maka Margaret S Parkhurst tillsammans med varvets VD Tore Segerdahl?

Jan Aronsson har levererat bilderna och påmint om jubileet. //

Vilket fartyg?

Insänt:

"Hej Gunnar!

Bifogad bild från Uddevallavarvet tog jag någon gång under mitten av 1950-talet. Jag har alltid undrat vilket fartyg detta är. Kom ju inte ihåg att kolla sådant då det begav sig.

Kan det möjligen finnas någon som kan säga fartygets namn och om det fortfarande finns kvar eller är upphugget? Vet ju inte om det finns speciella kännetecken på bilden för identifiering. Kanske är det en omöjlig uppgift.

HälsningarRolf Ohlson" //

Oddevillan

Rolf Rodin från Klubben Rock ´n´ Roll West frågar:

"Vi har nu hyrt den s k Oddevillan med adress Kasen byggnad 119. Vet du något om detta hus? När det är byggt osv?"

Nej, tyvärr vet jag inte när det byggdes. Dock har jag frågat en f d kollega Björn Martinsson, som hade sitt eletronikföretag i Oddevillan vad han vet.

Björn vet att huset byggdes av Statens Järnvägar, alltså inte av Uddevallavervet. I övervåningen fanns det en bostad för en SJ-tjänsteman och i bottenvåningen två lägenheter för SJ-arbetare. Dessa skall ha arbetat vid den omformarstation som fanns i närheten.

Senare hade Uddevallavarvets kontrollavdelning huset och efter den AB Materialröntgen. Det minns jag själv efterson en barndomskanrat till mig började jobba där. Materialröntgen startade förmodligen sin verksamhet då man slutade att nita ihop fartygsplåtarna och svetsade istället. Man kontrollerade helt enkelt svetsfogarna.

Den här fina bilden är tagen av Elmar Meister som var en av de yrkesskickliga tyska plåtslagare som värvades till Uddevallavarvet. Bilden är tagen i mars 1951 och jag har fått låna den genom Elmars svärson Sten-Åke Meister (stort tack!). På den här bilden ser vi den s k Oddevillan så den fanns i vart fall 1951. Antagligen är den äldre än så.//

Vändtornet på Kärraverken

Maria Treadup på Pininfarina frågar:

"Jag arbetar på Pininfarina och sysslar även med guidning på företaget. En fråga som jag får emellanåt är hur högt det gamla vändtornet är (alltså den höga delen av byggnaden där man på varvets tid vände sidoplåtar) där företagsloggan sitter idag.
Skulle du kunna hjälpa mig med denna fråga?"

Man lär sig mycket genom att svara på frågor om Uddevalla måste jag säga. Jag hade ingen aning om att den höga byggnaden på bilden kallades Vändtornet. Jag har väl i och för sig någon gång undrat över dess funktion men inte funderat mer över det.

Jag skickade två mejl med frågan. Från Rune Hixén fick jag genast svaret att jag skulle kontakta Vambola Kallaste, "han vet allt om tornet".

Det hann jag dock aldrig göra för strax efteråt fick jag svar på mitt andra mejl. Det var från Jan Hermansson på Sveríges Sjömanshusmuseum: "Vändtornet vid flakline på Kärraverken är 42,5 meter högt".

Frågan får mig att reflektera över att det fortfarande finns människor som besitter djupa kunskaper om varvets hostoria och man skulle ju vilja samla ihop dem alla för en dokumentation.//

Utrustningskajen snart ett minne blott

Arbetena med att hacka bort alla spår efter verksamheten på Uddevallavarvet går vidare. Inte bara 07 - 22, som avtalet säger, utan även senare. I går kväll hördes ljudet från bilningsmaskinerna intensivt igen ända fram emot 23-tiden.

Så här ser det ut i dag. Alltmer av betongkajerna hackas sönder. I varje maskin sitter det en förare som möjligen hade något slag hörselskydd men jag är inte säker. Det var flera bilar med polska registreringsskyltar parkerade i närheten så man får anta att det är polsk arbetskraft som arbetar förhoppningsvis efter svenska arbetsmiljöregler men man undrar? Jag skulle själv inte ens mot bra betalt utsätta mig för det oljudet och de kraftiga vibrationerna och stötarna.

Utrustningskajen är snart ett minne blott.//

Uddevallavarvet mals ned bit för bit...

På den här bilden som enligt uppgift skall vara tagen hösten 1971 är Uddevallavarvet fortfarande i ett utvecklingsskede. Man kan inte längre ana Kasenabben som ligger någonstans där under all betong.

Det stora fartyget på bilden ligger vid Utrustningskajen. Dit bogserades fartygsskroven efter stapelavlöpningen.

I dag pågår arbetet vardag som helgdag (tack och lov inte längre nattetid) med att bila bort alla betongkajerna.

Till vänster återstår fortfarande den yttre delen av den en gång så breda betongkajen. Vattnet i Kasebukten har åter blivit synligt efter att i kanske 60 år varit dolt av kajerna.

Man kan fortfarande se Utrustningskajen men den är illa åtgången och skall sannolikt försvinna helt när maskinerna gjort sitt.
Den som vill se det gamla varvsområdet medan man fortfarande kan ana hur det har sett ut bör skynda sig på. Snart är det borta.//

Nattfriden åter

Inte undra på att det har väsnats då det är sådana här stora betongelement som har hackats sönder på gamla varvsområdet.

Nu är det emellertid slut på det nattliga bullret. Det är NCC:s underentreprenör Skånes Entreprenadservice som har väsnats på nätterna.

Till Sveriges Radio Väst sa Stefan Pålsson från företaget i eftermiddags att de var medvetna om att de inte fick utföra störande arbeten mellan kl 22 och 07. De hade inte heller förstått att de hade stört. Han lovade emellertid att de omedelbart skulle upphöra med oväsendet under nätterna.//

Ljudterrorn fortsatte även i natt

Ljudterrorn från arbetena på f d Uddevallavarvet fortsatte med oförminskad styrka även i natt (Se mina två tidigare artiklar i frågan). Vid 23.30-tiden fortgick oljudet alltjämt och sedan vaknade jag av det kl 03.55.

Att detta inte kan stå rätt till hörde jag nu på förmiddagen. Uddevalla kommun har enligt uppgift ett avtal med entreprenören om att arbetena bara får pågå mellan kl 07 och 22. Entreprenören skulle, om detta stämmer, i så fall kraftigt bryta mot avtalet och därmed hålla många Uddevallabor vakna helt i onödan. Man kan ju lite stillsamt undra vad det är för en entreprenör över huvud taget?//

Skönt med sovmorgon

Härom morgonen blev jag ju väckt kl 04.25 av arbetena vid f d Uddevallavarvet. I dag dröjde det ända till 05.45.

Jag tackar allra ödmjukast för att ha fått sova lite längre men så är det ju söndag och allt!//

Väckt kl 04.25 av arbetena vid varvet

Jag har tidigare skrivit om arbetena vid f d Uddevallavarvet där flera stora maskiner dagarna i ända hackar sönder betongkajerna. Jag skrev då att de är i gång från solens uppgång till dess nedgång.

Det var fel. De är i gång före solens uppgång. Kl 0425 i dag vaknade jag av vad jag trodde var ambulanshelikoptern. Den kommer i bland nattetid och flyger över centrum. Det har jag stor förståelse för och brukar somna om genast.

I morse landade emellertid aldrig helikoptern utan ljudet fortsatte med små korta avbrott oavbrutet så att det var stört omöjligt att somna om. Eftersom jag varit ute vid varvsområdet och följt arbetena kände jag igen oljudet.

Jag har tidigare hört att man kan höra arbetena från Kapelle men detta var första gången jag själv hört ljud därifrån.

Jag bor på Skolgatan och fågelvägen är det 2,3 km till arbetsplatsen och dessutom ligger Kålgårdsberget emellan. Jag undrar hur många Uddevallabor som hölls vakna av oljudet? Jag tänker på alla dem som bor på Strömstadsvägen och i de västra stadsdelarna som har arbetena alldeles inpå sig.

Jag blir inte förvånad om det framförs protester mot dessa nattliga arbeten. Mörbultad av sömnlösheten skall man nu gå till jobbet.//

Uddevallavarvet raderas ut

Snart kan man inte längre ana att här har legat ett storvarv. Av de tre stapelbäddarna på Uddevallavarvet återstår i dag praktiskt taget ingenting. En stor grusplan och några stora grushögar syns på platsen.

Och demonteringen eller snarar demoleringen av det gamla varvsområdet fortsätter oavbrutet och det går fort. Det hade hänt jättemycket sedan jag tog en cykeltur häromdagen.

Förarna av de här maskinerna som bokstavligt talat slår sönder de stora betongkajerna kan inte ha någon vidare arbetsmiljö. Och undrar om de känner till att man numera, enligt EU-direktiv, måste ha elva timmars dygnsvila? Enligt vad jag erfarit är de igång från solens uppgång till solens nedgång.

Just här där maskinerna hackar sönder kajen befann jag mig den 5 september 1954. Min morbror, Arne Krook, hade egen pålningsfirma och utförde pålningarna här. Jag var nio år och anledningen till att jag minns detta så tydligt är att den dagen sjösattes Josefina Thordén. Fartyget var på 32 000 ton och var enormt stort enligt den tidens mått.

Detta var en angelägenhet för hela Uddevalla och man gick man ur huse för att få vara med på sjösättningen som förstås var årets händelse.

Jag undrar vad min morbror Arne tänker där uppe i sin himmel när det han var med och byggde upp för 53 år sedan nu raderas ut?//

Uddevallavarvets stapelbäddar snart jämnade med marken

Så här kunde det se ut en gång på Uddevallavarvet. Varvets första stapelbädd fick sällskap av ytterligare två på det trånga varvsområdet. Och storlekarna på fartygan ökade så att stapelbäddarna fick förlängas ut över Rikstvåan som vägen mot Strömstad hette då. Varvet expanderade senare med Sörviksvarvet som först byggde fartyg på stapelbädd men senare byggdes den stora dockan där Nanny byggdes.

Idag ser det ut så här på det en gång så stolta varvsområdet. Det är inte mycket kvar av stapelbäddarna som har bilats sönder till oigenkännlighet. Och de innehöll inte bara betong utan tusentals ton armeringsjärn som kanske framgår av bilderna.

Norska Kynningsrud AB äger nu området men då företaget köpte det gamla varvsområdet av Uddevalla kommun ingick det i köpet att kommunen skulle ta vissa kostnader för att återställa varvsområdet.//

Vallen vid udden/Uddevalla

När den här bilden tog kallades platsen för Kasenabben. Men det är ursprungligen den udde med sin vall innanför som först blev handelsplats, kanske redan på 1200-talet, och som fick stadsprivilegier av kung Hans 1498. Vallen vid Udden, Oddewalla, Oddewaldh och senare det svenska Uddevalla. Här låg alltså staden innan den brändes av svenska trupper precis i början av 1500-talet. När den byggdes upp igen blev det på platsen för nuvarande stadskärnan.

Att det blev en hansdelsplats här beror förstås på det gynnsamma läget. En udde sticker ut från land. Längst ut på udden är det djupt vatten och dit kan man segla med djupgående skepp ända ifrån Kina om man så ville. Innanför den en stor öppen plats, en vall, där man kan bygga hus och bodar som behövs på platsen.

Det var till den här udden som den skotska familjen Thorburn, med eget skepp, steg iland 1823. Här byggde man senare de stora havremagasinen som syns på bilden. Tegelbruk hade det funnits tidigare men det utvecklades ytterligare. Tegelbruket fanns kvar till 1935 då det jämnades med marken.

1939 köpte Uddevalla stad Kasenabben och säljer vidare 1945 till Gustaf Thordén som startar Uddevallavarvet på platsen. Som vi vet fanns varvet mellan 1946 och 1986.

Några som helst spår efter staden Oddewalla finns inte. Sten Kristiansson skriver i Uddevalla stads historia att det enda minnesmärket från den gamla staden är en bearbetad sten med någon slags inskription som nu finns i valvbron över Brattåsbäcken. Bron är borta sedan länge och var stenen tog vägen vet ingen.

De två stapelbäddarna på Uddevallavarvet skall nu bort. De byggdes på urberget på Kasenabben. Nu ägs området av norska Kynningsrud som producerar olika slags betongprodukter, pålar, element etc. Från tegel till betong via varvsindustri således.

I dag håller två grävskopsliknande bilmaskiner på att hacka sönder de gamla stapelbäddarna. Det är inte utan att man känner ett visst medlidande med förarna av dessa maskiner som måste ha en fullständigt odräglig arbetsmiljö. Tänk att sitta i dessa maskiner och hacka i de gamla stapelbäddarna!//