2007-06-28

En räddningsinsats som heter duga

I dag då jag såg det här huset på Gustafsberg från sjösidan kom jag att tänka på en historia som jag hörde för några år sedan. Historien är så bra att jag ibland återberättar den vid mina guidningar eller föredrag. Antagligen har jag bättrat på den något.

När historien utspelade sig var en känd Uddevallabo, tyvärr numera avliden, husets innehavare.

Det var den 20 augusti 1995 och Räddningstjänstens utryckningsstyrka befann sig vid tillfället på sin övningsplats vid Sörvik, dvs på motsatta sidan av Byfjorden. Det var fri sikt över fjorden mot Gustafsberg.
Mitt ute på Byfjorden var en pensionerad brandman på väg i sin kajak mot sina kolleger vid Sörvik. Till saken hör att denne brandman var trots uppnådd pensionsålder i utomordentligt god fysik. Han besökte ofta sina gamla kolleger och nu visste han att de höll till på Sörvik. Han skulle dit och prata bort en stund. Det skall också sägas att han denna dagen var klädd bl a i en röd T-shirt med texten "Räddningstjänsten i Uddevalla" .

Någon av brandmännen vid Sörvik råkade titta mot Gustafsberg och får då se att en rökpelare stiger upp från ovanstående hus. Brandmännen förstod att det nog var dags att göra sig beredda på en utryckning och började gå mot sina brandbilar. Då kom larmet och de for iväg med blåljus och sirener.

Den f d brandmannen i kajaken förstod genast att hans kamrater fått ett larm och vände därför kajaken i motsatt riktning för att paddla hemåt. Då får även han se att det brinner i huset. Han förstod då att det skulle ta ganska lång tid för utryckningsstyrkan innan den kom fram. De måste ju runda Byfjorden genom staden.
I bästa Gert Fredrikssonstil (sexfaldig olympisk mästare i kanot) satte han därför högsta fart mot det brinnande huset och vältränad som han var tog det inte många minuter innan han var framme. Han når land och lämnar kajaken och rusar upp till huset där det brinner i källaren och startar omedelbart att släcka elden.

Ganska snart hade han lyckats dämpa elden rejält och när hans kamrater i sina brandbilar äntligen kom fram så återstod för dem bara eftersläckningen.

Åsyna vittnen till det hela var några turister på vandrarhemmet. De var förbluffade över den effektiva räddningsinsatsen. En förpatrull ur Räddningstjänsten kommer först till brandplatsen i en kajak! Något liknande hade de aldrig sett maken till.//

4 kommentarer:

  1. Jag kan verifiera uppgifterna. Jag jobbade nämligen denna lördag och vi skulle ha någon sorts övning vid Sörvik. Kaffe och krans var ordnat till rasten och vi visste att "pensionären" (jo, han var 0ch är pensionär) Ove "Pinnen" Hedin var inom synhåll för oss, alltså ganska nära Sörvik. Vad som emellertid också var inom synhåll, var en onaturligt stor rökpelare vid Gustavsberg, så vi började kuta mot brandbilarna redan innan larmet kom. Jag var chaufför på släckbilen 101 detta dygn och eftersom det var lördag och gott väder, så var det ringa trafik. Troligen körde jag max., c:a 100 km/tim på delar av Göteborgsvägen. Vi hade sett Ove vända och det var ingen överraskning, att han redan var på plats, när vi kom. Om jag minns rätt, så hade han bara badbyxor på sig, men även räddningstjänstens keps . Sålunda identifierade han sig som brandman. Vi kom nog, som man säger, i grevens tid. Ett gammalt trähus blir fort övertänt. Ett gott team-work gjorde att det "bara" blev små skador, bl.a. där vi måste riva för att kontrollera att branden inte spridit sig i trossbotten och väggar.
    Carl-Magnus "Calle" Norrman, f.d. brandman (i c:a 23 år).

    SvaraRadera
  2. Hej Carl-Magnus!
    Kul att du läser Uddevallabloggen.
    Bra att jag nu får höra rätt version från en som var med. En bra historia är det i alla fall.

    SvaraRadera
  3. Hej,

    Eftersom vi precis flyttat in i detta hus så är det intressant att få ta del av lite historik om huset, och förhoppningen är ju dock att inte all historik är lika
    dramatisk.

    Leif Bohman

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag skulle nog fylla på den historien. Jag bodde då i huset.
      Marta

      Radera