Sigelhults kyrkogård i en "klass" för sig

Med anledning av uppmärksamheten och kommentarerna till inlägget häromdagen om Sigelhults kyrkogård (bilden ovan) har Uddevallabloggen i dag besökt Östra, Norra, Ramneröds och Herrestads kyrkogårdar för att se om situationen var densamma på dessa kyrkogårdar. Det var den inte. Bara genom att komma innanför kyrkogårdsgrindarna kan man se att så illa som på Sigelhults kyrkogård är det inte på de andra.

På Norra kyrkogården har ett 80-tal gravstenar lagts ned men redan har 60 av dem satts upp igen. Personalen har jobbat intensivt med att få upp stenarna igen. Här kan man också se hur man utan att lägga ned gravstenarna säkrat dem som på bilden. Låt vara att remmarna som bundits om stenarna kanske skulle ha varit i ett material som inte töjer sig då de blir våta.

Här kan man också se rena fuskarbeten som gjorts av de stenhuggerifirmor som en gång satt upp stenarna. Man ser att det sitter dubbar som går upp i stenen ovanpå, men säkringen under stensockeln är obefintlig, eller som här, endast består av en klen cementklack. Då saknar det i princip betydelse att gravstenen är dubbad i stensockeln då ju själva sockeln står "i lösan sand". Så här får man i dag inte sätta upp gravstenar.

Här är ett fält med urngravar där många stenar lagts ned, men rests igen av kyrkogårdspersonalen.

Större gravstenar som inte lagts ned har förankrats på detta viset.

På Ramneröds kyrkogård var inte så många stenar nedlagda utan istället säkrade som dem på Norra kyrkogården.

På Herrestads nya kyrkogård var det någon enstaka sten som var nedlagd.

Sammantaget kan man alltså säga att Sigelhult skiljer ut sig rejält från övriga. Man får intrycket att man varit "duktiga" att lägga ned stenarna, men har gjort väldigt lite för att få ordning på kyrkogården. Det är förstås särskilt trist då det är flest anhöriga som besöker sina gravar här.

Uddevallabloggen erfar dessutom att några nyckelpersoner sagt upp sig i protest mot kyrkogårdsledningen. Bohusläningen uppmärksammade tidigare i år den dåliga arbetsmiljön för kyrkogårdspersonalen. Kritiken riktade sig emot kyrkogårdsledningen. Situationen har inte blivit bättre sedan dess utan snarare sämre. Kyrkogårdsförvaltningen i Uddevalla har stora problem, något som väl återspeglar sig på kyrkogårdarna.  //

Bohusläns regementes begravningsplats

P O Blomqvist har några frågor om Ramneröds kyrkogård. Och här kommer den ena:

"På denna kyrkogård finns också , längst bort rakt fram från ingången, ett kvarter med gravar för militär personal. Kan det vara så att de militärer som ej hade familj eller närstående ej ombesörjde begravning av någon annan anledning, t ex ekonomiska skäl, begravdes genom åtagande av regementet?"

Det P O Blomqvist frågar om är mycket riktigt Bohusläns regementes begravningsplats på Ramneröds kyrkogård. Om man går där och tittar så finner man att de äldsta dödsfallen är daterade till omkring 1918.

Det var förstås Spanska sjukan som krävde många dödsfall. Den 20 augusti 1918 skriver Bohusläningen att Folkskolestyrelsen belutat att uppskjuta skolstarten till den 9 september på grund av Spanska sjukan. Lika försiktiga var inte de militära myndigheterna som kallat in en stor styrka till repetitionsövning den hösten. Sett i backspegeln skulle naturligtvis inryckningarna ha stoppats men så blev det inte. Det skulle visa sig vara ödesdigert.

Bohusläningen skriver den 26 augusti att det femte dödsoffret har krävts vid regementet och de följande veckorna dör det värnpliktiga var och varannan dag.

Den 8 oktober hade 25 soldater avlidit i Spanskan. Så gott som varje dag avmarscherade regementets musikkår i täten för begravningsprocessioner som för det mesta gick till järnvägsstationen och i en hel del fall också till stadens kyrkogårdar.

Regementet fick snabbt behov av en begravningsplats då det var många soldater som av olika skäl inte kunde återföras till hembygden. Detta var ju direkt efter första världskriget och nödåret 1917 och många var väldigt fattiga. Krigsmakten stod för begravningskostnaderna för de familjer som hade det fattigt.
Den begravningsplatsen ordnades på Ramneröds kyrkogård. Det var några veckor sedan jag var där men jag vill minnas att det ligger omkring 20 soldater och anställda begravda där. Alla har små stenplattor som Harry Gotthard Millar på bilden. Detta måste för övrigt vara en son till en ganska känd kringresande konstnär som hette Johnny Millar och som bodde i Uddevalla en del år.


På våren 1919 skriver Bohusläningen att Spanska sjukan är på retur men det skulle komma ytterligare en ny våg med början omkring 1922. Vid regementet skördades ånyo dödsoffer och soldater och anställda begravdes nu både på Ramneröds kyrkogård och på Östra kyrkogården. De fyra gravstenarna av samma modell som på Ramneröd, som sedan 1920-talet legat på Östra kyrkogården är tyvärr nu borttagna.

I Sverige dog ca 35 000 människor i Spanska sjukan de här åren och det var naturligtvis ett oerhört slag. Inte sedan en smittkoppsepidemi 1779 hade Sverige utsatts för en sådan förödelse.


Men på begravningsplatsen på Ramneröd ligger även sådana soldater eller anställda som avlidit i tjänsten av andra skäl. Den yngsta gravstenen är över den f.d. indelte soldaten Johannes Dag som dog så sent som 1961.

Under mina sista år på Bohusläns regemente (slutade 25 februari 1991) vet jag att regementet fortfarande hade ansvaret för begravningsplatsen och jag tror att Försvarsmakten än i dag står som gravrättsinnehavare.//