I dag är det 25 år sedan Sveriges statsminister Olof Palme mördades på Sveavägen i Stockholm. Mordet uppmärksammas idag på 25-årsdagen av media i Sverige och annorstädes.
Uddevallabloggens bidrag blir att berätta hur jag fick reda på mordet.
När mordet skedde kl 23.21 på Sveavägen sov familjen. På morgonen den 1 mars vid halvåttatiden märkte yngsta dottern att pappa hade vaknat och hon visste att jag väldigt gärna ville läsa Bohusläningen först av allt. Hon hämtade den vid dörren och lämnade över den till en fortsatt sömndrucken pappa.
Fortfarande hade jag inte satt på mig glasögonen och min närsynthet gjorde att jag bligade på nära håll mot tidningens förstasida.
Där läste jag "PALME MÖRDAD".
- Va, vad står det? var min första tanke.
På med glasögonen och jag läste klentroget artikeln. Det var en chock förstås och väldigt svårt att ta in. Övriga familjen fick beskedet och nästa steg var att sätta på TV:n där det som jag först kanske uppfattade som ett dåligt skämt bekräftades.
Resten av dagen gjorde jag samma sak som de flesta svenskar, blev sittande framför TV:n och följde nyhetsrapporteringen.
I dagens Bohusläningen kan man läsa om hur tidningen lyckades få med denna världshändelse redan till morgontidningen. Läs artikeln genom att klicka HÄR!!
Hur minns du beskedet om mordet? Berätta gärna i kommentarerna! //
Hej,
SvaraRaderaJag var hemma och hörde det på radion, men tänkte att "det kan inte vara sant", så jag fortsatte och lyssnade och kunde inte riktigt smälta det.
Jag var då ganska aktiv i Socialdemokraterna och Olof Palme var en eldsjäl, som jag hade gått med i fackeltåg i Göteborg bl.a.
Det var sorgligt och en stor förlust.
Eivor
Nyopererad med borttagen blindtarm. Hörde det av sköterskan men avfärdade det först eftersom jag var lite "groggy". Satte på radion en stund senare och fick det bekräftat..
SvaraRadera/Uddevallare
Jag var till sjöss ganska långt hemifrån och fick inte höra nyheten förrän några dagar efteråt.
SvaraRadera(detta var ju före "Internet-eran" så nyheter hemifrån fick vi lite sporadiskt)
Det blev ingen stor reaktion ombord.
det pratades lite i mässarna under dagen, det var allt.
Ingen ombord förstod nog riktigt innebörden av det skedda.
För egen del slog det mig inte förrän jag kom hem ca. 2 månader senare.
Jag vet att vi fick ett telefonsamtal tidigt på morgonen från min svåger som var lite mer morgonpigg..han sa hämta tidningen..ja och som många andra svenskar följde man sedan allt på teve och radio.
SvaraRaderaKlockan var strax efter 16.00 (01.00 svensk tid) Jag satt i bilen på 10:an "freeway" i Los Angeles och lyssnade på KISS-FM och den tidens mest populära radio disc jockey, Rich Dees, som något förvirrad bröt in i musiken och meddelade att den svenska kungen just hade blivit skjuten. Det tog några minuter för honom att korrigera till att det var "the prime minister".
SvaraRadera