Lars Björklund död

Kapten Lars Björklund har avlidit nyss 92 år fyllda. Lars föddes som yngsta barn i en familj med sex syskon i Tidaholm 12 augusti 1920 under mycket fattiga hemförhållanden. Hans far dog när han var sex månader gammal och familjen försörjdes av hans mor och äldre syskon. Han var tidigt idrottsintresserad (orientering), spelade klarinett och var aktiv i Unga Örnar. Sitt första arbete fick han som 15-åring, som frisörselev på frisörsalonger i Tidaholm, Hjo och Kumla.

 

Med sin mammas välsignelse anmälde han sig som Finlandsfrivillig och blev antagen som menig rapportkarl i Första skyttekompaniet Stridsgrupp III i februari 1940. Det första passet som frivillig avslutades i och med fredsavtalet den 13 mars samma år.

 

Hemkommen till Sverige började han volontärskolan på I 17 den 1 november 1940. Året därpå anmälde han sig åter som frivillig och tjänstgjorde 5 augusti till 21 december 1941 vid Svenska Frivilligbataljonen på Hangö.

 

Efter den tjänstgöringen återvända han igen till I 17 och från januari 1942 genomförde han korprals- och furirsskolan vid I 17.

 

Lars anmälde sig nu en tredje gång och från juni 1943 till maj 1944 tjänstgjorde han på Svirfronten och Svenska Frivilligkompaniet som ställningschef vid korsun Övre Omar, Jandeba. Under den ryska offensiven i juni 1944 omgrupperades han till Karelska Näset där han tjänstgjorde som chef för första grupp under plutonchefen Orvar Nilsson vid Avdelta Jägarplutonen II Bataljon IR 13 i avvärjningsstriderna vid Näätälä och Tali-Ihantala och stannade till vapenstilleståndet i september 1944. Efter krigsslutet vårdades han för gulsot vid ett krigssjukhus utanför Tammerfors fram till oktober 1944.

 

Särskilda händelser som han var med om och som gjort starkt intryck på honom var:

 

-        Försvarsstriderna under tre dygn på höjderna i Vierumäki juni 1944 under mycket kraftfull artillerield och ständiga stormningsförsök från ryskt infanteri.

-        Motanfall mot en höjd vid punkt 34 vid Tali där en liten svensk styrka lyckades tvinga tillbaka ett betydligt större förband.

-        Kvarglömd av egna styrkor tillsammans med en kamrat och nära att bli inringad av ryska förband vid punkt 34 i Tali-Ihantala. Under tillbakaryckning upptäckte han en sårad finsk soldat som han tog med på en cykel till egna linjer. Detta var en av hans stora funderingar efter kriget om den finske soldaten överlevde eller ej.

-        Spaningsanfall mot ryska ställningar i Suokas sensommaren 1944 där han lyckades rulla upp en skyttegrav under svåra förhållanden och blev beskjuten av egen artillerield.

 

Han dekorerades med två tapperhetsmedaljer och blev befordrad till Översergeant under sin tid

på Karelska Näset.

 

Efter kriget återvände han till I 17 som furir och instruktör från januari 1945.

Sommaren 1945 tjänstgöring vid Arméns Infanteri och skjutskola i Rosersberg.

Hösten 1946- 1948 Försvarets Läroverk i Uppsala.

Arméns Underofficersskola  i Uppsala 1948-1949.

1949-1955 tjänstgöring vid I 17.

1955-1960 Infanteriskjutskolan i Rosersberg.

Hösten 1958 till våren 1959 tjänstgöring som vaktchef vid FN bataljon i Gaza (Fanjunkare)

1961-1964 tjänstgöring vid I 17

1964-1967 tjänstgöring vid FO- staben i Vänersborg. Under somrarna var han instruktör vid FBU:s

kursgård i Kjellviken.

1967 – 1970 Tjänstgöring och befordran till Truppförvaltare på I 17 (1969).

1970 pensionerad från I 17 vid 50 års ålder. Utnämndes till kapten efter pensioneringen.

 

Lars hade mycket kvar att ge vilket hans civila karriär visar:

 

1970-1972 anställd som ungdomskonsulent vid Röda Korset i Vänersborg.

1972 Äldrekonsulent vid Vuxenskolan med uppdrag att organisera studie- och reseverksamhet bland

pensionärer i Bohuslän, norra Älvsborg och Göteborg för SFRF som sedan blev SPF.

Första föreningen startades i Kvillebygden, Tanums kommun 27 september 1974. Inom loppet av tre

år bildades 20 föreningar i Västsverige.

1985- 1995 ledamot av förbundets studiekommitté.

1986- 1992 invald i förbundsstyrelsen varav tre år som andre vice ordförande (1986- 1989) och

därefter förbundsledamot (1989- 1992). Ledamot i förbundets tidningskommitté (1989-1999).

 

Jag minns honom från de sista åren före pensioneringen vid 50 års ålder då vi blev kolleger. Han var

en rese med stor karisma och en hedersman i ordets verkliga bemärkelse. Jag hörde aldrig att han

höjde rösten utan man kunde med honom diskutera på ett lugnt och otvunget sätt.

 

Lars presenterade själv filmen "Slaget om Finland - Tali Ihantala 1944" på Sagabiografen 2008.

 

På den tiden pratade han inte om sin tid som Finlandsfrivillig. Det är först på senare år jag upplever

att han velat göra det offentligt. Han har låtit sig intervjuas av radio och TV och 2008 lyckades han

förmå ett filmbolag att visa filmen ”Slaget om Finland-Tali Ihantala 1944”, som är en

dramadokumentär om just de strider där han själv deltog.

 

Lars ägnade stor tid åt orientering med sina barn och var aktiv till långt över 70 års ålder. Han var

verksam i Skogskarlarnas klubb och Uddevalla Frisksportarklubb (UFK).

Lars sörjes närmast av hustrun Barbro, som han var gift med i 51 år, och sönerna Gunnar och Rolf med familjer.  //