2007-06-16

Österängen


Våra dagars Österängen återinvigdes efter en omfattande om- och tillbyggnad 2005.

Det var 99 år sedan det ursprungliga Försörjningshemmet stod färdigt 1906. Arkitekt den gången var L Kellman från Borås och byggmästare J Larsson från Göteborg. Det hela övervakades av den grundlige stadsingenjören A H Lindeberg.

Jag har tidigare skrivit om det ökade behovet av skolor som berodde på befolkningsökningen i Uddevalla mot slutet av 1800-talet. Med den kom också det faktum att de äldre blev allt fler. De mindre bemedlade var dessutom kraftigt i behov av samhällets stöd. Diskussioner om ett nytt "fattighus" hade förts länge när Uddevalla stadsfullmäktige 1904 beslutade att bygga Försörjningshemmet på Österängen.

Bohusläningen berättar i en artikel den 24 oktober 1906 utförligt om det nya Försörjningshemmet på Österängen.
"Huvudbyggnaden sträcker sig i norr och söder till en längd av 61 ½ meter, under det bredden är 12 och höjden från marken till takåsen vid pass 15 meter. Därtill kommer en från mitten av baksidan utspringande flygel, 15 ½ meter lång och 21 dito bred. Då många undrat, varför icke byggnaden förlagts med fasaden åt landsvägen, vilja vi i förbigående nämna, att man endast på dess nuvarande plats längs berget bakom haft säkerhet för att på rimligt djup finna fast botten överallt. Där vilar nu på orubblig stengrund inemot ett tusental pålar, uppbärande husets närmaste underlag, en rustbädd av betong."

Det är intressant att notera kommentarerna om byggnadens placering i förhållande till landsvägen. Vi skall då hålla i minnet att Sigelhultsvägen (f d Isebergsvägen) inte fanns på den tiden. Idag kan vi ju självklart tycka att Österängen ligger helt rätt i förhållande till landsvägen, dvs Sigelhultsvägen.
Bohusläningen fortsätter: "Innan vi som hastigast se oss omkring där inne, må den upplysningen förutskickas, att män och kvinnor bliva i bägge våningarna inrymda å skilda avdelningar, de förras liggande till vänster, de senare till höger om mittpartiet. De ha ock var sin ingång genom trapphusen, som flankera huvudportalen".

Sammanlagt fanns det i Försörjningshemmet plats för 60 kvinnor och 50 män. På vinden fanns kyrksalen och en del arbetslokaler. I flygelbyggnaden på baksidan fanns det i första våningen ett större kök med ångkokutrustning. I andra våningen i flygeln fanns det två matsalar – en för kvinnor och en för män.

I källarvåningen fanns det: "Två arbetssalar, fyra celler och ett dagrum för dårar samt badrum, bakstuga, hushålls – och vedkällare o s v har man här varjehanda lokaler för den maskinella avdelningen. Med drivkrafter, apparater, rör- och axelledningar etc. ter sig denna i sin helhet nästan som en fabriksanläggning. Den innehåller mycket som förtjänar att uppmärksammas".

Stadens gasverk (så aktuellt i dessa Uddevalla Energidagar) svarade för installation av gasledningarna till belysningen. Stadsfullmäktige anslog 4485 kr för detta.

Försörjningshemmet skulle även svara för utbetalningarna till den tidens "socialbidragstagare". Det infördes då den ordningen att dessa efter högmässan på söndagarna skulle gå till Försörjningshemmet för att få sina pengar. Det hela blev snabbt ganska olustigt då dessa samhällets svaga kände sig utpekade av att folk som bodde längs vägen kunde iaktta dem och kanske uttala sig nedsättande. Protesterna lät därför inte vänta på sig och därför beslutade stadsfullmäktige att kontantersättningen som tidigare skulle betalas ut i Rådhuset, där man på ett enklare sätt kunde slinka in obemärkt.

1910 skriver Bohusläningen i en artikel att hemmet är välskött och att där serveras god mat. Men den klara himlen skulle snart förmörkas. Diverse missförhållanden skulle komma att avslöjas under de kommande åren. En föreståndare anmäldes av släktingar till en av de boende på Försörjningshemmet för bl a misshandel. Föreståndaren skulle vid ett flertal tillfällen ha låst in en av de boende i en dårcell i källaren och även misshandlat denne.

Uddevallas riksdagsman C G Lindstam tillsattes som utredare och det var en förödande rapport han lade fram i augusti 1913 (rapporten finns att läsa på Bohusläns Föreningsarkiv i Uddevalla). Det fick givetvis konsekvenser för de inblandade, bl a fick en syssloman avsked.

1914 skriver Bohusläningen att sinnesjukvården vid Uddevalla försörjningshem är otillfredsställande. 1922 har dock förhållandena förbättrats avsevärt och tidningen ger efter en titt bakom kulisserna en eloge åt vården på hemmet. Detta konstateras också då överinspektör Petrén inspekterar hemmet senare på året.
1938 är tongångarna i Uddevallas tidningar bistra igen och man anser att det måste byggas ett nytt ålderdomshem då Försörjningshemmet blivit otidsenligt. Diskussionerna fortsätter de kommande åren och 1943 beslutar stadsfullmäktige att ett nytt ålderdomshems skall byggas på Äsperöd. Beslutet är egentligen ganska märkligt, Uddevalla beslutar att bygga sitt ålderdomshem i grannkommunen Bäve. Förklaringen var att man under andra världskriget förde långtgående förhandlingar i syfte att inkorporera Bäve till Uddevalla. Så skedde också den 1 januari 1945.
1953 stod det nya Äsperödshemmet klart och de boende på Österängen fick flytta dit.
Under några år hände det inte så mycket men 1966 skriver Bohusläningen att Österängen kan bli vårdhem för lättskötta mentalsjuka. Så skedde också och Österängen blev ett annex till Restads sjukhus i Vänersborg. I takt med att mentalsjukvården i hela Sverige skulle avinstitutionaliseras i början av 1990-talet blev Österängen överflödigt igen.
Närmsta grannen Bohusläns regemente lades ned den 30 juni 1992 och det var precis när kriget på Balkan pågick som intensivast. En stor mängd flyktingar strömmade till Sverige och det nedlagda regementet och Österängen togs i bruk som flyktingförläggning bara två veckor efter regementets nedläggning.
Efter flyktingtiden diskuterades olika alternativ för Österängen. Många tyckte att det var trist att se den gamla fina byggnaden stå tom år efter år. 2001 köpte Uddevalla kommun tillbaka Österängen och började planera för byggandet av ett äldreboende.
Den gamla huvudbyggnaden restaurerades och det byggdes till två flyglar. Bristen på svenska byggnadsarbetare visade sig genom att en underleverantör till NCC hade polacker anställda. Detta uppmärksammades av Metall som förhandlade upp lönerna för polackerna till 130 kr/timme.
Och precis som då man byggde huvudbyggnaden 1906 upptäckte man att det var besvärliga markförhållanden i form av blålera. Hade man läst den gamla artikeln i Bohusläningen kanske mycket hade kunnat vara annorlunda?

Den 14 juni 2005 invigdes det nya Österängen.
I en faktaruta i Bohusläningen kunde man då läsa:
Antal lägenheter: 112
Typ av boende: Främst demensboende, tio platser för palliativ vård och tio för somatisk vård.
Lägenhetsstorlek: 29-34 kvadratmeter i huvudbyggnaden. 32 i flyglarna. Till varje lägenhet hör ett möbelförråd.
Hyra: 3920 – 5 600 kr/månad.
Mat: Frukost och mellanmål lagas på plats, liksom potatis, ris och liknande. Huvudkomponenten i middagen, som kött och fisk, tillagas i Äsperödsskolans kök.
Rivningsmassor: 300 – 400 ton från huvudbyggnaden.
Total yta: 8 300 kvadratmeter.
Kostnad: 118 miljoner kr, exklusive möbler.
Adress: Sigelhultsvägen 13 A, B C och D samt lägenhetsnummer.
Övrigt: Här finns också dagverksamhet, fotvård, hårvård, cafeteria och samlingslokaler.//

5 kommentarer:

  1. Tack för detta! Roligt med sådan information.

    SvaraRadera
  2. Eva Wistemar2012-06-17 20:32

    "Bristen på svenska byggnadsarbetare visade sig genom att en underleverantör till NCC hade polacker anställda. Detta uppmärksammades av Metall som förhandlade upp lönerna för polackerna till 130 kr/månad"

    130 kr/mån???? Måste väl vara fel....

    SvaraRadera
    Svar
    1. Skall nog vara 130 kr/tim Tack för påpekandet.

      Radera
    2. Eva Wistemar2012-06-17 20:57

      De va så lite :)

      Radera