2008-03-24

Samuel Viktor Bagge

Richard Bagge, Stockholm, har sänt mig nedanstående essä om Samuel Viktor Bagge.

"Du skriver på Uddevallabloggen att min far Ragnvald Bagge fann ett dokument som visade i vilket hus Karl XII hade legat på lit de parade i Uddevalla, som han skickade till Bohusläns museum. http://uddevallare.blogspot.com/2007/10/slkten-bagge-i-uddevalla.html

Min far tillbringade stor del av sitt liv i pension med släktforskning. Han var ganska glad när han hittade just detta dokument för då kände han att han ju på något sätt bidragit till vetenskapen.

Över ett års tid ägnade han åt att färdigställa en översikt över släkten Bagge från Marstrand som infördes i Släktkalendern 1980. Det var tålamodsprövande att jaga in alla dessa uppgifter, varav många inte behagade svara, med massor av telefonsamtal, brev, kontakter med församlingar runtom i landet (på den tiden hade de fortfarande hand om folkbokföringen). När han äntligen hade skickat in det sista till förlaget drog han en suck av lättnad och sa: ”jag sysslar mycket hellre med döda än med levande baggar.”

Jag ser samtidigt i din uppställning över Bagge-träffar i Tidningsarkivet att min fff Samuel Viktor Bagge, 1818-93, är med på ett par ställen. Ffg 1836 då han stäms av kronolänsman Frankenberg. Sista gången då han dör i Vänersborg 1893.

Min far har förtäljt mig följande om detta. SV’s far Johannes var handlande i Uddevalla och levde 1765-1843. År 1830 gick han i konkurs, 65 år gammal. Samma år dog hans fru, SV’s mamma. Pappan bröt ihop fullständigt inför denna dubbla katastrof och framlevde resten av sina 13 år i armod, ensam och sorgsen. Sin yngste son SV, som bara var 12 år då allt detta hände, orkade han inte ta hand om utan han placerades ut på fosterhem och fick lära sig arbeta hårt samtidigt som han gick i skolan. Därav att SV benämns ”lantbrukare” i den första notisen om stämning.

När ”grabben” fyller 18, stäms han av pappans fordringsägare som bara väntade på att utkräva pappans obetalda skulder av den son som ännu var kvar i stan, nu när han började bli vuxen. (SV’s 12 år äldre bror hade flyttat från stan för länge sedan.) Man kan ju tänka sig hur den unge SV reagerade. Han kunde ju aldrig tänka sig att han skulle dömas till att betala pappans skulder men så skedde. Inför utsikten att få tillbringa många år av sitt liv med att arbeta hårt i Uddevalla bara för att betala av på pappans skulder, ”flydde” han till Vänersborg, hela 3 mil bort! 18 år gammal inträffar han således i V-borg utan ett öre på fickan men med ungdomens energi, ambition och revansch lusta. Han tog första bästa anställning (som vad vet jag ej) och kunde så småningom börja spara lite slantar.

Anledningen till att han inte flydde längre bort var: kärleken. En gång i månaden gick han fram och tillbaks de 3 milen till Uddevalla för att träffa sin fästmö Beata Christina Dahlgren. Han hade inte råd att färdas på annat sätt. (Han hälsade däremot inte på sin far som fortfarande levde. Så småningom hade han fått klart för sig att pappan hade lovat fordringsägarna att sonen skulle betala.. De sågs aldrig mer.)

SV hade lovat gifta sig med sin fästmö så fort han hade råd. Så skedde efter 8-9 år. Efter giftermålet flyttade hon till honom och efter det satte han aldrig sin fot i Uddevalla mer. Han lät sig inte heller begravas med sina föräldrar på Norra Kyrkogården i Uddevalla utan han ligger på Strandkyrkogården i Vänersborg.

Han blev med tiden en framgångsrik boktryckare och tidningsman i Vänersborg. Han grundade Länstryckeriet som idag fortfarande finns kvar under namn Cela Grafiska i Vänersborg. De har på sin hemsida skrivit om SV, sin grundare. Se länk
http://www.cela-grafiska.se/foretaget/index.php?menypunkt_id=46 . Vid sin död får man nog anse att han var en i stan väl ansedd och välbärgad man.

Han fick med tiden 7 barn varav en son som inte dog som spädbarn, min ff Richard. Denne visade dock inget som helst intresse för att ge sig in i sin fars firma, och tur var väl det, för det hade han nog inte minsta fallenhet för. Firman såldes vid SV’s död eller strax därefter.

Vår gren har aldrig återvänt till Uddevalla efter att SV ”flydde” 1836 men osvuret är bäst…. Min far beslöt begrava sin far, min ff Richard, på Norra Kyrkogården i Uddevalla trots att ingen av dem bodde där under sin levnad. Så där ligger både min ff och min fm.

Jag ser på hitta.se att det finns 13 ”baggar” i Uddevalla. Men vi är inte släkt, tror jag. Det finns flera släkter Bagge. Släkten Bagge från Marstrand bodde i Uddevalla i 200 år, vilket inte är illa det!"
//

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar