På 1950-talet då det var "riktiga" vintrar var vi ungar på Halla - Stenbacken i Ture dalar och åkte skidor. Det var innan stadsdelen Tureborg byggdes. Emellertid så fanns borgruinen där uppe på bergskrönet liksom Villa Elfkullen, där Ture och Hilma Malmgren hade bott.
Backarna där nu Tureborgsvägen går upp var utmärkta skidbackar för oss ungar. De var lagom branta och dessutom långa.
Men det var ganska kämpigt att ta sig uppför den långa backen för att få njuta av utförsåkningen en förhållandevis kort stund.
Intill backen, ganska långt ned, fanns det en grotta som vi barn kallade Tures grav. Det var därför med en viss respekt som man sökte skydd och vila där emellanåt. Grottan var utsprängd i berget och sträckte sig några meter rakt in.
Jag har alltid kallat grottan för Tures grav och när jag nu fick en fråga om den så fick jag anledning att ta fram den lilla skriften Drömmarnas riddarborg: "I en bergvägg ovanför Älvkullen hade sprängts en grotta - öppningen syns tydligt från den nuvarande stadsdelens centrum. Här hade han hoppats få sitt sista vilorum men myndigheterna sa nej."
I dag är "Tures grav" igenmurad sedan länge. Men som synes på bilden har det uppstått en liten glipa nedtill.
Ture Malmgren dog 1922, 71 år gammal. Och istället fick han den här pampiga graven på Östra kyrkogården. Hans porträtt finns i medaljongen på den höga gravstenen.
Enligt tidningen Kuriren den 1 november 1922 uppgick behållningen i Ture Malmgrens bo till 208 363 kr. Enligt SCB:s prislathund motsvarar det i dagens penningvärde 4 701 756 kr. Nu har jag inte läst artikeln så jag är inte säker på att detta var hela behållningen.
Hur som helst så blev det tvist om arvet. Ture och Hilma var barnlösa och i testamentet står det att Hilma är ensam förmånstagare. Tures bror Axel protesterade mot testamentet men efter flera turer fastställes testamentet i juni 1923.
Efter Tures död satte Hilma aldrig sin fot uppe på borgen. Hon dog 1942, tjugo år efter sin man.
Axels betydligt enklare gravvård finns för övrigt strax bakom Tures grav.//
Intressant läsning! Tack för en jättebra blogg!
SvaraRaderadet är härligt när minnena dyker upp när man läser det här tack gunnar
SvaraRaderasnyg grav!!!!!
SvaraRadera