Den 18 april 1940 skrev Bohusläningen att det skulle byggas skyddsrum i Kålgårdsberget, Hasselbacken och på Margretegärde. Andra världskriget hade pågått sedan september 1939 men det som gjorde att man just nu satte fart på planerna var förstås nedskjutningen av det tyska krigsflygplanet den 14 april, dvs bara några dagar innan.
I Hasselbacken och på Margretegärde blev det mycket enkla skydd. Det var helt enkelt stora betongrör som sattes ihop och som sedan täcktes med jord. Dessa skydd hade knappast stått emot särskilt mycket i en krigssituation.
I Kålgårdsberget däremot sattes det fart. På hösten inleddes sprängningarna och dessa pågick under ett par års tid. Sedan man sprängt färdigt och kört bort den sprängda stenen murades öppningen igen så att det såg ut som på bilden.
Under hela mitt liv har Kålgårdsbergets inre varit ett mysterium för mig. Trots att jag varit yrkesofficer i många år och som sådan besökt otaliga hemliga anläggningar hade jag aldrig varit inne i Kålgårdsberget.
Jag visste att där grupperades en lokalförsvarscentral (LFC) där kommunledningen med Civilförsvaret skulle grupperas i krig. Det var också allt jag visste. Sedan visste jag förstås också att Kålgårdsberget hade tagits ur krigsorganisationen för ganska länge sedan.
Eftersom jag bor granne med berget kunde jag också då och då höra motorljud uppifrån berget och då såg man alltid brandkårens pickup som stod utanför ingången. Vad jag senare erfarit var att Räddningstjänsten i Uddevalla hade till uppgift att se till att de olika aggregaten i berget fungerade och att man då och då provkörde dem.
Den 26 augusti 2005 var jag på väg till fots mot jobbet då jag såg en bil utanför öppningen och dörren stod öppen. Nu eller aldrig tänkte jag och klev in genom den öppna dörren. Jag fick gå en bra bit därinne innan jag stötte på en levande varelse. Det var några personer som hade hyrt ett utrymme där inne för sin verksamhet. De skulle dock bara ha sin utrustning där och inte arbeta därinne.
Med min ständigt närvarande digitalkamera scannade jag med deras tillstånd av hela bergrummet. Man har sprängt ut ett enormt stort utrymme inne i berget och sedan i princip byggt ett två våningshus därinne. Där finns några stora sovsalar med plats för många personer. Ja i princip så finns det allt som behövs för att man skall kunna vistas därinne i långa perioder utan att gå ut.
Till och med hittade jag i ett utrymme som var märkt ARKIV f.d. hemligstämplade inmönstringsrullor av en typ som jag var väl förtrogen med.
Om det hade blivit krig och jag hade krigsplacerats där i berget så vete tusan om jag inte hade vägrat! Det finns nämligen ingen reservutgång! Har man hört på maken!
En enda fullträff vid ingången och så hade hundratals personer blivit levande begravda. Jag vet att det fanns planer på att spränga en reservutgång den korta biten till Bohusbanans järnvägstunnel som går genom berget, men detta hade ansetts för dyrt och aldrig blivit av.
Om du vill titta in i berget så har jag lagt bilderna jag tog i mitt webbalbum på nätet bara för dig att ladda ned. I albumet finns det också en bild som jag hittade inne i berget. På baksidan står det fotografens namn. Han lever och bor i Stockholm men har inget minne av hur bilden hamnat i Kålgårdsberget. Själv har han varit i Uddevalla men inte i berget.
