Bohusläns regemente lades efter 331 år ned den 30 juni 1992. Det var väldigt mycket folk samlade under nedläggningsceremonin. Som avslutning på ceremonin avtäcktes minnesstenen på bilden. Det gick dock inte särskilt många minuter efter att täckelset föll förrän det hördes ett illtjut från en person (en äldre besserwisseraktig officer) som stod några meter bakom minnesstenen. Han viftade frenetiskt med armarna och pekade på stenens baksida och skrek allt vad han orkade: "Det står FEEEEL!".
Och fel stod det, tyvärr!
På stenens baksida skulle de svenska segerslag, som Bohusläns regemente deltagit i med äran i behåll, ha stått. De är Lund 1676, Landskrona 1677, Helsingborg 1710, Gadebusch 1712 och Svensksund 1790.
Som framgår av texten på bilden har det "smugit" in sig fel i det att slaget vid Landskrona och slaget vid Helsingborg bytt plats. Några veckor efter avtäckningen råkade jag åka bil med den för nedläggningsceremonierna ansvarige officeren och jag sa lite försiktigt: "Det var ju synd att det blev fel på minnesstenen!". Han svarade omedelbart: "Vadå, det är inget fel!"
"Jovisst stod det fel", upprepade jag. Han fortsatte emellertid benhårt att hävda att det inte stod fel, varvid jag började ana att han trots den korta tiden som gått sedan avtäckningen hade rättat till felet. "Jo, men jag har tagit en bild av den felaktiga stenen", sa jag. Han blev tyst en stund och så sa han: "Har du det?"
Jag måste ändå säga att med beundransvärd snabbhet och i sann officersanda hade felet rättats till och när jag nästa gång inspekterade stenen kunde man inte upptäcka att någonting varit galet. Men hur det gick till, ja det vete fåglarna?
Och hade jag inte haft detta bildbeviset så kanske jag skulle ha trott att jag drömt alltsammans.//
Så glada de måste varit på I17 att Internet med kommentarfunktioner inte fanns 1992. Ty där om någonstans i hela Universum, finner folk fel och är mycket snabba med att påpeka dem.
SvaraRaderaFast nu finns ju Internet och rolig läsning är det.
Som auktoriserad besserwisser måste jag nog dra en lans till försvar för den som högt och ljudligt påpekade felet - det var förfärligt klumpigt att åstadkomma ett fel av den storleken och sedan dessutom inte upptäcka det före det att minnesmärket avtäcktes. Den ljudliga kritiken var i mitt tycke högst välförtjänt.
SvaraRadera