2010-09-24

Ett glatt återseende på Bokmässan

I dag blev det ett besök på Bokmässan i Göteborg.

Jag hann knappt innanför dörrarna förrän jag stötte ihop med min gamle beväring 560509 Frank Andersson. Jag var hans kapten och plutonchef då han gjorde lumpen 1981-82 och det blev ett glatt återseende. Vi har båda roliga minnen från Frankie Boy's år på Idrottsplutonen.

Lagom till Bokmässan släpps Franks memoarer Sanningen om lögnerna.

Jag visste sedan tidigare att jag skulle förekomma i boken då spökskrivaren Joakim Langer var i kontakt med mig i vintras. (Så om du läser boken så står det om idrottsplutonen på sidorna 98 - 101.)

Men det var väldigt roligt att träffa Frank igen. Han berättade att takterna från tiden på I 17 sitter i fortfarande. Exempelvis sköter han sina skor perfekt. Det lärde han sig av min kollega Gösta Olsson. Att Frank minns lumpen med välbehag var tydligt då vi talades vid idag.

Frank avslöjar i boken en del av sina svårigheter i livet. Hans värsta trauma är att pappa John var värdetransportrånare och att polisen kom och hämtade pappan då Frank och hans syskon var barn. Det har förföljt honom hela livet. Nu när pappan är död vill han  berätta.

Jag kände till detta då Frank gjorde lumpen men det var självklart inget man talade om.

Han avslöjar också i boken att han sent i livet fått veta att han har ADHD vilket gjort honom överaktiv, särskilt i ungdomen. Innan han ryckte in i lumpen fick jag ett brev av brottningslandslagets läkare, som i det civila var psykiater. Jag har kvar brevet ännu och han ger, som jag uppfattar det, en bra beskrivning av personen Frank Andersson. Och jag tror att det var bra att vi hade den kontakten innan 0509 Andersson ryckte in i det militära.

För det var ett ovanligt år, också i mitt liv.

Boken ges ut på Sivarts Förlag http://www.sivart.se/ . Tidigare har jag här på Uddevallabloggen skrivit om året med Frank Andersson och den första idrottsplutonen. Läs det HÄR. //

1 kommentar:

  1. Jag läste din länk som var fin och speglar dessa personers ibland helvete. Måste ha varit skönt att bli "inlåst" på luckan.

    SvaraRadera