Bäver upprättar vägspärr på Bulid

Insänt av Lars Barkman:

Hej Gunnar!
Svamptur till Bulid och fick en Flashback, trodde jag skulle utsättas för  eldöverfall (vägblockering efter kurva). Men det visade sig vara bäver i farten. Platsen är alldeles före sprängplatsen (sprängplatsen ligger ca 100 meter söder om Mållsjöns sydspets, red. anm).
Hälsningar
Lars Barkman

Cigarren svaret på bildgåtan

Svaret på bildgåtan är alltså att den här åsen eller långsträckta höjden ligger på Bulids skjutfält. Vi militärer hade olika benämningar på ställningar i stridskjutningsterrängen. Den här kallade vi alltså för Cigarren och jag antar för att den hade formen av en sådan. Här övade vi ingående i stridsställning och sedan sköt vi på radiostyrda mål framme i terrängen. Ja jag har till och med varit med på den tiden då det inte fanns några radiostyrda mål.

Cigarren ligger eller snarare låg söder om gården Hagarne där John Sundbäck bodde en gång i tiden. Skjutriktningen från Cigarren liksom från alla ställningar på Bulid var i västlig riktning. //

Försvarsmakten vill sälja Bulids skjutfält till Uddevalla kommun

På torsdagens möte i Tekniska nämnden kommer frågan om Försvarsmaktens (Fortifikationsverkets) erbjudande att låta Uddevalla kommun köpa Bulids skjutfält upp till beslut.

Försvaret frågar i en tjänsteskrivelse 2013-03-21 om Uddevalla kommun vill utnyttja sin förköpsrätt och köpa skjutfältet. Man vill ha svar senast 2013-07-01.

I Tekniska kontorets förslag till nämndbeslut skriver Stf Teknisk chef Seppo Räikkönen och Markstrateg Johnny Karlsson bl a följande:

"Försvarsmakten förvärvade området med början 1941. Emedan området använts både som övnings- och skjutområde innehåller stora delar målområden som med stor sannolikhetinnehåller oexploderad ammunition ("blindgångare"). En kartläggning har upprättats 2010-09-01. Denna redovisas som en s.k. OXA-rapport och utpekar delar av området som berört av bl.a. odetonerad granatkastar- och artilleriammunition. Inom området finns dock idag inget generellt tillträdesförbud för allmänheten varför riskerna väl får anses vara hanterbara."

Lägg märke till osäkerheten i formuleringen "riskerna väl får anses vara hanterbara".

Det är väl ändå att ta för lätt på riskerna! Fortfarande idag står det varningsskyltar vid infarten och praktiskt taget runt hela skjutfältsgränsen med texten "Livsfarligt att vidröra ammunition".

Det kan verka lockande att kanske billigt få köpa mark som ligger så nära kommunens egen, men om man tänker lite längre så måste man ha klart för sig att överallt i terrängen väster om gamla Dalslandsvägen har det i mer än 70 år skjutits med skarp ammunition, finkalibrig såväl som artilleri-, granatkastar- och pansarvärnsammunition. Det finns inga fredade områden.

Förutom den omedelbara risken för exploderande granater finns det en mer långsiktig faktor att ta hänsyn till. Marken behöver oavsett risken för blindgångare saneras från tusentals ton bly i form av kulor från finkalibrig ammunition.

Borde inte Försvarsmakten innan man säljer skjutfältet få i uppdrag att sanera markområdena från blindgångare och blyförgiftad mark? Det kan väl ändå inte vara Uddevalla skattebetalares uppgift?

Det självklara beslutet i Tekniska nämnden är därför att tacka nej till erbjudandet att få köpa marken väster om gamla Dalslandsvägen.  //

Den nya stridsvagnen på skjutfältet

Här står vagnen som skall ersätta den borttagna stridsvagnen på Bulid. Det är en IKV 91 (IKV = infanterikanonvagn). Den står i närheten av skjutfältet Sågebacken norr om Uddevalla och av allt att döma kommer den att placeras på Sågebacken och inte på platsen där den tidigare stod.

Då kan man ju undra varför regementet P 4 alls bemödar sig att ersätta den gamla som ju ända sedan början av 70-talet utgjort ett landmärke för alla som passerar infarten till Bulid.

Idag stod den gamla Pbv301:an fortfarande kvar på Bulid, närmare bestämt vid Nyckelås norra och skjutfältsexpeditionen, i väntan på transport till Skövde där det sägs att man skall ta delar av den till en körklar likadan vagn.

Frågan är om det alls tjänar något till då den ju är ganska förstörd. Högra främre bärhjulet saknas som synes. Kanske gick det sönder då vagnen flyttades häromdagen.

Invändigt ser det ut så här. Här finns väl knappast något som kan bevaras.

Självklart skall den nya stridsvagnen placeras på samma plats som den tidigare så att den får bli det landmärke som vi vant oss vid.

Skicka gärna dina synpunkter på detta till P 4, dvs Pansarregementet i Skövde,  på mejladress exp-p4@mil.se 

P 4 finns också på http://www.facebook.com/skaraborgsregemente

Stridsvagnen på Bulid stulen?

I morse fick Uddevallabloggen tips om att stridsvagnen på Bulid hade lyfts ned från sin plats och stod på marken nedanför. När jag senare kom till platsen var den borta. Jag skulle tro att det är Försvarsmakten själv som flyttat den. Den var för övrigt ingen stridsvagn utan en Pansarbandvagn 301, men kallades allmänt för stridsvagn.

En anställd på Bulids skjutfält säger till Bohusläningen att den skall flyttas till Skövde där man skall plocka delar från den till en annan 301:a. Vagnen fyller för övrigt 50 år 2012.  //

Vagnen transporterades på fredagen till skjutfältsexpeditionen på Bulid.  //

När jag ljög för blivande ÖB - ett militärminne

(Bilden från en annan fältskjutning)

Den här episoden utspelade sig någon gång på 1970-talet vill jag minnas. I 17 skulle anordna ett MILO-mästerskap (MILO = militärområde) i fälttävlan som bestod av fältskjutning, punktorientering och fri orientering.

Innan fältskjutningen skulle börja fick de tävlande skjuta in (provskjuta) sina vapen för att se om de behövde justera sina sikten.

Jag blev ansvarig för inskjutningen och fick mig tilldelad ett stycke terräng i norra delen av Bulids skjutfält. Jag hade att, med några beväringar till hjälp, ordna en skjutplats, dvs där skyttarna låg på särskilda mattor, och sköt mot pappfigurer. Skjutavståndet skulle vara 50 meter.

Och vid en sådan skjutning var det förstås viktigt att alla skyttarna hade exakt lika långt avstånd mellan skjutplatsen och pappfigurerna. Med andra ord skulle både skyttar och tavlor vara ordnade på var sin linje som var parallella.

Hur jag än bar mig åt kunde jag emellertid inte få ut mer än 48 meters avstånd på den platsen jag fått tilldelad. Jag dividerade en stund med beväringsmännen och sa: "Två meter kan inte spela någon roll. Vi säger att det är 50 meter om någon frågar!"

Det ena skjutlaget efter det andra passerade min inskjutningsstation och allt fungerade som jag tänkt. Ända till det kom ett skjutlag med generalen Lennart Ljung. Han var om jag minns rätt militärbefälhavare för västra militärområdet. Jag minns också att det var klart att han skulle bli näste ÖB (ÖB = överbefälhavare, dvs högste chefen för det svenska försvaret) så det var med lite extra nyfikenhet som jag iakttog honom när han sköt in sitt vapen.

Efter provskotten gick skyttarna fram till pappfigurerna för att titta på sina träff och klistra tavlorna. Då fick jag, ute på vänsterkanten, se en man som gick och stegade med stora steg för att mäta avståndet till figurerna.

När han kom fram till sin figur stannade han, vände sig mot mig och frågade"

- "Är det verkligen 50 meter?"

- "Ja General!", ljög jag.

- "Konstigt!", sa Ljung, " jag får det bara till 48 meter!".

Lennart Ljung blev som sagt ÖB och var det då den ryska ubåten U 137 gick på grund i Karlskrona skärgård i oktober 1981. Lennart Ljung avled 1990. //

Nedre Bräcke

Hasse Andréasson i Stockholm frågar:

"Hej Jag håller på med släktforskning och min farfars släkt kom från Uddevallatrakten, närmare bestämt Nedre Bräcke och Bulid i Bäve socken. Bäve och Bulid har jag hittat på kartan, men inte Nedre Bräcke. Finns gården/orten inte kvar? Jag har spårat släktingar till mitten av 1600-talet och söker vidare. Jag undrar också om det finns något skrivet om dessa platser eller någon hembygdsförening eller liknanade som vet mer. Tacksam för tips och uppslag".

På bilden ser vi gården Nedre Bräcke. Vägen som leder från huset går fram till landsvägen mot Västergötland. Strax till vänster och bakom manbyggnaden på Nedre Bräcke ser man de pågående arbetena med avverkning av skal ur Skalbankarna.

På den här bilden kan man möjligen uppe till vänster ana landsvägen mot Dalsland som gick rakt över den stora fyndigheten av snäckskal. För att kunna avverka även snäckskalen under vägen byggde man en ny väg vid sidan av skalbankarna.

När Uddevalla stad köpte Skalbankarna så var det i själva verket gården Nedre Bräcke man köpte. Skalbankarna låg på dess mark.

På den här kartan från 1937 är manbyggnaden till Nedre Bräcke inringad med rött. Den siste hyresgästen i huset var den kontrollör som staden anställde för att övervaka snäckskalsutvinningen.

När Skalbankarna slutligen övergavs revs också manbyggnaden.

Mer om Nedre Bräcke och Skalbankarna kan man läsa i min tidigare artikel är på Uddevallabloggen 2007-05-20. Man hittar den även genom att skriva Nedre Bräcke i sökrutan uppe till vänster och sedan klicka på Sök.

Om Bulid finns det en hel del att berätta. Alltsedan tidigt 1940-tal har marken där ägts av Kronan, dvs Försvarsmakten. Där låg ett antal olika gårdar och egentligen var det ingen som enbart hette Bulid. Jag tänker skriva en artikel om Bulid lite senare.

Jag vill också tipsa om Wille och Henny Ängermarks arbete med digitalisering av kyrkoböcker. Klicka på länken till Wille Ängermarks hemsida här på Uddevallabloggen. Där finns mycket intressant att upptäcka.//

Högsommarvärme

I går då jag kom med bussen till Kampenhof och skulle gå hem med mitt resebagage var det så varmt att jag funderade över vilken väg jag skulle gå för att hålla mig i skuggan så mycket som möjligt. Det är inte ofta man får anledning att tänka så.

I dag var det om möjligt ännu varmare. 31,4 grader var det på termometern innan solens strålar träffade den under eftermiddagen.

Men jag klagar aldrig på värmen. Jag har varit med om temperaturer på minst 60 grader kallare än i dag och har man därtill stått i princip stilla på Bulids skjutfält en sådan dag, så klagar man inte över lite värme.//