2009-03-07

Sagostunden


(Sigfrid Carlsson med sina Sagostundsbarn)

Gerd Andersson skriver:
"Vad vet du om föreningen Sagostunden? Jag vet att föreningen var riksomfattande och fanns omkring sekelskiftet 18 - 1900. Hur såg det ut med verksamhet här i Uddevalla?
Med vänlig hälsning
Gerd Andersson"
Precis som Gerd skriver fanns Sagostunden på flera håll i landet och ur den verksamheten kom senare musikkårer, folkdansgillen och andra kulturyttringar.
För drygt nittio år sedan startades en kulturgärning för barn i Uddevalla. Det var redaktören för tidningen Uddevallabladet (1917-1920) Sigfrid Carlsson som var mannen bakom Sagostundsföreningen.

I Uddevallabladet skrev han i de allra första numren om den nybildade Sagostundsföreningen. Om syftet med föreningen skrev han "att behovet av förströelse och nöjen finns hos varje människa och särskilt hos barnen". Han tyckte inte att barn "skulle sitta instängda utan möjlighet att tillfredsställa detta behov och att lika nödvändigt som det är att barn måste vänja sig vid arbete i en eller annan form, är det att deras inneboende levnadslust och begär efter nöjen får taga sig uttryck".

Och det var väldigt viktigt att föra in barnen på rätt väg. Många föräldrar är för mycket upptagna att sörja för barnens materiella behov för att det skall bli tid över åt barnens andliga utveckling.

Och givetvis blev det sagostunderna i Folkets hus B-sal (vid Södergatan) som blev grunden i verksamheten. Sigfrid Carlsson menade att sagoberättandet, som var så centralt i gamla tider, hade tappats bort och skulle nu återuppväckas.

Det var en andäktig skara femåringar som samlades för den första sagostunden och fick uppleva "Tomtebobarnens levnad under tallens rötter och hur ugglemor lär ut sin visdom uppe i en trädkrona".
Det var lärarinnan Edith Granberg som berättade för barnen och visade med hjälp av en skioptikonapparat Elsa Beskows bilder på väggen. De flesta barnen hade aldrig sett något liknande förut.
Med fröken Granberg som sagotant blev det många högtidsstunder för barnen. Men med tiden skulle det visa sig att sagostunderna utvecklades så att barnen själva stod för underhållningen.
De leddes av optimistiska ledare som Sigfrid Carlsson själv, lärarinnorna Edit Granberg och Carin Simonsson samt typografen Ivar Marcusson. Även en del andra vuxna deltog i verksamheten som med tiden utvecklades till en sångkör, en lekgrupp som senare skulle bli ett uppskattat folkdanslag, deklamatörer, vilon- och pianosolister och "amatörskådespelare".
Under 1918 ordnades ett tiotal fester i Sagostundsföreningens regi och flera barn och ungdomar gjorde bejublade framträdanden, bl a på scenen i det nya Konserthuset (vi minns det idag som biografen Röda Kvarn ). Bland dem som ingick i Sagostundsföreningens sångkör kan nämnas Ester Glans, Eira Lind och Holger Marcusson.
Annandag jul 1918 gjorde en sjuåring sångdebut på scen. Han sjöng en sång som hette Stadsresan vars första vers hade texten:
För kisse-misse och lille jag
vi in till staden ska fara
och Träbens Brunte som ska oss dra
han får på hovarna ej spara
Den unge debutanten skulle senare i livet låta talas om sig. Det var Uddevallas egen operasångare Arne Ohson som jag har skrivit om här http://uddevallare.blogspot.com/search?q=Arne+Ohlson
Hur länge Sagostundsföreningens verksamhet höll på har jag inte lyckats ta reda på, men någon av Uddevallabloggens läsare kanske vet? Hör av er i så fall.
Men sagostunderna, där vuxna läser för barn, ja de finns fortfarande på biblioteken runt om i landet. //

2 kommentarer:

  1. Minns med glädje och värme de fascinerande sagostunderna,
    lördag f.m. om jag minns rätt, på gamla biblioteket vid Hasselbacken där dåtidens biblotikarier lotsade barngruppen in i sagornas myller och mystik. Jag var nog näst intill dödssjuk t.ex. påssjuka, för att missa en av veckans höjdpunkter.
    /Karin

    SvaraRadera
  2. Sagostundsbarnens ledare är min farfar, Ivar Marcusson, min far Holger syns längst ut på högerkanten och min faster Elna strax till vänster ovanför Ivar.

    SvaraRadera