2007-08-20

Bohusläns regementes begravningsplats


P O Blomqvist har några frågor om Ramneröds kyrkogård. Och här kommer den ena:

"På denna kyrkogård finns också , längst bort rakt fram från ingången, ett kvarter med gravar för militär personal. Kan det vara så att de militärer som ej hade familj eller närstående ej ombesörjde begravning av någon annan anledning, t ex ekonomiska skäl, begravdes genom åtagande av regementet?"

Det P O Blomqvist frågar om är mycket riktigt Bohusläns regementes begravningsplats på Ramneröds kyrkogård. Om man går där och tittar så finner man att de äldsta dödsfallen är daterade till omkring 1918.

Det var förstås Spanska sjukan som krävde många dödsfall. Den 20 augusti 1918 skriver Bohusläningen att Folkskolestyrelsen belutat att uppskjuta skolstarten till den 9 september på grund av Spanska sjukan. Lika försiktiga var inte de militära myndigheterna som kallat in en stor styrka till repetitionsövning den hösten. Sett i backspegeln skulle naturligtvis inryckningarna ha stoppats men så blev det inte. Det skulle visa sig vara ödesdigert.

Bohusläningen skriver den 26 augusti att det femte dödsoffret har krävts vid regementet och de följande veckorna dör det värnpliktiga var och varannan dag.

Den 8 oktober hade 25 soldater avlidit i Spanskan. Så gott som varje dag avmarscherade regementets musikkår i täten för begravningsprocessioner som för det mesta gick till järnvägsstationen och i en hel del fall också till stadens kyrkogårdar.

Regementet fick snabbt behov av en begravningsplats då det var många soldater som av olika skäl inte kunde återföras till hembygden. Detta var ju direkt efter första världskriget och nödåret 1917 och många var väldigt fattiga. Krigsmakten stod för begravningskostnaderna för de familjer som hade det fattigt.
Den begravningsplatsen ordnades på Ramneröds kyrkogård. Det var några veckor sedan jag var där men jag vill minnas att det ligger omkring 20 soldater och anställda begravda där. Alla har små stenplattor som Harry Gotthard Millar på bilden. Detta måste för övrigt vara en son till en ganska känd kringresande konstnär som hette Johnny Millar och som bodde i Uddevalla en del år.


På våren 1919 skriver Bohusläningen att Spanska sjukan är på retur men det skulle komma ytterligare en ny våg med början omkring 1922. Vid regementet skördades ånyo dödsoffer och soldater och anställda begravdes nu både på Ramneröds kyrkogård och på Östra kyrkogården. De fyra gravstenarna av samma modell som på Ramneröd, som sedan 1920-talet legat på Östra kyrkogården är tyvärr nu borttagna.

I Sverige dog ca 35 000 människor i Spanska sjukan de här åren och det var naturligtvis ett oerhört slag. Inte sedan en smittkoppsepidemi 1779 hade Sverige utsatts för en sådan förödelse.


Men på begravningsplatsen på Ramneröd ligger även sådana soldater eller anställda som avlidit i tjänsten av andra skäl. Den yngsta gravstenen är över den f.d. indelte soldaten Johannes Dag som dog så sent som 1961.

Under mina sista år på Bohusläns regemente (slutade 25 februari 1991) vet jag att regementet fortfarande hade ansvaret för begravningsplatsen och jag tror att Försvarsmakten än i dag står som gravrättsinnehavare.//

2 kommentarer:

  1. För den som är intresserad att veta mer om spanska sjukan, rekommenderas boken "SPANSKA SJUKAN. Berättelsen om den stora INFLUENSA-EPIDEMIN 1918 och jakten på det VIRUS som orsakade den" av Gina Kolata. Egentligen är PANDEMI den rätta benämningen, eftersom den var världsomspännande. Få människor från denna tiden, som var vuxna nog att kunna minnas, lever idag. Min mamma, som var 14 år 1918 mindes och kunde berätta om hur snabbt människor insjuknade och dog. Det gångna världskriget, då fattiga ibland fick svälta, är knappast förklaringen, dvs lägre motståndskraft mot sjukdomar. Det var ofta de unga och starka som drabbades.
    För övrigt ligger mina farföräldrar begravda någonstans på denna kyrkogård. De dog 1907-08, först farfar och snart efter min farmor. Trolig dödsorsak var TBC. Min far, som var född 1904, uppfostrades av en moster och fick sedan bli barnhuspojke på Gustavsberg (omhändertagen, men med sträng regim). Han fick aldrig reda på, var på kyrkogården hans föräldrar var begravda. Ingen vuxen efterlevande hade råd eller tid att märka gravarna.

    SvaraRadera
  2. Mycket intressant läsning! Fick nyligen reda på att min pappas morfar insjuknade, men överlevde, dock dog hans pappa av sjukdomen. Var han i sin tur ligger begravd har jag tyvärr ingen aning om.

    SvaraRadera