2007-10-21

SKAPI - Skandinaviska Pipfabriken


Sven Hergens frågar:

"Jag har ett svagt minne av en neonskylt som det stod "Pipfabrik" på. Såg den på söndagens bilutflykter från Göteborg
På min minneshylla var det på Strömstadsvägen.
Är detta en korrekt minnesbild?
Har piptillverkning varit en gammal tradition i Uddevalla eller hur kom det sig att det hamnade en sådan liten nischad tillverkning hamnade här"?

Jo, alldeles riktigt så har Uddevalla haft en så udda industri och det kan vi tacka Adolf Hitler för. Fabriken startades av den judiske affärsmannen Max Schwab född i Köln, Tyskland, den 5 februari 1899. Släkten Schwab hade i generationer ägnat sig åt pipfabrikation. Judeförföljerserna i Tyskland sedan Hitler kommit till makten gjorde att familjen Schwab flydde sitt hemland. Max hade skilt sig 1931 och kom därför ensam till Sverige.

På rekommendation av landshövding Malte Jacobsson slog han sig ned i Uddevalla där han i all blygsamhet startade sin nya rörelse i en källarlokal på Söder. Schwab var en i sitt fack synnerligen kunnig man och drev med stor energi upp verksamheten som från början endast omfattade ett par man till över 80 då Schwab dog av en hjärtinfakt 1947 endast 48 år gammal. Han sörjdes då av dottern Marion och en syster i Ecuador.

Schwab var en modern och framsynt affärsman som alltid stod i god kontakt med sina arbetare. Han införde femdagarsvecka vid pipfabriken vilket på sin tid var fullkomligt unikt.

Max Schwab var en vittberest man och hade stora kulturella intressen, bl a var han en framstående bibliofil. Han visade vid flera tillfällen stor generositet gentemot hjälpverksamhet vid olika ideella organisationer i Uddevalla.

Förutom SKAPI startade han även Uddevalla metallvarufabrik som tillverkade olika metalltillbehör till pipor.

Efter den första tiden i källaren på Söder flyttade så SKAPI 1936 in i Småindustriernas hus vid Packhusgatan. I Kuriren läser vi:

"SKAPI läser man på alla fönsterrutorna i Uddevalla stads mest moderna byggnad på Söder. Skandinavisk Pipindustri skall det betyde. Det surrar en maskin därinne och vi tar oss friheten att stiga in i lokalerna för att erfara något om den nya fabrikationen.

Direktör Max Schwab förklarar genast att verksamheten ännu icke kommit igång och att han just icke är beredd att utan vidare meddela sina planer, men ger i alla fall efter hand som vi samtale en del tips om hur han tänkts sig affären.

Tillverkningen av pipor har icke kommit så långt i teknisk utveckling att man arbetar med mekaniska automater och direktör Schwab uttalar en förhoppning att det icke heller någonsin skall komma därhän, att den mänskliga insatsen i detta yrke skall inskränkas till passandet av en maskin, som matas med råmaterial och i en jämn ström levererar färdiga pipor.

Att göra riktiga pipor är nämligen, säger direktör Schwab, icke endast en konst, som måste under lång lärotid förvärvas, utan fast mera en nästan intiutiv färdighet som måste ärvas. I Frankrike, där denna yrkesskicklighet är ypperligast, har den gått i arv från far till son. Och sonson. Direktör Schwab är själv tredje generationen av en sådan släkt. Hans farfar D Schwab startade 1871 en pipfabrik vid Rhen. Direktör Schwabs fader, Carl Schwab, övertog sedermera fabriken och stadigt har den under tiden utvecklats och gått framåt.

För tillverkning av piphuvuden användes numera så gott som uteslutande briar-wood eller bruyèrträ. Detta erhålles av en i medelhavsländerna förekommande växt av släktet "erica arborea" , som är ett slags klockljung och släkt med vår vanliga ljung, vilken ju även den har en hård seg ved. Den "ljung" som levererar briarvirket blir emellertid över 10 meter hög och förekommer bl a även å Kanarieöarna samt i södra Europa och norra Afrika.

Munstyckena till piporna göras så gott som uteslutande av ebonit och endast en mycket ringa del av horn eller bärnsten. I fabriken ser vi maskiner av olika slag, som borr-, monterings- och putsmaskiner, vilka en fransk montör just nu är i arbete med att montera upp och ställa in. En av maskinerna är konstruerad som en svarv och den arbetar på det sättet, att på maskinens spindel är monterad en liten patronskiva, varå är anbringade tre i olika lägen arbetande stål.

Betsningen och färgsättningen å pipornas huvuden är tydligen den verkliga finessen. Recepten för hur det skall ske och varmed det skall utföras är en fabrikshemlighet, som icke lämnas ut till obehöriga. I fabriken ligger det på olika sätt behandlade piphuvuden i olika färgtoner men alla äro matta och ännu icke putsade eller polerade. Det är prover som man håller på att framställa.

På vår fråga om hur många sådana olika prover man måste hålla, förklarar direktör Schwab att man nog får räkna med omkring 3000 för hela Europa. Det är nämligen, säger han och ler därvid på ett pojkaktigt sätt, nästan på samma sätt med pipor som med damernas kläder; man är tvungen att följa med modets växlingar.

Herr Schwab visar oss en i vacker infattning anbringad provkollektion av pipor, som väl bestyrker vad han säger. Det är så gott som endast raka pipor.

Ett par krokiga bulldogpipor förekomma emellertid även och Hr Schwab förklarar att det endast är i Sverige och Norge sådana kunna säljas. Direktör Schwab räknar med att fabriken i Uddevalla, när den om någon tid sätter igång för fullt skall kunna framställa ca 1000 pipor om dagen och då kommer fabriken att sysselsätta ett tiotal arbetare"
.

Utvecklingen av SKAPI gick långt bättre än Max Schwab vågade hoppas. Efterfrågan på SKAPI:s pipor blev allt större och fabriken expanderade snabbt. Snart räckte inte lokalerna vid Packhusgatan till längre utan Schwab inledde planeringen för en ny fabrik i kvarteret Silverlod vid Karl Gustafsgatan i närheten av Strömstadsvägen.

Planeringen pågick under Andra världskriget då det dessutom periodvis var mycket svårt att få tag i briarträet till piphuvudena. Ja det var till och med så att man en tid tillverkade piphuvudena av gengasved, dvs björk.

1944 beviljade regeringen bygglov för den nya fabriken och bygget startade omedelbart. I september 1945, dvs endast kort till efter andra världskrigets slut invigdes den nya fabriken. Om det hade varit goda tider före och under Andra världskriget så blev tiderna för SKAPI än bättre efter kriget. SKAPI behövde ytterligare arbetskraft och 1947 var det 80 anställda. Fabriken tillverkade det året 1 000 000 (en miljon) pipor.

Den 18 oktober, när fabriken stod på topp, fick Max Schwab en hjärtinfakt och dog omedelbart endast 48 år gammal.

SKAPI levde vidare trots skaparen bortgång. Fabriken gick bra i ytterligare sju - åtta år men sedan började problemen. Det var främst konkurrensen från utlandet som utgjorde den största faran. 1955 började man avskeda arbetare, tio man fick sluta. 1966 var produktionen fortfarande stor, 168 000 pipor tillverkades.

Den 26 oktober 1972 skriver Bohusläningen att driften vid SKAPI har räddats och 1974 erbjuds fabriken att flytta till det nya industriområdet Lillesjö. Någon flytt dit blev det inte. Istället läggs piptillverkningen ned och i den gamla industribyggnaden som inhyst Kampenhofs AB tillverkades piprensaren Ratos (Sotar baklänges). Det var för övrigt också märket på en rökpipa.

När Kampenhofsbyggnaden revs 1982 hade SKAPI, möjligen nu under ett annat namn, flyttat produktionen av piprensare till Munkedal och där tappar vi produktionen ur sikte.

Mikael Koch, Marcus Fredrik Schwartzman, Adolf P Zachau och Max Schwab var alla företagsledare som etablerade för Uddevalla viktiga näringar. Max Schwabs öde var kanske det allra märkligaste. Det sades om honom att han under sin första tid i Uddevalla ständigt var rädd för att tyskarna skulle invadera Sverige. Därför stod det en motorcykel i beredskap och en fabriksarbetare var avdelad att köra honom i säkerhet om tyskarna skulle komma.

Max Schwab fick en storstilad begravning på Sigelhults kyrkogård där en stor gravsten restes över honom mycket centralt intill huvudgången.

För några år sedan upptäckte jag till min bestörtning att Kyrkogårdsförvaltningen i Uddevalla tagit bort Schwabs grav med den fina stenen. Därför ligger nu en av Uddevalla stora industrimän helt anonymt under den här gräsmattan.
Ingen av de andra industrimännens gravar har rönt samma öde. En smärre skandal att man får lov att göra så här!//

8 kommentarer:

  1. Tack för ett spännande stycke lokalhistoria. Att det kunde finnas så mycket att berätta om ett företag! Tack oxå för det myckna arbete du lagt ner på att finna allt detta.

    SvaraRadera
  2. Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.

    SvaraRadera
  3. Den borttagna kommentaren var en dublett av sven under korkekens

    SvaraRadera
  4. Kan inte låta bli att lägga sådant här på minnet! I den takt vi bygger ut Uddevalla kommer ständigt behovet av gatunamn att öka. Historier av den här sorten kan vara precis vad som behövs för att man ska falla för namnet! Hoppas Carl och hans stab läser din blog..
    Simone

    SvaraRadera
  5. Sorgligt med det där okänsliga och historielösa bortplockandet av gamla gravar! Finns det inte ett särskilt skydd för gamla gravar av just historiskt intresse?
    Sen är det kanske alltid en avvägningsfråga vilka män och kvinnor som ska anses som särskilt värdefulla för stadens historia, men visst borde pipfabrikens grundare vara en av dem!

    SvaraRadera
  6. Sorgligt nog finns det inget skydd om inte Kyrkogårdsförvaltningarna är intresserade. Ofta är det ju ren okunskap, de har ingen aning om vilket kulturarv de förvaltar. Värsta exemplet i Uddevalla är från 80-talet då man annonserade om att man tänkte ta bort ett 50-tal gravvårdar. Flera av dem var könda Uddevallabor och när jag togkontakt med Kyrkogårdsförvaltningen så sa de att de fått Bohusläns museums välsignelse. Tjänstemannen där hade heller ingen aning utan hade samtyckt. Bland dessa fanns Helena Anderssons grav. Helena hade levt ett fromt och mycket enkelt liv och inte unnat sig några extravaganser utan sparat hela livet.
    Hon testamenterade hela sin kvarlåtenskap, som var ganska betydande, till kyrkan och hade väl vänt sig i sin grav om hon fått veta att hennes grav togs bort.

    SvaraRadera
  7. Jag påminna mig - Skapi - i Uddevalla -för på den tiden körde jag Opel och Hanssons Bil var mittemot - även detta finns inte längre där. Senare flyttade jag 150m från kommungränsen till Munkedal -där det fanns samma företag .
    Tack för bakgrunden till Skapi .
    mvh
    Jürgen

    SvaraRadera
  8. Stämmer inte att dom kom 82 till munkedal jobbade där 76

    SvaraRadera