2007-08-07

Mustafa - vilken kille!


Mustafa Mohamed, eller Musse som han är för hela Idrottssverige numera, gjorde det igen! Vid kvällens DN-gala på Stadion sprang han än en gång under Anders Gärderuds världsrekordtid från Montreal-OS på 3000 meter hinder. Han blev tvåa i loppet på världstiden 8.07.83.
Vad roligt för Musse, för hans klubb Hälle IF i Ljungskile och för oss alla idrottssupportrar!
Och vilken fin och ödmjuk kille han är! Anders Gärderud som kommenterade hans lopp i SVT i kväll var full av beundran för Musse.
På Mustafas hemsida kan man läsa om hans bakgrund och löparkarriär:
"Jag är född den 1:a mars 1979 i Somalias huvudstad Mogadishu. Jag kom till Sverige och Lysekil i december 1990, som 11-åring. Det var en stor omställning för mig, inte minst med kylan och språket. Det gick snabbt att anpassa sig och snart kunde jag leka i snön och prata svenska flytande.
Innan jag började med löpning spelade jag fotboll i Slättens IK. Jag hade inte den rätta kroppen eftersom jag var liten och klen, men det var otroligt kul! Efter några år slutade vår tränare. Jag tyckte att han var väldigt duktig och kul att ha och göra med. Det blev inte lika roligt efter honom.
I samma veva hade jag kommit i kontakt med friidrotten genom min storebror som var aktiv. Jag hade även deltagit i skolans friidrottstävlingar och ett och annat gatulopp. Jag började sakta få upp intresset för löpning. 1995 gick jag med i friidrottsklubben Hälle IF från Ljungskile, där min storebror redan var medlem.
Att det blev just långdistans kändes naturligt eftersom jag kände mig långsam men uthållig.
Jag började träna ”tufft” hösten 1995. Jag sprang då 6-8 pass i veckan. Två av dessa pass var intervallträning i Uddevalla eller Ljungskile med de övriga löparna i Hälle.
Höst- och vinterträningen gav snabbt resultat! Säsongen 96 vann jag guld på terräng SM 4 km, bana 5 000 m och 2 000 m hinder i pojkar 18.
Träningen ökades successivt och utvecklingen fortsatte spikrakt upp. Jag fick nu juniorframgångar även internationellt. 1997 blev jag 2:a på JEM 10000 m och 3:a på JEM terräng 6 km. Året därpå blev jag 8:a på JVM 3000 m hinder.
Efter de snabba framgångarna på juniorsidan hade jag förhoppningar att övergången till senior skulle gå lätt. Men det blev inget med det. 1999 gick det tungt och år 2000 gjorde jag ingen säsong p.g.a. skada (löparknä). Det mesta av träningen bedrevs då på cykel.
2001 blev jag 2:a på senior SM på 10000 m. Härifrån och framåt har utvecklingen gått framåt. Mitt första SM-guld vann jag 2002 på 3000 m hinder. Detta år vann jag även det prestigefyllda Göteborgsvarvet.
Vid den här tiden sprang jag 1—13 pass i veckan och 14-15 mil. 2003 kvalade jag in till mitt första seniormästerskap. Jag deltog i VM i Paris på 3000 m hinder. Jag fick med mig i bagaget nya erfarenheter, men ingen finalplats.
Äntligen ett OS-år och jag fick uppleva festen i Athen! Att jag lyckades ta mig till en OS-final var min största upplevelse hittills. I övrigt vann jag Göteborgsvarvet igen och Lidingöloppet för andra året i rad.
Nu var det dags för VM i Helsingfors. Mitt mål var att ta mig till final och väl där springa bättre än på OS: Jag lyckades med detta genom att bli 10:a. Träningen ligger nu fortfarande på 11-13 pass i veckan, men mängden har ökat till 15-17 mil."//

1 kommentar:

  1. Min stora beundran för "Musse"! Trodde inte någon svensk, inom överskådlig tid, skulle komma i närheten och t.o.m. slå Anders Gärderuds rekord.
    Hoppas han får vara fri för skador och sjukdom. Det är inte lätt att både fysiskt och psykiskt klara denna träningsmängd, men han känner säkert sig själv och har goda tränare och rådgivare.
    Lycka till i fortsättningen önskar en gammal motions-skubbare!

    SvaraRadera