2019-04-28

Lars Olausson minns Margretegärdeskolan och de vita bussarna 1945

Foto av Ragnar Löfgren 29 juni 1945. Ur Hans Lundbergs samling.

Insänt av Lars Olausson, Stockholm.


Hej!

Du efterfrågar de som minns händelserna vid Margretegärdeskolan 1945 - skolan som blev ett tillfälligt sjukhus för offren från Förintelselägren under 2:a världskriget. Jag minns en del kring detta, många bilder sitter fortfarande kvar tydligt på näthinnan av de utmärglade människorna som just anlänt till Uddevalla en sommarkväll år 1945. Jag var då 10 år gammal, på tillfällig sommarvistelse hos min mormor och morfar i Uddevalla, jag bodde då permanent och bor också nu i Stockholm. Min mormor läste högt för mig i ”Bohusläningen” att ett antal krigsfångar skulle komma den kvällen till Margretegärdeskolan och förläggas där. Jag lånade en cykel och åkte den lilla turen ner på stan och till skolan, där hade samlats ett antal människor av stadens befolkning, många med paket under armen. Skolgården hade försetts med dubbla stängsel runt skolgården för att hålla ett visst avstånd, troligen av smittorisk!

Efter en stund anlände bussarna med sina passagerare, dessa leddes in i skolan, efter bara en kort stund kom en del av dessa arma människor ut på skolgården, de var så magra att de närmast kunde liknas av skelett täckt av tunn hud. De som kommit för att beskåda ankomsten kastade sina paket med förnödenheter över stängslet, några orkade ta sig fram stående till stängslet för att ta plocka upp paketen, medan andra ramlade flera gånger av ren klenhet, - benen bar inte, när de var ivriga att springa och ta emot gåvorna, de gjorde tacksamma gester och vinkningar till människorna utanför staketet.

- De här var inga uppbyggliga syner för en 10-åring, det var inte vad jag förväntat mig att få se när jag cyklade ner till skolan. Men, när jag åkte tillbaks till skolan några dagar senare, då hade de återhämtat sig på ett förvånansvärt sätt, de hade efter alla hemskheter i lägren nu fått ett mänsklig liv med omvårdnad och mat. Några hade turen att få vara med om detta, medan andra fick möta ett helt annat öde!

Hoppas att jag som vittne på detta sätt bidragit med min berättelse till händelserna direkt efter kriget år 1945 i Uddevalla och Margretegärdeskolan, om det är något du vill ha mer belyst, då är du välkommen att höra av dig

Hälsningar
Lars Olausson  //

1 kommentar:

  1. Tack för inlägget, då jag är en "yngre" uddevallabo". Texten ger ett gott komplement till ett foto jag har av skolan den aktuella tiden.

    Hans Lundberg

    SvaraRadera