2013-07-12

Sommaren då Sverige styrdes från Uddevalla - ett 200-årsminne

Varmbadhuset på Gustafsberg fyller 200 år 2014.
 
Nästa år fyller varmbadhuset på Gustafsberg 200 år. Det är därför vi nu har bemödat oss om att göra det så fint lagom till 200-årsjubileet.
 
Men det var inte bara det nya varmbadhuset på Gustafsberg som präglade år 1814. Samma sommar flyttas den svenska makten till Uddevalla vilket i praktiken betydde att Sverige styrdes från Uddevalla några sommarmånader  det året.
 
Bakgrunden var att Sverige hade varit i krig mot Napoleon och var på den segrande sidan. I freden i Kiel den 14 januari det året tillerkändes Sverige Norge från Danmark som var på den förlorande sidan, dvs på Napoleons sida.
 
I Kielfreden stipulerades det således att Danmark skulle bli av med sitt lydrike Norge, vilket skulle tillfalla Sverige istället. Det kunde inte norrmännen acceptera utan de förklarade sig självständiga den 17 maj 1814 och antog en ny grundlov med den danske prinsen Kristian Fredrik som ny regent.
 
Detta kunde Sverige i sin tur inte acceptera utan på våren och försommaren 1814 marscherade den svenska hären med sina 50 000 man under ledning av kronprins Karl Johan (Jean Baptiste Bernadotte) till Uddevalla där Karl Johan flyttade in i handelsmannen Lars Wennerbergs hus (nu västra rådhusflygeln). Samtidigt flyttade stora delar av det svenska hovet till Uddevalla med den gamle skröplige kungen Karl XIII och hans drottning Hedvig Elisabeth Charlotta i spetsen.
 
Uddevalla hade ju brunnit ner till grunden i den stora stadsbranden 1806 och var fortfarande under återuppbyggnad. För alla dem som inte deltog i förberedelserna för det stundande anfallet mot Norge fanns det således väldigt lite att göra i staden.
 
Men på Gustafsberg hade direktionen nyss invigt det nya varmbadhuset och det kom att bli det stora besöksmålet för kungligheterna och andra dignitärer. Något liknande hade inte skådats i Norden tidigare. Det var med stort intresse som hovet, särskilt drottningen, besökte varmbadhuset. Hon kom att så gott som dagligen att besöka Gustafsberg.
 
Den 24 juli kom den då 15-årige Oscar ( senare Oscar I ), son till kronprinsen, för att njuta av baden i varmbadhuset. Uppenbarligen kom han "hem" till Uddevalla på kvällen och berättade för pappa kronprins Karl-Johan om nymodigheten för redan nästa dag kom han tillbaka till Gustafsberg och nu tillsammans med sin pappa kronprins Karl Johan som fick sig ett hälsobad. Alltihop är väldokumenterat i Gustafsbergsstiftelsens fina arkiv.
 
Redan dagen därpå, dvs den 26 juli, gick Sverige under Karl Johans ledning till anfall mot Norge. Karl Johan hade under några intensiva dagar genom sändebud förhandlat med norrmännen i syfte att undvika blodspillan. När sändebuden kom tillbaka till Uddevalla fick han varje gång beskedet från norrmännen "vi ger oss aldrig!"
 
Anfallet inleddes därför och efter tre veckor hade Sverige besegrat de norska trupperna som var utomordentligt dåligt utrustade. Den 14:e augusti undertecknades fredsfördraget genom den så kallade Konventionen i Moss. Karl Johan var klok då han lät norrmännen behålla sin nyantagna grundlov och istället bildade unionen som ett slags paraply över de båda länderna. Det är nog inte utan anledning som Norges paradgata nummer ett är Karl Johann.
 
Trupperna med Karl Johan återvände till Uddevalla och kom att stanna i staden fram till i början av september. I Uddevalla kyrka hölls te Deum och på torget i Uddevalla dubbades ett par av hjältarna i kriget mot Ryssland 1808-1809 till grevar. Samtidigt ringde de provisoriska kyrkklockorna in den fred som Sverige fortfarande har lyckats behålla.
 
Det är alltså en historisk händelse som utspelade sig i vår stad sommaren 1814. Nästa år är det alltså 200 år sedan.
 
Var säkra om att det 2014 kommer att uppmärksammas på många olika sätt men kom ihåg att det var i Uddevalla det hände. Fredsklockorna ringde i Uddevalla sommaren 1814.
 
Från boken Historien om Uddevalla av författaren Ulf G Eriksson och undertecknad citeras kapitlet Uddevalla- slutpunkt för krig och startpunkt för fred:
 
Aldrig tidigare, eller senare, har det glänst så mycket från så många i Uddevalla som när staden stod värd och utgjorde utgångspunkt för Sveriges erövring av Norge.
 
I oktober 1813 vann kronprinsen Karl Johan (Jean Baptiste Bernadotte) och den svenska armén slaget vid Leipzig. Napoleons herravälde över kontinenten var i stort sett brutet och danskarna tvingades till freden i Kiel i december. Där tillerkändes Sverige rätten till Norge, som en kompensation för förlusten av Finland 1809.
 
Norge, som varit ett danskt lydrike i mer än 550 år såg nu sin chans och den 17 maj 1814 förklarade norrmännen sig självständiga. Detta kunde inte accepteras av Sverige.
 
Den heta sommaren 1814 passerade därför den största armé någonsin Uddevalla och en stor del av denna inkvarterades dessutom i den stackars staden. Till dessa kom sedan ett stort hov, med kung Karl XIII, drottning Hedvig Elisabet Charlotta, kronprinsen Karl Johan och hans son Oscar i spetsen, samt regeringspersonal och en lång rad utländska sändebud.
 
Den 21 juli anlände Karl Johan som inkvarterades i handelsmanen Lars Wennerbergs hus vid torget, nuvarande rådhusets västra flygel.
 
Hans bud till de trilskande norrmännen var att de måste ge upp sin nyligen i Eidsvoll antagna författning. Några dagar senare fick han ett brev från Frankrike som kan ha spelat en avgörande roll i Norges framtid. Kronprinsens väninna, författarinnan madame de Stael, vädjade till denne att acceptera den norska konstitutionen samt att bara besätta den norska tronen.
 
Kronprinsen lät sig uppenbarligen bevekas av brevet och hans sista bud innan krigståget mot Norge blev att landet skulle tillåtas ha en egen riksdag, stortinget. I själva verket blev det så att Norge fick långt större möjligheter att bestämma själva än det fått under sin danska tid.
 
Lördagen den 23 juli anlände den gamle kungen och dagen efter drottningen med sina respektive hov. Att det rörde som om stora följen illustreras av att bara drottningens karavan bestod av sexton heltäckta och lika många halvtäckta vagnar. Till dessa kom vagnarna med bagaget.
 
Kung och drottning inkvarterades i det Åbergska huset som låg på torgets sydvästra hörn. I detta behövde den gamle skröplige kungen inte gå i några trappor. Kungshuset, som i dag ligger på samma plats, har fått sitt namn efter kungabesöket. Kungen följde trots sin skröplighet anfallet mot Norge och under tiden fördrev drottningen tiden med att bada kurbad och idka sällskapsliv på Gustafsberg. Där hade direktionen låtit uppföra ett nytt badhus för varma bad och detta frekventerades flitigt av alla tillresta. I själva verket blev dessa intensiva sommarveckor på Gustafsberg startskottet för Sveriges första badort.
 
Medan armén angrep Fästningsbyn i Fredrikstad från landsidan attackerades denna från älvsidan av den svenska flottan. Efter fästningens fall tog sig svenskarna norrut mot Oslo och sedan slaget vid Moss slutat med norsk förlust beslöt prins Kristian att avstå från Norges tron.
 
Den 30 augusti återkom Karl Johan till Uddevalla och redan samma dag hölls tacksägelsegudstjänst i kyrkan med hela kungahuset, regeringen, generalstaben och hovet. På kvällen var staden upplyst till fest och på torget dubbade kungen såväl krigsmän som uddevallabor till riddare. Bland andra dubbades hjältarna från det finska vinterkriget, amiral Puke (slaget vid Viborg) samt general Adlercreutz (slaget vid Lappo) till grevar. Sedan denna dagen har Sverige levt i fred.
 
I början av september infann sig åter vardagen i Uddevalla och Bohuslän. Dock med den skillnaden att Svinesund inte längre var en gräns som skilde två länder utan en fjord i ett unionskungadöme. Aldrig mer skulle det bli krig mellan de två brödrafolken även om det skramlades med vapen i bakgrunden när unionen efter vissa konvulsioner upplöstes 1905. Att det gick som det gick kan i hög grad tillskrivas den norska konstitutionen antagen i Eidsvoll den 17 maj 1814. En grundlag som Karl Johan, måhända efter madame de Staels vädjan,  aldrig ändrade på".
 
I Norge pågår redan för fullt förberedelserna för 200-årsminnet av den 17 maj 1814 och man kan lugnt räkna med att firandet kommer att anta "hysteriska" former.
 
Självklart skall vi i Uddevalla inte vara sämre! Nu har vi verkligen chansen att placera vår stad på kartan.
 
När jag i vintras presenterade planerna på ett 200-årsfirande på Gustafsberg för kommunstyrelsens ordförande Henrik Sundström (M) blev han genast intresserad. 2014 är dessutom Uddevalla värd för den Nordiska vänortsringen 75-årsjubileum. 1939 tecknades världens första vänortavtal mellan Uddevalla och danska Thisted. Henrik Sundström har sett till att det bildats en styrgrupp och en projektgrupp för firandet. Jag sitter med i projektgruppen tillsammans med kommunala företrädare.
 
På Gustafsberg har vi länge förberett 200-årsfirandet. Det är förstås därför vi nyss har renoverat varmbadhuset så att det är fint till jubileet. Jag har också medverkat till att genom Herman Zetterbergs stiftelse ta fram pengar till en författare ( Ulf G Eriksson ) som i dagarna lägger sista handen vid manuset till det historiska spel, som jag hoppas att vi kan genomföra nästa sommar.
 
Jag har haft ett antal möten med olika intressenter och alla är mycket positiva till tanken på ett 200-årsfirande. Kulturskolan vill medverka i det historiska spelet som beräknas kunna spelas upp vid nästa års utvidgade Gustafsbergsdagar. Delar av spelet skulle också kunna spelas upp vid det nordiska vänortsbesöket.
 
Vi har flera aktiviteter att hänga upp vårt 200-årsfirande på. Det skulle kunna starta redan den 17 maj för att fortsätta med vårt eget nationaldagsfirande på Gustafsberg 6 juni. Givetvis skall då nationaldagstalet handla mycket om vad som hände i vår stad och på Gustafsberg för 200 år sedan..
 
Det planeras också en kammarmusikfestival som tar allt fastare former. Och varför inte låta våra redan så etablerade aktiviteter som Uddevallakalaset m fl samlas under 200-årsfirandets paraply?
 
Kort sagt kan vi se fram emot ett 200-årsfirande, 2014 som inte bara är ett Uddevalla- och Gustafsbergsintresse utan hela Sveriges. Var säkra på att det planeras för detta på olika håll och vi får ju inte vara sämre.
 
200-årsminnet av Sveriges sista krig måste firas och kom ihåg att det var i Uddevalla det hände!  //

1 kommentar:

  1. Bra Gunnar. Vi måste fira. Tack för hjälpen.

    SvaraRadera