"Nu har alltså året kommit då Östbergets hav av liljekonvalj inte längre kan ge ifrån sig sin doft. Den är väl grovt skövlad vid detta laget. Liksom vår fina ödledamm (där det också fanns äckliga blodiglar).
Men det var för bilden av trappan du satt ut. Därifrån kan du få en histora.
I den bergsklyftan åkte vi kana på papp som vi tiggde av Heribert Olsson i mjölkaffären Perfekt. Jag startade så högt upp jag vågade. På trottoaren kom vår kära lärarinna Aina Hansson lunkande i snömodden. "Krocken" blev oundviklig och plötsligt låg vi båda halvägs ut i gatan. Konstigt nog fick jag inga hårda ord, för hon fick i stället bli den bamhärtiga samariten då jag blödde en häftig näsblödning. Så hon ledde mej hem till mamma.
Har inga minnen beträffande efterräkningar, annat än att jag blev helt förbjuden att åka kana där igen. Och det eviga tjatet att berget var ingen bra lekplats. Idag har jag en helt annan syn och håller givetvis med. Att inget allvarligt hände är förvånande. Som vi klättrade och klängde i det berget. (Men en liten flicka fick en lårskada vid tillfälle då hon åkte kana och på en inkilad järnpigg som f ö finns kvar. Hon hette Lorna minns jag. Pappan hade hand om SAGAbiografen). Men Östberget var vår stora lekplats.
Sommarhälsning; Kjell"
Ja, jag minns också bergsklyftan och att jag någon gång åkte kana där på vintern. Och visst var det brant så det förslog. //
