En välkänd Uddevallaprofil har gått bort. Carl-Åke Åkerström är död. Så sent som härom kvällen fick jag veta att Carl-Åke låg på sjukhus men nu visar det sig att då hade han redan gått bort.
Carl-Åke föddes i Torups församling i Kristianstads län den 9 september 1922, men växte upp på Frösön i Jämtland. Efter en sejour på Kockums varv i Malmö kom han 1957 till Uddevalla och arbete på Uddevallavarvet.
Carl-Åke var min hjälte! Så här skrev jag här på bloggen 2007-05-07 som svar på en fråga om Bohusläns museums tillkomst:
"Sådana här saker tar lång tid och det gjorde också museibygget. Under tiden diskuterades det mycket i Uddevalla om man verkligen skulle satsa på att bygga museet. Särskilt idrottsrörelsen var i uppror och kanske mest handbollsklubben Kroppskultur som vid den här tiden inte hade någon godkänd handbollshall utan fick spela sina hemmamatcher i Älvhögsborg i Trollhättan.
Demonstrationer ordnades för en idrottshall och mot ett länsmuseum. Särskilt minns jag en lördag då det drog ett demonstrationståg genom staden till Kungstorget där det fanns en slags scen uppbyggd. Efter en skur av tal för byggandet av en idrottshall och mot museet klev det upp en ensam man på scenen som förklarade lungt och stilla för den högljudda publiken att vi behöver ett länsmuseum i Uddevalla. Han möttes givetvis av burop men han stod på sig. Mannen var Fritidsnämndens ordförande Carl-Åke Åkerström. Många tyckte att han som var den ansvarige politikern för idrotten svek denna rörelse.
Sedan denna dagen är han min hjälte! Att vara så vidsynt och se bortom de för idrottsrörelsens just då aktuella problemen var stort. Och mycket riktigt fick handbollen, fortfarande med Carl-Åke som ordförande i Fritidsnämnden, sin efterlängtade hall 1986."
Jag träffade Carl-Åke första gången på regementets officersmäss i början av februari 1991. Han kom tillsammans med några representanter för Folkrörelsearkivet i Uddevalla för att med mig diskutera möjligheterna att flytta Folkrörelsearkivet till regementets lokaler. Det visade sig att det istället handlade om att rekrytera mig som chef för arkivet. Tre veckor senare hade jag lämnat min militära karriär bakom mig och börjat mitt nya jobb. Jag minns Carl-Åkes smittande entusiasm från det mötet.
Carl-Åke var en genomärlig människa med ett hjärta av guld. Han var en politiker som respekterade andra och deras politiska uppfattning.
Under flera år då Kroppskulturs herrar låg i elitserien träffades vi på hemmamatcherna i Agnebergshallen. Vi stod alltid tillsammans bakom (över snarare) södra handbollsmålet. Han i sin ljusblå jacka och röda halsduk. Vi följde givetvis matchen men ventilerade också sådant som hänt i staden och oss själva. Det var mycket för Carl-Åkes skull jag var så enträgen att gå på matcherna.
Jag mötte Carl-Åke på stan när hans hustru Sonja hade gått bort och han var tyngd av sorg. Han tyckte att han kunde ha gjort mer då hon hastigt blev sjuk och jag försökte trösta så gott det gick. Vi kom överens om att träffas på matcherna i Agnebergshallen igen men det blev bara några enstaka gånger.
Frid över hans minne! //
Carl-Åke var min hjälte! Så här skrev jag här på bloggen 2007-05-07 som svar på en fråga om Bohusläns museums tillkomst:
"Sådana här saker tar lång tid och det gjorde också museibygget. Under tiden diskuterades det mycket i Uddevalla om man verkligen skulle satsa på att bygga museet. Särskilt idrottsrörelsen var i uppror och kanske mest handbollsklubben Kroppskultur som vid den här tiden inte hade någon godkänd handbollshall utan fick spela sina hemmamatcher i Älvhögsborg i Trollhättan.
Demonstrationer ordnades för en idrottshall och mot ett länsmuseum. Särskilt minns jag en lördag då det drog ett demonstrationståg genom staden till Kungstorget där det fanns en slags scen uppbyggd. Efter en skur av tal för byggandet av en idrottshall och mot museet klev det upp en ensam man på scenen som förklarade lungt och stilla för den högljudda publiken att vi behöver ett länsmuseum i Uddevalla. Han möttes givetvis av burop men han stod på sig. Mannen var Fritidsnämndens ordförande Carl-Åke Åkerström. Många tyckte att han som var den ansvarige politikern för idrotten svek denna rörelse.
Sedan denna dagen är han min hjälte! Att vara så vidsynt och se bortom de för idrottsrörelsens just då aktuella problemen var stort. Och mycket riktigt fick handbollen, fortfarande med Carl-Åke som ordförande i Fritidsnämnden, sin efterlängtade hall 1986."
Jag träffade Carl-Åke första gången på regementets officersmäss i början av februari 1991. Han kom tillsammans med några representanter för Folkrörelsearkivet i Uddevalla för att med mig diskutera möjligheterna att flytta Folkrörelsearkivet till regementets lokaler. Det visade sig att det istället handlade om att rekrytera mig som chef för arkivet. Tre veckor senare hade jag lämnat min militära karriär bakom mig och börjat mitt nya jobb. Jag minns Carl-Åkes smittande entusiasm från det mötet.
Carl-Åke var en genomärlig människa med ett hjärta av guld. Han var en politiker som respekterade andra och deras politiska uppfattning.
Under flera år då Kroppskulturs herrar låg i elitserien träffades vi på hemmamatcherna i Agnebergshallen. Vi stod alltid tillsammans bakom (över snarare) södra handbollsmålet. Han i sin ljusblå jacka och röda halsduk. Vi följde givetvis matchen men ventilerade också sådant som hänt i staden och oss själva. Det var mycket för Carl-Åkes skull jag var så enträgen att gå på matcherna.
Jag mötte Carl-Åke på stan när hans hustru Sonja hade gått bort och han var tyngd av sorg. Han tyckte att han kunde ha gjort mer då hon hastigt blev sjuk och jag försökte trösta så gott det gick. Vi kom överens om att träffas på matcherna i Agnebergshallen igen men det blev bara några enstaka gånger.
Frid över hans minne! //
Inom Uddevalla SK sörjer vi en av våra kämpar. Hans arbete med skidsektionen och kanske främst hans arbete på 1980-talet med en stor ungdomsgrupp som tränades till en snö som aldrig kom.
SvaraRaderaPersonligen kommer jag inte heller att glömma allt det arbete som Carl-Åke lagt ned i Bohuslän-Dals Idrottshistoriska Förening, som han var en av grundarna till.
Tillsammans med Carl-Åke Hade jag också glädjen att skriva boken "Med idrotten i Uddevalla under 100 år". Trots att han inte var infödd uddevallabo kunde han "allt" om idrotten i Uddevalla.
Sedan mötte jag också Carl-Åke i Uddevalla CA, där han också var medlem och också var mötesordförande på många årsmöten.
Numera är jag styrelseledamot i Föreningsarkivet och på dessa möten berättas också om tiden då Carl-Åke var dess ordförande.
Vi kommer alla att sakna Dig Carl-Åke!
Din vän Åke Hansson