Julgransförsäljningen vid Margretegärde har bråda dagar. År efter år har jag sett samma försäljare där. Om man brukar köpa granen där så känner de igen en och börjar genast leta efter en gran i köparens smak.
I år vet jag faktiskt inte om vi hinner skaffa gran. Vi har bråda dagar med svärmors flytt så vi får se. Ett knep som jag kom på för några år sedan är att ta med julgransfoten till köpstället och så ber man bara de raska gossarna att såga till den så att man kan skruva fast foten på plats. Och det där nätet som finns numera är väl härligt! Man slipper grenar som sträcker sig åt alla håll medan man bär.//
Jag minns den ljuva tiden när man stod och frös vid Margretegärdes granskog och frågade någon "tant" eller "farbror" om man fick hjälpa dem hem med granen.
SvaraRaderaI bland fick man det och ibland fick man bära granen längst ut på Söder.Det var ingen höjdare, precis...
Men en blank peng fick man (oftast) och nerkådade kläder, vilket INTE uppskattades av Mamma.