2008-04-16

Östertull


Kvällens berättarafton var mycket välbesökt, praktiskt taget fullsatt. Kjell Berggren hade med sig bilder från sin barndoms kvarter. Kjell och jag var klasskamrater i första och andra klass på Östra skolan för fröken Aina Hansson. Kjell är född och uppväxt i banvaktstugan som i dagligt tal kallas för Östertull. Det är det vänstra huset på bilden. Det har adress Västgötavägen 8.
Bortanför det ligger nr 6 och det bortesta huset längs Västgötavägen var nr 4. Nr 4 var Herkules Hansson hus och nummer 6 ägdes av familjen Alfredsson. Kjell berättade här en liten historia ur minnet:
"På andra våningen i Alfredssons hus bodde familjen X där modern hade en härlig finlandssvensk dialekt och dessutom var mycket högljudd. En sommarkväll var det en något kissnödig ung man som klev in genom vår grind och lät sitt vatten mot knuten.
Min mor reagerade och rusade till. Fru X som också sett det hela öppnade sitt fönster och skrek: "HADE JAG VARIT FRU BERGGREN SÅ SKULLE JAG TAGIT NÅGOT HÅRT OCH KNACKAT I HUVUDET PÅ HONOM!
Stackars man - omgiven av två ilskna kärringar."
Om man tittar riktigt noga på bilden ser man en liten träperrong vid järnvägen till vänster om järnvägsövergången som skymtar till höger. På den träperrongen klev mina pendlande klasskamrater av tåget som kom söderifrån. Tåget brukade komma strax efter kl 08 vilket gjorde att de pendlande skoleleverna slapp den obligatoriska morgonbönen i läroverkets aula.
Annars var det faktiskt så att regementschefen på I 17 skrev omkring 1914 till SJ och föreslog att en perrong skulle byggas där så att de värnpliktiga (till 90 % göteborgare) kunde kliva av tåget och få en betydligt närmare väg till regementet än från Uddevalla Centralstation.
Det hela föll i god jord och SJ döpte hållplatsen till: "UDDEVALLA ÖSTRA EN MINUT". Den enkla träperrongen vid Västgötavägen var således föregångare till våra dagars "UDDEVALLA ÖSTRA".

På andra sidan Västgötavägen från banvaktsstugan sett låg Norrmans kiosk. Någon i salongen sa att Norrman ofta hade en katt liggande på sitt huvud. Det måste ha sett roligt ut. (Eller hörde jag fel? Sa han att han hade en hatt på sitt huvud?)//

3 kommentarer:

  1. Här gick jag miste om en begivenhet. Kjell Berggren och jag var mycket tillsammans under barndomsåren. Jag hade planerat att ha en heldag i Uddevalla med bryggpromenad till Gustafsberg och berättarafton på kvällen. Men jag varken hann eller orkade. Bryggpromenaden skall bli av under våren men berättaraftnarna får jag tydligen vänta på ända till hösten.

    SvaraRadera
  2. Det var Signe o Sven Norrman (moster o morbror till mig), som drev kiosken och inte MINST Signe skötte ruljangsen under tiden då Sven var inkallad under beredskapen.
    Detta fick jag nogsamt inpräntat i mig en gång då jag dristade mig att kalla den för "morbror Svens kiosk ...", jo jo.

    SvaraRadera
  3. Bengt H. har naturligtvis helt rätt.
    Kiosken drevs av familjen (och inte minst av min mamma) mellan c:a 1938 - 1951. Den låg 50 meter ovanför järnvägen. Intill låg även några? små hus, där ett par bröder Oskar? och Axel Bernhardsson bodde. Det finns en bild av kiosken, med pappa Sven stående framför, i Lennart Odingers Uddevalla-album, Del 4, s.69. Detta foto lånade Lennart av mej och tiden för innehavet får nog revideras till c:a -38 och inte -31. Eftersom jag är född 1947, så har jag fått konsultera mina äldre bröder. Den kiosk som finns på Kjell Berggrens foto är väl den samma, men innan "vi" hade den, när kan jag inte bedöma. I en av Tage Berglunds "Minnen och Bilder", jag tror det är del II, s.31, så finns, så vitt jag kan se, samma kiosk, men med en tidigare innehavare.
    Samtidigt hade vår familj också en kiosk ovanför Ramneröds-porten, ungefär där Servus ligger idag, samt om sommaren kiosk vid badplatsen på Lindesnäs och även servering och kiosk på Sörkullen, Gustavsberg, precis där sommarstugan ligger, d.v.s. alldeles intill de nyss nerbrunna badhytterna.
    Precis som Bengt skriver, så drog mamma ett tungt lass, under många år, givetvis med anställda, men även med hjälp av mina äldsta bröder, särskilt tror jag den äldste, Bo Norrman.
    Pappa gick knappast med en katt på huvudet. Däremot använde han kubb, även benämnd "knalle", fast troligen inte inne i kiosken. Jag har inte sett någon med en sådan huvudbonad, sedan Vilgot Karlsson (Köpmanna-föreningen) gick ur tiden. "Knallen" väckte nog uppmärksamhet ännu på -40-talet och definitivt på 1959-60-talet.
    Pressbyrån köpte kiosken, rev den och byggde en ny något längre upp, ungefär mitt emot infarten till Tureborg.
    Jag minns att jag besökte banvakts-stugan och lekte med någon. Mer än så kommer jag inte ihåg om det huset, jag var för liten då.
    Sist vill jag passa på att skicka en hjärtlig hälsning till min kusin Bengt och hans familj. Tyvärr träffas vi allt för sällan.
    Väldigt roligt att du kommenterade detta inlägg!

    SvaraRadera