Hygiea finns inte mer

(Hilma Svensson i sin affär Hygiea.)

Ingemar Ekenstam tipsade mig förra gången jag skrev om Hygiea om en artikel i Kuriren den 17 augusti 1962. Artikeln är skriven av signaturen Loke.

Här följer artikeln i sin helhet:

DRAKBLOD, SOLOLJA, HÖNSFODER, VALBEN, SPENSALVA - ALLT DETTA FANNS I HYGIEA

Hygiea finns inte mer. På tisdagen stängdes dörren för alltid till den originella kemikalieaffären. Därmed blir Uddevalla inte enbart en sevärdhet fattigare; staden blir faktiskt något av en kulturell institution mindre. Många förstår att butikens inträde i evigheten innebär att landets kanske originellaste affär är borta. Men det är säkerligen inte alla som förstår vad som menas med kulturell institution. Faktum är dock att en stor del av svunna tiders kulturpersonligheter går att sammansknippa med Hygiea: Erik Gustaf Geijer, Viktor Sjöström, Bruno Liljefors, Gösta Ekman och Tore Teje för att nämna några. Butikens 83-åriga innehavarinna Hilma Svensson har mött dem alla.

- Viktor Sjöström. Den grinvargen kommer jag nog ihåg. Han var inte rolig att ha att göra med, säger fröken Svensson om den berömde filmregissören, Sveriges mest internationellt kända namn inom filmvärlden före Ingemar Bergman.

TACKA VET JAG GEIJER
- Nej tacka vet jag Geijer. Det var åtminstone en trevlig karl. Han kunde både prata och skämta. Han brukade bo med sin familj ute vid Sörvik. Men ärligt talat var jag nog lite misstänksam mot honom. Främst var det hans skriverier som skrämde mig. Han kunde ju ha hittat på att flika in mig och affären i en bok. Men rätt bra får man nog säga att han var. Bruno Liljefors kom dragande med sina målarkompanjoner. Särskilt minns jag en som gjorde marinmålningar. Richard Johnsson tror jag han hette. De höll till härute på öarna. Och emellanåt kom de in till mig och köpte färg.

GLADAST ÄR "BULLEN"
- Bland andra av de äldre kända personerna minns jag Gösta Ekman och Tore Teje, Gustaf Fredriksson och Pauline Brunius. Men alla kan man inte komma ihåg. Det är så många.

- Men det finns andra som lever i dag. Joel Berglund. Det är nog i alla fall den bästa av dem alla. En verkligt glad människa. Karl Gerhard som brukade titta in här allt som oftast när han exercerade på regementet var så allvarlig, så rysligt dyster. Han satte förresten upp en revy här vid den tiden. Men det var innan han blev känd.
Nu kommer jag också ihåg några andra. Hjördis Schymberg, Isa Quenzel, Tore Lindwall och Lars Schmidt. Han är ju barnfödd här. Men skriv att de har varit här alla. Inte på senare år förstås. Men förr i tiden. Då hade jag dem här alla när de passerade stan. Både skådespelare och konstnärer. Författare var nog inte så många. Det är möjligt att sådana också varit här förutom Geijer. Men dem känner jag ju inte till utseendet. Man presenterar sig inte i en butik.

ALLT I LAGER
Varför kom de just till Hygiea?
- Därför att här fanns allting. Under första världskriget var det svårt att få tag på många saker. Men jag hade det mesta i lager - även sådant som de inte kunde köpa i Stockholm.
De som varit inne i Hygiea vet att där fanns allt. Och det var staplat både högt och lågt. Det verkade att vara tusen och åter tusen saker som låg överallt. Men fröken Svensson visste var hon hade alltsammans i röran. Fram kom det om det så skulle grävas upp i dagern. Och efter en nära sex veckor lång realisation ser det ut att finnas lika mycket kvar.

SÄLLSAM UTFÖRSÄLJNING
Ändå var det en realisation som inte liknade någon annan. I sex veckor har folk köat utanför ingången. Man har släppt in fol etappvis.

Två biträden som önskar vara anonyma säger:
- Maken till utförsäljning har nog aldrig hållits. Arbetsamt värre har det varit. Men det finns ingen ände på någonting här. Ju mer vi gräver i vrårna, desto mer kommer det fram. Och på lördag måste allting vara ute. Här finns tusentals tusenåriga ting på hyllorna, i skåpen och på golvet. Fastän man har en viss branchkännedom vet man inte vad allting är, vad det innehåller. Flaskor och burkar är så gamla att man inte förstår den gamla stavningen, än mindre vet man vad preparaten användes till.
- Vem vet vad Sittgult, Rehbrundt, Berlirerödt är för något? Och om här funnes enbart kemikalier. Men det är ingen hejd på någonting. Här finns till och med grismat, hönsgödning och spensalvor för kor och svin.

FÖRVÅNADE ANSIKTEN
- Att arbeta i en sådan här affär går nog utanför det mesta. Man är lika mycket turistvärdinna som biträde. Faktum är att det finns turister som letar sig hit. Någon vän har berättat. Och så spärrade de naturligtvis upp ögonen när de steg in. För att inte tala om ögonen på dem som kom in utan att veta vart.

VÄRLDEN FÖRÄNDRAD
Fröken Svenssom har arbetat inom branchen i 50 år. 1907 började hon arbeta på apoteket i Uddevalla, de 40 år butiken funnits i fastigheten på Norra Drottninggatan har hon arbetat där. Till en början var det apotekets kemikaliska avdelning. När apotekarn drog sig tillbaka 1924 köpte hon butiken. Nu skall hon själv dra sig tillbaka.

- Det är varken roligt eller tragiskt. Jag känner ingenting, varken glädje eller smärta. Jag drar mig helt enkelt bara tillbaka. Jag har gjort mitt. Under tiden har världen förändrats. Allting är annorlunda, allting är nytt, hetsigt. Folk är sig inte lika. Ingen har tid med något. Man bara springer. Man skulle kunna förstå om de inte längre har tid med andra och andras, men man har inte längre tid med sig och sitt.//