2012-12-20

Ole Borch möter Märtha Hillén


Insänt av Ole Borch:

Det är roligt att göra upptäckter. Jag letade i min frus bokhylla för att finna något att läsa högt för henne. Det har jag gjort i flera år och det är väldigt trevligt. I hyllan stod "Märtha Hillén Har fröken tid att lyssna? Människor och händelser i Uddevalla - krig, beredskap, vardagsbekymmer".

Uddevallahistoria är alltid spännande och vi började läsa. Vilken bok! Märtha berättar om sitt liv som dotter till en banvakt, som med sin familj på 6 personer hade fått förflyttning från banvaktstugan vid St. Hällungen till Grohed. Märtha berättar om sin fars arbete som banvakt, hur det var att gå i Forshälla kyrkskola, konfirmationsundervisningen, om de stackars fosterbarn som bönder hade tagit.

Dessa barn hade mycket svårt i skolan, de var trötta och magra. De fick slita hårt på gården, fick ofta lite mat och bannor för att de inte kunde läxorna. När skulle de orka med dessa? Hon ger också glimtar från sin tid som butiksbiträde i en affär på Södra Hamngatan, där ägaren lånar av Märthas magra lön för att kunna lösa in en växel. I många år var hon expedit i ett bageri på Stora Hellevigsgatan.

Det finns många beskrivningar som kunde refereras från boken om livet i Uddevalla men det skulle inte göra boken rättvisa. Den är skriven med så stor kärlek till de människor hon kommer i kontakt med. Jag slås också av hur människor som levde under knappa villkor hjälpte och stöttade varandra. Allt detta skriver hon om med ett enkelt och innehållsrikt språk. Både min fru och jag blev fängslade av boken och kände oss tvungna att också läsa hennes första bok ."Medan dressinen rullade - genom fyra tunnlar, om människor och händelser kring Bohusbanan." Den fann jag på biblioteket. En lika fascinerande bok!

Vem var Märtha Hillén? Lever hon? Jag var nyfiken på när det hon skrev om hade inträffat. I telefonkatalogen stod hon och när jag ringde svarade en dam med klar röst och svaren på mina frågor kom snabbt och tydligt. Försiktigt undrade jag hur gammal hon var, man frågar inte om en dams ålder. "Jag är född 1913 och kom gärna och besök mig så kan vi prata vidare."


Det gjorde vi. Vår kaffestund i hennes lägenhet var mycket givande och hon berättade mer om det hon hade skrivit i sina två böcker. Den första skriven när hon var 85 år och den andra när hon var 90 år.

Som läsare av dess böcker får man en mycket fin och spännande inblick om livet i Uddevalla och förstår hur mycket som har förändrats under Märtha Hilléns liv.

Ole Borch  //

4 kommentarer:

  1. Tack Ole för ett din berättelse om Märtha och om böckerna. Ska nog köpa dem om det går.

    SvaraRadera
  2. Det ska jag också göra, definitivt. Köpa dem alltså.

    SvaraRadera
  3. Eva Hillén Ahlström2013-01-06 11:31

    Så roligt att läsa det här. Jag skall skriva ut denna sida till mamma.

    Hennes första bok, "Medan dressinen rullade - genom fyra tunnlar, om människor och händelser kring Bohusbanan", är helt slut men finns, som Bo skriver, på biblioteket. Huruvida bok nummer två, "Har fröken tid att lyssna? Människor och händelser i Uddevalla - krig beredskap, vardagsbekymmer" finns kvar i bokhandeln vet jag inte men hon har kvar exemplar av den hemma. Det går bra att ringa henne.

    Mamma gick i varannandagsskola med lång skolväg genom de fyra tunnlarna och med en livsdröm om att bli läkare, en dröm hon inte vågade berätta - hon var ju flicka - visserligen duktig i skolan men hon växte upp fattigt. Hon dristade sig emellertid till att säga att hon ville bli sjuksköterska men även detta var orealistiskt. Ja, böckerna väcker många tankar och själv är jag oerhört tacksam över att mamma har skrivit dem. Hon skrev båda böckerna på en gammal reseskrivmaskin.

    Eva

    SvaraRadera
  4. Eva Hillén Ahlström2013-01-06 14:55

    Förlåt, Ole, för namnförväxlingen. Det skall naturligtvis stå "som Ole skriver". :)

    SvaraRadera