Adjö Grållen!

Idag, torsdagen den 14 juni lämnade Grållen Bohusläns museum för gott.

Museet köpte 1984 traktorn av kapten Lars-Göran "Tjacko" Jacobsson för 5000 kr och sedan dess har den stått i den basutställning som nu till större delen har ersatts av en ny.

På bilden rattar museichef Hans Kindgren Grållen på dess sista tur ut från museet. Museitekniker Anders Fjell skjuter på.

Museets föremålsansvarige Anna-Lena Segestam Macfie skriver så här om Grållen:

"Ur katalogtexten, UM26625:
Grålletraktorn har varit utställd på Bohusläns museum i basutställningen Bönder mellan åren 1984 - 2005. Den inköptes för att ingå i den utställningen. Därefter fick traktorn ytterligare nådatid intill bautställningen Kustbor. När även denna utställning revs våren 2007 beslöt Insamlingsgruppen att traktorn skulle gallras med motiveringen att Bohusläns museum inte har jordbrukets historia som profilområde i första hand och att det inte finns någon naturlig plats för traktorn i utställningarna och det helt saknas plats i magasinet.

Många, både besökare och personal, har beklagat detta och särskilt bett för att traktorn skulle få vara kvar. Det finns egentligen inget utställt föremål som rent fysiskt älskats mer av museets årliga 300.000 besökare. Runt traktorn fanns alltid barn med föräldrar eller äldre och yngre män i livligt och nostalgiskt samspråk. Det har aldrig varit något damm på sadeln. Vi har sett många protesterande barn som lyfts ner vid stängningsdags. När traktorn flyttades från den plats den stått under 20 år fann vi centimeterdjupa urgröpningar i trägolvet efter framhjulen, ett resultat av tusentals ivriga vridningar på ratten.

Västergötlands museum har tackat ja till traktorn och Bohusläns museum önskar lycka till i det nya livet.

Fergusontraktor TE-D20, s. k. "Grålle"; 26 hästkrafter.
Ommålad med originalfärg, "Battleship Grey", innan den överlämnades till Bohusläns museum 1984.

Saluförd av AB Farming, Nyköping. Modellen blev mycket populär och bidrog starkt till jordbrukets mekanisering. Det s. k. Fergusonsystemet med hydraulisk trepunktsupphängning för otaliga redskap var mycket lättanvänt. Årsmodellerna skilde sig mycket litet åt vilket förenklade reparationsarbeten och reservdelshantering. "Grållen" ansågs stark och driftssäker.

Se bilaga i Bilagepärmen - följande artiklar: "Fergusons grå, en traktor för alla tider", Nostalgia nr 3, 1994; "Här ska slås rekord", om veterantraktorträff utanför Frändefors i maj 2003, ELA 22 maj 2003.

Se även bilaga instruktionsbroschyr "Instruktionsbok för Fergusson traktorn" utgiven av generalagenten AB Farming, se ovan.

Svenska Fergusonklubben GRÅLLE,
http://www.fergusonklubben.se/
är en idéell förening som bildades i Ringarum i Östergötland 1986. Vid första årsmötet hade föreningen nio medlemmar som i huvudsak kom från Ringarumstrakten. Nu är antalet över 5 700, och medlemmarna kommer från hela landet och några även från andra länder. I fjorton län har Grålleklubben bildat sektioner. Via föreningen säljs böcker, instruktionsböcker och filmer om Grålletraktorn.

Det finns även flera Ferguson-klubbar i utlandet, t ex Ferguson Enthusiasts,
http://www.fergusonenthusiasts.com/ .//

Maratondebatt i Kommunfullmäktige

Efter nio timmars debatt fattade Kommunfullmäktige kl 2200 ikväll beslut om "Strategisk plan med flerårsplan 2008-2010, med budget 2008". Det var alltså den årliga s k budgetdebatten.

Votering begärdes och rösterna utföll så här:

• 31 röster för Kommunstyrelsens (dvs den politiska majoritetens) förslag.
• 21 röster emot förslaget
• 6 avstod från att rösta

Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Solidariskt Uddevalla reserverade sig mot beslutet.//

Fortsatt varmt vatten i Landbadet

(Bild Skäret SS:s hemsida)

Det blir fortsatt tempererat vatten i Landbadet i sommar. Det kunde kommunalrådet Staffan Cronholm (m) berätta vid kvällens kommunfullmäktigesammanträde.

Det hade ju uttalats att vattnet i bassängerna inte skulle värmas upp då Landbadets anläggning för uppvärmningen slutat att fungera.

Uddevalla Energis ordförande Sture Svennberg har engagerat sig i frågan och letat reda på en mobil anläggning som kan kopplas till den nuvarande som tydligen gjort sitt.

Den mobila anläggningen är endast temporär men det betyder att kommunen får ett andrum i frågan om Landbadets framtid.//

Södra Bohusbanan 100 år den 19 augusti

Ikväll träffades arrangörerna av den stora jubileumsdagen för Södra Bohusbanan 100 år hos oss i Uddevalla Hembygdsförening. Bergslagernas järnvägssällskap, Västtrafik, Banverket och hembygdsföreningarna längs Bohusbanan mellan Uddevalla och Göteborg står bakom arrangemanget. Det kommer att bli en riktig högtidsdag för alla tågälskare. Ikväll fastställdes också tidtabellen definitivt.


Ett veterantåg draget av ett ånglok startar i Uddevalla och går mot Göteborg kl 0910. I Stenungsund gör tåget 35 minuters uppehåll och går vidare kl 1100. Framme i Göteborg kl 1300.
Tåget går sedan tillbaka mot Uddevalla kl 1330. Ankommer Stenungsund kl 1445 och Uddevalla 1620.
Detta tåget går sedan tillbaka mot Göteborg kl 1640 och är framme där kl 1915.

Det andra veterantåget startar i Göteborg och går mot Uddevalla kl 0850. Framme i Uddevalla 1205 och avgår mot Göteborg kl 1225. Tillbaka i Göteborg kl 1725.

Det avgår med andra ord veterantåg från Uddevalla mot Göteborg tre gånger under dagen: Kl 0910, kl 1225 och kl 1640. Lägg därtill att ordinarie Västtrafiktåg går som vanligt och att biljetten man köper för att åka med jubileumstågen också gäller på Västtrafiks tåg under jubileumsdagen (dock inte tvärtom). Gott om kombinationsmöjligheter således om man inte vill vara ute hela dagen och åka tåg.

Det kommer att säljas biljetter av föreningarna i förväg men det kommer också att säljas på stationerna och ombord på tågen. Varje tåg kommer att kunna ta ca 300 passagerare.

Du kan också få fribiljett om du är fiffig och hittar sekelskifteskläder (förra sekelskiftet) att klä upp dig i.

Utförliga annonser med bl a hela tidtabellen kommer att annonseras ut i dagspressen och på andra sätt, exempelvis genom affischer och via föreningarna hemsidor.

Jag kommer också att återkomma här i Uddevallabloggen med mer information vad det lider.//

Måndagskväll i Brattåsberget

Vem kunde tro att en måndagskväll inne i Brattåsberget skulle bli en höjdare? Det var förstås Uddevalla Energis 150-årskalas som fortsatte i fjärrvärmeverket därstädes. I lördags hade personalen sitt party i berget och på måndagskvällen var det dags för oss inbjudna gäster.

Först på plan var Leif Börjesson som är chef för Tekniska kontoret Uddevalla kommun. Här visar han upp sin present. Leif sa att Tekniska kontoret gillar förbud samt ett de är bra på att göra tavlor, därför denna present.

Vi var väldigt många i det stora pannrummet bland värmepumpar och andra aggregat och maten var fantastiskt god.

Per Fritzell från Galenskaparna dök upp och svarade för underhållning till maten. På den här bilden är han en riktig hembygdstönt och särskilt roligt kanske det var då jag presenterade mig för honom som ordförande i Uddevalla Hembygdsförening. "En kollega", blev hans kommentar. Per underhöll oss både med egen sång och fick igång oss på allsång och munspelslektioner.



Och när den goda maten var avnjuten och efterrätten likaså vidtog kaffe med avec. Och då förvarnade Per om att nu skulle det bli dans till en speciell orkester.



In i bergrummet kommer då resten av Galenskaparna. Anders Eriksson som spelade trummor, Kunt Agnred gitarr samt Jan Rippe tamburin.



Per Fritzell spelade även han gitarr i bandet men den duktige keyboardisten vet jag tyvärr inte vem han var.



Att Per Fritzell dök upp var i sig en överraskning men att resten av Galenskaparna också gjorde det blev kvällens stora surpris.



Galenskaparna spelade 70- och 80-tals musik och som de spelade sedan! Att de var roliga visste vi förut men att de var så otroligt duktiga musiker visste i vart fall inte jag. Vilket hålligång det blev på dansgolvet bland värmepumparna.



Anders Eriksson kom loss riktigt ordentligt på sina trummor.

En otroligt lyckad fest i regi av Uddevalla Energi. Tack för att vi fick vara med!//

Vill du se vimmelbilder från festen gå in på mitt webbalbum http://picasaweb.google.com/Gunnar.Klasson/MNdagskvLlIBrattSberget/photo?authkey=LY0Sm59gAmQ#5074927107155116194

Bra deckare

På färjan mot Fredrikshavn i torsdags skulle jag köpa tandkräm i shopen ombord. Jag fick då syn på denna pocketboken "Flickan som lekte med elden". Jag köpte den och 632 sidor senare kunde jag sent inatt slutligen släppa den ifrån mig.

Med andra ord. En sådan där bok som man fastnar i redan på första sidan och sträckläser. Vilken härlig upplevelse!

Jag hade läst den första boken av tre i denna serien. Den heter "Män som hatar kvinnor" och det var för över ett år sedan jag läste den. Jag var alltså redan lite bekant med personerna i den nya boken.

Stieg Larsson kommer inte att skriva mer böcker ty han dog i hjärtinfakt i november 2004 nyss fyllda 50 år. Han hade då färdigställt tre böcker i sin dator och det är de som nu ges ut. Året efter hans död kom den första, ifjol den jag har läst nu och nu har även den sista boken "Luftslottet som sprängdes" kommit ut. Den ser jag fram emot. Jag kan varmt rekommendera dessa böcker till läsning.//

Förövaren fast?

I "Klockspalten" i dagens Bohusläningen läser jag att en 14-årig pojke kl 0109 lördag sparkar sönder reklamskyltar på Kampenhof och att polisen skriver en anmälan om skadegörelse.
Kl 0745 står det: "Polisen arbetar med att säkra spår efter skadegörelse på Kampenhof och vid Bohusläns museum".
Polisen var alltså där innan vi själva hade upptäckt skadegörelsen.
Betyder detta att gärningsmannen nu är fast? Kanske kan vi därmed hoppas att museet och andra slipper ytterligare kostnader för meningslös skadegörelse.//

Meningslös skadegörelse

Uttrycket "Det var bättre förr" äger inte alltid någon sanning.

Den 5 april 1827 skrev Uddewalla Weckoblad:

"Den 28:e förlidne månad, kl ½ till 10 om aftonen, blevo på åtskilliga ställen här i staden fönsterrutor från gatan inslagne. Våldsverkarna, 2 till 3 ynglingar, boende här i staden lärer vara kända. Det är med skäl, och med avseende på framtida säkerhet och hägn för dylika illgärningar inom Staden, man önskar att dessa befordras till välförtjänt näpst".

Vad är skillnaden mot idag? Inte så stor egentligen. Vid min promenad genom staden idag kunde jag konstatera att Uddevalla Näringslivs skyltskåp intill Thordénmonumentet vid Kampenhof var demolerat. Glasrutan låg i småbitar på marken.

Och strax intill hade någon rivit loss månadsprogrammet som satt på en av de stora Strandpromenadskyltarna.

Borta vid Willys hade någon vridit loss Metros tidningsställ ur marken.

Detta var det som låg i min väg genom staden. Hade jag letat efter mer skadegörelse hade jag säkert lyckats finna den.

Mycket av detta görs antagligen av enstaka berusade ungdomar. Men vad som skrämmer mig är att så många unga fyllerister dräller omkring på stan nattetid. Jag har några gånger om året anledning att gå genom staden på efternatten (museets personalfester). De syner man då ser utanför krogarna är inte roliga. Berusade ungdomar raglar omkring med öl- och spritflaskor i händerna. Detta är ett tilltagande samhällsproblem och det oroar mig.//

Högsommarvärme

I går då jag kom med bussen till Kampenhof och skulle gå hem med mitt resebagage var det så varmt att jag funderade över vilken väg jag skulle gå för att hålla mig i skuggan så mycket som möjligt. Det är inte ofta man får anledning att tänka så.

I dag var det om möjligt ännu varmare. 31,4 grader var det på termometern innan solens strålar träffade den under eftermiddagen.

Men jag klagar aldrig på värmen. Jag har varit med om temperaturer på minst 60 grader kallare än i dag och har man därtill stått i princip stilla på Bulids skjutfält en sådan dag, så klagar man inte över lite värme.//

Karl XII:s ek

Den här bilden på Karl XII:s ek har jag fått av Jan A som också undrar var den står om den finns kvar?

Jodå, den finns kvar. Den är förklarad som naturminne och är försedd med en skylt med den innebörden.

Eken står alldeles intill gamla landsvägen mot Göteborg på högsta delen av Oxeskallebackarna. För att komma till Oxeskallebackarna kör man mot Gustafsberg och precis där vägen delar sig vid Lunnebräcka och man tar till höger för att komma till Gustafsberg, tar man istället och fortsätter uppför backarna rakt fram mot Holméns ridskola.

Men varför kallas den Karl XII:s ek? Jag brukar, måhända lite vanvördigt säga, att Karl XII passerade Uddevalla en gång medan han levde och då stannade han för att uträtta sina behov bakom den redan då resliga eken. Detta skall ha varit 1716.

Det finns för övrigt en annan Karl XII:s ek och den står strax intill järnvägsstationen i Dals Ed. Eller är den borta?

Jag vet faktiskt inte hur det ligger till med det så om någon vet vore jag tacksam för att få veta det. Överhuvudtaget finns det väl ingen svensk kung som är så mytomspunnen som just "Kalle dussin". Vid Glimmingen, öster om Uddevalla, finns Karl XII:s sten och den får jag återkomma till senare.

Oxeskallebackarna var dock redan i början av 1930-talet kända för en helt annan sak. De populära backtävlingarna för bilar och motorcyklar.

Man startade på Gustafsbergsvägen ungefär vid infarten till landbadet och körde uppför Oxeskallebackarna. Målet var vid Karl XII:s ek. Tävlingarna var oerhört populära och drog storpublik under flera år. Och jag tror att det var denna gamla tävlingsform som inspirerade BMK Uddevalla att pånytt arrangera backtävlingar i Uddevalla. Platsen blev Dynamitbacken på Bohusläns regementes övningsfält och givetvis kallades tävlingen för Dynamitloppet.//

Båtbrand

(Påplatsenfotograf och tipsare Martin Gollwitzer - stort tack!)

I dag brann det i en fritidsbåt i hamnen strax väster om Thulekajen. Huruvida båten låg vid kaj när det började brinna är oklart. Möjligen kan den ha varit på marinan på andra sidan hamnen och tankat, men det är en spekulation.

Enligt uppgift var Räddningstjänstens bilar först över vid Junokajen men som framgår av bilden var det på norra sidan som branden bekämpades.


I kväll rök det fortfarande i den utbrunna båten och det visade sig även att segelbåten strax intill blivit brandskadad på fördäck.

Båda båtarna ligger nu på den grunda bottnen i hamnkanalen.//

Enligt Bohusläningens nätupplaga www.bohuslaningen.se så bekräftas min spekulation. Fritidsbåten hade varit och tankat på marinan på andra sidan. Två män var ombord och hade just kastat loss då man startade motorn med en exploisionsartad brand som följd. Den ene mannen kastade sig i vattnet medan den andre tydligen blev kvar på bryggan. Båten drev sedan brinnande iväg tvärs över hamnkanalen, vilket tydligen var tur i oturen, då det annars hade kunnat bli en storbrand i marinan. Båda männen fördes med ambulans till Uddevalla sjukhus och den ene var så allvarligt skadad att han senare flögs till brandskadeavdelningen på Linköpings sjukhus.

Fredagsvandalen

För fjärde lördagen i rad fick jag i morse telefonsamtal från museet om att det varit skadegörelse på platsen. Trots att vi vidtagit särskilda åtgärder så hjälpte inte det. Det förefaller vara samma gärningsman/-män som utför skadegörelsen.

I natt hade de krossat fönsterglasen i museets skyltskåp som står en bit från entrén. Och återigen hade man varit på och slagit sönder delar av staketet runt uteserveringen.

Därutöver hade man slagit sönder armaturerna i tre av lyktstolparna i anslutning till restaurangen.

Det är givet att vi måste skärpa bevakningen ytterligare.//

Födelsedagskalaset

I dag var det själva födelsedagen för Uddevalla Energi. Det började på Kungstorget kl 12 med stadsmusikkår och pampigt värre. Jubileumsboken presenterades och författaren Anna Lindemark var där och signerade sin bok.

Kl 1430 var det sedan samling på Strömberget där många nuvarande och pensionerade anställda samt inbjudna gäster hade infunnit sig.

VD Roger Johansson höll en kort historik över de 150 år som gått sedan allt började och Ing-Britt Carlén berättade om arbetet med jubileumsboken. Sedan avtackades särskilt författaren Anna Lindemark, Christina Elmerås som svarat för den grafiska designen av (även av företagets grafiska profil - se tårtan) boken och Ann-Marie Brockman från Bohusläns museum, som biträtt med råd och dåd.

Här samtalar Anna Lindemark med Gunnar Green, en av dem hon intervjuat i arbetet med boken.

I morgon lördag är det stor familjedag på Kungstorget.//

Uddevallabo på rätt väg - hemåt

Som Uddevallabo vill man ju vara i Uddevalla så mycket som möjligt och den här bilden får illustrera min hemfärd från Fredrikshavn i dag. Eftersom jag skulle hem och fira en 150-åring så fick jag lämna mina kolleger och kamrater på hotellet och ta färjan Stena Express kl 10.

Och eftersom jag reste utan min grupp hade jag fått en resebekräftelse utskriven på en A 4. På den stod det att jag skulle få en räkmacka och en öl under resan. Den första timmen ägnade jag dock ute på akterdäck ivrigt spanande norrut med en liten förhoppning att ostindiefararen skulle vara på väg in redan i dag. Igår låg den ju och kryssade mellan Norges sydspets och Danmarks nordspets Skagen så möjligheten fanns. Dock gav jag upp och gick så äntligen in i färjan. Efter en stund hade jag hittat näringsstället ombord och gick fram till disken med min lapp. Innan jag knappt hann säga mitt ärende sa personalen att jag skulle går bort till en kollega till dem som var ute i restaurangen. Jag ville ju ha en räckmacka så jag förstod inte varför jag skulle gå bort till henne? Redan innan jag hunnit fram ropade hon: "Är det du som är Gunnar Klasson?" - "Ja, hur vet du det?" undrade jag. - "Jag är ju svensk", blev svaret.

Så visade hon mig till ett bord som var dukat med diverse läckerheter, dvs för ett värde som vida översteg vad en räkmacka och en lättöl kostar. - "Smaklig måltid!", sa hon och lämnade en lätt förvirrad Uddevallabo vid den fantastiska måltiden.

Jaha, det såg ju bra ut tänkte jag och sjönk ner och lät mig väl smaka. Men hur visste hon vad jag hette?

Kl 1200 var vi framme i Göteborg och sedan 11:ans spårvagn till Centralstationen och buss 820 mot Uddevalla kl 1235. Så jag hann till Uddevalla Energis födelsedagskalas som började på Strömberget kl 1430.//

Uddevalla Energi 150 år

I morgon, den 8 juni, fyller Uddevalla Energi 150 år. Samma datum 1857 beslutade stadsfullmäktige att tillsammans med Kampenhofs AB bygga ett gasverk i staden.

Det var så det började och Kampenhof AB som startade sin produktion av bomullsprodukter behövde gas till belysning i den blivande fabriksbyggnaden och föreslog staden att samtidigt bygga ett gatunät till belysning av de dittills väldigt mörka gatorna.

Staden fick 1859 104 gaslyktor som givetvis var en stor händelse för Uddevallaborna. En större folkmassa följde lykttändarna på deras första vandring genom staden.

Gasverket, som låg strax norr om fabriken, producerade sedan gas till stadsnätet och senare till hushållen ända fram till 1957. Omkring 1900 började staden producera elektricitet i den gamla mjölkvarnen vid Strömberget.

Lite anmärkningsvärt kan man tycka att på den här bilden från 1930-talet kan man se två personer i ljusa kläder. Det är de två mjölnarna som var anställda av Elektricitetsverket och som samtidigt som det producerades elektricitet så malde man fortfarande säd till mjöl i Strömbergets kvar.

Om detta och mycket mer kan man läsa i den jubileumsbok som Uddevalla Energi beställt till jubileet. För den lokalhistoriskt intresserade finns det mycket att läsa i boken som presenteras på själva födelsedagen. Den kan varmt rekommenderas.//

Läs också mer på www.uddevallaenergi.se

Uddevallabo på villovägar

Vad har de här bilderna med Uddevalla att göra?

Nej, ingenting egentligen bortsett från att jag befinner mig på tjänsteresa i Fredrikshavn på Jylland just nu.

Det här är Kruttornet i utkanten av Fredrikshavn. Tyvärr var de på väg att stänga det lilla museet då jag kom dit så det blev ingen historik över detta minnesmärke.

Så istället fortsatte jag till fots till Palmstranden som Fredrikshavnsborna så varmt rekommenderade. Jag gick och gick och det skulle vara 1,5 kilometer men var nog minst det tredubbla. Hur som helst så vallfärdade Fredrikshavnsborna dit denna högsommardag.
Om ditvägen kändes lång så var det inget mot hemvägaen till hotellet. Vägen fram och tillbaka var spikrak och det kändes hur långt som helst. Ingen av mina reskamrater orkade gå sträckan så det blev ändå något att skryta över. Fint var det hur som helst.//

Biltrafik i stadskärnan?

I Bohusläningen den 5 juni skriver Anders Jansson, Lena Jansson-Fredén och Ann-Charlott Gustafsson att handeln är motorn i stadskärnan.
Jag håller delvis med om den beskrivningen men då det gäller att släppa in ytterligare biltrafik i stadskärnan är jag inte med längre.
En aspekt som aldrig någonsin lyfts fram av företrädare för handeln eller centrumledare etc är att det faktiskt bor människor i stadskärnan. Drygt 2000 personer har sin bostad innanför "tullarna".
Handeln är viktig – ja – men boendemiljön för dessa Uddevallabor är minst lika viktig. Handeln har genom åren sökt samarbete åt olika håll i centrumfrågor men aldrig någonsin med de boende. Vore inte det på tiden?
Jag utgår från att Uddevalla kommun respekterar gränsvärden för koldioxidutsläpp och buller i stadskärnan.//

Uddevallas kommunvapen

Under 1500-talet levde Uddevalla gott på exporten av ektimmer från de enorma ekskogarna i Bohuslän. Ektimret sågades i vattensågarna i Bäveån till med våra mått mätt ganska grovet timmer. Den huvudsakliga exporten gick till Danmark där flera av de kända slotten är byggda med bohuslänsk ekvirke. Dronningborg och Koldinghus är exempel på detta.

I slutet av 1500-talet fridlystes de kvarvarande bestånden av ekskogar. Endast kronan skulle få använda eken till skeppsbyggen och vapentillverkning.

Uddevalla hade en nedgångsperiod och glädjen blev stor då staden 1617 fick rätt att importera svensk granskog. Timmerexporten var med detta räddad. För att ihågkomma denna händelse beslutades att staden skulle införa ett nytt sigill (bilden) 1622.

Detta 1600-talssigill är grunden i det nuvarande kommunvapnet som blev Uddevallas stadsvapen 1942.

Vapnets symbolik är således att en näring (ektimmerexporten) har avlösts av en annan (grantimmerexporten).

Detta är typiskt för Uddevalla som genom stadens hela historia fortlöpande har haft upp- och nedgångar.//

Kålgårdsberget igen

Jag tog bort en bild på en inmönstringsrulla som jag hittade inne i Kålgårdsberget men nu har jag maskerat de fyra sista siffrorna i personnumren och lagt ut dem igen.//

http://picasaweb.google.com/Gunnar.Klasson/KLgRdsbergetsInre?authkey=rrA1n9VbpJA

Kungshuset

Jag får en fråga om Kungshuset.

Vid Kungstorgets västra sida, i kvarteret Åberg, ligger idag Kungshuset (bilden). Detta hus byggdes 1962. Att vi har ett hus med det namnet i dagens Uddevalla beror kanske på ett kungabesök sommaren 1814.
Visserligen sitter dagens skylt på fel "Kungshus" men det kanske inte gör så mycket. Egentligen var det i ett hus som låg till vänster om Kungshuset som var huset där kungen bodde. Hur som helst så finns inte det huset kvar idag utan det enda som minner om besöket är alltså dagens Kungshuset.


Kungen i fråga var Karl XIII (1748 - 1818). Han var bror till Gustaf III och kusin med Katarina II av Ryssland. Han var gift med en annan kusin Hedvig Elisabeth Charlotta av Oldenburg. Parets enda barn, Karl Adolf, dog 1798 endast en vecka gammal.

Karl XIII var först hertig av Södermanland och historien spelade honom så i händerna att han vid 60 års ålder blev kung av Sverige. Det barnlösa kungaparet adopterade först Kristian August av Holstein-Sonderburg-Augustenburg för att säkra tronföljden. Kristian August dog emellertid 1810 och i stället adopterade makarna Napoleons fältmarskalk Jean Baptiste Bernadotte.

Kronprinsen Bernadotte började redan 1811 att ta över rodret i svensk politik och det var han som ledde de 50 000 svenska trupper som sommaren 1814 anlände till Uddevalla och dess omgivningar i akt och mening att ta befälet över Norge. Norge hade den 17 maj förklarat sig självständiga efter 450 år under dansk överhöghet. Enligt freden i Kiel skulle Sverige få Norge men det var norrmännen inte intresserade av utan förklarade sig självständiga den 17 mai. Därför måste Bernadotte sätta handling bakom orden och förbereda ett anfall mot Norge. Efter en tids försök att få norrmännen att ge sig och de hela tiden envist vägrade anföll Sverige. Planerna för detta fälttåg drogs upp i det nuvarande Rådhusets västra flygel där Bernadotte bodde hos handelsmannen Lars Wennerberg.

Givetvis måste också den gamle skröplige Karl XIII visa sig aktiv i händelserna och for till Uddevalla. Så här beskriver Ulf G Eriksson och jag händelsen i vår bok Historien om Uddevalla:

"Lördagen den 23 juli anlände den gamle kungen och dagen efter drottningen med sina respektive hov. Att det rörde som om stora följen illustreras av att bara drottningens karavan bestod av sexton heltäckta och lika många halvtäckta vagnar. Till dessa kom vagnarna med bagaget. Kung och drottning inkvarterades i det Åbergska huset som låg på torgets sydvästra hörn. I detta behövde den gamle skröplige kungen inte gå i några trappor. Kungshuset, som i dag ligger på samma plats, har fått sitt namn efter kungabesöket. Kungen följde trots sin skröplighet anfallet mot Norge och under tiden fördrev drottningen tiden med att bada kurbad och idka sällskapsliv på Gustafsberg. Där hade direktionen låtit uppföra ett nytt badhus för varma bad och detta frekventerades flitigt av alla tillresta. I själva verket blev dessa intensiva sommarveckor på Gustafsberg startskottet för Sveriges första badort".

Drottningen blev således en flitig besökare i det nybyggda varmbadhuset på Gustafsberg och i räkenskaperna för det året finns det anteckningar om att "Carl XIII" besökte Gustafsberg minst en gång.

Vi läser vidare ur Historien om Uddevalla: "Fästningen i Fredrikstad föll efter en samlad attack av infanteriet och flottan och svenskarna marscherade vidare mot Kristiania och sedan slaget vid Moss slutat med norsk förlust beslöt prins Kristian, som var dansk, att avstå från Norges tron.

Medan armén angrep Fästningsbyn i Fredrikstad från landsidan attackerades denna från älvsidan av den svenska flottan. Efter fästningens fall tog sig svenskarna norrut mot Oslo och sedan slaget vid Moss slutat med norsk förlust beslöt prins Kristian att avstå från Norges tron.

Den 30 augusti återkom Karl Johan till Uddevalla och redan samma dag hölls tacksägelsegudstjänst i kyrkan med hela kungahuset, regeringen, generalstaben och hovet. På kvällen var staden upplyst till fest och på torget dubbade kungen såväl krigsmän som uddevallabor till riddare. Bland andra dubbades hjältarna från det finska vinterkriget, amiral Puke (slaget vid Viborg) samt general Adlercreutz (slaget vid Lappo) till grevar. Sedan denna dagen har Sverige levt i fred”.

Karl XIII var också den svenske kung som undertecknade 1809 års regeringsform som stod sig ända till 1974. Den andre undertecknaren till regeringsformen var den i våra trakter kände talmannen i Riksdagens Bondestånd Lars Olsson från Groröd i Herrestad. Det var den 6 juni som regeringsformen undertecknades och det är som alla vet Sveriges nationaldag.

Vid närmare eftertanke kan det ju faktiskt finnas flera acceptabla förklaringar till varför det hus som byggdes 1962 döptes till Kungshuset.

• Det ligger vid Kungstorget och kan ha fått sitt namn bara av den anledningen.
• Kung Karl X står staty på torget. Det var han som försvenskade Uddevalla och Bohuslän 1658.
• Kung Karl XII stod lik och balsamerades i Uddevalla. Huset där den döde kungen placerades var Börje Nilsson Bagges hus ungefär mitt i dagens korsning av Trädgårdsgatan - Kungsgatan, dvs bara några meter från nuvarande Kungshuset.
• Kung Karl XIII:s besök som jag beskriver ovan.
• Kung Gustav V invigde kungastatyn 1915. Fram till dess hade torget hetat Gustav Adolfs torg, efter Gustav IV. Så kunde ju inte torget heta sedan Karl X placerades där.//

Kålgårdsbergets inre

Den 18 april 1940 skrev Bohusläningen att det skulle byggas skyddsrum i Kålgårdsberget, Hasselbacken och på Margretegärde. Andra världskriget hade pågått sedan september 1939 men det som gjorde att man just nu satte fart på planerna var förstås nedskjutningen av det tyska krigsflygplanet den 14 april, dvs bara några dagar innan.

I Hasselbacken och på Margretegärde blev det mycket enkla skydd. Det var helt enkelt stora betongrör som sattes ihop och som sedan täcktes med jord. Dessa skydd hade knappast stått emot särskilt mycket i en krigssituation.

I Kålgårdsberget däremot sattes det fart. På hösten inleddes sprängningarna och dessa pågick under ett par års tid. Sedan man sprängt färdigt och kört bort den sprängda stenen murades öppningen igen så att det såg ut som på bilden.

Under hela mitt liv har Kålgårdsbergets inre varit ett mysterium för mig. Trots att jag varit yrkesofficer i många år och som sådan besökt otaliga hemliga anläggningar hade jag aldrig varit inne i Kålgårdsberget.

Jag visste att där grupperades en lokalförsvarscentral (LFC) där kommunledningen med Civilförsvaret skulle grupperas i krig. Det var också allt jag visste. Sedan visste jag förstås också att Kålgårdsberget hade tagits ur krigsorganisationen för ganska länge sedan.

Eftersom jag bor granne med berget kunde jag också då och då höra motorljud uppifrån berget och då såg man alltid brandkårens pickup som stod utanför ingången. Vad jag senare erfarit var att Räddningstjänsten i Uddevalla hade till uppgift att se till att de olika aggregaten i berget fungerade och att man då och då provkörde dem.

Den 26 augusti 2005 var jag på väg till fots mot jobbet då jag såg en bil utanför öppningen och dörren stod öppen. Nu eller aldrig tänkte jag och klev in genom den öppna dörren. Jag fick gå en bra bit därinne innan jag stötte på en levande varelse. Det var några personer som hade hyrt ett utrymme där inne för sin verksamhet. De skulle dock bara ha sin utrustning där och inte arbeta därinne.

Med min ständigt närvarande digitalkamera scannade jag med deras tillstånd av hela bergrummet. Man har sprängt ut ett enormt stort utrymme inne i berget och sedan i princip byggt ett två våningshus därinne. Där finns några stora sovsalar med plats för många personer. Ja i princip så finns det allt som behövs för att man skall kunna vistas därinne i långa perioder utan att gå ut.
Till och med hittade jag i ett utrymme som var märkt ARKIV f.d. hemligstämplade inmönstringsrullor av en typ som jag var väl förtrogen med.

Om det hade blivit krig och jag hade krigsplacerats där i berget så vete tusan om jag inte hade vägrat! Det finns nämligen ingen reservutgång! Har man hört på maken!

En enda fullträff vid ingången och så hade hundratals personer blivit levande begravda. Jag vet att det fanns planer på att spränga en reservutgång den korta biten till Bohusbanans järnvägstunnel som går genom berget, men detta hade ansetts för dyrt och aldrig blivit av.

Om du vill titta in i berget så har jag lagt bilderna jag tog i mitt webbalbum på nätet bara för dig att ladda ned. I albumet finns det också en bild som jag hittade inne i berget. På baksidan står det fotografens namn. Han lever och bor i Stockholm men har inget minne av hur bilden hamnat i Kålgårdsberget. Själv har han varit i Uddevalla men inte i berget.