Foto Lennart Gustafsson
Kungastatyn på Kungstorget är inte bara ett monument över Karl X Gustav. Hela monumentet är uppbyggt som en berättelse om Bohusläns övergång från Norge/Danmark till Sverige. Karl X Gustav representerar erövringen och freden i Roskilde 1658, medan Erik Dahlbergh står vid kungens sida. På granitsockeln placerade konstnären Theodor Lundberg dessutom en porträttrelief av Rutger von Ascheberg. Uddevalla kommun beskriver honom där som ”Bohusläns förste svenske landshövding”.
Det är alltså ingen tillfällighet att just Ascheberg hamnade på sockeln. Han symboliserar det svenska styrets etablering i Bohuslän efter 1658. Där Karl X Gustav står för att landskapet blev svenskt, representerar Ascheberg i monumentets historiesyn hur Bohuslän därefter införlivades och styrdes som en del av Sverige.
Men här finns en viktig detalj. Ascheberg blev inte landshövding omedelbart 1658. Hans verkligt stora betydelse för Bohuslän kom framför allt under 1670-talet, särskilt under Gyldenlövefejden. År 1675 fick han det militära ansvaret i Bohuslän och 1677 blev han guvernör över landskapet. Därefter fick han ännu större administrativa uppgifter i västra Sverige.
Och detta gör kopplingen till Uddevalla stark.
Monumentet invigdes den 31 augusti 1915 av Gustaf V. Det var en donation av grosshandlaren A. F. Cavalli-Holmgren, och inskriften sammanfattar mycket tydligt den historiesyn som monumentet skulle förmedla:
”BOHUSLÄNNINGARNA TILL CARL X GUSTAF GENOM HVILKEN DE BLIFVIT SVENSKAR.”
Så man kan nästan läsa monumentet i tre nivåer: Karl X Gustav gjorde Bohuslän svenskt 1658; Erik Dahlbergh representerar kungens militära och strategiska sida; Rutger von Ascheberg representerar den svenska maktens konsolidering i Bohuslän under årtiondena därefter.
Det väcker frågan: Varför betraktades Ascheberg 1915 som så betydelsefull för just Bohuslän att han fick plats på monumentet – medan han i dag är tämligen bortglömd i Uddevalla?
Han ägde flera egendomar i Bohuslän bl.a: Gullmarsberg, som långt senare kom att ägas av Gustafsbergs barnhusinrättning.
Ascheberg fick alltså Gullmarsberg i donation av kronan 21 januari 1674.
Det betyder att vi har en ägarkedja som är värd att undersöka närmare: Rutger von Ascheberg → senare ägare → Anders Knape/Gustafsbergs barnhusinrättning. (Gustafsbergstiftelsen sålde Gullmarsberg 1947)
En av Bohusläns verkliga jordmagnater
Det förändrar också bilden av varför Ascheberg var så betydelsefull i Bohuslän. Han var inte bara guvernören och Karl XI:s man. Han var samtidigt personligen en av landskapets största jordägare.
När han dog 1693 räknar Svenskt biografiskt lexikon upp Kastellegården, Gullmarsberg, Holma, Torreby, Stenungsön och Ström bland hans bohuslänska egendomar. Dessutom ägde han stora gods i Skåne, bland annat Sövdeborg, Agerup och Tosterup. ///
Ascheberg fick alltså Gullmarsberg i donation av kronan 21 januari 1674.
Det betyder att vi har en ägarkedja som är värd att undersöka närmare: Rutger von Ascheberg → senare ägare → Anders Knape/Gustafsbergs barnhusinrättning. (Gustafsbergstiftelsen sålde Gullmarsberg 1947)
En av Bohusläns verkliga jordmagnater
Det förändrar också bilden av varför Ascheberg var så betydelsefull i Bohuslän. Han var inte bara guvernören och Karl XI:s man. Han var samtidigt personligen en av landskapets största jordägare.
När han dog 1693 räknar Svenskt biografiskt lexikon upp Kastellegården, Gullmarsberg, Holma, Torreby, Stenungsön och Ström bland hans bohuslänska egendomar. Dessutom ägde han stora gods i Skåne, bland annat Sövdeborg, Agerup och Tosterup. ///
Apropå statyn så kan jag inte låta bli att tänka på den utmärkta nekrologen över Nils Uthorn av Olle Abrahamsson där det står citat: Ett svårslaget rekord i fosterländsk självgodhet sattes, enligt Uthorn, 1915 i Uddevalla då Karl X Gustav fick sin stod på torget, ett tack till kungen för att han gjorde bohuslänningarna till svenskar. Vilken lycka att inte längre tvingas vara norrmän, löd Uthorns ironiska kommentar./Per N
SvaraRadera