2007-07-14

Ett hav av blått och gult


Som framgått av föregående artikel var jag i morse ute på Byfjorden och tittade på Ostindiefararens avresa från Uddevalla.
Och så här slutade dagen - i ett hav av blått och gult.
När jag i morse passerade museet för att följa med vännen Pelle ut i hans båt fick jag se att Bohusläns museum inte flaggade trots att det var allmän flaggdag och till och med Kronprinsessan Viktorias 30-årsdag.
Någonting hade klickat i semestertider eller så hade jag varit otydlig i min ordergivning. Detta måste jag förstås göra något åt med detsamma. Museet med sina fem flaggstänger mitt i Uddevallas finrum kan förstås inte stå tomma en sådan här dag. Det hade snart vän av ordning klagat på.
Efter en stunds letande efter flaggorna dök en av museivärdarna tack och lov upp och han visste var de fanns och han hissade även upp dem. Jag tog på mig att ta ned dem i kväll kl 21.
Då var flaggorna dyblöta efter flera timmars ösregn. När museet byggdes planerades de fem flaggstängerna men inget utrymme där man kan torka dyblöta flaggor så därför får man improvisera och just genom att breda ut dem som bilden visar gör att de torkar väldigt fort.
Och flaggorna är stora vilket torde framgå när man ser de fem flaggorna ligga över stolarna i Hörsalen. Sammanlagt utgör ytan nästan 60 kvadratmeter.
Varje flagga är ca 12 kvadratmeter och det behövs eftersom flaggstängerna är 18 meter långa. Det måste således vara rätt proportioner mellan flaggstången och flaggan annars kan det se jättekonstigt ut.
Och den som inte har hissat en så stor flagga i stark vind kan inte föreställa sig hur svårt det är att få upp den. Flaggan utgör ett ordentligt vindfång och blåser det väldigt hårt kan vi till och med tvingas att avstå från att flagga.
För att inte tala om vintertid då det är minusgrader. Då är det jobbigt att hissa dessa stora flaggor. Man kan inte använda vantar eller handskar, det är för opraktiskt, så fingrarna blir snabbt genomfrusna och stela.
Den "värsta" flaggning jag varit med om var när prins Bertil dog i januari 1997. Då var det smällkallt och museet flaggade med alla fem flaggorna på halv stång i en vecka eller så, upp och ned varje dag. Det var kallt vill jag lova!//

1 kommentar:

  1. Några små flagghistorier.
    Om brandstationen glömde flagga, så kunde det ibland leda till påringningar, men sådana kom också om klockan på slangtornet gick fel eller hade stannat(sic!).
    En episod jag själv var med om, var när vi skulle hjälpa till med en flagga på hörnet över apoteket Lejonet, någon gång 80-talet vad jag minns. Vi fixade ju detta snabbt med maskinstegen, men så kom en polisbil i god fart och stannade. Tydligen hade vi råkat utlösa något automatiskt tjuvlarm. Poliserna var ganska sura (åtminstone till en början). Vi vet ändå efter detta, att det inte är så lätt att skaffa läkemedel på olagligt sätt.
    Den sista historien har jag hört i andra hand. Det inträffade när sjukhuset var ganska ny-(om)byggt, någon gång under 60-talet, att en "ordentlig" läkare ringde till vaktmästeriet och klagade på att man inte hissat flaggan på A-blocket (den högsta byggnaden). Han skall ska ha fått svaret, att det inte går att hissa flaggor i radiomaster; det var en sådan som fanns där. Sjukhusets flaggstång står ganska skymd i parken nedanför byggnaderna, där för övrigt kolonnerna, som prydde gamla sjukhusporten, är uppställda.

    SvaraRadera