2009-09-27

Vem vet mer om konstnären Sigfrid Carlsson?



(Olja av Sigfrid Carlsson som Ann-Charlotte hittat på en auktionssida på nätet)

Inskickat av Ann-Charlotte Fenander:

"Det fanns en ganska aktiv konstnär på 50-60-talen som hette Sigfrid Carlson. Han hade en del utställningar och sålde en hel del tavlor till uddevallabor, bl a till mina föräldrar. Jag minns att han var liten, tunn och blyg, kom från Stockholm men var gift här och hade en dotter som hette Pia. Jag tror han dog i slutet av 60-talet.
Nu har jag sett att flera av hans tavlor börjar dyka upp på loppisar här i staden och en hel del av dem är riktigt bra. Det skulle vara roligt att kunna samla ihop till en liten utställning med hans tavlor."


(Pastell av Sigfrid Carlsson)

Vi ber Uddevallabloggens läsare om hjälp för att få veta mer om konstnären. //

8 kommentarer:

  1. Nu kommer en del fragment ur minnet. Min farbror Evald Mattsson som under en tid på 50-talet hade konsthall på Kilbäcksgatan 28 och senare öppnade antikhandel i butikslokalerna mot gatan i samma hus var något av en mecenat för Sigfrid Karlsson. Köpte upp tavlor, gjorde gärna reklam för honom hos sina kunder i butiken, sålde en och annan tavla vidare, och bidade den tid då genombrottet skulle komma. Sigfrid hade så vitt jag minns gått på Valand och där ansetts vara en strålande talang, så farbrodern hade inte helt fel. Jag minns honom som en allvarsam och lågmäld blek man med obligatorisk konstnärsbasker på huvudet, han satt ofta inne hos farbrodern i butiken.

    När Evald sålde ut hela sitt lager av konst och antikviteter på auktion i mitten av 60-talet gick åtskilliga av Sigfrids nonfigurativa pasteller från 50-talet under klubban för en spottstyver, men kanske ändå lite för dyrt med tanke på att han aldrig slog igenom. Han försörjde sig, åter så vitt jag minns, som plankstrykare och slutade så småningom, åtminstone officiellt, att måla tavlor.

    För mig känns just hans 50-alspasteller som lite dammiga. Den tavla som jag bar med mig under några decennier åkte faktiskt i sopcontainer häromåret när glaset hade spruckit. Jag tog inte med mig några från moderns dödsbo. Däremot har jag en tidig olja, ärvd från mina andra farbröder som jag är mycket förtjust i, den föreställer två båtar i lite förvrängt perspektiv. Ska se om jag kan ta en bild av den under dagen och visa i min blogg.

    SvaraRadera
  2. Namnen på Bohusläns museum har inga ledtrådar? Det verkar så logiskt;-)

    SvaraRadera
  3. Tack, Anna! Det vore spännande att se din tavla. Jag kommer också ihåg att det var en antikvitetshandlare som förmedlade hans tavlor, tillsammans med bokhandlare Walles och museichefen Fredsjö. Jag har också en olja och några pasteller, samt litografin från Uddevallamappen, så vi kanske kan dra ihop en liten utställning. Jag vågar inte ens tala om vad jag gav för de tvår tavlor jag hittade på loppis...

    SvaraRadera
  4. Ann; kanske är en av dina tavlor från vårt föräldrahem eftersom någon åkte iväg just till loppis vid röjningen av dödsbo i våras.

    Ett människoöde, en av många konstnärstalanger som aldrig fick den framgång han förutspåtts, aldrig ens något riktigt genombrott. Säkert var det inte lätt att inte kunna försörja sig på det yrke man utbildats till och brann för. Mitt minne ger mig bilden av en något enstörig person som åtminstone de sista åren av livet levde ensam.

    Så mycket mer ledtrådar finns nog inte att få. Dottern gick i min systers parallellklass och borde alltså vara i mitten av de 60 nu. Någon kanske vet var hon finns.

    En förvirring med min tavla är att Karlsson inte är stavat med C. Har kollat med systern för att jämföra, men hennes tavlor är osignerade. Jag tror det var så med många av dem han sålde till Evald, han signerade dem inte. Kanske är min tavla rent av inte alls av samma Sigfrid fast jag alltid tagit det för givet!

    Ett minne från tidig tonår är när min farbror kom in i mitt rum och tittade på väggarna där jag hängt upp modeteckningar jag själv gjort och var rätt så stolt över, det var liksom ark med pappersdockskläder.

    -Ni borde ta ned allt det där krafset och hänga upp några Sigfrid Carlssons i stället! utropade han med sin karaktäristiska höga röst.

    45 kronor har jag för mig att min mamma gav för den där pastellen jag fick. Runt 1960.

    SvaraRadera
  5. Ann-Charlotte Fenander2009-09-28 17:15

    Jag har exakt samma minnesbild av honom: en liten, tunn man med stor basker, väldigt skygg. Jag visste inte att han gått Valand - det öppnar ju fler möjligheter att söka i Göteborgstrakten. Jag har lagt in mina bilder på Facebook och hoppas att någon där kanske reagerar. Han har gjort en del fantastiskt fina bilder, även om inte alla är lika lyckade.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Ann-Charlotte
      Våra föräldrar var bekanta och umgicks några år på 50-talet. Jag har ärvt deras samling Sigfrid Carlson-tavlor och har kvar 8-10 stycken, väldigt fin kvalitet tycker jag fortfarande. Det finns en färglyrik, en inåtvänd samtalston som går till hjärtat. Tavlorna viskar men behåller sin hemlighet. Äkta konst!
      Om utställningen blir av så ställer jag gärna upp och hjälper till med det jag har (3-4 oljor, 3-4 pasteller, 2 grafiska blad)

      Radera
  6. Jag vet att det här är en gammal tråd, men jag blev hemskt nyfiken på om det någonsin blev något av Sigfrid Carlsson-utställningen? Jag kom nyligen över tre oljor av Sigfrid, varav en tog sig rakt in i mitt hjärta och vidare upp på honnörsplatsen bland mina väggar. Det hade varit väldigt roligt att få se fler verk av honom!

    SvaraRadera
  7. Jag har också ärvt ett antal pasteller och oljor och två grafiska blad. Mina föräldrar köpte dessa på femtiotalet då vi bodde i Uddevalla några år. Väldigt god kvalitet måste jag säga, de lever fortfarande fast jag haft dem på mina väggar nu i decennier. Det vore roligt om någon i Uddevalla (?) ville ordna en retrospektiv utställning, jag skulle gärna hjälpa till med mina 7-8 verk.

    SvaraRadera