2011-02-02
Jacob Trahn - sockerbruksägare och järnvägspionjär
(Jacob Trahn, 1802-1885)
Anders Brycker i Brisbane, Australien frågar:
"Hej Gunnar,
Frågan är: vem var Jacob Trahn ( Namne till Jacob Trahnsgatan )? kanske ditt arkiv har något uppslag. Google etc alla slog slint.
Anledningen är att jag har börjat skriva upp mina "minnen ock bilder" innan det falnar i skallen och frågan kom upp därför att jag en gång bodde på nämnda gata.
Hälsningar
Anders Brycker"
Ja, alla Uddevallabor känner ju till att vi har en gata som heter Jacob Trahnsgatan och även ett kvarter som bär hans namn.
Uddevallas store historieskrivare Sten Kristiansson har ett avsnitt om denne tysk som flyttade till Uddevalla. Han var från Hamburg-Altona. Så här skriver Krístiansson:
Jacob Trahn var född i Altona. Efter skiftande öden hamnade han i Uddevalla år 1834 och kom där, såsom han själv uttryckte det, att tillbringa sina verksammaste levnadsår. Även en broder, Christian Fredrik, var honom följaktig.
1834 inköpte han sockerbruket som stått stilla i flera års tid. Driften vid bruket kom nu igång, och på grund av den nya ledningens duglighet blev den snart ganska inkomstbringande.Till Uddevalla infördes numera ej råsocker direkt (vi erinra oss, att detta var före betsockrets tid) utan över Göteborg, vilket vållade mycket besvär, särskilt före ångbåtstrafikens genombrott. Men medan råsockerimporten till Uddevalla varit lika med noll i många år, steg den nu 1835 till 65 000 skålpund och 1840 till nära 300 000 skålpund. Omräknat i ton blir siffrorna blygsammare, 27 och 125 ton. Men det var vackert så.
Tillverkningen bestod i sockertoppar och sirap. Men arbetareantalet var obetydligt. Det ansågs, att Trahn under de tjugo åren han vistades i Uddevalla hade tjänst en halvmiljon. Inköpssumman 1834 var 6 666 riksdaler banco och försäljningssumman 1855 25 000 riksdaler banco.
Trahn upplät under 1840-talet trädgården intill Sockerbruket, "Trahnska trädgården", till en slags folkpark. På sommaren hölls här konserter, anordnades illumination med kulörta lyktor mm. Trahn hade fått idén härtill från Hamburg. För stadsborna, som hittills aldrig sett en tillstymmelse till sådant, var det en sällsam upplevelse. Båda bröderna fryttade från Uddevalla på 1850-talet och bosatte sig i Göteborg. Deras namn kvarleveri ett par donationer och i den efter huvudmannen uppkallade Jacob Trahnsgatan.
Jacob Trahns direkta insats är betydelsefull, men kanske ändå viktigare är den uppslagsrikedom, den så att säga kontinentala mottagligheten för tidens nya anda, som utmärkte honom. Det var Jacob Trahn som åstadkom att Uddevalla blev den första plats i Sverige, som på allvar diskuterade järnvägsplaner. Att övermäktiga hinder lade sig i vägen, väckte hans stora besvikelse........
...........Det fanns en person i staden som hade sett och åkt på en järnväg, nämligen Jacob Trahn. Redan omkring 1840 hade linjen Kiel-Altona blivit färdig, och Trahn, som vid ett besök i hemtrakten åkt sträckan, var gripen av hänförelse.........
.............Det nya förslaget blev föremål för ivrigt intresse i Uddevalla och som ofta sker började man snart kivas om småsakerna. Var skulle stationen ligga? Tidningen hade ju nämnt att lastvagnarna skulle "flyga" ända till Kasnabben.......
.......Den ivrigaste var Jacob Trahn, som kunde tillföra diskussionen färskt material. Han hade just varit på besök i Altona. I en artikelserie genom tre nummer i april talar han varmt för förslaget och meddelar detaljerade kostnadsberäkningar från järnvägen Kiel-Altona. Det är lustigt att se vad som på denna tid ansågs behövas till en järnväg:
Ett lokomotiv, 28 500 mark
En första och en andra klass vagn för 48 personer, 8080 mark
En tredje klass vagn för 60 personer, 5780 mark
En varuvagn om 20 000 skålpund, 4300 mark
Bananläggningen 300 000 mark. (enkelspårig)
I Uddevalla bildades nu en kommitté och på dess uppdrag reste Jacob Trahn till Berlin för att träffa avtal med ingenjörer och järnvägsbyggare om detaljerade förslag. Tre tyska ingenjöretr, Koenigk, Pilkau och Gessner, kommo med biträden till Uddevalla den 13 juli 1846, och nu började ett energiskt arbete.
Den blivande järnvägslinjen utstakades, i stort sett där Herrljungabanan 20 år senare skulle gå fram. I staden och dess närhet drogs linjen från riveriet mellan Skansberget och Waterland över en del av de norra stadsängarna. Den skulle avskära det nordvästra hörnet av kyrkogårdsmuren (Norra, min anm), vidare gå över Elseberg, Marieberg, Samneröd, Kuröd och Ramseröd, skära landsvägen och passera älven.
Utlänningarnas dagtraktamente bestämdes "icke obilligt" till 33 riksdaler riksgälds per dag i ett för allt. Den 30 juli var allt färdigt, vilket onekligen var raskt gjort av Uddevallaborna. Banan skulle bli 2 1/4 mil lång, tre fjärdingsväg kortare än landsvägen.
I Uddevalla var man fylld av förhoppningar. Framtiden tedde sig rosenröd. Då konungen, som vid denna tid var omåttligt populär, just i det ögonblicket passerade Uddevalla, kände entusiasmen inga gränser....
....Det antyddes att man talat med konungen om planerna. Hans sfinxlika förströdda älskvärdhet tolkades utan vidare, såsom man ville ha det.
Den 15 oktober 1846 kom överingenjör Koenigk i Berlin med det utarbetade kostnadsförslaget. Det verkade en smula som en kalldusch. Den summa som skulle erfordras för en linje Uddevalla - Vänersborg, uppgick till 1 494 835 riksdaler riksgälds. Med sådana siffror rörde man sig inte precis i Uddevalla, där budgeten ännu inte uppgick till mer än 10 000 riksdaler årligen.......
Efter detta bakslag gav man dock inte upp planerna utan kontakt togs med landshövdingen och listor för aktieteckning utsändes nu "till detta det första järnvägsföretaget i Sverige, som vi hoppas skall åt samtid och eftervärld i rikt mått bereda ära och gagn".
Landshövdingen Löwenhielms avgång väckte redan i början av 1847 onda aningar. Efterträdare Fåhreus blev betydligt svårare att komma till tals med och dessutom hade andra järnvägsprojekt nu börjat konkurrera om statliga medel.
Ansträngningarna fortsatte men projektet körde mer och mer fast och som vanligt är började en viss misstämning sprida sig. Under senare delen av 1840-talet inträffade också en finanskris, som förstås hjälpte till att skjuta projektet i sank.
...De kommiterades overksamhet kritiserades. De hade satsat betydliga summor på förberedelserna och voro givetvis ovilliga att satsa mer. Man angrep Jacob Trahn, som ej lämnade redovisning för kommittéutgifterna. Dessa trakasserier och känslan att ha sett sitt ståtliga projekt gå om intet blevo orsaken till att denne högt förtjänte medborgare lämnade Uddevalla 1855.....
....Jacob Trahn flyttade först till Tyskland, sedan till Göteborg. Även brodern uppsade borgerskap och slog sig ned i Göteborg.. Ännu år 1851 hade Jacob Trahn i ett brev från Lybeck till Uddevalla talat om hur det stillastående Lybeck väckts ur sin Törnrosasömn genom järnvägen. Man klagade över att Uddevallas egentligen viktigare bana i riksdiskussionen alldeles kommit i skymundan för Örebrojärnvägen.
År 1851 söktes och erhölls oktroj på tio år. En ivrig förespråkare var den gamle William Thorburn, vars affärsföretag ju särskilt berördes av den tilltänkta anläggningen. Redan 1847 antecknade han i sin huvudbok bidrag till "Uddevalla & Venersborg Railway"...
Avslutningsvis kan man väl säga att Jacob Trahn har förjänat att få både en gata och ett kvarter uppkallat efter sig. Det har inte ens Gustaf B Thordén. //
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Ur Wikipedia:
SvaraRaderaAltona är en stadsdel och en distrikt (ty. Bezirk) i Hamburg, strax väster om centrum vid Elbe. Altona har en rik historia som en egen stad, grundat av danskarna under medeltiden, som motvikt till Hamburg som styrdes av sig själva. Altona blev en viktig dansk hamnstad för nordsjöfarten och försökte länge kontrollera och ta över Hamburgs roll, något som dock misslyckades. Stadens betydelse för det danska kungariket kan exemplifieras av att man år 1844 invigde järnvägslinjen från Altona till Kiel, en järnväg som då gick igenom danskt territorium.
Altona var till kriget år 1864 den danska monarkins näst största stad och förlusten av staden blev mycket svår för Danmark som förlorade sin egentligt enda västkusthamn varvid Esbjerg grundades som ersättning. Altona inkorporerades 1937 i Hamburg.
Altona har 247 931 invånare (2006). I västra delen av Altona ligger området Blankenese vid Elbe.
Thordén har väl "VÄL" förtjänat detta men bara inte fått det än?
SvaraRadera/Uddevallare