Jag är den ende i uniform och min kollega Gösta Olsson sitter längst fram till vänster.
De här soldaterna var speciella på så sätt att de tillhörde svensk elit i sin idrottsgren. De var rekryterade ifrån hela Sverige. Jag har alltså haft värnpliktiga från Korpilombolo i norr till Ystad i söder.
För några veckor sedan träffade jag en av dem på museet. På museets månadsprogram stod det att Hasse Kringstad på kvällen skulle berätta om jakt på vildren och älg i Norge. Kan det vara Hans-Ola Kringstad från Örkelljunga tänkte jag. Och det var det!
Hasse var då elitorienterare, precis som sin syster den flerfaldiga världsmästarinnan mm, Annichen (fast det har han väl fått höra till leda).
Jag lyssnade på Hasse en timme och man fascineras av att det har hänt så mycket med en person som man inte sett på 23 år. Nu är han trebarnsfar och några kilo tyngre, områdeschef på Södra Skogsägarna och därtill en inbiten jägare.
Vi kom överens om att träffas igen och ikväll blev det av. Vi tog med oss min kollega Gösta Olsson och Hasses lumparkompis, dåvarande simmaren, Anders Oskarsson. Anders är nu brandförman vid Räddningstjänsten i Uddevalla och var den ende Uddevallabon på plutonen. Vi åt en bit mat och hade det väldigt trevligt under kvällen. Och så räknade vi ut att på våren 2009 är det 25 år sedan gossarna muckade från regementet. Och de verkade väldigt sugna på att arrangera ett 25-årsjubileum då. Vem vet, det kanske blir så?
Fotograf Marie Johansson, Bohusläns museum.
Hej,
SvaraRaderaSurfade in här av en slump. Kul att läsa om hur människor förändras både till det yttre och det inre. Personligt och levande beskrivet dessutom!
Fu Carlsson (I3/Fo51 - och idrottssoldat)