2009-09-19

Nostalgiskt besök på Ramsvikslandet


(Fundamentet till bryggan på Ramsvik gjordes som synes av 10 kompaniet 1970)
I morse var det ett strålande väder och prognosen likaså. Vi åker till Ramsvik bestämde vi. Sagt och gjort! I 17:s gamla övningsområde på Ramsvikslandet heter egentligen Grosshamn.
Där har jag varit otaliga gånger, allra flest i tjänsten. Bad, fiske, lugn och ro både för de värnpliktiga och befälen. Oftast var vi där i augusti - september och före motoriseringen i slutet av 1970-talet cyklade vi dit. Det tog en hel dag.
Vill man se stenriket Bohuslän så kan jag inte tänka mig en bättre plats. Havet når ända in till Grosshamn och mängder av minnen dyker upp då man nuförtiden går där och ser sig omkring. Befälsbaracken, bastun, matsalsbaracken och två manskapsbaracker är rivna.
Nytt för det här besöket var att man iordningsställt en parkeringsplats uppe vid bommen, vilket var bra. Det sparade några steg från parkeringsplatsen vid Fykan, där man annars fått ställa bilen.
På håll såg vi en person ute på klipporna där badplatsen och bastun låg tidigare. När jag som bäst höll på att berätta minnen för hustrun dök personen från klipporna upp. Det visade sig vara förre kollegan på I 17, Einar Fredriksson.
Einar hade inte varit på Ramsvik på minst femton år så det var förstås mycket som var förändrats sedan sist, men ändå inte.
Och gissa om vi började minnas episoder. Snart var vi i full gång med berättandet på temat: "Kommer du ihåg....?"
Som t ex befälstoaletten. Sveriges i särklass vackraste torrdass! Hit drog man sig tillbaka då nöden var stor. Den låg kanske 50 meter från befälsbaracken, där man vanligen kojade, och i mörker, hård vind och ösregn kunde det vara problem att hitta det. Väl där hörde man hur vinden ven och regnet slå mot taket. Det fanns två "eldrör" men jag minns inte att jag nånsin satt där tillsammans med någon kollega.
Här satt också någon av de mer konstnärliga kollegerna, jag har glömt vem, och målade av kustlandskapet utanför genom fönstret mot havet.

Och den här stenkällaren har jag ett alldeles särskilt minne ifrån. Kapten S stod där inne och förberedde hummerkokningen, på olaga tid förstås. Till saken hör att det är väldigt lågt i tak så han kunde inte stå upprätt med sina sysslor. Då kom kapten E förbi och fick syn på sin kollega därinne. Kapten E smög fram till ingången och ropade sedan det högsta han kunde: "FESKERIII-TILLSYYYYN!"
Reaktionen blev våldsam. Kapten S for från sin framåtböjda ställning upp mot ett förväntat upprättstående, men som sagt, taket tog emot och han slog sig väldigt illa i huvudet.
Ja, så där höll vi på en stund och drog oss till minnes episoder ur våra yrkesliv. Kul var det i alla fall att träffa en gammal kollega så där oväntat. Einar skulle vidare mot Tanumshållet för att närvara på måndag kl 0700. Ni vet väl vad som går av stapeln då? Bohusläns älgjakt, hummerpremiären förstås! //

7 kommentarer:

  1. För din del torde väl hummerfisket i förtid vara preskriberat vid det här laget - eller?

    "Sjöfartsintresserad"

    SvaraRadera
  2. Ja, detta var i början av 70-talet så det är preskriberat. Visserligen deltog jag inte i själva fisket men då jag åt av humrarna så antar jag att jag var delaktig?
    Annars finns det en annan klassisk historia från början av 60-talet. Den gav eko i Bohusläningen som toppade första sidan med rubriken: "Rättsvårdsunderofficer vid I 17 fast för tjuvfiske"

    SvaraRadera
  3. Stavas kapten S som i Schöön?

    "Sjöfartsintresserad"

    SvaraRadera
  4. Bra förslag, men nej inte den här gången.

    SvaraRadera
  5. Ett annat tjuvfiskefiske på Ramsvik !

    Som befälsbarn var man ofta på Ramsvik då min far var delaktig i
    uppförandet av barackerna och en del andra byggnationer.
    På den tiden vistades ju även militärfamiljerna där ute sommartid och man bodde som oftast i befäsbaracken.
    Någon gång på sena femtio eller tidiga sextiotalet skulle vi fiska med farsan på ett lite annorlunda sätt.
    Min bror och jag hade rott ut i den vita ekan som fanns där och farsan var lite längre bort i en flatbottnad landstigningsbåt.
    Han kastade i några dynamitgubbar och när de hade briserat fick vi barn ro av bara attan och plocka fisk som flöt vid ytan.
    Både tjuvfisket och ev miljöförstöring är väl preskiberat nu, men några av bloggen läsare kan nog räkna ut vilket befäl det var, då hans militära bana till stor del var på PI-pluton. Hans hantering av dynamit och sprängdeg följde väl inte alltid de militära instruktionerna.

    SvaraRadera
  6. Ja tänk vad ni knektar har fördärvat detta fantastiska ställe. Ni drev bort mina förfäder från sitt hemman bara för att få tillgång till sol och bad. Tur att ni var tvugna att lämna er fina barack vid strandkanten där ni hade jättefint sommarboende. Kom aldrig tillbaka........
    Urban Gross

    SvaraRadera
  7. Hej Urban!
    Tack för att du läser Uddevallabloggen!

    SvaraRadera