
Fast egentligen var det den 11 december. Det säger i vart fall norrmännen och förklaringen är att Sverige och Norge hade olika kalendrar. I Sverige tillämpades den julianska kalendern medan den gregorianska gällde i Norge. 1753 gick Sverige också över till den gregorianska. Vi lämnar detta därhän så länge.
Redan dagen efter skottet kom en ryttare på en löddrig häst till Uddevalla där han bytte häst och red vidare mot Stockholm. Det han hann säga under hästbytet fick nästan öronen på de församlade att trilla av. Kungen är död!
Va, är kungen död? Det gick inte att föreställa sig att detta skulle kunna hända. Sveriges kung var skjuten till döds endast 36 år gammal. Detta kunde man inte ta till sig - man ville veta mer.
Man fick vänta ända till självaste luciadagens kväll, dvs den 13 december. Då fick man klarhet. Ryttare kom i förväg och meddelade att det kungliga sorgetåget var på väg och skulle anlända till staden om några timmar. Hela Uddevalla kom på benen och samlades vid den norra tullporten (ungefär vid Pizzeria Napoli vid nuvarande Norrtullsgatan). Man tände facklor och eldar för att välkomna sorgetåget och så småningom hörde man trummor på avstånd. De kom närmare och närmare och nu såg man också en lång rad av facklor i mörkret. Facklorna blev fler och fler och det kungliga följet tycktes oändligt.
Så småningom kom vagnen med kistan. Stämningen var förtätad. Det långa tåget fortsatte in till torget där det gjordes halt. Vice borgmästaren Börje Nilsson Bagge hade upplåtit sitt hus att placera den döde kungen på lit de parade. Det var stadens finaste hus och blev den självklara platsen för det kungliga stoftet.
Sedan kungen burits in och placerats i en säng mitt på golvet i det största rummet, placerades en hedersvakt runt den döde. Där fick han ligga ända till den dag balsameringen tog sin början. Det var på juldagens kväll, den 25 december.
Redan dagen efter det kungliga sällskapets ankomst samlades man på torget i Uddevalla och utropade kungens syster Ulrika Eleonora till ny regent. Det hela hade arrangerats av kungens svåger Fredrik. Han hade alltsedan det ödesdigra skottet börjat "lobba" för att Ulrika skulle efteräda sin bror. Till de styrande i Uddevalla hade han sagt att han skulle se till att Uddevalla fick tillbaka rätten att bedriva utrikes handel om de stöttade Ulrika som ny regent. Uddevalla hade ju sedan 1658 förlorat den rätten till Götebórg.
Detta skådespel kallades för "fältriksdagen på Uddevalla torg". Det formella beslutat att utnämna Ulrika Eleonora till ny regent fattades av vårriksdagen 1719, men fältriksdagens utropande av henne spred sig som en sanning. Och vid vårriksdagen fattades även beslutet att Uddevalla skulle få handla fritt igen. (Jag brukar därför säga att det nog var en Uddevallabo, som sköt kungen.)
Kungens livmedikus Melkior Neuman fick i uppdrag att balsamera kungen. Det hade redan gått två veckor sedan dödsskottet så det kunde inte vänta längre. Det måste ske i Uddevalla.
Orsaken till att det dröjde ända till den 25 december innan balsameringen kom igång var framförallt oviljan hos innehavarinnan av apoteket Kronan i Göteborg att acceptera Karl XII:s nödmynt som betalning för de ingredienser som behövdes för balsameringen. Det hela löste sig till slut och balsameringen kunde börja. Neuman hade hjälp av två assistenter och berättar själv:
"Sedan jag öppnat högstsalig Hans Kungl Maj:t Carl XII:s lekamen och uttagit alla inre delar, vilka alla voro rätt friska och sunda, blevo de med varmt salt vatten väl sköljda och renade. Därefter lades de i ett kärl, fyllt med gott franskt brännevin, vilket i tvenne dagar förnyades varannan timma. Caviteterna, såväl bröstets som bukens, befriades väl ifrån alla blod- och vattenaktiga vätskor, samt tvättades åtskilliga gånger med brännevin.
Sedermera beströks och tvättades hela kroppen såväl utan- som innantill med spiritu vini rectaficatissimo( dvs koncentrerad sprit), stark agua apoplectica och spiritu carbunculi (dvs ett spritdestillat på en del örter) var timma tills middagen den 26 december.
Eftermiddagen beströkos alla caviteterna då och då med tinctura myrrhae et aloes, vilka voro blandade med andra balsamiska kryddor. Härmed fortsattes till den 27 kl 7 på kvällen. Klockan 8 samma kväll torkades yttre kroppen ganska väl med servietter ren, sedan smordes de inte caviteterna åter med balsam och därpå ingneds det balsamiska pulvret. Jämte detta balsamerades tillika hjärtat, som var skiljt ifrån de andra inälvorna och lades på sitt ställe i bröstet igen. Bukens och bröstets caviteter uppfylldes sedan med aromatiska kryddor. Huden och musklerna på bröstet och buken, som öppnade blivit, syddes ihop.
Sedan detta var gjort, tvättades åter hela kroppen med balsamen , därpå ströddes de aromatiska kryddorna. Skutligen lindades hela kroppen, lår och ben efter konsten med Hollands lärftbindlar, som förut voro i vitt vax, blandat med välluktande oljor, idoppade"
Under tiden som allt detta pågick hade en Uddevallatimmerman fått i uppdrag att tillverka en vacker kista i ek som kungen skulle fraktas i den fortsatta vägen till Stockholm. Jag vet inte namnet på timmermannen men givetvis var det Uddevallas främste timmerman som fick hedersuppdraget. Kungen lades först i en särskild låda som i sin tur placerades i kistan.
Den 2 januari 1719 var det dags för avfärd från Uddevalla. En hedersvakt bestående av 240 soldater och officerare med 466 hästar och ett hundratal vagnar stod uppställda genom staden innan avfärden.
Likfärden gick över Vänersborg, Lidköping, Mariestad, Örebro, Arboga, Köping, Västerås och anlände den 27 januari till det kungliga luststlottet Karlberg i Stockholm.
Samma dag utsattes begravningen i Riddarholmskyrkan till den 26 februari. Det blev förstås en stor uppslutning längs gatorna i Stockholm då begravningsprocessionen gick från Karlberg till Riddarholmskyrkan.
Karl XII:s död har alltsedan dess intresserat forskare och det har skrivit böcker och avhandlingar med olika teorier om hur kungen dödades. Detta har lett till fyra gravöppningar. Den första ägde rum redan i juli 1746. Nästa 1859 och den senaste ägde rum 1917.

