Konstnären Sigfrid Carlsson

Häromdagen efterlyste Uddevallabloggen uppgifter om konstnären Sigfrid Carlsson. En hel del har genom Uddevallabloggens läsare kommit fram sedan dess.

Ivar Kristiansson har skickat mig ytterligare information. Han skriver:

"Uddevalla Konstförening ordnade en minnesutställning över Sigfrid Carlsson i september 1971. Här är utdrag ur Nyttokonsts utställningskatalog":

"Den 18 januari 1971 avled i Uddevalla "målaren" Sigfrid Carlsson, 56 år gammal. Bakom den korta dödsfallsnotisen skymtade ett avslutat konstnärsöde, som genom mannens och namnets bortovaro från utställningar under de senaste åren sjönk bort i tystnad. Tyvärr.

Sigfrid Carlsson var en opräglad begåvning, som man väntade mycket av. Uddevalla Konstförening vill med denna presentation av några av hans verk hylla hans minne och erinra om hans insatser.

Sigfrid Carlsson var född 18/9 1914 i Kungshamn. Han lärde målaryrket på Verkstadsskolan i Uddevalla, där rektorn Tedde Thelander inte var sen att upptäcka hans konstnärliga begåvning. Han utbildade sig konstnärligt vid Edvin Ollers och Isac Grünevalds målarskolor i Stockholm samt var en kort tid 1947 också på Acadamie de Grand Chaumiére i Paris.

Tillsammans med Gordon Macfie, Ulla och Kurt Dejmo hade han utställning på Uddevalla museum 1949 och 1950 och deltog i andra samlingsutställningar med uddevallakonstnärer i början av 50-talet.

Den första separatutställningen hade han på Nyttokonst i Uddevalla 1956 med en samling pasteller, och år 1960 utställde han på Modern konst hemmiljö i Stockholm. En resa till Frankrike efter krigsslutet tillsammans med Kurt Dejmo blev en av de tyvärr alltför få studier utomlands som Carlsson hann med under sin aktiva tid.

Efter utställningen i Stockholm blev hans produktion mycket sparsam och på de senaste tio åren hade han praktiskt taget lagt pensel och palett åt sidan och ägnade sig tidvis åt yrkesmålning. Dock medverkade han med ett grafiskt blad för Multikonst. Att han skulle gå bort just när han syntes besluten att återuppta sitt konstnärliga skapande är särskilt tragiskt.

Sigfrid Carlssons måleri var i början, på 40-talet ungt och kraftfullt, van Gogh-påverkat och med anknytning till den moderna expressionismen. Han sade sig själv även ha haft Rembrandt och Tizian som inspirationskällor. En bohuslänsk symbolik, bl a med en ofta återkommande bumerangliknande form (en utveckling av fisken) återklingar då ofta i hans målningar.

I en senare ljusare period kommer landskap med genomgående horisontlinje och med hav och sol. Han får en period med mycket gult och svart och en mer rödtonad, allt under det att hans måleri utvecklas till rymdvisioner, där alltid en sol finns med i bilden. De senaste målningarna bär prägel av en målare som tröttnat. Sigfrid Carlsson bar på svårmod och var mellan syunder av öppenhet ofta inåtvänd och grubblande.

Från utställningen av pasteller i Uddevalla nov. 1956 skrev kritikern Birger Idelius en mycket berömmande recension, vari beskrives hur Sigfrid Carlsson utgår från verkligheten men förvandlar den, rytmiserar, respektive upplöser formen på gränsen till det abstrakta, under det att färgen - från första början han främsta uttrycksmedel - blivit frigjord och visar sensibilitet och styrka som inte tycks veta av några gränser. Konstnären föredrar, skriver recensenrten, de sjungande blå och de festliga orangetonerna, "men allt som blossar och brinner i hans tavlor har sin egentliga bas i en grönblå färg som låter en ana närvaron av vatten och klorofyll".

Det heter vidare: "Genom landskap, stilleben och interiörer går hans personliga färgmelodi renare och ursprungligare än någonsin, byggd på ett rikt utspel av kontrastverkningar: blått mot rödgult, rostbrunt mot violett, grågrönt mot blekgrönt".

Uddevalla konstförening tackar nedanstående som genom att låna oss verk av Sigfrid Carlsson möjliggjort denna presentation i anslutning till Bohussalongen 1971.

SIGFRID CARLSSON

OLJA

Nr 1 Början av 40-talet tillhör : Fru Elsa Salomonsson

Nr 2 " " : Kicki o Janne G Walles

Nr 3 1945: Kicki o Janne G Walles

Nr 4 1947: Teckningslärare Nils Asp

Nr 5 1947: Fru Elsa Salomonsson

Nr 6 1947: Dir. Thorsten Steene

Nr 7 1947: Kicki o Janne G Walles

Nr 8 1948: Fru Gertrud Thorsell

Nr 9 1948: Teckningslärare Nils Asp

Nr 10 1948: Teckningslärare Nils Asp

Nr 11 1948: Kicki o Janne G Walles

Nr 12 1948: Kicki o Janne G Walles

Nr 13 1949: Köpman Gösta Jansson

Nr 14 1949: Köpman Gösta Jansson

Nr 15 1949: Rektor Werner Gillsjö

Nr 16 1949: Källarmästare Leopold Lecerof

Nr 17 1953: Kicki o Janne G Walles

Nr 18 1953: Rektor Werner Gillsjö

Nr 19 1955: Rektor Werner Gillsjö

Nr 20 1955: Rektor Yngve Nordgren

PASTELL

Nr 1 1955: Målare Gunnar Svensson

Nr 2 1955: Köpman Gösta Jansson

Nr 3 1955: Köpman Gösta Jansson

Nr 4 1955: Köpman Gösta Jansson

Nr 5 1955: Advokat Einar Hammar

Nr 6 1956: Köpman Gösta Jansson

GRAFIK

Nr 7 : Rektor Werner Gillsjö

Nr 8 1955: Rektor Werner Gillsjö

Nr 9 : Rektor Yngve Nordgren //

Vem vet mer om konstnären Sigfrid Carlsson?

(Olja av Sigfrid Carlsson som Ann-Charlotte hittat på en auktionssida på nätet)

Inskickat av Ann-Charlotte Fenander:

"Det fanns en ganska aktiv konstnär på 50-60-talen som hette Sigfrid Carlson. Han hade en del utställningar och sålde en hel del tavlor till uddevallabor, bl a till mina föräldrar. Jag minns att han var liten, tunn och blyg, kom från Stockholm men var gift här och hade en dotter som hette Pia. Jag tror han dog i slutet av 60-talet.
Nu har jag sett att flera av hans tavlor börjar dyka upp på loppisar här i staden och en hel del av dem är riktigt bra. Det skulle vara roligt att kunna samla ihop till en liten utställning med hans tavlor."


(Pastell av Sigfrid Carlsson)

Vi ber Uddevallabloggens läsare om hjälp för att få veta mer om konstnären. //

Sagostunden

(Sigfrid Carlsson med sina Sagostundsbarn)

Gerd Andersson skriver:

"Vad vet du om föreningen Sagostunden? Jag vet att föreningen var riksomfattande och fanns omkring sekelskiftet 18 - 1900. Hur såg det ut med verksamhet här i Uddevalla?

Med vänlig hälsning

Gerd Andersson"

Precis som Gerd skriver fanns Sagostunden på flera håll i landet och ur den verksamheten kom senare musikkårer, folkdansgillen och andra kulturyttringar.

För drygt nittio år sedan startades en kulturgärning för barn i Uddevalla. Det var redaktören för tidningen Uddevallabladet (1917-1920) Sigfrid Carlsson som var mannen bakom Sagostundsföreningen.

I Uddevallabladet skrev han i de allra första numren om den nybildade Sagostundsföreningen. Om syftet med föreningen skrev han "att behovet av förströelse och nöjen finns hos varje människa och särskilt hos barnen". Han tyckte inte att barn "skulle sitta instängda utan möjlighet att tillfredsställa detta behov och att lika nödvändigt som det är att barn måste vänja sig vid arbete i en eller annan form, är det att deras inneboende levnadslust och begär efter nöjen får taga sig uttryck".

Och det var väldigt viktigt att föra in barnen på rätt väg. Många föräldrar är för mycket upptagna att sörja för barnens materiella behov för att det skall bli tid över åt barnens andliga utveckling.

Och givetvis blev det sagostunderna i Folkets hus B-sal (vid Södergatan) som blev grunden i verksamheten. Sigfrid Carlsson menade att sagoberättandet, som var så centralt i gamla tider, hade tappats bort och skulle nu återuppväckas.

Det var en andäktig skara femåringar som samlades för den första sagostunden och fick uppleva "Tomtebobarnens levnad under tallens rötter och hur ugglemor lär ut sin visdom uppe i en trädkrona".

Det var lärarinnan Edith Granberg som berättade för barnen och visade med hjälp av en skioptikonapparat Elsa Beskows bilder på väggen. De flesta barnen hade aldrig sett något liknande förut.

Med fröken Granberg som sagotant blev det många högtidsstunder för barnen. Men med tiden skulle det visa sig att sagostunderna utvecklades så att barnen själva stod för underhållningen.

De leddes av optimistiska ledare som Sigfrid Carlsson själv, lärarinnorna Edit Granberg och Carin Simonsson samt typografen Ivar Marcusson. Även en del andra vuxna deltog i verksamheten som med tiden utvecklades till en sångkör, en lekgrupp som senare skulle bli ett uppskattat folkdanslag, deklamatörer, vilon- och pianosolister och "amatörskådespelare".

Under 1918 ordnades ett tiotal fester i Sagostundsföreningens regi och flera barn och ungdomar gjorde bejublade framträdanden, bl a på scenen i det nya Konserthuset (vi minns det idag som biografen Röda Kvarn ). Bland dem som ingick i Sagostundsföreningens sångkör kan nämnas Ester Glans, Eira Lind och Holger Marcusson.

På Annandag jul 1918 gjorde en sjuåring sångdebut på scen. Han sjöng en sång som hette Stadsresan vars första vers hade texten:

För kisse-misse och lille jag

vi in till staden ska fara

och Träbens Brunte som ska oss dra

han får på hovarna ej spara

Den unge debutanten skulle senare i livet låta talas om sig. Det var Uddevallas egen operasångare Arne Ohson som jag har skrivit om här http://uddevallare.blogspot.com/search?q=Arne+Ohlson

Hur länge Sagostundsföreningens verksamhet höll på har jag inte lyckats ta reda på, men någon av Uddevallabloggens läsare kanske vet? Hör av er i så fall.

Men sagostunderna, där vuxna läser för barn, ja de finns fortfarande på biblioteken runt om i landet. //