(Klicka på bilderna så att du ser spåren efter bäverns vassa tänder)
Bjursjön eller Byrevattnet, som det hette tidigare, gör just nu verkligen skäl för sitt gamla namn. Bjur eller byr är ett gammalt namn på bäver. Namnet kan gå tillbaka ända till medeltiden.
Och vid dagens promenad mötte oss den här synen. En bäver har 
nyligen gett sig på ett av de större träden vid Lelångenbanans gamla banvall vid Bjursjön.
Det är imponerande att se vilken kraft bävern har i sitt bett. När jag växte upp fanns här ingen bäver överhuvudtaget men nu är det annorlunda. Den har blivit mycket vanlig i våra trakter.
Och det är sällan man ser den, men jag hade turen att se en i Bodelebäcken för att par år sedan. //
En riktig plåga har dom blivit, bävrarna. Det är inte bara åar och sjöar dom huserar vid, utan även diken och mossar när nu inte de bästa reviren räcker till längre. Och vart dom än drar fram fäller dom lövträd till höger och vänster. Mycket blir bara liggande, det används inte på något vis. Det är med sorg i hjärtat man ser hur odjuren fällt hundraåriga ekar och andra träd, utan att ens använda materialet. Massiv skyddsjakt säger jag, vi har tio gånger fler bävrar än vad som behövs.
SvaraRaderaKan inte annnat än att hålla med föregående talare...
SvaraRaderaJag bäv(r)ar för ovanstående inlägg...
SvaraRadera...skyddsjakt för att skydda vem mot vad. Djur och odjur, människa och omänniska, etiskt och oetiskt, moraliskt och omoraliskt. Må Gud bevare oss men mot vad...
SvaraRadera...med glädje och spänning såg jag detta fantastiska djur komma simmande i Bäveån. Det var en stor känsla att vara naturen så nära.
SvaraRaderaImponerande, en hundraårig ek. Var kan man se en sådan bedrift av ett sådant litet djur?
SvaraRaderaSkyddsjakt på bävrar? Det var det dummaste jag hört. Det är nog med galningar med gevär ute i skogarna som det är, att låta dessa roa sig med prickskytte på bävrar är löjligt. En hundraårig ek är en del av naturen, liksom bävern. Hellre än bäver vilket fäller en gammal ek än en människa vilket skjuter 30 bävrar för att skydda densamma.
SvaraRaderaJag lyckades faktiskt se en av dessa nämnda bävetassar under Äsperödsbron en tidig morgon. Den låg och solade sin breda svans i morgonsolen. En sådan idog arbetare denna lilla gynnare är. I Bäveån mitt emot Nisses växter har de jobbat intensivt i många år. Där har de fällt träd som de sedan omsorgsfullt skalat av all bark på, därefter har de dragit stammarna ner i vattnet. Alltid i samma fåra så att stammarna kanar ner. Sedan har de byggt ett rejält bo och förmodligen bor de i kollektiv. Det hör till saken att mycket av vår natur växer igen eftersom ingen av mänsklig art röjer i mossar, åar, dammar eller insjöar längre. Det är tack vare bävern som Sverige våtmarker inte växt igen fullständigt.
SvaraRaderaUddevalla och resten av Bohuslän var helt trädlöst för hundra år sedan. En massiv trädplanteringskampanj startades då. Det man satsade på var 100% gran, för det tyckte regeringen var bra. Resultatet ser vi nu, Bohuslän är Sveriges barrskogstätaste landskap. Inte ens i norrlands taiga är andelen barrträd större. De fåtaliga lövträd som finns kvar klarar inte konkurrensen med granarna, om de ens klarat sig från gallringsdöden. Enda fristaden för den naturliga blandskogen har varit våra älvfåror samt strandkanter och rasbranter där det varit för svårt att komma åt med granplantering och skogsmaskiner. När nu bävern kommer och tar bort alla lövträd från stränderna, så har dom inte längre någonstans alls att växa. Hade bävern gnagt ner gran så hade jag också applåderat den, men den skyr barrträd lika mycket som alla andra utom skogsägarna.
SvaraRaderaJag vill inte vara tjatig men även bävern var så gott som utrotad i vårt land för 100 år sedan. Det var tack vare en omfattande jakt för att få det sk bävergället, hoppas ni vet vad det användes till. Också pälsen användes att göra mössor och kappor av och fettet för att smörja in läder med. Det tog lång tid innan bävern lyckades etablera sig här igen, men ok. Om det är så ont om lövträd så får man väl utrota bävern igen och hoppas på att insjöar och mossar växer igen fullständigt.
SvaraRaderaInsjöar och mossar växer inte igen för att inte bävern är där och fäller träden. Att mossarna växer igen beror i första hand på den enorma mängd täckdikning som utfördes under artonhundratalet för att göra odlingsmark av våtmark. Och de träd som växer i mossar är i första hand al, ett av få lövträd som bävern inte tycker om. De flesta träd som fälls växer en bit upp på stranden, där marken är torr. Och jag pratar inte om att utrota bävern, utan att minska ner antalet till en rimlig nivå. Det är trots allt ett djur som saknar naturliga fiender.
SvaraRaderaPass upp! Det var nån som hade sett en bäver vid trädet framför reklamskylten. Då kanske Gatukontoret slipper undan problematiken.
SvaraRadera...jag levde några år med föreställningen att jägare var modiga män som tog nappatag med den vilda naturen. Ända till den dag då den som hade jakträtten hemma på gården lade ut slaktrester framför sädesmagasinet och satte sig inomhus på en bekväm kontorsstol med filt över knäna för att vänta på de hungriga rävarna. Allt för att han skulle få en vacker päls. Senare har jag till min stora fasa insett att det finns starka jägarintressen som vill skjuta morkullorna när de kommer susande i ständigt samma stråk samlande på mat till sina ungar.
SvaraRaderaJag har en dotter som vid 18½ års ålder fortfarande är övertygad om att inte bävrar finns, efter många misslyckade bäverskådningsförsök. Synd att mormodern är avliden, nu skulle hon haft en chans att få se dotterdottern på besök.
SvaraRaderaAngående Kalle B:s skröna om det trädlösa Bohuslän så förvånar det mig att min far och hans bröder aldrig berättade några anekdoter om första gången de såg ett träd.
Jägare är lustiga varelser. Har bestämt för mig att Jägareförbundet lade stora resurser på att lobba om bäverjakt inför EU-inträdet. Medan andra försökte få slippa giftiga livsmedelsfärger och salmonella i kycklingen. Alla har vi olika intressen.